Patroklos

   
Håkan Juholt                  Stefan Löfven   Karin Jämtin



Så har då socialdemokraterna fått sin andra ledare på mindre än ett år. Den förra processen segade på länge med flera namn cirkulerande, bedömda och urvaskade i media, då plötsligt Håkan Juholt dök upp som en fyndig lösning. Han fick ovantioner vid valet på kongressen och så långt liknar Stefan Löfvens inträde Juholts. Ovationer och äntligen och bådas första tal applåderades med glädje och framtidstro. Vad säger att Löfven håller längre än Juholt.

Det har sagts att Juholt och Löfven är varandras motsatser. Juholt var den yvige, känslosamme med hjärta och glödande vibrerande tal. Han ville gå till attack mot regeringen Reinfeldt som de gamla sosse-ledarna gick till raljerande  attack mot "högern" under flera decennier på 1900-talet. Juholt tog ju över efter en längre periods nedgång. Folket var trötta på Göran Persons pösighet och då gjordes misstaget att sätta in Mona Sahlin som efterträdare. Hon blev också sist efter alla nejsägare, eftersom hon sa ja, och ville leda partiet. Men det var då som raset började.

Svårigheten för Juholt var att han tog på sig en för stor rock. Han ville leda starkt och förankrade inte det som kom ut av hans tal och kommentarer tíll media. Man kan säga att det brast i impulskontrollen. Sedan hade Juholt fiender i den inre kretsen från början. Från den kretsen läckte det ut saker till media i lagon ätticksura portioner.
När sedan media gjorde sina sökningar i syndaregistret, så blev det tyngre för Juholt. Inte blev det bättre av att Aftonbladet mitt i bostads/hyresaffären påstod att det fanns en regel i riksdagen om att en riksdagsman skall dela  hyran med en sambo. Detta var en ren lögn. Med det var en stark orsak till att förtroendet för Juholt rasade.

Stefan Lövfen hälsas som en lugn tänkande och förhandlade person och förväntas inte skena iväg på lösa grunder. Han står också utanför de två falangerna i partiet till höger och vänster. Han behöver då inte påräkna hugg i ryggen och läckage till media. Näringslivet har signalerat att det har förtroende för honom till och med i högre grad än vad fallet är med Reinfeldt.

Så Lövfen flyger upp i 58%:igt förtroende direkt.  Det  kan kallas smekdagar hellre än smekmånad. Må lyckan stå honom bi. Om socialdemokraterna kommer till baka i gammal styrka är inte så troligt. Det gamla högerspöket de skrämde med under 1900-talet har nu varit igång i regeringställning i 6 år och har skött sig bra. Landets ekonomi är bäst i Europa och finansminister Anders Borg for utmärkelser utanför landet. Medelinkomstagare har fått mer i plånboken.  Ansträngningarna att få så många som möjligt i arbete har orsakat problem får en del sjukskrivna och det har oppositionen inte låtit gå ostört förbi. På Göran Persons tid ordnades arbetslösheten med sjukpensioneringar och det ville alliansen ändra på. Om detta komemr det att bli debatt framöver.
Och det behövs en riktig politisk debatt, som vaksar fram alternativeni svensk politik. Kanske kan det bli så nu.

        

Skolverket har kommit med ett PM, för att ge vägledning hur skolan skall hantera de flickor som av religiösa skäl bär heltackande slöja /sjal. Skolverket redogör grundligt för vad som gäller avseende mänskliga rättigheter och att kunna uttrycka sina religiösa grundvärderingar i det offentliga rummet.Skolverket är på sedvanligt svenskt byråkratiskt vis försiktig och vill inte stöta sig med någon. Man kan undra om det är ett uttryck för rädslan att få en fatwa uttalad över sig.

---
Skolverket menar att alla har enligt internationella konventioner rätt att i ord och klädsel uttrycka sin religiösa tro utan att utsättas för kränkning. Det är bra. Skolverket skriver om riktlinjer för heltäckande slöja/sjal. Man nämner inte niqab eller burka. Här kommer tydlig försiktighet till uttryck. Det blir läsarens uppgift att av PM:et förstå att skolverket inkluderar niqab och burka i begreppet heltäckande slöja. Därav måste man dra slutsatsen att det är tillåtet att bära burka i skolan med det undantag som skolverket nämner och lägger på lärarna att bedöma. Skolverket skriver:

--
”Det är lärarna som måste avgöra om klädsel väsentligt försvårar kontakten och samspelet mellan lärare och elev och därmed uppfyller kraven för att kunna förbjuda heltäckande slöja.  Det kan finnas situationer där interaktionen mellan elever och mellan lärare är särskilt viktig”. Skolverket säger samtidigt att många situationer kan lösas med kompletterande frågor för att läraren skall förvissa sig om att eleven fattat situationen rätt, när kroppspåk och ansiktsmimik inte finns att tillgå.

--
Ser man detta i skenet av debatten att skolan inte bör ha skolavslutningar i svenska kyrkor eftersom det kränker elever av annan religiös uppfattning och barn med ateistisk uppfostran, så är skolverket inne på samma räddhågsna linje. Särskilt när verket inte tar ordet burka in i skrivelsen.

--
Man kan också ta det som en anpassning till verkligheten. Efter Svenska kyrkan är det muslimska samfundet det näst största religiösa samfundet i Sverige med sina ca 600 000 medlemmar. Det kräver respekt och skapar problem om vi gör livet svårt för dem.

--
 Det finns en annan rädsla som delas av hela det offentliga Sverige, nämligen risken att kallas rasist. Sedan kyrkan och lutherdomen rensats ut och Sverige blivit det mest sekulariserade landet i världen, så har antirasismen och hbt-kollektivets rättigheter blivit de nya ledstjärnorna. Religioner har ju ofta status av att inte kunna få ifrågasättas och diskuteras. I Sverige råder sedan 60-talet en mediaskugga över allt som försöker problematisera invandrarnas ibland slingriga väg in i vårt samhälle. Den som gör det kallas rasist. Det är som att i 1700-talets Sverige bli anklagad för utomäktenskaplig sexuell förbindelse. Det är starkt befläckande för den anklagade. Styrkan i den rädhågsna antirasistiska kraften i Sverige har skapat det nya paritet Sverigedemokraterna (SD). Det som inte får diskuteras skyddas som en religion det leder  till undertryckta tankar, som borde få luftas i fri och respektfull debatt.

--
Skolverkets fendrar runt texten hade inte behövts. Raka rör rensar luften och ger bättre möjlighet till debatt. Vi får se när den första flickan kommer med niqab eller burka till skolan vad som händer då.

 

 

 

 

  
Ylva Johansson              Håkan Juholt

Redan på första dagen av året 2012 sätter den socialdemokratiska politikern och taleskvinnan i ekonomiska frågor  Ylva Johansson det aggressiva ackordet för den låt som rikserar att tona ut genom media några månader framåt. Den tonen ljuder i falsett att det är socialdemokraterna själva och inget massmediadrev, som har skapa problemen inom partiet och främst Håkan Juholt. Det  hon säger med att gå ut i sin blogg är att det skall föras ett samtal öppet ute i media om läget inne i de annars låsta rummen.

Yla Johansson har varit med länge i politiken. Var först riksdagsledamot för vänsterpartiet åren 1988-91. Hon var skolminister i den socialdemokratiska regeringen 1994-98 och socialminister åren 2004-2006. Så hon har erfarenhet. Hon hade nog inte varit helt omöjlig att övertala att ta över efter Mona Sahlin.

