Patroklos

Ilmar Reepalu




Den socialdemokratiske kommunpolitikern Ilmar Reepalu i Malmö har nu skapat sig ett världsryckte som antisemit med ytterst tveksamma uttalanden om judar och det han kallar sionism. Det senaste är att president Brack Obamas sändenud mot antisemitism Hannah Rosenthal har åkt till Malmö för att träffa Judiska församlingen och tala med Reepalu själv.

Nu rullar fallet med den för tidigt födda flickan på Astrid Lidgrens barnsjukhus vidare efter att TV4:s Kalla Fakta intervjuat föräldrarna. Mycket rör sig om den höga dosen thiopental som fanns i lårmuskelblod vid obduktionen 3 veckor efter flickans död och tolkningarna av det och hur det gavs och när.

Nu har ”den dödliga dosen” blivit huvudfrågan, som om det vore så, att utan den hade flickan idag levt ett vanligt liv. Så är det naturligtvis inte.

Flickan föddes för tidigt i graviditetsvecka 25. Den nedre gränsen för att kunna klara ett mänskligt liv. Hon hade en svår förlossning och först efter 10 minuter kom hennes hjärta igång. Redan där var oddsen mycket dåliga. Sedan får flickan en stor hjärnblödning på 2:a levnadsdagen och läkarna anser att hon inte kan överleva den.

En felbehandling av en förhöjd koncentration av koksalt kan ha bidragit till blödningen, men går ej att fastställa. Det är vanligt med hjärnblödningar, när barn föds så tidigt. Föräldrarna ordnade nöddop men flickan dog ej omedelbart.

Resultatet av stora hjärnblödningar på så små barn resulterar i stark påverkan på hjärnvävnaden som urgröps. Man har sedan kunna följa denna hjärnförstörande process och i Kalla Fakta visades hjärnröntgenbilder där ca 80-90 procent av hjärnan var borta. Detta har naturligtvis skett helt utanför thiopentalens inverkan.

I Kalla Fakta framkom att föräldrarna tolkade flickans tillväxt, gripförmåga och att hon sög ur en flaska välling, som att hon höll på att bli frisk. Dessa funktioner styrs av hjärnstammen. Här lyser den omskrivna kommunikationsbristen tydligt fram mellan föräldrar och vården.

När de sedan kom hem var livet på gång för familjen, men det handlade mest om att de skulle få tid för sig själva bortom maskiner och mediciner. Rätt snart kom flickan in akut i svåra kramper och lades i respirator, som hon inte kom ur förrän hon överlämnades till föräldrarna för att dö, vilket var lätt att förutsäga långt dessförinnan.

Det är viktigt att ha klart för sig att dosen thiopental spelar ingen roll för flickans överlevnad eller att kunna bli frisk. Ingen lever länge utan hjärna. Man måste utreda dosen thiopental som en sak för sig och inte blanda samman det med flickans prognos att överleva. Detta gör den mediala hanteringen av fallet något ont mycket värre och skapar stor förvirring.

                             

Prins Khled Bin Suttan,                                 Svenska vapen i andra händer
biträdande försvarsminister 
i Suadiarabien



Sverige har under många år varit ett vapentillverkande land och har sålt mycket vapen till andra länder. Det har varit en viktig industri och givit många arbetstillfällen. I  den pågående debatten om avtalet med Sudiarabien om gemensamma project  med vapenhandel och stöd till varandras egna projekt med vapentillverkning har frågan åter kommit till sin spets. Särskilt när det vapenköpande landet använder sina vapen för att motveka grannländers demokratiseringsprocesser och att Saudiarabien självt är ett odemokratikst land och att innevånarna inte har möjlighet att fritt utforma sina liv.

Det är inte första gången som det blåst upp en het debatt om vart vapen säljs och hur de används. Nu har dessutom Sveriges radio via Ekot öppnat en "radio-leak" och fått in hemliga dokumnet, som man protionerar ut stegvis . Det gör att man kan  med sin dramaturgi fånga in svenska makthavare, ställa frågor som dokumenten har svar på, men inte den intervjuade vet om och på så sätt locka fram i bästa fall lögnaktriga svar och i slutändan presentera hela de hämliga dokumenten för att sedan se huvuden rulla. Ett guldläge för journalister. Frågan om avgångar har redan presenterats med namn i media.

