Är människan ondare än vi tror?
Nu rullar media upp sina spaltmetrar med fylliga reportage hur polischefen och den tidigare rektorn för polishögskolan har fastnat i en utredning om sexköp av unga flickor och planerade övergrepp på barn. För inte så länge sedan var Rödakorschefen Johan af Donner rubrikernas man och misstänktes för att ha svindlat flera miljoner från Röda korset och även Cancerfonden. Tiger Woods, denne svärmorsdröm och familjepappa samt världsbäst i golf, visade sig bedra sin fru Linn å det grövsta och behandlas nu på en klinik mot sexmissbruk. För några år sedan uppdagades den norske cancerforskaren Jon Studø ha fantiserat ihop 900 rökare, som testat en smärtlindrande medicin och fått mindre cancer i munhålan. Resultatet publicerades i den ansedda tidningen The Lancet.
Personer fyllda med goda epitet och verksamma för höga värden till mänsklighetens bästa, handlar på tvärs mot vad vi förväntar oss. Har vi fel syn på människan, då vi blir så tagna på sängen och mäkta upprörda? Hur mycket kan samtidigt rymmas i ett mänskligt psyke?
Verkligheten är väl också sådan att bland de som nu skriver så fingrarna glöder har några skattefuskat och varit otrogna mot sin partner. Några är notoriska fortkörare och riskerar ofta andras liv. Någon har just slagit sin fru och en annan har förgripit sig på sina barn.
Kanske måste vi inse att vi är presumtiva brottslingar var och en av oss. Alla har sina mörka sidor. Beroende på i vilket socialt nätverk med goda värderingar vi lever i, så lär vi oss att hantera de impulser, vi inte vill släppa fram och har fått lära oss att hålla stången emot.
Vi kan bara tänka oss vad som händer med människor, som blir ordentligt kränkta, vilka krafter av hämnd som dyker upp. Det som kommer först är som regel inte att vända andra kinden till. Vi har sett en rad granfejder utspelas i TV program och har förstått hur djupt hatet kan greppa tag om folk med angränsande trädgårdsstaket. Ingen skulle ha klassat dessa som onda bland byborna, men det väller upp något inifrån som man inte längre har kontroll över. Från det omedvetnas mörka källare med evolutionära rötter pyser det upp saker, som den fostran man fått inte håller stången emot. De brott som skapar de stora rubrikerna kan tjäna som ställföreträdande lidande till våra egna mindre förseelser och kan få oss att känna oss lite duktigare, som i alla fall inte ligger placerade på den värsta brottskalan.
Detta kan väcka frågor om vilka värderingar ett samhälle skall ha och anse vara viktiga att föra vidare till sina barn. Vi har länge levt i den fria fostrans tid och barn och ungdomar skall själva söka sig fram till vad de skall tycka och tro. Efter en period av en sådan utvädring, kanske vi kan vara mogna för att gemensamt söka oss fram till något vi som samhälle kan stå för som viktiga att lära våra barn. Jag känner när jag skriver detta, att det är inte politiskt korrekt, men ändå. Ibland måste man ändra riktningen på korrektheten. Det kan vara dags att lämna den naiva godtrogenheten.
Vilken nytta gör länsstyrelsens inspektioner på vårdboenden?
Länsstyrelsen i Uppsala har gjort en undersökning på 28 vårdboenden I Uppsala läm. Granskningen har lett till allvarlig kritik mot sex vårdboenden .
Den kritik som det oftast handlar om är fasthållning och nedläggning av brukare, som i flera fall varit förståndshandikappade och kraftigt utåtagerande. För dessa brukare är diagnosen ofta kombinerad med en neuropsykiatrisk störning som ADHD eller autismspektrumstörning. Det har även handlat om begränsande regler. En brukare kan ha fått sitta ensam i ett rum för ”time-out”. Fasta regler har beskrivits av länsstyrelsen som kadaverdisciplin.
Socialkonsulent Maria Knight vid länsstyrelsen i Uppsala har sagt i intervjuer att brukarna på undersökta enheter har samma rättigheter som alla andra människor och skall ges en möjlighet att leva ett vanligt liv. Frågan är om de nu har samma rättigheter, som alla andra i vårt land, har de då också samma skyldigheter?
Med denna världsbild av att brukare på vårdenheterna skall få leva som vi andra, utan att samtidigt ange deras grundläggande svårigheter, så gör länsstyrelsen sina inspektioner och zoomar in fasthållningar och nedläggningar. När detta uppdagas brännmärkes boendena i media via pressreleaser från länsstyrelsen. Inspektionerna innebär inte att länsstyrelsen analyserar brukarnas svårigheter i relation till vad som hänt. Länsstyrelsens handlade är enbart polisiärt och liknar polisen arbetssätt att hitta lagförbrytare. Polisen fångar in lagbrytare och samlar bevis. Sedan får rättsväsendet med åklagare och försvarsadvokater lägga fram sina versioner av vad som hänt och rätten med en domare avgör hur lagöverträdelsen skall bedömas i relation till de lagar vi har.
Efter länsstyrelsens brännmärkning i massmedia av lagöverträdelser, har cheferna på vårdenheten ingenstans att gå för att förklara sig och ge sin version av vad som hänt. De kan inte komma runt länsstyrelsens dom som förkunnats i media. De får stå där vid den offentliga skampålen och lugnt vänta till nästa inspektion och visa upp hur de arbetar då.
Det blir lätt ett löjets skimmer över dessa aktiviteter från länsstyrelsen. Att hålla fast en brukare, som tappat konceptet fullständigt och inte känner några gränser för sin person och kropp, kan vara det enda rätta att göra. Jag kan försäkra, att det oftast finns mycket kärlek i de fasta armar, som håller om en brukare på det sättet. De värmen tränger igenom ilskan och brukaren minns det och det kan skapa tillit. Det är som för en 3-åring, som tappat sin kontroll under den intensiva trotsperioden. Som barnläkare har jag inget att säga emot, att föräldrar med sina kärleksfulla armar under några minuter håller fast sitt barn, tills det lugnat ner sig.