Nu är inte Ylva Johansson någon  som faller rakt in i folkets hjärta. Hon är en ilsk och frän debattör och pratar ibland fortare än hon tänker. Hon lyssnar också dåligt på motdebattörens inlägg, utan laddar då upp sin nästa replik i huvudet. Ylva Johansson som partiledare skulle gynna alliansen, fast på ett annat sätt än Håkan Juholt.
Med denna  aggessiva läggning var nog inget annat möjligt än att leverera kritiken på sin blogg den 1:a Januari.

Jag håller inte med Ylva Johansson om att det inte är något drev. Aftonbladet, som skall ideologiskt stå på samma sida som (s) slängde ute en lögn, när det var som hetast för Juhold, nämligen att det i riksdagen fanns en regel för sambo-boende och att de skulle betala hälften var av hyran, då en av dem arbetar som riksdagsledamot.  När Juholt fick det slängt i ansiktet duckade han och erskände att han gjort fel.

Nu fanns det inte någon sådan regel. Me si från det backade inte Lena Melin i kvällsöppet, då alla andra från mediavärlden påstod det. Denna lögn var som bensin på lågorna.  Det fick Juholt att framstå som näst intill lagbrytare och folket dömde honom som sådan. Det sades att han åkte ut i landet på en förlåtelseresa, men det ordet skapade inte Juholt, utan media.

Problemen för socialdemokrterna uppstod i och med förlusten av regeringsmakten 2006. Att sedan välja Mona Sahlin till partiledare var ett missgrepp. Hon hade kommit tillbaka till politiken efter Toubleroneaffären, men inte i det formatet, som krävs för en partiledare. Hon insåg inte det själv, men partiet borde ha insett det.

Att byta partiledare nu vore att göra läget än värre för partiet. Det handlar om att vrida pilen framåt och leverera nya fräscha politiska förslag och slåss för det. Glömma det som varit och visa varandra tillit och försvara varandra.
 

     

         




I samband med Kim Jong-Il:s död har det skrivits om folkets sorg och deras tårar. Man har undrat över om tårarna är äkta, när bilder kablats ut på massorna som kollektivt gråter. Det kan man svara ”både och” på. Tårarna finns där och rinner ut över kinderna. Det finns också en känsla bakom. Frågan blir då, vad är det för känslor och hur uppstår de.

Liksom tårarna uttrycks kollektivt, så kommer de från ett folk, som styrs kollektivt av en ledare utan åsiktsbrytande politiska partier. Det finns med stor sannolikhet ingen ledare som fått ett så entonigt och glorifierat  medialt budskap framfört till folket som i fallet Kim Jong-Il.  Han var stor och det det sades att han ville sitt folk väl, ett folk som lever under svåra ekonomiska omständigheter och inte får tillräckligt med mat. Den folkgrupp, som är prioriterad i alla avseenden är armén med mat kläder och lön. 

Resten av folket kan titta in i sina TV-apparater och se ett skådespel och all deras tillit har stått till den store ledaren, för det är bara han som kan göra livet bättre för dem och det entonigt massmediala budskapet är att det är det han vill. Visst, man lever under svåra omständigheter, men det finns dock en som vill alla väl. När han sedan dör faller mycket av det hopp om ett bättre liv, som han på ett glamoröst sätt getts till folket och då kommer tårarna. Den odna döden förhindrade honom att fullborda sitt värv för folket. Det är folkets drömmar, fantasier och känsloliv som pressas ner till tårar med ledarens död. Arketypen är ett gammalt flockbeteende under en stark ledare av gruppen.

Till detta kommer att skratt som tårar smittar. Det kan inte uteslutas att det finns gråterskor utplacerade.  Att se andra gråta ger en klumpkänsla i halsen och så sipprar tårarna fram. Tårarna i Nordkorea speglar det undertryckta folk som det handlar om. Ett folk som inte har några alternativ att spinna sina tankar kring och få influenser från omvärlden. Att uttrycka politiska tankar fritt går inte. Det blir som en fader som har många barn, som han håller i ett järngrepp och kontrollerar vad de tänker, läser, lyssnar och tittar på. I grunden handlar det om övergrepp. Tårar tolkas ofta som uttryck för riktiga känslor, men känslor kan lätt manipuleras fram.

Nordkorea har en lång väg till ett demokratiskt land. Det skulle kunna vara så att det pyr en ”arabisk vår” under ytan. Inne i folks hjärtan finns en tro på ett fritt liv bortom maktmissbruk och statskorruption. Hur länge skall folket i Nordkorea vänta?

Fotot har ingen anknytning till det aktuella fallet



Den 21 oktober 2011 kom den friande domen i Solna Tingsrätt för henne som i media kallats för "barnläkaren" från Astrid Lindgrens barnsjukhus. Egentligen är hon narkosläkare som sedan 1991 arbetat på barnintensiven och handlagt många svårt sjuka barn och svarat för sövningar och övervakning under intensivvård. I veckans nummer av Läkartidningen träder narkosläkaren fram och berättar vad som hände. Det är en i sina stycken en skrämmande läsning.

Det började måndagen den 2:e mars 2009. Narkosläkaren var på BIVA (barnintensiven) Atrid Lindgrens barnsjukhus. Halva ronden var avklarad, när fyra poliser i skinnjackor klev in på avdelningen. De växlade några ord med chefen på avdelningen och han ropade till sig narkosläkaren och sa att de anlända var poliser och sökte henne. Hon kunde inte räkna ut vad det kunde handla om och frågade, men fick inget svar. Hon fick snabbt göra klart det viktigaste och sedan klä om sig till civila kläder. Hon fördes sedan till Solna Polisstation. Hon hade nyligen vittnat i en barnmisshandlesmål och trodde det kunde handla om det.

I polishuset i Solna kommenderas narkosläkaren in i ett rum och hon bads att klä av sig naken inklusive klocka och smycken. Hon frågade igen vad det hela handlade om och fick till svar: " har man gjort något så hemskt som du har gjort, så borde man nog veta det och inte spela på det här sättet som du gör".  Narkosläkaren förstod ingenting. Sedan fick hon ta på sig sina jeans och t-shirt och visades in i en cell. Där fick hon sitta ganska  länge och hon undrade varför ingen kom. Då fick hon till svar att "du får väl vänta på din tur". Det hade redan blivit eftermiddag och läkaren var både hungrig och törstig. Läkaren fick inte tillåtelse att kontakta sina anhöriga. Det behödes inte.


En stund senare kom någon och hämtade läkaren till ett annant rum, där det satt två civilanställda. Det skulle bli förhör. Den ene var polis och en andre civilanställd. Hon frågade igen vad det handlade om, men fick inget svar.  De frågade i stället  vad narkosläkaren gjorde den 20:e september 2008.
 Hon kunde inte svara direkt, men om hon fick titta i sin almanacka, som var i väskan de tagit, så skulle hon kunna minnas, men det fick hon inte. I stället frågade de om namnet Linnea sa henne något: "Du gjorde någonting med henne den dagen" sa de.
Hon svarade att hon inte förstod vad de menade, men önskade få en advokat. De svarade att det tog flera dagar att få fram en advokat.

Läkaren svarade att då sitter jag här och väntar. De svarade "att du tror väl inte att vi har en lista på folk som springer här bara för att du säger något. Vi får se i morgon om vi kan hitta någon advokat".
Det tog några dagar innan det kom en advokat. Sedan hänvisades läkaren tillbaka till cellen. Hon frågade hur länge hon skulle sitta där och fick till svar: "Tills du har berättat vad du har gjort".