Man måste ställa sig frågan om det går att sälja vapen med etiska restriktioner.  Vapen är till för att användas i krig. Man kan inte förutsätta för all framtid att ett land lever upp till de etiska regler som Sverige sätter upp. Därmed finns det alltid utrymme för att kritisera den svenska vapenhandeln och politiska motståndare till den sittande regeringen kan ställa ministrar till svars och dra igång KU-förhör och så rullar hela den mediala karusellen igång.  Det vore ärligare att säga att för Sverige betyder vapenhandeln något mycket viktigt för landets industri och den teknologiska utvecklingen och framförallt ger det jobb inom Sverige. Det som produceras måste säljas och att sätta restriktiomer för det är inte fullt ut möjligt så att alla känner sig nöjda.

Det aktuella avtalet med Saudiarabien har processats genom det regelverk som är uppsatt för att bli godkänt. Ändå blir det problem. Det är väldigt lätt att förstå att det blir svårigheter. Man skulle något tillspetsat kunna säga att det ligger ett löjets skimmer över de debatter som uppstår, på grund av det omöjliga uppdraget. Ett vattentät arrangemang går ej att skapa. Någon skulle kunna roa sig med att gå igenom de senaste 20 årens vapenleveranser och se hur de använts.  Skall vi förvånas om de varit med i krigförande förband? Det är ju inga muséiföremål vi säljer. Frågan om vapenindustrins vara eller icke vara borde ställas på sin spets.

        
   Lisa Miskowsky
                                                                 
                                                   


Den årliga karusellen med melodifestivalen är ifull gång. Fyra tävlingar är avklarade Nu återstår vinnare av 2:a chansen och sluttävlingen med den stora finalen i Globen Johanneshov. Sedan deltävlingarna introducerades har det blivit en riktig cirkus. Den drar som ett lämmeltåg till orter, som inte får någon egen reklam eller vinning, utan allt ser likandant ut vare sig det sker i Ekilstuna eller Malmö. Det är en massa färgglada ballonger, som fladdrar när kamerorna drar förbi över ett stort folkhav. Kamerorna står sällan stilla. Aldrig hinner man se ett ansiktsuttryck i publiken på grund av de snabba svepen med tillhörande färg och ljuseffekter. Även om man sitter hemma i soffan så känns det som att vara i en luftburen robbot och åka omring i lokalen hela tiden.

De tre programledarna Sarah Dawn Finer, Helena Bergström och Gina Dirawi håller också högt tempo och pratar ofta fortare än de tänker. Det är väl bara Gina som hinner andas och kan ge lite tygnd åt orden och få dem att att sjunka in. Skådespelerskan och regissören Helena Bergström har ju hamnat i ett ovant element, där replikerna inte är givna. Hon flåsar på och spelar över ibland. Hon drar händerna över magen, vilket visar att det pirrar rätt bra där nere i maggropen. Hennes små sketscher mellan akterna har sina poänger. Åtminstne är tempot lite lägre.

De som uppträder kommer inspringade ur folkhavet i ruschig stil med armarna i vädret. På scenen fångas de av kameror med svängande objektiv burna av stativ på hjul samt flaschande ljuseffekter över scenen.  Reflexer på klänningar och kostymer blixtrar medan snabba låtar med svårfångade texter far på höga ljudvågor runt i arenorna. De motoriska aktiviterna på scen är vidlyftiga.  Dansare och körer gör sitt för att öka fartränderna och ge scenen den estetik som krävs för att kännas som lämpade vinnare för den stora europiska sluttävlingen.