Det man alltid skall vara på sin vakt emot är om en personal tappar sin professionella roll och agerar utifrån det. Det menar jag är en helt annan sak. Då kan både fasthållning, nedläggning och dialog lätt gå snett och bli en fight mellan två personer och inte mellan personal och brukare. Dessa saker ingår i utbildning av personal och hör inte hemma i ett boende. Denna distinktion lägger sig länsstyrelsen inte i, utan man frågar rent tekniskt efter förekomsten av fasthållning och nedläggning. Fasta regler med för varje dag utarbetade scheman hjälper till att skapa igenkännbarhet och trygghet. En hel del av de funktionshinder, som finns bland brukare behöver detta. Det skall inte kallas kadaverdisciplin.
Då det inte blir någon genomlysning av grundproblematiken och analys av vad som hänt, ser jag inte vilken nytta inspektionerna gör för brukarna. De fyller skrivningarna i länsstyrelsens egna årsredovisningar och hänger offentligt ut en del vårdboenden, men riskerar för brukarna att det i stället blir mer tung psykofarmaka.
ISLAMS HISTORIKT GRUNDADE KONFLIKT MED KRISTENDOMEN
Det har länge funnits ett förhållningssätt i media och bland politiker att inte debattera det avvikande hos våra invandrare, som går på tvärs mot svensk livsstil i akt och mening att inte provocera utan understödja integrationen. Tyvärr är det den hållningen, som spelat sverigedemokraterna i händerna. De sätter nu ord på det som det varit tyst om och det ger anslag i väljarkåren. För att förstå islam räcker det inte att läsa Islamska informationsföreningens skrifter eller gå en kurs på Hikmainstitutet. Det är nödvändigt att gå tillbaka till historien då Muhammed levde och islam bildades.
Kristendomen utvecklades från lärjungakretsen kring Jesus, via de Paulusstödda fria församlingarna runt medelhavet till en organisation teologiskt grundlagd som monoteistisk religion kompletterad med treenighetsläran av kyrkofäder under 200-300-talet. Många kyrkor uppfördes med präster och biskopar och kristendomen blev under Konstantin den store år 313 erkänd som likaberättigad med andra religioner, för att inte långt efter bli upphöjd till statsreligion. Judendomen levde som monoteistisk religion vidare i förskingringen (diaspora-judarna). Även under östromerska Bysantinska riket med säte i Konstantinopel, efter västroms fall i slutet av 400-talet, överlevde kristendom och judendom vidare i taktiska anpassningar till rådande omgivningar. Under Bysantinska rikets senare försvagning bildades fria kristna kungariken, som dock erkände kejsaren i Konstantinopel.
På den arabiska södra halvön fanns på 600-talet då Muhammed levde ett kristet kungavälde. På norra arabiska halvön utbredde sig en kristen mer ursprunglig rörelse bland beduinerna, som levde ett rövar- och nomadliv mot en animerad omgivning sedan många år. När Mohammed började verka i Mecka, där han var född, tillhörande den inflytelserika hashimitiska klanen, fanns de två stora monoteistiska religionerna representerade på den arabiska halvön. Araberna mobbades eftersom de inte hade någon egen religion. Mohammed beskrivs som ängslig och skygg, Han blev tidigt föräldralös och växte upp hos en rik 15 år äldre änka, som han senare gifte sig med och fick många barn. Han var tidigt anfäktad av grubblerier, influerades av monoteistiska tankar och började höra röster som uppmanade honom att predika Guds ord. Mohammeds idéer fick inte fäste i Mecka varför han drog ut från staden och bosatte sig i Medina. Där växte hans anhängare och blev många, så att han senare kunde återvända och erövra Mecka. Under 23 år mellan åren 610-633 fick Mohammed sina gudomliga texter förmedlade via ängeln Gabriel från Gud, texter som idag utgöres av Koranen.
Under trycket av att araberna inte hade någon enhetlig religion vänder sig Mohammed alltså inte till arabiska traditioner, tankar, liv och seder, utan han fångas av de två monoteistiska religionerna som han möter på den arabiska halvön. Han uppfattar sig själv som sänd av samme Gud som talat till Abraham, Lot, Josef, Moses, David, Salomo, Jonas och Job samt Jesus. Judendomen och kristendomen har dock förvanskat guds ord och det som Mohammed kommer med är den slutliga enda riktiga versionen. Mohammed härleder sin kallelse till profet från en uppenbarelse av ängeln Gabriel i en grotta i berget Hira utanför Mecka. Han länkar sig till Abraham som avkomlingar av bihustrun Hagar. Frågan är om denna ursprungliga väg för islam via två icke-arabiska religioner, med traditioner och rötter från helt andra kontexter utanför den arabiska traditionen, utgör ett problem. Det är närmast en fråga för religionspsykologin.
Det krävs naturligtvis några viktiga nya inslag för Mohammed, om han skall uppfylla kravet på slutversion. Vad Mohammed gör, är att han kraftigt förstärker kravet på monoteism med uttrycket: ”Allah är en och Mohammed är hans profet”. Därmed markerar han sig mot kristendomen, som gör Jesus till Gud. Jesu födelse omöjliggöres i 6:e suran v. 101 där det står: ”Huru skulle väl himlarnas och jordens skapare kunna hava barn, då han ej har någon maka? ” Alla kristna kommer att straffas i helvetes eld på grund av att de gör Kristus till Gud. ” Otrogna äro de som säga: Gud är förvisso Kristus Marias son. Om någon sätter någon vid Guds sida, förmenar Gud honom förvisso paradiset och hans hemvist varder elden; ja de orättfärdiga skola ej få några hjälpare”. I den 9:e suran förstärks detta i v. 3: ”Gud uppsäger förbindelsen med månggudadyrkarne, och hans apostel likaså”. I den 5:e versen uppmanas de rättrogna att döda månggudadyrkarna varhelst de stöter på dem.