Milt sagt kan man säga att här möts två olika världar. En läkare som är vältränad i att föra samtal med barn och föräldrar i svåra krisartade situationer och finstämt och med känsla öppna upp och finna ord i det som rör behandling och diagnos kring ett barns allvarliga sjukdom å ena sidan. Å andra sidan har vi polisers brutala sätt att kommunicera med vrånga, aggressiva, förnedrande tillmälen och till skillnad mot en läkare, som med många olika metodern försöker leta sig fram till rätt diagnos, så smäller polisen en färdig dom i ansiktet på en person, som sedan inte kan beläggas med något  brott. Detta är upprörande och var har poliser fått utbildning i att driva ett förhör. Är det inte i detta fall tingsrätten, som skall titta på frågan om skyldig eller inte skyldig, när advokater och åklagare lagt fram sina synpunkter?

Detta sätt att arbeta förvånar och upprör. Har polisen som mål att stressa fram och med skrämsel pressa klienter till ett erkännande, som ingen i den tidiga fasen vet något om. Metoden kan ju inte öppna upp och skapa lust att prata hos den som är anklagad. Det finns väl grader av kriminalitet och då borde det finnas en arsenal av nivåer att lägga sig på vid ett förhör. Eller var detta en standard metod och alternativ finns inte i polisens arsenal? Denna atmosfär finns alltså inte bara i kriminalfilmer utan på Solna Polishus!! Grow up, skulle man kunna säga till sig själv!

Så kom då den omtalade kungabilden ut i Expressen, en bild som den kriminellt belastade porrklubbsägaren Mille Markovisc haft i sin ägo . Förhandstipset från författarrna Thomas Sjöberg och Deanne Rauscher till boken Den motvillige monarken var att det var graverande bilder. Expressen lät tre oberoende fotolab titta på bilden före publiceringen och alla ser klara tecken, som kan tyda på manipulation.

Med viss erfarenhet av retouchering ser bilden på kungen inklippt ut. För det första sitter han i ett hörn, där han inte  ser något av det som pågår i fonden av bilden och är utanför hela händelseförloppet. I fonden kan man se  en soffa. I den ligger en man med benen särade och en kvinna sitter framför , delvis synlig, med sina händer mellan benen på den liggande mannen. En annan man sitter mest utom synhåll för kameran, men hans ben syns, längst framme och nedtill i bild, som om han satt i en fotölj med byxorna på och tittar på sexleken. På soffkanten till höger i bild sitter en annan kvinna i bh och trosor och övervakar alltihop. Bakom allt detta som händer ses en man uppklämd i ett hörn. Han tycks ha en tjock mörk tröja på sig och en vit skjorta uppknäppt i halsen. Han håller höger arm lyftad med handen i bakhuvudet. Den yviga tröjan gör armen tjock på bilden. Han är alls inte med i vad som händer, utan sitter med ett uppslaget leende och  tittar förbi den på soffkanten sittande kvinnan. Detta skall alltså vara kungen. Skuggningen av ansiktet stämmer inte med hur ljuset faller in i den övriga bilden. Fotoexperterna ser flera liknande konstigheter i bilden tydande på manipulation. 

 Ansiktet på mannen i hörnet liknar den unge kungen, men man känner sig inte helt säker på att det är han. Sedan deltager han inte i något av det som sker. Ansiktsutrycket liknar mer en person, som blivit inslängd i rummet under ett nollningsskämt, som teknisterna brukar ha för sig.

Denna historia ingår i en pågående attack mot kungahuset.  Riksdagsman Henrik S Järrel (m) han ser att det finns ett pr-nätverk av republikaner, som i en samlad planering attackerar monarkin från olika håll. Boken Den motvillige monarken är ett inslag i detta. TV-4:s Hej Baberia och deras attack på drottning Silvias far angående hans köp av en fabrik från en jude under 2:a världkriget är andra inslag.  Republikanerna måste ju vara tämligen frustrerade, då det aldrig ses en ljusning för införandet av republik. Ett sätt är då att fläcka ner monarkin.
Det kan ju inte vara så att det mest sexliberala och sekulära landet i världen, nämligen Sverige, kan tycka det vara en skandal att se nakna kroppar eller titta på striptease eller liknande.

Därtill kommer att monarkin är en symbol för familjen med mamma, pappa och barn. I Sverige gäller inte det gamla familjebegreppet ensamt längre, utan det är vidgat till regnbådens alla färger med nya konstellationer etablerade inom HBT-kollektivet. Då stör det att ha en kungafamilj, som hela tiden lyser som symbol för det gamla lutherska familjebegreppet! Republikanerna ser framför sig med fasa alla prinsar och prinsessor på Haga med start inom en snar framtid.

Flera böcker är på väg och det här drevet, väl startat, kommer att pågå länge. Målet är republik.

                 
Mats Odell                                     Göran Hägglund


Kristdemokraternas extra riksting närmar sig. I januari 2012 ställs de två patiledarkandidaterna Mats Odell och Göran Hägglund emot varandra. Namn som  Marcus Birro och Lars Adaktusson fösvinner som dansande tidningankor för en dag. Något seriöst namn bredvid de två nämnda finns inte idag och vi är inne i december 2011.
Under lång tid har KD legat och svängt runt 4% spärren. Redan vid 2006 års val talades det om taktikröstande för KD i avsikt att rädda alliansen och komma till regeringsställning. Det var än mer tydligt 2010. De ursprungliga kärnfrågorna från starten med Lewi Pethrus  och förste partiledaren Birger Ekstedt 1964 om kristendomsundervisningen i skolorna och abortfrågan är idag inte längre några stora KD-frågor. År 1972 tillträdde Alf Svenssson efter Ekstedts död. Alf Svensson blev en av landets mest vältaliga och långlivade partiledare. Det var med honom som partiet  kom in i riksdagen 1985. 

Med de tilldelade ministerposterna som socialminister för Hägglund och barn- och äldreminister för Maria Larsson, så har inte partiet lyckats lyfta sig och komma in med nya vassa profilfrågor. Vårdnadsbidraget infördes men har inte fått något stort anslag hos barnfamiljerna. Maria Larsson har ett stort engagemang och har trovärdighet, men har inte gjort något genombrott. Försöket med "verklighetens folk" under  Almedalsveckan 2009  av Göran Hägglund analyserades sönder och samman av det verbalt utrustade mediafolket och gav ingen känsla hos de apostroferade att känna sig äntligen synliggjorda, vilka nu de apostroferade var?

Det finns en fraktion med namn som Tuve Skånberg och Mikael Oscarsson  vilka tillhör en ursprunglig gruppering, där de kristet färgade frågorna hålls vid liv som familj, vårdnadbidrag, frågan om tydliggörande av självmordskandidater (Skånberg) och allmänt dämpat engagemang i hbt-frågor. Denna grupp vill driva den judiskt-kristna etiken och hålla kvar den ursprungliga identiteten.  Göran Hägglund sällar sig inte till dem men det gör Mats Odell. Balansgången att behålla kärnväljarna från frikyrkorna och samtidigt göra partiet till ett brett borgerligt parti har inte varit så lätt att få till. Var skall de lägga sig politiskt i den borgliga regeringkvartetten. Det handlar inte om vänster-höger profiler utan att hitta  något i still med vad Håkan Juholt tidigt försökte med , nämligen barnfattigdomen.  En angelägen fråga, som berör många och som kan gestalta kristet etiska värden. I den riktningen med en sådan frågeställning kan KD hålla kvar sin profil och beroende på hur fokuseringen kan se ut, locka ett bredare underlag än idag.
 