Charlotte Perrelli gick i deltävling 4 in som nummer 1. Hon har ju varit med och vunnit svenska uttagnignen 2 gånger och 1999 vann hon hela tävlingen i Jerusalem. Hon kom dock inte alls in oförändrad i sitt utryck, jämfört med tidigare gånger. Visade som brukligt maximalt av sina vackra ben. Fläkten mot håret var på mesta tiden och axelryckningar samt huvudnickningar var väldigt välkända. Det breda leendet satt nitat hela låten igenom. Sex dansande flickor gjorde sitt för att hålla liv i föreställningen. Det räckte inte, den 3-siffrigt dyra klädseln till trots, utan hon åkte ur tävlignen.

Så kom som nummer 7 Lisa Miskowsky en låtskrivare och sångerska som med sitt ablum vunnit pris som bästa kvinnliga artist och fått två rockbjörnar. Hon kommer gående genom folkhavet med sin akustiska guitarr på magen. Hon knallar upp på scenen med ett helljutet ansiktsutryck. Hon filmas mest från midjan och uppåt.  Bilden som bärs fram är hennes ansikte och övre delen av guitarren. När hon förstärker texten med att lyfta handen, sitter guitarrplektrat mellan tummen och pekfingret. Det hade räckt med att hon bara stod där. Visst hennes låt Why start a fire? (Varför tända en eld?) är fantastisk. Det finns ett egen sorts glidningar och sug i melodislingorna som fångar in oss. Hennes två medverkande kvinnor på scenen bar klädsel med mycket tyg, som gav tillfälle till en smakfull och förstärkande koreografi under effektiv men diskret färgsättning. Deras kroppar var helt dolda under det fladdrande tyget. Jag kan erkänna att jag tillhör inte rätta årgången, men slängde mig på mobilen och röstade på Lisa. Jag var inte alls fel ute. Hon gick direkt till globen,utan att passera 2:a chansen. Svenska folkets röster talade sitt kloka språk.

Vad Björn Ranelid gjorde i 3:e deltävlingen var att ge ordet kärlek, så ofta använt i detta sammanhang, en litterär respektfull klangbotten och det gillade också svenka folket. Att sedan den mest egotrippade estradören i landet, nämligen teologie hedersdoktorn Jonas Gardell, tyckte att Ranelid skulle behöva en mindre lobotomi, visar att Ranelid träffade alldeles rätt. Jonas Gardell älskar nämligen sig själv allra mest.

Jag sätter 1000 kronor på att Lisa kommer bland de två bästa i Goben.

Förstabilden

Så var det dags att ta emot det barn som kronprinsessan Victoria burit inför offentlighetens ljus och blivit så efterlängtat. Kl 04:26  på morgonen den 23/2 föddes ett flickebarn, som omedelbart påkallar en presskonferens redan kl 07:00 i Karolinska Universitetssjukhusets stora Aula. Prins Daniel själv gav beskedet till pressen. Rörd och med gråten i halsen fick världen veta att flickebarnet var 51 cm lång och vägde 3280 g.

Den 19:e juni 2010 hade vi ett sagolikt princessbröllop i Stockholm  Kronprincessan gick in i Storkyrkan med en man av folket, som gick som prins Daniel. Hela landet var besatt av bröllopsyra och den äkta kärleken kunde ingen ta miste på. När kronprinsessan Victoria på slottsbalkongen inför tusentals människor tackade svenska folket, att det givit henne sin prins, så var månget öga vått.

Under 2011 har republikanska nätverket flyttat fram sina positioner och kungafamiljen har blivit hårt ansatt, väl medvetna om att händelser,som den aktuella födeslen kommer att ta stort utrymme och spä på kungayran. Drotting Silvias far Walther Sommerlath har granskats av TV4, som får anses  ingå i det republikanska nätverket, och man har velat visa på faderns nazistiska koppling. Det gällde främst att han övertog en fabrik från den judiske företagaren Efim Weshler, som en stöld.
Drotting Silvia svarade med en egen utredning, som visade att Efim Weshler fick hjälp av  Walther Sommerlath att komma till Brasilien, där han i utbyte mot fabriken i Tyskland fick ett kaffeplantage och 3 tomter.