Härmed bakar Mohammed in en oundviklig konflikt med hela kristendomen. Det är förvisso ett kraftfullt sätt att markera en ny förstärkt monoteistisk religion, men det exkluderar också hela kristenheten. Psykologiskt blir ju detta smakfullt för dem han predikar till. Araben kan resa sig med förstärkt självförtroende ur sin religionslöshet och ha något nytt att komma med. Islamister har in i våra dagar behållit denna exklusiva syn på islam och även dess betydelse för familjeliv, social samvaro, politik och juridik.
I kristendomen delges människan Guds ovillkorliga kärlek (Agape). Jesus talar om att den som tror på honom av hans innersta skall levande vatten flyta fram. Det signalerar ett frisättande av inneboende resurser. Under historiens gång, sedan kristendomen bakades in i maktsfärerna och blev statsreligion, har den alls inte alltid bjudit på Agpe och manat till självförverkligande utan även krig och dödande. Men den började i Agape. Islam har maktstrukturer, exkluderandet och exklusiviteten i sin tillblvelse, som sin skapelsekraft.
I islam är Gud skaparen och ägaren av alltet. Människan kan nå det levande vattnet i paradisets vattenbäckar och inte inifrån sina egna liv, om hon uppfyller koranens krav och följer reglerna för en rättrogen. Gud är inte bara skapelsens ägare utan också de rättrognas ägare, vilket uttryckes i 9:e suran v. 112: ”Gud har köpt liv och ägodelar av de rättrogna på det villkor, att paradiset skall tillfalla dem och de skola strida för Guds sak och döda och dödas. Ja, detta är den högsta lycksaligheten”. De rättrogna som tro och göra goda gärningar, skall förvisso få lön enligt 18:e suran v. 30: ”Dessa vänta Edens lustgårdar genomflutna av bäckar, där de skola smyckas med armband av guld och kläda sig i gröna kläder av siden och brokad, vilande på troner. Vilken härlig belöning och vilken ljuvlig bädd!” Vi kan höra i nutid att självmordsbombare tar sats i verser likande dessa.
Islams styrka visade sig under de fyra närmast följande ledarna (kaliferna) efter Mohammed. På bara 30 år gjordes stora erövringar inkluderande persiska riket i Irak och Iran samt de bysantinska provinserna i Syrien, Egypten, Palestina och Nordafrika. Det islamska riket var större än Alexander den stores och blev bestående under lång tid.
Islams rötter är alltså inte arabiska utan bygger helt och hållet på judendom och kristendom, men med nödvändiga tydliga omskrivningar, för att ge en stark egen identitet. Koranen anses vara nedsänd som en text från Gud via ängel Gabriel som en korrektion av Torah och evangelierna. Därmed har islam det slutliga överlägsna budskapet anpassat för alla människor och alla tider, för att citera Ahmed AL-Mofty, ordförande i den svenska islamiska informationsföreningen och ledare av Hikmainstitutet.
Åsa Waldaus exklusivitet
Efter mordramat i Knutby i Januari 2004 har medlemmarna gått igenom en svår process internt av bearbetning och sorg samt externt i media med filmatiseringar och scenframställning av händelsen. Samtidigt har inget förändrats i församlingen. Pastorsledningen har suttit kvar och allt det dåliga har lagts över på Helge Fossmo som dömdes till fängelse. Åsa Waldau säger i en Dagenintervju den 13/10 2009, att hon ägnat sig åt andligt ansvar för församlingsmedlemmarnas väl. Det har hon ”varit tvungen att göra för att rädda en hel församling”. Här hade man önskat extern professionell hjälp gärna med hemvist i kristen sfär.
Det som saknats är att ledningen borde med hjälp utifrån ha gjort en genomlysning av sin del i den totala atmosfär inom vilken det svåra dramat utspelades. Åsa Waldau, skall nu lämna sin ledningsfunktion i församlingen och säger i intervjun att hon vill ha ”egentid” för att skriva musik, sjunga, måla och föreläsa. Det låter kreativt och bra och många i en likande roll som hon haft skulle tänka likadant efter många år i ledningen. Hon skall dock vara kvar i Knutby och vara med i församlingen. När Åsa Waldau skall förtydliga sitt beslut säger hon:
”Gud har kallat mig att vila och göra det jag vill göra. Jag blev faktiskt förvånad själv. Oj, ville du det, Gud? ”
Denna mening genomlyser hela grundproblematiken i Knutby. Det handlar om en andlig exklusivitet. De flesta skulle nöja sig med att säga, att jag behöver ett ’break’. Det har jag känt länge och nu måste jag stiga åt sidan! Men för Åsa Waldau gäller, att hon har inte kommit på detta själv, utan Gud har fått tala om för henne, att hon skall få göra det hon själv vill! Och hon blir förvånad av vad Gud säger! Hon får ett lyxavtal av Gud själv. Genom att berätta detta för församlingen och i tidningsintervjun befäster hon sin höga andliga ställning. De flesta kristna som levt ett långt liv i trons värld har lärt sig att så telefonmässigt fungerar inte den andliga dialogen. Tolkningen tjänar främst att muta in sin ställning i troendegruppen.
Jag vill inte påstå att Åsa Waldau gör allt detta som en medveten manipulation. Så genomanalyserad är hon inte, men hon har säkert en exklusiv syn på sin personliga utrustning med stort självförtroende och karismatiska ledaregenskaper. Det är egenskaper hon upptäckt att hon har och använder. Detta skulle, om hon inte blivit född in i den religiösa kontexten, uttryckts på annat sätt inom ledarskap eller konstnärskap. Det hade kanske varit mer utvecklande för henne som person.