Det ger sig självt att efter två dåliga val, så läggs ett tungt ansvar på Göran Hägglund. Det ställer stora krav på förnyelse och nytändning om han skall lyfta partiet och möta väljarna med nya muskler 2014. Det är lätt att få förlorarstämpeln på sig om man inte vinner val. Nu räcker inte humorn lägre att sticka upp med. Nu handlar det om realpolitik och vassa frågor att driva. Personen Hägglund mäktar inte det. Han måste proppas full med  helt nya politiska moderna frågor. Jag har svårt att se att Hägglund kan klara det.

Mats Odell gjorde ett bra jobb som finansmarknadsminister. Han har ju rötterna i KDS och har varit med länge. Han kommer dock att fållas in som konservativ i värdefrågor med stark religiös prägel.  Det kan skrämma en del väljare som inte  bryr sig om religionen, men gillar partiet av andra skäl. Han är inget framtidsnamn.


Vad återstår? Ja inte är det Marcus Birro eller Lars Adaktusson. Man kanske skall leta bland yngre kandidater om det är förnyelse man vill nå! Kanske okända, men med ett fräscht språk och förmåga att ge KD ett nytt ansikte i en anda av förnyelse.

 
Håkan Juholt


Opinionsundersökningarna duggar tätt. Nu senast kom från Aftonbladet och United Minds siffror som ger (s) 24,9% i väljarstöd. Det är ca 7% ner från ett historiskt dåligt valresultat 2010. Mona Sahlin fick gå efter valet. Sedan valberedningen arbetat med flera namn dök Håkan Juholts namn upp som den bästa lösningen. Han var själv med i valberedningen. Han hade aktivt deltagit i att detronisera Mona Sahlin, som gärna varit kvar och det bäddade för falangstrider och revanchlusta, från de som inte var med längre. 
 
Det syntes i Juholts utnämningar och utfrysningar. Thomas Östros, som var ekonomisk talesman, försvann ut i sidoingången och ett okänt namn Tommy Waidelich plockades in. Mona Sahlin kallade en gång Östros för en riktig äkta gråsosse och det var menat som väldigt positivt. Han ville verkligen fortsätta i frontlinjen. I valet gjorde han dock ingen bra insats med sina katastrofmålerier så fort en mikrofon riktades mot honom.  Han var inte trovärdig. Verkligheten talade emot honom.

Nu har Östros dock stigit fram från skuggorna i TV1:s Agenda den 21/11 och riktigt statsmannalikt sagt att vi måste nu ha fast förankrade beslut och gå ut med en politik som inte beter sig som exploderande popcorn utan med eftertanke! Där satt den kängan mot Juholt!

Bilden av popcorn är inte helt fel. Håkan Juholts problem var att han tog på sig en för stor kostym på en gång och såg sig själv redan som statsminister. Han började redan tala om vad han skulle göra det första halvåret som regeringschef. Det orsakade munsläppet på 1:a maj med hemtagandet av de svenska Jas planen från Libyen för att i stället skicka dit båtar, som ingen begärt!  Ett försök att ha vassa idéer och förslag, men förankringen var inte alls gjord. Det blev fler sådana utspel. Budgetberedningen blev också ett hastverk för att visa aktionvilja, men fick backning direkt av riksdagsgruppen. Det senaste var önskemål om en snabbvariant av stopplag mot vinster via räntefiffel  i Carema. Lagar byts inte över en natt i Sverige. Även här för snabb i viljan av att visa utåt att det är tryck på den socialdemokratiska politiken. Man kan om man vill kalla allt detta för bristande impulskontroll. Regeringen skall införa en sådan lag 2013.

När det gäller hyran för lägenheten med sin sambo, så gjorde Aftonbladet en stor insats för att sätta fart på det drevet mot Juholt, genom att påstå att det fanns en regel för samboende par, som Juholt hade brutit emot. Men så var det inte alls. Trots att alla såg det menade Aftonbladets Lena Melin att AB hade agerat rätt, när hon pressades i TV4:as Kvällsöppet. Journalister gör aldrig fel! En fråga man kan ställa sig är om AB har någon favoritfalang i (s)?

Göran Persson har sagt om Juholt, att det som är bra med honom är att han går hem i TV-rutan, underförstått att det gjorde inte Mona Sahlin. Hur hans bild i rutan skall tvättas bort från de senaste dreven kommer det närmaste halvåret att ge svar på. Han har en uppförsbacke. Om det sa han den 22/11 att det är bätre men en uppförsbacke än en nedförsbacke! Jag kan gärna önska honom lycka till. Han har fått sina fiskar varma. Klarar han det här, så står han stadigt framöver.

Under snart 15 år har en rörelse varit på gång i kyrkan mitt på Södermalm. Varje söndag kl 18 startar Allhegonamässan. I den gamla trädkyrkan bågnar väggarna och det är fullt varje söndag.  Oftast får orgelläktaren användas då kyrksalen fylls. Mannen bakom detta fenomen är prästen Olle Carlsson, numera efter flera turer kyrkoherde i Katarina fösamling, där Allhelgonakyrkan ingår.

 Olle Carlsson började sitt religiösa liv i pingströrelsen och vid ett tillfälle var den kände missionären Kongo Aron på besök i hemmet och han bad en välsignelsebön över pojken Olle. Inte dåligt!
 Men Olles väg gick till svenska kyrkan, där han blev präst. Hans umgänge med alkoholen blev allt fikostigare i någon sorts förblindelse och till slut fick han erkänna sig som alkoholist och genomgå en tuff behandling.  Det är nu snart 20 år sedan han kom ur den livskrisen.

 Tills för ett år sedan hade  Olle Carlsson varit anställd i Allhelgonakyrkan och varit motorn i den starka gemenskap som växt fram där. Sedan han blev kyrkoherde i Katarina har prästerna Erik Holmberg och Hanna Nyberg tagit över och det rullar på som vanligt, både tack vare de nya prästerna och att gemenskapen bär fram sig själv. Olle Carlsson finns i bakgrunden och dyker upp ibland.

Vad ligger bakom fenoment med Allhelgonamässan, som på sistone förts över även till Katarina kyrkas söndagsgudstjänst. Kan det vara något för andra att lära av?

Konceptet är en öppen gemenskap med mycken lekmannamedverkan. Det har Olle sannolikt med sig från frikyrkan. Det finns inget tryck på de som kommar att ansluta sig till något de inte vet vad det är. Men alla är välkomna och särskilt de som är där för första gången. Vill man ta ett steg i trons riktning, så är det individens sak. Det finns en inskit om, att om ett sådant steg skall tas, så är det från det position var och en befinner sig. På den punkten finns det som bekant många variationer. Respekten mot det är stor och också en stark framgångsfaktor.  Det finns också ett vakande öga på att inte låsa fast sig i en utmejslad kontext, utan låta nyanslutna hålla den levande mot den öppenhet, som är målet med verksamheten. Förkunnelsen är starkt fokuserad på Gud bottenlösa kärlek.

Det finns aktiviteter i krykan så gott som varje dag. På måndag kan man få deltaga i tyst retreat mellan 9-15. En mässa på 15-20 min hålls varje vardag kl 12. På fredagen håller prästerna i den, man i övrigt lekmän.
 Gruppaktiviter för bibelsamtal, själavårdsgrupper, ikonmålning, diktaftnar, pilgrimsvandringar och välgörenhetskonserter är något av det som pågår. Ett tolvstegsprogram för att komma ur missbruk finns inom kyrkans ram. Varje vardag serveras sopplunch för den som vill till en billig pening.