Tomas Sjöberg och Deanne Rausher gav ut boken Den motvillige monarken, som skulle ge för kungen kompomenternande innehåll.
En famos kungabild, i förvar hos den tungt kriminelle Mille Markovisc, skulle visa en bild på kungen tillsammans med lättklädda flickor. Den gick som en story genom pressen i flera månader och det sades att den snart skulle publiceras. Bilden var kompromenterande sade Tomas Sjöberg. Det var han säker på. Dessutom skulle den vara med i en skandalbok om kungen.

När sedan bilden kom ut i Expressen och Aftonbladet tog det två dygn att avslöja att kungen var inklipp med en bild som togs vid förlovningen mellan honom och Silvia. Hoppsan! Sedan blev det tyst om den bilden och skandalboken kunde inte ta med bilden i den bok som kom ut i januari 2012 föga uppmärksammad.

Det är viktigt att ha en debatt om vårt statsskick. Kungadömen finns  kvar i flera europeiska länder, men republik anses mer demokratiskt och gör att ingen föds till ett högt ämbete.  Med den starkt begränsade makt som kungar och drottnignar har i Sverige, så blir deras politika inflytande i princip inget alls. Däremot gör de stor nytta när Sverige säljs utomlands och öppnar dörrar för svenska produkter.

Frågan är om smutsiga presidentskampanjer, som vi ser både i Europa och USA är eftertraktansvärda, där det inte är generna som styr, men väl pengar och svartmålning. Det finns de som säger att anklagelsen mot förre IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn för våldtäckt på städesksa på ett hotell i USA var riggat av presidentkampanjare i Frankrike, som visste att han skulle ställa upp i presidentvalet.

Debatten kommer säkert att gå vidare i Sverige. Vi får hoppas att det bygger mindre på skadalböcker och falska fotomontage och mer på sakliga argument.

Droppinvaccination

Efter den stora vaccinationskampanjen mot svininfluensan hösten 2009 har det nu kommit en het debatt om nyttan, effekten, kostnaderna och biverkningarna. Det var ca 5 miljoner svenskar som lät sig vaccineras och vaccinet inköptes för drygt 400 miljoner kronor. Richard Bergström, en högt uppsatt chef inom läkemedelsindustrin, sade före vaccinationen att mardrömmen vore att svininfluensan visade sig vara en mild sjukdom och att det skulle dyka upp okända biverkningar.

Det var väl så det blev. Det var sex personer som dog. Hur många som fick intensivvård har inte stått i media och ca 150 barn fick sömnsjukan narkolepsi, ett större antal än vad som normalt inträffar.
Före svininfluensan hade vi hotet från fågelinfluensan och landet lagrade Tamilfu för 260 miljoner kronor. Det som inte diskuterats så mycket är att dessa influensor är ett resultat av människans exploatering och massproduktion av fåglar och grisar. De uppföds i stora populationer på små ytor, långt ifrån en naturlig tillvaro.I dessa kroppstäta miljöer sprids virusar mycket lätt till många djur och förökar sig ymnigt. För att virusar skall mutera och generna därmed förändras krävs att de står under ständiga delningar. Under dessa förhållanden får vi de epidemier vi sett och som på sikt är ett hot mot människan. Det finns männsikor,som rör sig i och arbetar i dessa djurfarmer och får på sig virusen, som i mänskliga slemhinnor kan mutera och bli dugliga att invadera en mänsklig kropp. Detta har bevisligen hänt.

När svininfluensan dök upp i Mexico 2009 var det ett fletal dödsfall. Förloppet var dramatikst. I Sverige fick vi flera som överlevde tack vare att vi har så god intendsivvård med hjärt-lungmaskiner att koppla på, när den egna kroppen inte orkar. Men med ett hot om en spridning över världen från Mexico, så kändes det som en risksituation och när sedan spridingen blev ett faktum och WHO klassade det som en pandemi blev hotet reellt. 

Svenska experter och myndigheter hade att välja en massvaccination eller att anta att det skulle bli en mild variant. Dessutom hade man att ta ställning till att det med stor sannolikhet skulle kunna bli en andra och även en 3:e våg över världen. I det läget valdes en massvaccination. Man var medveten om att vaccinet var inte testat på så många som 5 miljoner och att det kunde dyka upp okända biverkningar.