Nu har denna utvaldhet hos Åsa Waldau präglat knutbyförsamlingen. På grund av hennes särställning uppstod ganska logiskt Tirsaprofetsian, där hon likt gammeltestamentliga profeter fick ett direkt budskap från Gud, som hon skrev ner och det handlar om henne själv och hennes utvaldhet. Det går att höra på en inspelad predikan av henne, att hon betraktar sig som profet och att hon är hundraprocentigt säker på att det är Jesus, som ger henne budskapen.
Med detta sammantaget faller rollerna som Kristi brud och drottning Tirsa ut som en logisk följd. Med sitt språkbruk befäster Åsa Waldau de rollerna tydligt. I en intervju hos Aschberg i TV 8 den 15/10 framkommer att hon fortfarande för resonemang om att hon skulle kunna vara den brud, som Jesus skall gifta sig med en gång i himlen. "Det skulle kunna vara jag och även andra skulle kunna ställa sig den frågan", sa hon i programmet.Det ställer sig lite obegripligt, att hon skall hålla på att förneka det hela tiden.Ingen skall tro att hon kan leva kvar i församlingen som en vanlig medlem med denna speciella uppkoppling till Gud, vars budskap ingen annan än hon så tydligt kan ta emot. Hon gör nu som hon gjorde för några år sedan, då hon inte deltog i gudstjänstlivet, utan exklusivt satt hemma och var upptagen med Kristi brudmystiken. Den förändring som nu sker minskar inte Åsa Waldaus inflytande över församlingen, utan det mesta fortsätter som vanligt. Genom att ”ha räddat en hel församling” efter ett stort trauma och fått en lyxig avtalspension av Gud själv, så har hon gjort sig till en person man måste lyssna på. Det bekräftar också Peter Gembäck en av pastorerna.
Fredspriset till Barack Obama - Hur blev det så?
Obama drev sin valkampanj för ett etniskt, religiöst och även politiskt enat USA. Ofta upprepade han att "we are The UNITED states of America!" Han ville överbrygga motsättningar. I sin bok Audicity of Hope analyserar han bland annat de politiska positioneringarna, som ofta sker för sin egen skull mot ytterligheter, för att samla sig till attack och knäcka sin motståndarel, utan att se till helheten. Han inljöt hopp i väljarkåren. I kampanjen drev ha också frågan om en sjukvårdsreform, som skulle ge försäkring om vård även för de som inte hade råd att betala.
Internationellt togs Obama emot med öpnna armar. Busch-eran var slut och något nytt var på gång. Han var i Berlin och talade till 200 000 berlinare.
Han lovande avsluta kriget i Irak och stänga fånglägret i Guantanamo på Cuba. Han skulle verka aktivt för en kärnvapenavrustning.
Sedan vann han valet stort. Efter några månader var han mitt inne i en hård kampanj för att driva igenom sin sjukvårdsreform. Och där stötte han på, inte det enade, utan det splittrade USA. Den amerikanska mentaliteten att alla skall klara sig själva och alla har rätt att leva sina egna liv, utan inblandning från staten, slog emot med full kraft. Här ingår, motsägelsefullt nog, en stor del av det kristna USA och särskilt den kristna högern, vars mål borde vara att i den barmhärtige samaritens anda hjälpa sin nästa. Omaba anklagades för att införa socialismen, det värska spöket i USA. Det blev stora hatdemonstrationer och media hakade på i en Obamafientlig hetskampanj. Den i Sverige aktuella Hollywoodfrun Anna Anka säger att Barack Obama är kommunist.
Den nordamerikanska egoismen var och är fortfarande på väg att klä av Obama all ära och heder. Vid ett tal Obama höll i kongressen skrek en ledamot att Omaba ljuger. Så gör man bara inte i USA mot en president. Någon har varit i Kenya och fått en födelseattest, som visar enligt utsago, att Obama inte är född i USA och därmed inte kan vara president. Ett försök att få honom ur Vita huset.
I ett läge då hoppet Obama väckt över hela världen höll på att ätas upp av de mörkaste och intollerantaste sidorna hos det nordamerikanska folket kom naturligtvis Nobels fredspris som ett stort "Hallå USA!" släpp navelskådandet och använd er nya president till det han helst vill, nämligen att nedrusta all världens kärnvapen och skapa dialog och fred. Vilken annan amerikansk president skulle sätta sig och samtala med Iran i stället för att skramla med vapen, eller avstå från missilförsvar i Europa och därmed förbättra relationerna med Ryssland?
Jag tror att här låg inspirationen för norska nobelkommittén att välja Barack Obama till fredspristagare. I stället för att frätas sönder internt vill man få USA att lyfta blicken mot högre mål och se sin roll i världspolitiken, när de nu har en president som vill fred och inte krig.
Nej Anna Anka - Svenska pappor är inte tragiska.
Skånskfödda Anna Anka lever som lyxhustru i Hollywood, gift med Paul Anka. Redan som barn upplevde hon, att hon hade ett starkt driv och upptäcktes av en svensk fotograf, som sade att hon var ingen vanlig svensk tjej. Nej, men i USA har hon funnit sitt livselixir. Av naturen beskänkt med ett yttre, som mycket väl går att visa upp och fotograferas har hon funnit något av de välpolerades paradis i landet i väster. Hon är i Sverige har förfasat sig över pappor som byter blöjor och delar föräldraledigheten med mödrarna.