Ett viktigt insalg i mässan är nattvarden. Det är en högtid när ca 300 personer rör sig som i en folkvandring i tre led fram i tystnad för att ta emot kalken och brödet. Många hittar vägen upp till altarringen för att bedja i stillhet eller tända ett ljus i ljusgloben. Det finns även tillfälle till förbön.

Ett annat inslag är den s.k. delgivningen eller vittnesbördet, som det heter i friksyrkan, där någon berättar om sin väg till Allhelgonakyrkan och varför de fortsatt att gå där. Många starka berättelser har kunnat höras från det inslaget i gudstjänsten och väcker tro och hopp hos andra.

Det är ett fenomen att detta har pågått med fullt hus nästan i 15 år. Att inte fler kyrkor lärt och tagit efter det de finner värdefullt är konstigt, men Olle Carlsson ses inte med bara goda ögon från kollegor runt om i Stockholm.
Den gamla högmässotrallen känns på de flesta håll som det goda mönstret att hålla fast vid. Men skall Svenska kyrkan överleva, så är nya koncept alldeles nödvändiga. 
Må Allhelgonakyrkan leva vidare.

Thomas Tranströmer



Så kom då till slut beskedet att Thomas Tranströmer fått nobelpriset i litteratur. Det har hängt ett mörkt moln i vägen från att ge en svensk litteraturpriset efter att de två svenskarna Harry Martinsson och Eyvind Johnson, båda sittande i Svenska akademin, fick dela priset 1974. Det blev ett tragist efterspel till den utnämningen och det har hängt kvar som en ond ande och sannolikt blockerat för svenska författare.
 
 Thomas Tranströmers namn har återkommer i flera år som en förhoppning om att han skulle få utmärkelsen. Glädjen blev stor vid utropet i Börshuset och bland poseiälskare.  Han har under tiden hunnit få en rad andra pris som Övralidspriset 1975, Samfundet de nios pris 1979, Litteraturfrämjandets pris 1982, Ferlinpriset 1987, Pilotpriset 1988 och Nordiska rådets stora pris 1990.

Thomas Tranströmer är uppvuxen på Söder i Stockholm på Folkungagatan 57 tillsammans med sin mor. Föäldrarna skilde sig tidigt. Mansfiguren i hans barndom blev hans morfar, som betydde mycket för honom. De levde sedan morfar blev ensam som en famillj med gemensamt kosthåll, mamman, Thomas. och morfar. När Thomas studerat färdigt och fick en fil.kand på universitetet med ämnena psykologi och religionshistoria flyttade han hemifrån. Han utbildade sig sedan till testpsykolog och det blev hans försörjning under många år mest på fånganstalter.

Thomas Transtömer är en naturlyriker. Han uttrycker sina inre processer och dialoger i ögonblickbilder från naturen. Hans dikter springer ofta upp från en verklig situation, som förlöses i en dikt. Han har haft en viktig inspirationskälla i lantstället på Runmarö i Stockholms skärgård. Dikten 'Skiss i oktober'  kan vara därifrån:

Bogserbåten är fräkning av rost. Vad gör den här så långt
                                  inne i landet?
Den är en tung, slocknad lampa i kylan.
Men träden har vilda färger. Signaler till andra stranden?
Som om några ville bli hämtade.

På väg hem ser jag bläcksvamparna skjuta upp genom
                                 gräsmattan.
De är de hjälpsökande fingrarna en
som snyftat länge för sig själv i mörkret där nere.
Vi är jorden.

Trädens vilda färger signalerar den andra stranden dit någon vill bli hämtad, låter som en metafor för åldrandet och döden. Ett typiskt sätt på vilket Tranströmer lägger in sina tankar i naturbidler.
Han har också en dragning åt religionen och kristendomen. Han värjer sig dock mot att bli placerad i ett fack och därmed dömd till något han inte vill vara. Rent teologiskt har han problem med allmakten och uppståndelsen. Men i naturlyriken och tankarna som vävs in som ibland svårfångade undertexter finns de stora existentiella frågorna. Sitt sökande utrycker han med en anspelan på Nikodemus, som besökte Jesus om natten och ställde de stora frågorna i dikten Den skingrade församlingen:

Sömngångaren Nikodemus på väg
till Adressen. Vem har adressen?
Vet inte. Men det är dit vi går.

Tranströmer satt med i Bibelkommisionens arbete med den senaste bibelöversättningen. Han ansvarade för utformnignen av texterna i Psaltaren. Ett arbete som han tyckte mycket om. Det Lutherska kyrkan känner han sig inte befryndad med men besöker gärna kyrkor. Vid besök i Venedig tillsammans med hustrun gjorde han en stark upplevelse i San Marcokatedralen, där det stora valvet förde honom vidare i en 'här och nu' - upplevelse både uppåt och innåt neråt och en ängel omfamnade honom och ängeln sade: "Skäms inte för att vara människa, var stolt". Han säger själv om erfarenheten:

 " Det var verkligen en helt oväntad och på något sätt totalt befriande upplevelse mitt i turistghettot". 

 I hans dikter finns en drömförsamling, som en underjordiksk kyrka befriad från det formalistiska och förstelnade. Han skriver i dikten Den skingrade församlingen om "gipsbandaget kring trons brutna arm", när han ser de vita valven i en svensk kyrka.

Det mystiska och religiösa finns hos Tranströmer, men det är naturlyriken med många bottnar, som fått många att älska och uppleva de djupa tilltalen i hans dikter. En sann poet. Under vänstervågen på 60- och 70-talet blev han puttat ut i periferin av litteraturetablisemanget, som ville främja den politiskt inritade konsten (läs dikten Gogol). Han gjorde då många resor utomlands och blev på så sätt känd och översatt till många språk. Det var särskilt till USA som resorna gick med rundresor och diktuppläsnignar.

Vi kan vara stolta över att ha Thomas Transtömer och han är en värdig pristagare till Nobels litteraturpris. 

Victor Muller med handen på strupen.


Vem minns inte alla Saab-märken från den delade rutan i en avsmalnad bakdel på bilen och handväxel bredvid ratten till modern design, som inte skiljer bilen från alla andra uniformerade varianter. Den har i decennier varit en familjebil för många svenskar. Den sitter i folksjälen helt enkelt.

Det var 1990 som Investor tog in amerikanska General Motors (GM) som delägare till 50% i Saab. År 2000 tog GM över hela bolaget till 100%.
 År 2009 meddelar GM att de tänker låta Saab bli en självständigt bolag och lämnar ut Saab till försäljning. Första budet går i juni 2009 till Koenigsegg Group, som egentligen mest producerar lyxiga sportbilar. I augusti 2009 meddelar Koeniggsegg att de tar över samtliga aktier i Saab. I september 2009 meddelas att kinesiska Bejing Automobile (BAIC) också går in som delägare.

Den 21 oktober beviljar Europeiska investeringsbanken (EIB) ett lån på drygt fyra miljarder kronor om svenska regeringen ger statliga garantier och EU-kommisionen godkänner lånet.   Nu drog dessa belsut ut på tiden så pass att Koenigsegg Group drog sig ur affären i november. De tröttnade på beslsutsvåndan hos regeringen och EU-kommisionen.