Nu lyfter man i media fram de svenka barn som drabbats av neurologiska biverkningar. De visas upp i morgonsoffor och statsepidemiologen Annika Linde ställs till svars i TV. Ja, hur skall man bäst hantera hot om något på vars utfall man inte har något facit. Det är alltid lätt att vara efterklok och anklaga de som kalkulerade fel.

Det gäller att lära så mycket som möjligt av det som hänt. Av 5 miljoner vaccineradse är det 150 barn som drabbats svårt. Det är 3 promille. Om vi fått 5 hundra dödsfall bland de ovaccinerade och 6 stycken bland de vaccinerade hade diskussionen blivit en annan. Det krävs sans och vett i debatten och de som drabbats skall ha fullt stöd och ekonomisk ersättning. Men låt oss slippa för mycket av efterhands-besserwisser-attityder.

 

Sigfrid Deminger


Sigfrid Deminger är en välkänd profil inom den svenska frikyrkan. Han har varit föreståndare för  Betlehemskyrkan i Göteborg. Han har kanske blivit mest känd som rektor för Örebro Missionsskola. Han skriver i sin artikel i DAGEN den 3:e februari: "Frikyrkan har gett mig ett sammanhang, välkomnat mina insatser, stimulerat,utmanat och berikat. Där har jag mött goda männsikor och fått knyta många vänskapsband. Därför blir sorgen stor när jag märker att den inte bär hela vägen.

Sedan ger han en historisk exposé över firkyrkans historia, kraften som drev dess framväxt och hur den utvecklats och blivit en förtunning av tron och dess uttryck. Deminger tycker det märks i den frikyrkliga gudstjänsten, där vördnad är en bristvara. Inget tycks länge heligt. Bibeln och dess texter får en undanskymd plats och sakramenten vårdas inte.

Reaktionen har naturligtvis inte låtit vänta på sig. Debattredaktören Hasse Boström på DAGEN tyckte att det fanns substans i artikeln men att den andandes lite av "att gräset är grönare på andra sidan" och att man nog har att vandra den pilgrimsfärd som ges i det sammanhang man kommit in i. Från GF-kyrkan, det nya stora frikyrkliga experimentet, skriver Olle Alkholm, Sodia Camnerin och Lasse Svensson en opitimistisk artikel om att även om inte allt blivit som vi önksat, så får det inte hindra att man söker getalta gudsriket och följa dit Jesus kallar oss. Behoven storlek påkallar det. De skriver att det finns så oändligt många människor som längtar efter mening, relation och möte med den uppståndne.

Jag tycker att trion från GF-kyrkan eldar på i gammal god stil. Är det verkligen så att oändligt många svenskar längtar efter mötet med den uppståndne? Är det så de förmulerar sin existentiella situation.  Nej, det är det inte! Men här kommer ett av de stora problemen för frikyrkan fram. Det är att man inifrån sina plattformar sätter ord på vad folk utanför längtar efter. Det skall man inte göra i sin välbonade frikyrklighet. Istället skall man ta reda på det från dem som man apostroferar och höra hur det låter, då de får tala fritt ur hjärtat. Sätta egna ord på sin längtan och vad man vill få ut av livet. Man kan använda Jesusordet, att Guds rike är invärtes i er. Det vill säga att männsikor har redan den anknytningspunkt,som en del i frikyrkan vill inplantera i dem. Då handlar det om att med nyfikenhet lyssna och se hur de uttrycker det som redan finns inom dem (enligt Jesus). Detta kräver helt andra insikter än vad man kan få på interna bibelstudier och bibelskolor eller institut.

Det handlar om en större närhet till vanligt folk och att leva med dem och känna dem sådana som de är.  Då kan man så de goda frön, som man anser att man har. Inte i salvelsefull svettig predikan på 20 armlängds avstånd från sin publik. Den tiden är definitivt förbi. 

I grunden handlar det om att landa i det mänskliga och ha det som mötesplats. Då undviker man att skapa sina teologiska överbyggnader, som gör att folk känner sig helt främmande för vad som sägs och i övrigt uttryckes från frikyrkliga plattformar.
Jag håller med Deminger om att bibelordet måste få en ny och djupare förankring där det mänskliga kan möte det gudomliga. Då kan det handla om att läsa texterna med nya ögon.