Som barnläkare har jag ofta träffat dessa fäder. Vanligtvis tar de över mellan 6 och 9 månader av föräldraledigheten och arbetar hemma. De tar över arbetet från den ålder då barnet är mellan 10 mån och 1 år. Jag kan försäkra Anna Anka om att dessa fäder är inte tragiska. De gör en helt ny upptäckt. Från att ha varit den som sett sin kvinnas mage växa och delat förväntningarna på vad som skulle komma ut till att stötta och vara närvarande under förlossningen, kan papporna nu få uppleva att ta det primära ansvaret och dela vardagen med sitt barn. De gör snabbt upptäckten att eventuella planer på andra projekt, som att fixa källaren, byta garagedörrar och liknande bleknar för den fantastiska upplevelsen att komma nära det växande barnet . Samtidigt får de tag i sitt eget barn inombords och växer som människor. Papporna lär känna vad arbetet hemma gåt ut på. Att det är ett heltidsarbete och ger mycket tillbaka. Föräldrarna talar samma språk, när det gäller barnet och papporna blir mindre benägna att ge sig av från familjen. Rollbytet skapar förståelse mellan mannen och kvinnan. Separationer är lägre mellan föräldrar, som praktiserar detta. Papporna har upptäckt, att ett barn kan man inte lämna så lättvindigt. På detta sätt bygger papporna en stabilare grund för sitt föräldraskap, som ger dem en ny sorts relation till barnet, som de inte kunnat få så starkt på annat sätt. Det får betydelse för barnets hela uppväxt.
Papporna blir helare människor och behöver inte fylla ut en kritrandig kostym på jobbet och komma hem som en gäst och stå ut med 20 min med närheten till sitt barn, som Anna Anka sätter som övre tidsgräns, ty sedan skall han efter en smakfull middag få en parfymerad, manikurerad och i övrigt sminkad, sexig kvinna att dela säng med. Blir att inte nöjd, får hon skylla sig själv, menar hon.
Tala om olika världsbilder. I den ena polerar man ytorna och rollerna till glansiga karikatyrer, i den andra fördjupar man livsinnehåller ock kommer livets grundvillkor närmare. I båda fallen har de uppstått i demokratiska länder, där det är fritt att välja. Det är bra att det är så. Jag ser den svenska modellen ur ett barnläkarperspektiv som överlägsen. Jag skulle önska att det fick sprida sig mellan papporna i Sverige i den positiva anda, som vi möter det från dem på BVC, som en pappa till pappa reklam och inte i första hand under en feministpiska med rigid kvotering.
Petra Mede på Gröna Lundsteatern
Petra Mede har haft en mindre serie enmansföreställningara på Gröna Lundsteatern. De sista var den 9/9. De drog fulla hus på den inte särskilt stora teatern, men ändå. Genom programvärdskapet ï Melodifestivalen och sommarvärd i P1 så har hon blivit känd av hela svenska folket. Man får säga att hon gjorde succé under Melodifestival föreställningarna och som sommarvärd i P1 fick vi veta hur hon haft det med sin svåra ryggvärk. Hon var under flera år en hårt tränande balettdansös ovh var på väg till Paris för att dansa då en ryggskada smällde till och förändrade allt. Hon hade fått en överrörlighet som gjorde att kotorna svängde för mycket i ländryggen mot alla nerver som går förbi. Det blev en värk av inte denna världen.
Så kom hon in på komikerbanan med Morgonsoffan i TV och några stå upp evenemang. Nu har hon haft ca 10 stycken 90-minuters föreställning i hög intensitet på scen och levande publikkontakt. Genom att mejla kunde man boka biljetter, som hämtades vid entrén. Inga braskande reklamannonser, men folket kom. Petra Mede tar ut svängarna både i repliker och kroppsrörelser, ryggbsvären till trots. Formatet passar henne väldigt väl. Scenen är mitt i publiken och därtill kan hon bakom ett transparent förhänge agera i mer subtila uttryck. Hon pendlar mellan dessa scenrum. Det blir effektfullt. Efter att ha öppnat med att föreställningen kommer att förändra besökarnas liv och det blir i deras liv ett före och ett efter Petra Medes 2-aktare liksom före och efter 11:e september 2001, så bjuder hon på en show, som ger många skratt och blandad av humor och allvar.
Hon har en befriande humor och anspelar även på de handikappades situation i samhället. Sådant går att driva med och göra humor av. Det lyckas Petra med. Hon har erfarenhet. I vissa scener tycks ryggvärken sätta i, men man vet inte säkert som publik och man vet inte om det är verkligt eller spelat. Just därför blir det så starkt.
Petra Mede visar med sina föreställningar på Gröna Lundsteatern att hon behärskar en ensamshow och vi kommer säkert att få se mer av henne i den funktionen.
Den nya fundamentalismen
Den religiösa fundamentalismen är hårt ansatt i vår tid och föraktad hos västvärldens upplysta folk. Så som den manifesterats genom 11 september händelserna i New York 2001 och praktiseras av talibanerna i Afgantistan är den ansedd som en beklagansvärd kvarleva av en medeltida världsbild och går på tvärs med vår tids kunskap om både universum och människans psyke och biologiska härkomst. Ändå spelar idag den extrema religiösa fundamentalismen en roll i världspolitiken.
Nu håller dock en ny fundamentalism på att växa fram. Om vi med fundamentalism menar, att ha och följa färdigskrivna ideologiska tolkningar och texter som förklarar samhällsutveckling och strukturella samband och lagar skrivna för vårt samhälle, så ser vi flera exempel på en sorts intolerant fundamentalism. Våra nyvunna tolkningar av världen, lagar och synsätt på det mänskliga livet blir som rättesnören i vars ljus vi skall se livet och tolka dess yttringar. Den som därifrån avviker, för känna på offentliga piskrapp.
Vänsterpartiets ledare och chefsideolog Lars Orly skrev nyligen på Newsmill om de mord bland tonåringar vi sett i Sverige i sommar, att de måste tolkas ur ett strukturellt politiskt mönster, där könsmaktsordningen och männens makt över kvinnor ligger till grund för dessa handlingar. Vi vet av uppgifter i media att i ett av fallen var pojken som mördare sin syster psykiskt sjuk och i det andra fanns en stark svartsjuka inblandad. Men vänsterpartiets grundkoncept om könsmaktsordning gäller som en fundamentalistisk tolkning av händelserna i enlighet med de teoretiska skrifterna. Psykologiska förklaringar är underordnade. Detta tänkesätt finns inte bara hos vänstern utan i hela den feministiska rörelsen, till vilken många politiker anslutit sig över de politiska blockgränserna. De med avvikande åsikter kan känna sig marginaliserade och refuserade.