 Då tittar GM på de andra spekulanterna.  Den 14 december 2009 meddelar BIAC att de köper teknik och utrustning av Saab.
 Den 15 december meddelar GM att Spyker Cars med Victor Muller är den enda kvarvarande spekulanten. Emellertid kommer beskedet den 18:e december att GM inleder en nedläggning av Saabs verksamheter.

 DÅ LÄGGER VIKTOR MULLER ETT NYTT BUD PÅ SAAB den 20:e december. Den 6:e januari 2010 säger GMS.s VD Ed Whitacre att de inte kan förlita sig på en rädddare i sista minuten.

Den 9:e januari 2010 åker en delegation från svenska regeringen till Detroit och GM för samtal. Den 13:e januari börjar den första avvecklingen  av Saab  av likvidatorerna Peter Törngren och Stephen Tayler.

Men den 22:e januari 2010 kommer Viktor Muller till Stockholm för förhandlingar med GM.
 
Sedan vet vi hur det har gått. En lång rad och böljande upp- och nergångar i processsen för att klara Saabs ekonomi. En rysk joker vid namn Vladimir Atnonov med mycket pengar var portad av GM, men knackde på igen. Det går så långt att Riksgälden i Sverige säger ja till Antonov, men i slutändan trillar han ur i alla fall. Det har varit löner som inte kommit fram i tid. Missmodiga och uppgivna intervjuer med arbetare i Trollhättan. Fackförbund har agerat för att få ett slut på dödsryckningarna.  Victor Muller är ständigt på resande fot för att hitta nya investerare. Kavajen fladdrar om hans långa gestalt och näsan pekar trots allt uppåt, men många röster höjs som tycker att det är konstgjord andning på ett kadaver. Den store pessimisten har varit advokaten och KD-politikern Rolf Åbjörnsson.

Vid senaste löneutbetalningskrisen lyckades Muller få en ny rekonstruktion till stånd och en ny frist kom till undsättning och räddade lönerna.  Det började droppa in pengar från Kina. Men en kris uppstod mellan Victor Muller och rekonstruktören, som höll på att fälla hela rekonstruktionen.

Så kom den 28/10 beskedet att en avsiktsförklaring upprättas mellan Saab och Pang Da och Youngman, som avser att köpa hela Saab för 900 miljoner kronor. Man blir lite glad!  Det är dock inte klart med alla delar i affären. GM kan ha synpunkter och kinesiska myndigheter likaså.

Man må ändå säga att det är svårt att hålla tillbaka en farcination inför Viktor Mullers oförtröttlighet under hela processen. Från köpet av Saab hos GM och hela vägen fram till den 28/10. Man kan undra hur han kan sova på nätterna om inte annat så för ständiga jet-lag.

Jag sätter en blombukett i Mullers hand idag och önskar att hans ovilja att ge upp kan smitta av sig till andra kriser, som eurokrisen i Europa t.ex. Det behövs mycket Victor Muller flås i det arbetet. Rolf Åbjörnsson behåller även en dag som den 28/10 sin negativa hållning och menar att affären är långt från att vara klar.

Vi får hoppas att de återstående delarna i Saab-affären faller på plats och att tillverkningen i Trollhättan får vara kvar.

 

   
Stanley Sjöberg                          Ulf Ekman


I släptåget efter Stanley Sjöbergs attack på Filadelfia i Stockholms uthyrningar av sin stora samlingslokal kan man vid granskning av vad han skriver se en tydlig agenda.

I Sjöbergs artikel  I Dagen "Diskutera vad vi gör med kyrkorna" den 30/9 uppstod som alltid nuförtiden en diskussion i nätupplagan omkring artikeln. Några var emot  och några fler stöttade artikeln. Med tanke på hur det kan låta i dessa diskussionsfora var det en bra bit från det hätska tonläge som ses i många andra tidningar. Sjöberg tyckte inte det utan gick själv in i diskussionstråden och skrev: - Kommentarerna blottlägger vilken djup spricka som har uppstått i den kristna gemenskapen....Samtalstonen vittnar om att det dröjer länge innan det kan bli någon enhet".
 Man hajar till när man läser hans utsaga. Det känns lite väl långt bort att ta till sådana ord för en tämlingen snäll kommentarstråd. Överreaktion?

Man kan se en linje i Sjöbergs hållning genom att lägga ihop vad han sagt den sista tiden. Om de flesta av oss inte ser något märkligt med att folk öppet ger ifrån sig sina åsikter i kommentarsfältet efter en tidningsartikel,  så verkar det som att Sjöberg verkligen vill se en djup spricka i kristenheten. Det tycks som han vill  skära ut de bibeltrogna grupperingarna från den övriga försoffande  kristenheten. Han tycks vilja att Livets Ord tar över ledartöjan och blir förespråkaren för den väckelsekristna rörelsen i Sverige. Kan Niklas Piensohos kritik i sin senaste bok mot Livets Ords föreståndare Ulf Ekman spela roll för Sjöbergs kritik mot uthyrningarna av Filadelfiakyrkan? Ja, det är troligt.  På insändarsidan i Dagen skrev Sjöberg för en tid sedan att han ville att tidningen Dagen skulle gå ihop med Livets Ords tidning Världen idag.  
 
 I tidningen Hemmets Vän skriver Sjöberg: "Idag är Livets Ords församling i Uppsala ett exempel på hur Sveriges största kyrkolokal samlar till välfyllda gudstjänster minst 2-3 gånger i veckan och mycket ofta med överfyllda samlingar i spännande konferenser som förstärker tro och övertygelse, fördjupar tillbedjan och ger bredd och samhörighet med internationella gäster som inbjuds till församlingen. Lokalerna behövs och offerglädjen finasierar tillväxten". 

Aldrig har någon sådan  hyllning till kontorversiella Livets Ordsrörelsen uttalats av någon utanför församlingen tidigare.  I skenet av denna utsaga blir Sjöbegs kritík mot Filadelfia i Stockholm också en attack mot att Filadelfia inte mer aktivt sluter Ekman till sig. Det som Sjöberg fokuserar på angående Livets Ord är de yttre manifestationerna som "största kyrkolokal, ofta överfulla samlingar, spännande konferenser, internationella gäster". Det är fokus på massorna som samlas och inte individerna. Har Sjöberg någon gång funderat på hur de människor mår och har det som är med i Livets Ord, dvs människors insida?

   Det är ju faktiskt så att Livets Ord även av kristna männiksor i Sverige betraktas som en sluten sekt, där alla kritiska synpunkter är i princip förbjudna. Man föds in i rörelsen, går i söndagsskolan där  och får all sin skolgång skyddad från yttre influenser genom att gå i Livets Ords egna skolor. Det finns ingen demokratisk insyn i ekonomin. Den sköts av Ulf Ekman och hans styrelse i stitelseform.  Vill Sjöberg se denna typ av ledning över hela linjen?   Livets Ord är också den gruppering som mest entusiastiskt ställt upp på Stanley Sjöbergs skötebarn, nämligen Jesusmanifestationen. Han belönar dem med råge!

Efter denna tydligt blixtrande lansdragning för Livets Ord från Sjöbergs upplyftade arm kan vi ta det som en signal om att det kommer en ekman-sjöbergsk programförklaring i en icke alltför avlägsen famtid, där de två lägger upp strategin för hur deras andliga krig i Sverige skall se ut. Den stora faran är att den bristande impulskontroll, som båda personerna besitter och att ingen har ett själavårdande anslag i sin förkunnelse kan driva iväg med projektet in i ohälsosamma upplägg. Båda har extrovert utåtagerande personligheter och missar därmed människors inre våndor och frågeställningar. Grupperingen i någon form av kristen bibeltrogen samling måste bli bredare  än dessa två.