Jesusmanifestationen i Kungsträdgården



Efter förra årets Jeusmanifestation sades det att nästa år skulle evenemanget flyttas ut till olika platser i landet. Ganska snart efter det uttalandet kom beskedet att nej, det blir i Stockholm även 2012.  Det har funnits ett dalande antal medverkande, även om ledningen inte velat visa det. Nu planeras att det inte skall vara fyra olika demonstrationtåg, som utgår från olika platser, utan ett tåg som utgår från Kungsträdgården.

Efter en samling i Kungssträdgården skall det ske ett gemensamt tåg, som hoppas bli runt 2 km långt. Det skall vara ett bönetåg, som passerar olika bönestationer där grupper står och ber för hemlöshet, bankväsende, affärslivet och riksdagen 

Från början efter första evenemanget var det en hänförelse  över evenemanget men besvikelsen stor på grund av det svala mediala reaktionen. Ledningen hade väntat sig något mycket stort i media. Efter tre manifestationer har det inte blivit så mycket mer rapportering i media. Det borde väl mediakunnigt folk ha förstått. När det inte finns något att problematisera, utan kristna möts och inte  har ett tema emot något men är för Jesus, så är det inget att fästa en rapportering på.

Att nu göra ett bönetåg skulle kunna locka åtminstone fotografer att krypa inpå bedjande kristna. Det kan säkert ge vinklingar som används i helt andra syften är vad man önskar sig från ledningen i Jesusmanifestationen.  Någon kommer att likna det vid vad fariséerna gjorde på Jesu tid, nämligen visade upp sitt bedjande på gator och torg i självgodhet. Någon journalist kommer att ställa frågan: sade inte Jesus att man skulle gå in i sin kammare och be i det tysta?  Det är faktiskt ett nytt lockbete i år för media. Nu kan de göra sin egen storry.

Om nu så många kristna skall ut i Stockholm och vandra, varför inte göra som Jesus, nämlingen dela upp sig tre och tre och stå utspridda i hela storstockholm och inbjuda till samtal. Man kan även be för dem som så önskar. Man kan alltså skapa en dialog - Jesu universalmetod. Har ingen tänkt den tanken? Varför detta stora fokus på en manifestation??  Att låta sig betittas medan man står och ber blir ett avståndstagande och ökar distansen mellan kristna och folket.  De där fromma kristna  - där står dom och ber. Eller hör Gud bättre om man står utomhus?

Skall man nå  det moderna Sverige, så är det dialog som gäller. Mötas i samtal med ömsesidigt lyssnande. Här finns ett effektivt framgångskoncept och inte i de stora manifestationerna.

   
Håkan Juholt                  Stefan Löfven   Karin Jämtin



Så har då socialdemokraterna fått sin andra ledare på mindre än ett år. Den förra processen segade på länge med flera namn cirkulerande, bedömda och urvaskade i media, då plötsligt Håkan Juholt dök upp som en fyndig lösning. Han fick ovantioner vid valet på kongressen och så långt liknar Stefan Löfvens inträde Juholts. Ovationer och äntligen och bådas första tal applåderades med glädje och framtidstro. Vad säger att Löfven håller längre än Juholt.

Det har sagts att Juholt och Löfven är varandras motsatser. Juholt var den yvige, känslosamme med hjärta och glödande vibrerande tal. Han ville gå till attack mot regeringen Reinfeldt som de gamla sosse-ledarna gick till raljerande  attack mot "högern" under flera decennier på 1900-talet. Juholt tog ju över efter en längre periods nedgång. Folket var trötta på Göran Persons pösighet och då gjordes misstaget att sätta in Mona Sahlin som efterträdare. Hon blev också sist efter alla nejsägare, eftersom hon sa ja, och ville leda partiet. Men det var då som raset började.