Vi har en lag för våldtäkter, som skärpts de senaste åren. Särskilt har rätten att säga nej till samlag fått ett förstärkt rättsligt skydd både i fasta relationer och mellan tillfälliga kontakter. När åklagare Rolf Hillegren yttrar synpunkter på straffsatser och tycker att ett nej i en fast relation, där mannen ändå fortsätter mot ett nej, men utan kvinnans motstånd, borde inte ge 2 års fängelse utan en lägre straffsats. För detta hängs han offentligt i media och professor Madeleine Lejonhufvud tycker i Svd han skall bort från jobbet. Sven Erik Alhem, fd överåklagare finner tillfredställelse i att Hillegren snart går i pension. Är inte detta ett fundamentalistiskt fasthållande vid nya lagar i en nymodig het fråga. Lagen om yttrandefrihet borde kanske gälla i ett offentligt samtal. Är du inte med på banan i det nya får du gå!
Vi har en lag om hets mot folkgrupp. Den inkluderar ras, hudfärg, etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning. Att hota eller uttrycka missaktning mot dessa grupper är ett brott. Fallet Åke Green visar att den gamla folkgruppen med trosbekännelser blir i media och befolkningen fördömd och uthängd och de homosexuellas skydd mot Greens uttalande fick stort stöd, även om HD friade. En ny medial fundamentalism mot en gammal.
Det mest allvarliga är att yttrandefriheten får stryka på foten för den nya fundamentalismen.
Den religiösa fundamentalismen är hårt ansatt i vår tid och föraktad hos västvärldens upplysta folk. Så som den manifesterats genom 11 september händelserna i New York 2001 och praktiseras av talibanerna i Afgantistan är den ansedd som en beklagansvärd kvarleva av en medeltida världsbild och går på tvärs med vår tids kunskap om både universum och människans psyke och biologiska härkomst. Ändå spelar idag den extrema religiösa fundamentalismen en roll i världspolitiken.
Nu håller dock en ny fundamentalism på att växa fram. Om vi med fundamentalism menar, att ha och följa färdigskrivna ideologiska tolkningar och texter som förklarar samhällsutveckling och strukturella samband och lagar skrivna för vårt samhälle, så ser vi flera exempel på en sorts intolerant fundamentalism. Våra nyvunna tolkningar av världen, lagar och synsätt på det mänskliga livet blir som rättesnören i vars ljus vi skall se livet och tolka dess yttringar. Den som därifrån avviker, för känna på offentliga piskrapp.
Vänsterpartiets ledare och chefsideolog Lars Orly skrev nyligen på Newsmill om de mord bland tonåringar vi sett i Sverige i sommar, att de måste tolkas ur ett strukturellt politiskt mönster, där könsmaktsordningen och männens makt över kvinnor ligger till grund för dessa handlingar. Vi vet av uppgifter i media att i ett av fallen var pojken som mördare sin syster psykiskt sjuk och i det andra fanns en stark svartsjuka inblandad. Men vänsterpartiets grundkoncept om könsmaktsordning gäller som en fundamentalistisk tolkning av händelserna i enlighet med de teoretiska skrifterna. Psykologiska förklaringar är underordnade. Detta tänkesätt finns inte bara hos vänstern utan i hela den feministiska rörelsen, till vilken många politiker anslutit sig över de politiska blockgränserna. De med avvikande åsikter kan känna sig marginaliserade och refuserade.
Är Mona Sahlin tilltänkt jämnställdhetsminister?
Nu närmar sig valetupptakten med stormsteg. Mona Sahlin ligger i en ordentlig uppförsbacke och talet igår visar att hon har flera krön kvar att passera innan hon fyller ut sin roll som både partiledare och blivande stadsminister. Hon uppträdde snarast som en jämnställdhetsminister, som inte fick ta upp de ödesdigra frågorna om den globala ekonomiska krisen eller miljöhotet. Sahlin talade i stället om jämställdhetsfrågor. Att kvinnor skall kvoteras till bolagsstyrelser, föräldraförsäkringen skall lägga mer på fäderna och kvinnolönerna skall upp. Med i publiken satt Wanja Lunby-Wedin från LO och Nalin Pegul s-kvinnornas ordförande. Där fanns dock inte den ekonomiska talesmannen Tomas Östros eller partrisekreteraren Ibrahim Baylan.
Hur kan en stadsministerkandidat helt lämna den ekonomiska krisen i ett tal ett år före valet? Mona Sahlin måste finna sin partiledarroll, där också väljarna kan finna henne och det är bråttom med det. Möjligen vet inte Mona Sahlin vad hon skall säga om den ekonomiska krisen, då hon ännu inte har pratat färdigt sin röd-gröna allians om vad hon får säga. Lars Orly vet dock tydligen vad han får säga i utrikespolitiska frågor, som t.ex. fördömmandet av Israel nyligen. Detta ligger milslångt bort från företrädaren Göran Persson, som höll sina tal ur sin egen pondus och pekade med hela handen.
Det blir förmodligen miljöpartiet, som räddar västerblocket. Det blir en bra draghjälp i samband med att mijlöfrågorna lyfts till det politiska agendan på hög internationell nivå i Köpenhamn på senhösten. Efter det kan en del väljare se miljöpartiet som garant för att det händer något i frågor om miljön. Annars är en lam Mona Sahlin och en frilansaktigt frispråkig Orly inget av dragplåster till regeringsalternativet.
Pridefestivalen och heteronormen
Jag kan vara lite rädd för att om de heterosexuella skall åläggas ett visst språkbruk och undvika vissa begrepp blir det knepigt och arbetet på tolerans kan få ett löjets skimmer över sig och få folk att bli onödigt irriterade.