Stanley Sjöberg som gatudemonstrant


Stanley Sjöberg är en väckelsepredikant, som passerat 70 år och varit verksam först många år inom pingströrelsen och sedan ett par decennier i en fristående församling i Centrumkyrkan i Sundbyberg. Nu dock pensionär med en egen Webbkyrka. Han har inte alltid varit  lätt att samarbeta med och har därför behövt starta eget. Ett kan man tveklöst säga och det är att han brinner för det han tror på.
 
Stanley Sjöberg har alltid agerat mer utåt mot ondska och förall än arbetat med det innåt reflekterande andliga livet. Ett typexempel på hans agerande är skötebarnet, Jesusmanifestationen, som han var ensam initiativtagare till för 4 år sedan. Den handlar om att samla så många kristna som möjligt i Stockholm en lördag under maj månad och göra flera demonstrationståg som strålar samman i kungsträdgården. Han hade stora förhoppningar om att det skulle bidraga till en stor religiös väckelse över Sverige. Upp till ca 25-30000 har uppskattats vara med, men den tredje manifestationen samlade enligt polisen 7000 personer i Kungsträdgården. Ledningsgruppen gick ändå ut med att det var 18 000 deltagare. Det blev ingen landsväckelse. Redan tidigt blev det problem, då Storkyrkans domprost Åke Bonnier, som satt med i  ledningsgruppen, försvarade utställningen Uppenbar(a)t och att han ansågs vara positiv till homosexuella. I fotoutställningen Uppenbar(a)t fanns en bild av en naken kvinna med mussepigg ansikte framför ett kors och ett annat foto med Jesus och hans lärljungar alla med Downs syndrom. Bonnier blev kritiserad "ute i landet" sades det. Det störde arbetet med manifestationen och Bonnier valde att avgå självmant ur ledningsgruppen. Ett exemel på Stanley Sjöbergs kamp mot det han anser vara av ondo.

Nu har Sjöberg riktat sig mot att uthyrningarna av Filadelfiakyrkan i Stockholm innebär att artister, som är med i de konserter som kommer dit, hyllar mörkrets makter. En ansedd artist som Jane Birkin 64 år kallar han "porrdrotting". Hon har använt uttalat erotiska texter, menar Sjöberg, och förtjänar epitetet porrdrottning. Birkin är sångerska och skådespelerska och känner sig säkert kränkt av att placeras i porrbranchen.  En annan artist, PJ Havery, behandlar kampen mellan ont och gott på ett sätt som inte lämpar sig i Filadelfia enligt  Sjöberg.
Samtidigt med detta har Sjöberg arbetat under flera år med att frisera det kristna budskapet och göra det mer tilltalande för moderna männsikor genom att skala bort i teologins utkanter och uppträda mer vidsynt. Han tror t.ex. på helvetet, men menar att det är nog så att Gud, efter prövning av människan, är god och inte släpper iväg någon människa till helvetet.

Det är säkert så att det andliga livet i Sverige går inte Stanley Sjöbergs väg. Jesusmanifestationen utlöste ingen väckelse och hamnade i näst intill total medieskugga. Man hade hoppats på den raka motsatsen. Sjöberg har bland annat föreslagit på insändarsidan i DAGEN att den tidningen borde gå ihop med Livets Ords tidning Världen idag.  Det skulle ge slagkraft åt den bibeltrogna kristna riktning, som Stanely Sjöberg vill skall växa sig starkare i vårt land. I tidningen Hemmets Vän utpekar han Livets Ord som enda exempel på en i dagsläget rätt fungerande församling. Det visar också var han har sin lojalitet i dag. Det är inte hos Nikals Piensohos mänskligt förankrade och reflekternade predikostil i Filadelfia i Stockholm. Sjöberg är ute efter en gammeldags väckelse som magnetiskt och oreflekterat drar folk till bön, biblestudier, lovsång och förkrosselse i fulla kyrkor. Sjöberg har nog inte förstått att religiösa folkväckelser följer historiska skeenden och samhällsomdaningar. På 1700- talet handlade det för folket att få läsa biblen själva och komma ur kyrkans grepp. På 1800-talet var det nykterhet mot ett försupet folk, som öppnade för PP Waldenströms framgångar. På 1900-talet var den en önskan efter starka andliga yttringar mot den förstelnade lutherdomen som öppnade för pingströrelsen. Idag gäller att gå in i dialog med den moderna och upplysta människan. Jesus tog den dialogen på sin tid en mot en och var ingen högljudd salvelsefull megafon på tjugo armlängds avstånd från folket. Det är hans metod som gäller på 2000-talet.

Stanely Sjöberg tillhör den kreationistiska högerkristna riktningen i vårt land. När jag i tidningen Dagen försökte visa att det kan gå att förena en tro med evolutionsläran, så bad Sjöberg dagenredaktionen om att få min mailadress. Han var hätsk i sitt mailutfall och ansåg att jag var en kombination av KG Hammar, Herbert Tingsten och den liberalteologiske anglikanska kyrkoledaren John S Spong, eftersom jag öppnade upp för ett evolutionärt tänkande. Jag hade också skrivit om att kyrkofäderna under de första århundradena efter Kristi födelse hade problem med att få ihop teologin med skapelseberättelse. Augustinus på 300-talet t.ex. skrev om syndafallet och menade att människan blev en sexuell varelse i och med syndafallet, vilket klassat sexualiteten som något ont för många hundra år framåt. Sjöberg var mycket upprörd över att jag drog fram Augustinus. Det var ingen bra reklam för den kristna tron. I sin egen uppföljande svarsartikel i Dagen lyfte han fram, att han givit mig en hård privat tillsägelse.....

De flesta kristna i frikyrkan känner Stanely Sjöberg och blir inte så upprörda, eftersom han är som han är och alltid har varit och är fortsatt respekterad av många. Man får ta honom som han är. Niklas Piensoho med  Filadelfias styrelse går den 7/10 i svaromål mot Sjöberg i tidningen DAGEN på ett informativt och bra sätt. Läs gärna deras svar.

 

Mikael Damberg och Tommy Waidelich

På Brännpunkt i SVD den 3/10 skriver Mikael Damberg och Tommy Waidelich från socialdemokraterna att de vill ha fler som når högre utbildning.  De tycker att regeringen satsar alltför lite på utbildning hela vägen från grundskola via gymnasium till högskolan.

Vad gör då de två unga och hungriga politikerna? Jo de stakar ut sina mål. De skriver:


1.    Vårt självklara mål är att alla elever ska nå målen i grundskolan.


Som delmål sätter de att halvera antalet elever som idag inte blir behöriga till gymnasiet fram till år 2020.  För att lyckas med det skall undervisningens kvalitet höjas genom att satsa på lärarna genom kompetensutveckling.


2.    Vårt mål är att alla före 25 års ålder ska ha en fullständig gymnasieexamen. 


Som delmål skall antalet personer som idag inte har gymnasieexamen halveras till år 2020.  För att nå dit skall man satsa 675 miljoner på gymnasieskolan.