Svårigheten för Juholt var att han tog på sig en för stor rock. Han ville leda starkt och förankrade inte det som kom ut av hans tal och kommentarer tíll media. Man kan säga att det brast i impulskontrollen. Sedan hade Juholt fiender i den inre kretsen från början. Från den kretsen läckte det ut saker till media i lagon ätticksura portioner.
När sedan media gjorde sina sökningar i syndaregistret, så blev det tyngre för Juholt. Inte blev det bättre av att Aftonbladet mitt i bostads/hyresaffären påstod att det fanns en regel i riksdagen om att en riksdagsman skall dela  hyran med en sambo. Detta var en ren lögn. Med det var en stark orsak till att förtroendet för Juholt rasade.

Stefan Lövfen hälsas som en lugn tänkande och förhandlade person och förväntas inte skena iväg på lösa grunder. Han står också utanför de två falangerna i partiet till höger och vänster. Han behöver då inte påräkna hugg i ryggen och läckage till media. Näringslivet har signalerat att det har förtroende för honom till och med i högre grad än vad fallet är med Reinfeldt.

Så Lövfen flyger upp i 58%:igt förtroende direkt.  Det  kan kallas smekdagar hellre än smekmånad. Må lyckan stå honom bi. Om socialdemokraterna kommer till baka i gammal styrka är inte så troligt. Det gamla högerspöket de skrämde med under 1900-talet har nu varit igång i regeringställning i 6 år och har skött sig bra. Landets ekonomi är bäst i Europa och finansminister Anders Borg for utmärkelser utanför landet. Medelinkomstagare har fått mer i plånboken.  Ansträngningarna att få så många som möjligt i arbete har orsakat problem får en del sjukskrivna och det har oppositionen inte låtit gå ostört förbi. På Göran Persons tid ordnades arbetslösheten med sjukpensioneringar och det ville alliansen ändra på. Om detta komemr det att bli debatt framöver.
Och det behövs en riktig politisk debatt, som vaksar fram alternativeni svensk politik. Kanske kan det bli så nu.

        

Skolverket har kommit med ett PM, för att ge vägledning hur skolan skall hantera de flickor som av religiösa skäl bär heltackande slöja /sjal. Skolverket redogör grundligt för vad som gäller avseende mänskliga rättigheter och att kunna uttrycka sina religiösa grundvärderingar i det offentliga rummet.Skolverket är på sedvanligt svenskt byråkratiskt vis försiktig och vill inte stöta sig med någon. Man kan undra om det är ett uttryck för rädslan att få en fatwa uttalad över sig.

---
Skolverket menar att alla har enligt internationella konventioner rätt att i ord och klädsel uttrycka sin religiösa tro utan att utsättas för kränkning. Det är bra. Skolverket skriver om riktlinjer för heltäckande slöja/sjal. Man nämner inte niqab eller burka. Här kommer tydlig försiktighet till uttryck. Det blir läsarens uppgift att av PM:et förstå att skolverket inkluderar niqab och burka i begreppet heltäckande slöja. Därav måste man dra slutsatsen att det är tillåtet att bära burka i skolan med det undantag som skolverket nämner och lägger på lärarna att bedöma. Skolverket skriver:

--
”Det är lärarna som måste avgöra om klädsel väsentligt försvårar kontakten och samspelet mellan lärare och elev och därmed uppfyller kraven för att kunna förbjuda heltäckande slöja.  Det kan finnas situationer där interaktionen mellan elever och mellan lärare är särskilt viktig”. Skolverket säger samtidigt att många situationer kan lösas med kompletterande frågor för att läraren skall förvissa sig om att eleven fattat situationen rätt, när kroppspåk och ansiktsmimik inte finns att tillgå.

--
Ser man detta i skenet av debatten att skolan inte bör ha skolavslutningar i svenska kyrkor eftersom det kränker elever av annan religiös uppfattning och barn med ateistisk uppfostran, så är skolverket inne på samma räddhågsna linje. Särskilt när verket inte tar ordet burka in i skrivelsen.

--
Man kan också ta det som en anpassning till verkligheten. Efter Svenska kyrkan är det muslimska samfundet det näst största religiösa samfundet i Sverige med sina ca 600 000 medlemmar. Det kräver respekt och skapar problem om vi gör livet svårt för dem.