Om vi nått så längt med att så många lever öppet med sin läggning, så kan väl vår vän i TV-intevjun säga, nej du förstår jag är homosexuell och har en pojkvän! Vore inte det bättre och mindre betselläggande på folks sätt at utrycka sig?
Skapa inte nya konfliker!
Vårkänslor bland sniglar
Helix pomatia (vinbergssnäcka eller romersk snigel)
I det lite mer regniga vädret kryper snigeldjuren fram i markvätan. Den 5:e Juni 2009 på förmiddagen träffade jag på detta omfamnande par av vinbergssnäckor.
Snigelgruppen av djur är ju hermafroditer med dubbla uppsättningen könsorgan, dels testiklar, spermieproduktion och penis samt ovarier med äggproduktion och ägglerdare. Därtill finns en liten ficka att samla upp spermier från en motpart (eller flera). Oftast parar sig sniglar, men kan sköta reproduktionen helt på egen hand. Parningen börjar med att den ena ger den andre en hormoninjektion ("love dart")
Detta låter väl som en smidig lösning. Man kan njuta i gräset med en partner, men också välja att låta bli och få sin familj ändå. Glasberget existerar inte i sniglarnas värld. Här finns heller ingen hetero-homodebatt. Ingen behöver gömma sig i garderoben, förlåt skalet därför att man är sexuellt avvikande. Insemination från donator kan man glömma med tillhörande komplikationer angående avkommans genetiska rötter. Det går att befrukta med sina egna spermier när äggen läggs, så löser det sig. Den långsamma förflyttningen gör att det tar tid att träffa på en partner, därför är det praktiskt att kunna lösa det själv. Dominans och undergivenhet är inget bekymmer. Vid parning kan ju båda penetrera och lägga spermier i varandras fickor. Inga demonstrativa parader för sin sexuella läggning behövs.Problemet med att den ene "inte har lust" löser sig genom att den lustlöse får en "love dart" hormoninjektion och så fungerar det utmärkt!
Att använda våld i sexakten är nog en omöjlighet. Det enda i den vägen är den lilla hormoninjektionen vid parningens början. Det blir i slutändan ägg som läggs dolda av vegitationen. De befruktas strax innan.
Sedan kan man fortsätta att njuta av livet. Inget uppfostringsansvar att bråka om. Stress med tider under morgonpasset, dagis, jobb, hinna hämta, middag och i säng för nästa stresspass...nej inget för sniglar. Lider inte av magsår, högt blodtryck eller stroke!
Länge leve Helix pomatia!
Irländska katolska skolor med systematiska övergrepp på barn
Detta är missförhållanden, som ses i mansdominerade religiösa organisationer. Vi minns vad som uppdagades i den katolska kyrkan i USA för några år sedan.
Det här handlar om pojkar, som redan i starten i någon mening varit utsatta. Barn bråkar inte eller snattar utan att det finns något i deras liv som har varit en påfrestning för deras normala utveckling.
Har detta något med religionen att göra? Ja, det har det naturligvis. Katolska kyrkan har ju sedan århundraden ett komplicerat förhållande till sexualiteten. Det finns ju en skärningspunkt mellan religion och sexualitet och religionsutövare har ju genom historien vittnat om att de varit negativt påverkade av sina sexuella impulser under sin religionsutövning. Därför har katolska kyrkan munkväsende och nunneordnar. Präster skall leva i celibat. Kondomer får inte användas, för då kan man bli för sexuellt aktiv utanför barnalstrandet. Nu är sexualdriften, den starkaste driften människan har av det goda skälet att vi måste producera nya generationer. Att låsa in den i religiösa riter har inte visat sig vara möjligt. Den tar sig då bara andra uttryck. Ett av dessa uttryck är övergrepp på barn, för att på så sätt ge utlopp för en religiöst insnärjd sexualitet. Sprängkraften i detta fenomen har vi i Sverige sett i det som mynnade ut Knutbyhändelserna.
I den kristna kyrkan går detta tillbaka på att syndafallets uttryck i Edens lustgård resulterade i att männsikan skulle skyla sitt kön, efter att Adam och Eva ätit av kunskapens träd.. Ett mänskligt fall kopplades ihop med sexualiteten och den skulle skylas. Hållas nere. Nu kan berättelsen läsas med en uppdaterad världbild. Den säger att när människan nått en sådan tjocklek av hjärnbarken att reflektioner blev möjliga och kunskap kunde lagras, såg de båda knönen att de såg olika ut mellan benen och förstod sammanhanget. Hjärnan växte så pass att det började göra ont för kvinnan att föda barn. Ingen art har så stort huvud på foster som människan(det som beskrivs som Evas straff!).
Kyrkan måste uppdatera sin världsbild. Bryta igenom en del gamla dogmer och se och erkänna det uppenbara. Bejaka sexualiteten som en positiv kraft. Detta är vägen ur medeltidens tänkande och bort ifrån incitamnet för övergrepp sprungna ur den religiöst snöpta sexualiteten. Denna process måste snart avkrävas av kyrkan. Det är lika smärtsamt som att föda barn med stora huvuden, men bödvändigt för att komma ut i ljuset och upplysningen.
Jesusmanifestationen och media
Det är nog inget av detta som som får media att fylkas på kö till Jesusmanifestationen. Inte heller programförklaringen, som säger att manifestationen är inte emot något, är ingen demonstration och marknadsför ingen speciell kyrka, med vill lyfta fram den gemensamma kristna tron. Den förklaringen utan problematisering är ju på intet sätt lockbete för media. Förkunnat den kristna tron har kyrkan gjort sedan 2000 år.