Den blinda fläcken i de två politikernas resonemang är eleverna. Inte ett ord om dem. De tycks vara någon sorts plåtliknande behållare, som man fyller med kompetenshöjd pedagogik, så klarar de vilken examen som helst. Att dessa elever är av kött och blod finns inte i kalkylerna. De brottas med livets stora frågor, som att hitta sin plats och få utlopp för sina ungdomliga vildsinta testpilotslika utflykter i verklighetens alla vinklingar och vrår. De har olika villkor från början. De har olika intresse och begåvningsnivåer. En del elever är resurssvaga och behöver anpassade utbildningsvägar. Särskolan nämns inte av Damberg och Waidelich. Skall den få finnas kvar eller löser kompetenshöjande pedagogik även särskoleelevers problem? Finns det psykologer, kuratorer, skolsjuksköterskor och skolläkare i Dambeg/Waidelich- skolan?


Så länge inte elevperspektivet finns med i siffermässiga utfästelser för skolan, så kommer målen aldrig att nås. Man måste även titta på de barn och ungdomar som de kompetenshöjda lärarna har framför sig och kartlägga alla elevers olika behov.

Fotot har ingen anknytning till aktuellt fall


 Efter 3 långa år pågår nu en rättegång mot en barnanestesiläkare på Astrid LIndgrens barnsjukhus. Hon hämtades av 3 poliser mitt i rodnen den 2:e mars 2009 för att tas till häktet. Hon var misstänkt för att ha givit en kraftig överdos tiopental (narkos- och kramplösande medel) till ett för tidigt fött barn.  

Bloggförfattaren är själv barnläkare, men har inte på något sett deltagit i vården av flickan. Har aldrig sett henne. Har inte talat med behandlande team och inte läst några journaler. 
 
Flickan föddes 15 veckor för tidigt i graviditetsvecka 25 efter en besvärlig förlossning i juni 2008. Det var nära den absoluta nedre gränsen för ett barn att kunna överleva. Hon var från början svårt medtagen och behövde stora återupplivningsinsatser. En sådan start med syrebrist på en så liten omogen hjärna medför stora risker för allvarlig hjärnskada.

När flickan var ett dygn gammal gjordes ett misstag i behandlingen, då en sjuksköterska förväxlade koksaltflaskor och gav en sort, som hade högre koncentration av natriumklorid än den vanliga, som är precis som ordinär kroppsvätska. Det 2:a dygnet i livet fick flickan stora  hjärnblödningar. Obducenten menar att risken med så tidig födelse samt syrebristen vid förlossningen kan i sig vara orsak till hjärnblödningarna. Hur de högre doserna natriumklorid har påverkat går ej att skilja ut.
Med så stora hjärnblödningar kom flickan ej att utvecklas gynnsamt. Relationen mellan föräldrarna och vårdpesonalen fick en starkt negativ slagsida, särskilt efter sjuksköterskans misstag. Hon anmäldes av mamman till Häslo-och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN) och fick en varning. Läkarna var beredda att redan då avsluta behandlingen, men föräldrarna hoppades fortfarande.
  De negativa laddningarna eskalerade och föräldrarna kände sig nochalerade och tyckte inte de fick de besked de ville ha och svar på sina frågor. 

Föräldrarna tyckte att flickan blev klart sämre de senaste veckorna i livet. Hennes minskande hjärnsubstans kunde inte hålla vitala funktioner i gång.  Så kom från vården det gemensamma budskapet att upphöra med behandlingen den 20 september 2008 och ta flickan ut respiratorn och föräldrarna var med på det beslutet. De fick ett iordningställt rum att vara ensamma med flickan i. Läkaren och en undersköteska var inne och tittade till barnet av och till. Flickan fick ett dropp med morfin på 20 mikrogram/ml och kilo kroppsvikt  efter att respiratorn avstängts. Det fanns extra morfin att ge vid behov. Dessutom bereddes två sprutor med  med tiopental spädda till 25 mg per milliliter i två sprutor à 10 ml vardera att ha till hands om flickan skulle få kramper. Det fanns även ångestdämpande diazepam att ta till.

Att tas ur respiratorn blev en påfrestning för flickan, som då måste försörja sig med luft själv, vilket hon aldrig gjort tidigare. Det kunde ge andnöd, smärtor och ångest samt kramper. Föräldrarna bad upprepade gånger att läkaren skulle ge flickan mer läkemedel utöver morfindroppet, eftersom de tyckte att barnet kippade efter andning. Läkaren ansåg dock inte att det behövdes. Hon fluschade kanylen till infarten, som låg i ett blodkärl med koksalt, så att den inte skulle täppa ingen.

  Efter drygt 5  timmar dör flickan i föräldrars och släktingars närvaro. Det var periodvis över 10 personer i rummet.
 
Sexton dagar efter flickans död den 6:e oktober lämnar föräldrarna in en polisanmälan mot vården och vill få henne obducerad. Det ville veta vad som hänt. Särskilt fanns oro för de sista veckorna i flickans liv och vad hade sjuksköterskans felbehandling betytt. När obducenten svarade att det gick inte att särskilja lades åtalet ner. När sedan analysresultaten kom avseende läkemedlen med skyhöga koncentrationer av tiopental tog åklagaren Peter Cleason åter upp ärendet.

 Det är ingen avancerad slutsats att säga att det var den kraftigt laddade spännigen mellan vården och föräldrarna, som starkt måste ha bidragit till att en polisanmälan gjordes. När samarbetet är som oftast optimalt finns ett förtroende och avspänd dialog mellan vårdpersonal och föräldrar, med tolerans för de vanliga små felsteg, som kan göras. 
Men med den förhöjd koncentrationen av tiopental i flickans blod var en gräns överskriden.
Provet togs 24 dagar efter barnets död.

Kring detta läkemedel och den förhöjda koncentrationen har det sedan gjorts flera expertutlåtande. Hur bryts läkemedel ner i kroppen på ett för tidigt fött barn? Efter 24 dagar har det skett en dunstning av kroppsvätskor, som ökar koncentrationen av de läkemedel som givits. Blodet togs i lårmuskeln och efter den rena kroppsvätskans dunsting finns blodkroppar och läkemedel kvar. Flickan hade flera gånger fått tiopenttal tidigare. Fanns det kvar utan att det hade brutits ner?

Läkaren har hela tiden hävdat, att hon inte givit något tiopental. Att ge det rent praktiskt är enkelt. Det handlar om att lyfta på en liten plopp fästa sprutan i plopphålet coh trycka till. Detta kan vem som helst göra.

Med alla dessa osäkra rent medicinska och läkemedelsmetabola svårbesvarade frågor borde aldrig detta fall drivits fram av åklagare till en rättegång. Jag ställer det utom allt rimligt tvivel att det inte går att få klarhet i alla de till fallet hörande komplicerade spörsmålen i en rättegång. Det borde skett en utredning inom vården och det hela bearbetats inom sjukvårdens  interna etiska råd och Statens medicinsk etiska råd (SMER).

Det är pinsamt att höra hur kommunikationen fallerar i rätten på grund av att åklagare och advokater inte förstår den medicinska terminologin och måste fråga om, utan att ändå riktigt fatta. När en sjuksköterska vittnar under ed att hon vid ett tidigare tillfälle iordningsställt en tiopentalspruta för narkos vid datortomografi, ville advokaten Altin, som för föräldranras talan, föringa värdet av det vittnet. Men, hur kan advokaten göra det? Vet han mer om läkemedlesmetabolism än den medicinska expertisen? Och är det Altins uppdrag att få läkaren fälld?  Skall han inte bara vara föräldrarnas röst? 
  Hela fallet är djupt tragist och många har mått dåligt. Det gäller föräldrar, det arbetande vårdteamet och den åtalade läkaren , som inte fått arbeta i sitt yrke på tre år. Allt detta hade kunnat klarats upp mycket fortare.