--
 Det finns en annan rädsla som delas av hela det offentliga Sverige, nämligen risken att kallas rasist. Sedan kyrkan och lutherdomen rensats ut och Sverige blivit det mest sekulariserade landet i världen, så har antirasismen och hbt-kollektivets rättigheter blivit de nya ledstjärnorna. Religioner har ju ofta status av att inte kunna få ifrågasättas och diskuteras. I Sverige råder sedan 60-talet en mediaskugga över allt som försöker problematisera invandrarnas ibland slingriga väg in i vårt samhälle. Den som gör det kallas rasist. Det är som att i 1700-talets Sverige bli anklagad för utomäktenskaplig sexuell förbindelse. Det är starkt befläckande för den anklagade. Styrkan i den rädhågsna antirasistiska kraften i Sverige har skapat det nya paritet Sverigedemokraterna (SD). Det som inte får diskuteras skyddas som en religion det leder  till undertryckta tankar, som borde få luftas i fri och respektfull debatt.

--
Skolverkets fendrar runt texten hade inte behövts. Raka rör rensar luften och ger bättre möjlighet till debatt. Vi får se när den första flickan kommer med niqab eller burka till skolan vad som händer då.

 

 

 

 

  
Ylva Johansson              Håkan Juholt

Redan på första dagen av året 2012 sätter den socialdemokratiska politikern och taleskvinnan i ekonomiska frågor  Ylva Johansson det aggressiva ackordet för den låt som rikserar att tona ut genom media några månader framåt. Den tonen ljuder i falsett att det är socialdemokraterna själva och inget massmediadrev, som har skapa problemen inom partiet och främst Håkan Juholt. Det  hon säger med att gå ut i sin blogg är att det skall föras ett samtal öppet ute i media om läget inne i de annars låsta rummen.

Yla Johansson har varit med länge i politiken. Var först riksdagsledamot för vänsterpartiet åren 1988-91. Hon var skolminister i den socialdemokratiska regeringen 1994-98 och socialminister åren 2004-2006. Så hon har erfarenhet. Hon hade nog inte varit helt omöjlig att övertala att ta över efter Mona Sahlin.

Nu är inte Ylva Johansson någon  som faller rakt in i folkets hjärta. Hon är en ilsk och frän debattör och pratar ibland fortare än hon tänker. Hon lyssnar också dåligt på motdebattörens inlägg, utan laddar då upp sin nästa replik i huvudet. Ylva Johansson som partiledare skulle gynna alliansen, fast på ett annat sätt än Håkan Juholt.
Med denna  aggessiva läggning var nog inget annat möjligt än att leverera kritiken på sin blogg den 1:a Januari.

Jag håller inte med Ylva Johansson om att det inte är något drev. Aftonbladet, som skall ideologiskt stå på samma sida som (s) slängde ute en lögn, när det var som hetast för Juhold, nämligen att det i riksdagen fanns en regel för sambo-boende och att de skulle betala hälften var av hyran, då en av dem arbetar som riksdagsledamot.  När Juholt fick det slängt i ansiktet duckade han och erskände att han gjort fel.

Nu fanns det inte någon sådan regel. Me si från det backade inte Lena Melin i kvällsöppet, då alla andra från mediavärlden påstod det. Denna lögn var som bensin på lågorna.  Det fick Juholt att framstå som näst intill lagbrytare och folket dömde honom som sådan. Det sades att han åkte ut i landet på en förlåtelseresa, men det ordet skapade inte Juholt, utan media.

Problemen för socialdemokrterna uppstod i och med förlusten av regeringsmakten 2006. Att sedan välja Mona Sahlin till partiledare var ett missgrepp. Hon hade kommit tillbaka till politiken efter Toubleroneaffären, men inte i det formatet, som krävs för en partiledare. Hon insåg inte det själv, men partiet borde ha insett det.

Att byta partiledare nu vore att göra läget än värre för partiet. Det handlar om att vrida pilen framåt och leverera nya fräscha politiska förslag och slåss för det. Glömma det som varit och visa varandra tillit och försvara varandra.