Dock har evenemangets skapare och upprätthållare pastor Stanley Sjöberg i år arrangerat ett möte som kan dra några journalister att skriva. Det skall nämligen bli ett möte i Södermalskyrkan i Stockholm efter det stora mötet i Kungsträdgården. Till Södermalskyrkan kommer Ulf Ekman från Livets Ord. Han skall få reda ut av Stanley Sjöberg utvalda och upplästa avsitt ur Jonas Gardells bok Om Jesus (Norstedts förlag). Där har Sjöberg givit media något att problematisera omkring. Dessa tre herrar kommer säkert också att inbjudas till någon TV-soffa, för att få bryta sina åsikter. Jonas Gardell reser ju in mot öppna dörrar i svenska kyrkor och saluför sina teser. Hans emottagande har varit mest positivt.
Jesusmarschen i sig är ju inte dialogskapande utan upvisande. Det är dock i första hand dialog som folket önskar.
http://rpc.twingly.com
EVANGELIUM ENLIGT JONAS GARDELL
Böcker med djärva nytolkningar om Jesus tycks dugga tätt i Da Vinci Kodens kölvatten Den boken skrevs av Dan Brown och ville lyfta teorin om, den av kyrkan påstått dolda hemligheten, att Jesus hade en son med Maria Magdalena. I Sverige har vi fått Lena Einhorns märkliga analys, där Jesus enligt egen uppgjord plan steg ner levande från korset och bytte senare namn till Paulus och drev missionsresorna runt medelhavet som beskrivs i Pauli brev. I dagarna har Jonas Gardell kommit med boken Om Jesus, som också försöker sig på en nytolkning.
Lena Einhorn skrev boken Vad hände på vägen till Danmaskus? utifrån sin judiska kontext, med århundraden av förföljelser mot judar, för att ha dödat Jesus. Jonas Gardell skriver som frikyrkobarn i baptistisk miljö och ur sin utsatthet som kraftigt mobbat skolbarn samt med hans erfarenhet som förföljd homosexuell. Lena Einhorn får vid en middag för något decennium sedan höra tanken, att Jesus nog inte dog på korset och att han i en noga planerad aktion för sin korsfästelse stiger ner levande, som en helt medveten plan. Av detta följer i hennes bok en tankeprodukt, att Jesus höll sig undan en period efter korsfästelsen och sedan återkom under täcknamnet Paulus och med kraft drev missionsresor om Jesus död och uppståndelse som hörnstenar för den kristna tron. Han slog helt enkelt blå dunster i folk.
Jonas Gardell gör sin nytolkning genom att göra en något konstlad uppdelning i nya testamentets budkap om Guds rike som dels nära förestående och som dels riket mitt ibland oss med ett glädjebudskap till de fattiga, svaga och utstötta. Detta särskiljande av bilderna av Gudsriket, blir också en nödvändig åtgärd för att genomföra Gardells "nya" tolkning. Gardell gör också en stor affär av att Jesus aldrig avsåg att nå utanför den judiska kretsen med sitt budskap. Genom att gudsriket inte kom och Jesu återkomst dröjde, så måste flera förklaringar göras för att lösa problemet med att ändens tid inte infann sig. Av denna anledning menar Jonas Gardell att "som apokalyptisk rörelse hade kristendomen fel. Kan vi alltså tro på en rörelse som hade fel i vad den själv ursprungligen ansåg vara det viktigaste i sin förkunnelse?" Tveksamt! Sedan går Gardell över i att ta fram en rad texter i evangelierna om Gudsriket, som den svages, föraktades, horornas och de maktlösas rike, där den gränslösa förlåtelsen praktiseras. Ett rike där kärleken inte ställer krav. Jesus drack tillsammans med syndare och socialt utstötta. Han drev inte omvändelseförkunnelse och budskap om botgöring, utan att vi skall ta emot Guds rike som ett barn och börja om från noll. "Gud befriar för sin besinningslösa kärleks skull. Gränser för Guds kärlek sätts av våra egna gränser och oförmåga till kärlek" skriver Gardell och där låter han som en eldig evangelist. Denna polarisering mellan de två synsätten av Guds rike och att förkasta den ena och helt suga åt sig den andra är en ansträngd konstruktion, för att nå fram till en favorittolkning, nämligen att inte pådyvla folk synd och skuldkänsla, utan ge dem ett gränslöst kärleksbudskap utan förskyllan. För att rensa rent från botgöringstanken och Jesu död som en försoningsakt att befria människan från synd och skuld menar Gardell att Jesu död handlade inte alls om att ta på sig världens synder, utan det var de judiska rådsherrarna som var oroliga att Jesus skulle ställa till med uppvigling och de ville föregripa det. Punkt slut. Gardell erkänner, att han har en agenda, och väljer ut det han vill se i en vinkling utifrån sina egna livserfarenheter. Ett personligt vittnesbörd ur hans egen utsatthet, varken mer eller mindre. När han kommer till beskrivningen av Jesu sista måltid med sina lärjungar och rövaren på korset blir Gardell så brännande engagerad i att Jesus inkluderade alla, både förrädaren Judas, den snart förnekande Petrus och de övriga snart flyende lärljungarna att dela brödet och dricka vinet, liksom att rövaren på korset utan bot och bättring togs till paradiset per omgående. Jonas Gardell har själv blivit avvisad från nattvardsfirande på grund av att han är homosexuell.
Lena Einhorn däremot har skapat sitt alldeles egna fack inom Jesuslitteraturen, som knappast lär få några efterföljare. Hennes variant är så skruvad bortom all sannolikhet att den tappar för mycket i trovärdighet.
ATT LEVA SOM MAN LÄR & WANJA LUNDBY- WEDIN I BLÅSVÄDER
Historien väcker tankar om integritet och idiologisk styrka i fast förankrade idéer, som inte kan slätas ut av komprometterande umgänge med de som har motsatta tolkningar av verkligheten. Det som kan rädda Wanja Lundby-Wedin ur denna kris, är att hon har ett hittills tämligen obefläckat liv som ordörande i LO.
