Jordens eliptiska varv runt solen

 
Vi sitter på en liten prick i ett oändligt universum. Denna lilla runda kula snurrar runt sin axel på ett dygn och gör ett eliptiskt varv runt solen på ett år. Utifrån dessa rörelser sitter på den runda kulan små människor och räknar sekunder, minuter, timmar, dagar, månader och år. De flesta tycker att tiden går fort. Den lilla runda kulans existens är också hotad. Nu får det inga konsekvenser för det stora universum den rör sig i, men för dess innevånare är det en katastrof. Deras liv är hotat. Den teknologiska utvecklingen har lett till att de släpper ut farliga gaser, som förstör balansen i klimatet. Dessutom har de alltid haft svårt att hålla sams. De dödar varandra. För 20-25 år sedan var de mest rädda för atombomber, men du är det sjävmordsbombare, som sätter skräck i innevånarna. De kan dyka upp var som helst helt oanmälda och med sprändeg runt magen döda hundratals andra om det vill sig illa. Det är ofta några som kallas islamistiska fundamentalister. Det tror så benhårt på Koranens ord och Muhammed att de menar sig ha rätt att döda vems som helst som tillhör de otrogna. De senaste åren har det varit kopplat till att nå politiska mål. Alltnog tickar tiden på. Idag är snart igår och i morgon blir fort idag. Man kan fråga sig när vi lever som mest. Det är nyårsafton i morgon. Många har förberett sitt firande i ett par veckor. Allt är noga upplagt för en stor fest. Det har varit så intensivt förarbete, så man upplever redan i det arbetet att den stora kvällen är här. Så kommer nyårsafton och alla är där. Maten god och stämningen på topp. Planeringen klaffar nästan. Dagen efter tar eftersnacket vid och det är då som kvällen får sitt innehåll riktig på plats om vad som egentligen hände. Så när lever vi som mest?: igår i planeringen, idag när fästen pågår eller dagen efter då analysen talar om vad vi varit med om?  Reflektera över detta så kommer en fläkt av evighet att pusta förbi! 
En evighet som innesluter det stora varat med hela universumet, där vi håller på att blekna bort i ett intet.

Julafton med punka

Så kom då den stora dopparedagen. Det var julgröt hos ena dottern och barnbarnet. Sedan vidare med bil några mil för kvällens julaftonsfirande med kusin och vänner. På väg dit gjorde jag ett sjukhusbesök. En av kvällens firare hade brutit foten och låg på en kirurgavdelning. Efter att ha ställt bilen utanför sjukhuset såg det tämligen lugnt och glest ut på parkeringen. En enda taxibil stod och hoppades på kunder. I entrén satt en man stödd på en gåstol och sjukhuslinne på sig. Han var helt ensam i hela entréhallen nära svängdörrarna ut.  Han frågade efter cigaretter. Jag hade inga. Jag berättade att jag rökte ett paket en gång när jag var 7 år och mådde så illa efteråt att jag aldrig fortsatte. Efter besöket vid en sjuksäng, en gipsad fot och en nedstämd kvinna som försökte genomleva julen paserade jag åter svängdörrarna med fortfarande den ensamma mannen sittande i väntan, då han ännu ej fått någon cigarett. Utkommen stod taxin kvar. Jag hämtade bilen, som hade ett nytt läte, lite diffust bara. Jag stannade bilen och såg att höger däck bak var tomt på luft. Finklädd och stressad parkerade jag bilen igen och tog taxin resterade resväg. Det blev 227:- På natten hem tog jag taxi till närmaste tunnelbana det blev 225:-. Morgonen efter hyrde jag en bil på statoil. Det var en splitter ny Volkswagen kombi, men handbromsen som en knapp till vänster om ratten. Det tog ett tag att förstå det. Åkte för att äta jullunch med döttrarna och dela ut nya paket, eftersom vi inte träffades på julafton.
På eftermiddagen for jag till min punkade bil och bytte alla däck till vinterdäck, vilket inte var gjort. Klockan var nu åtta på kvällen. Därtill hade jag under juldagen klockan 9:07 på morgonen blivit lappad för parkeringsböter utanför sjukhuset på 300:- For sedan iväg och lämnade hyrbilen. Det blev 862:-. Tog sedan pendeltåg och tunnelbana tillbaka  till min däckbytta bil. Var då aningen trött och svart under naglarna och åkte hemåt. Man kan undra hur ett företag kan låta girigheten sitta så djupt in i själen, att man har personal ute på julafton/juldagen och lapper folk som besöker svårt sjuka, som ej orkar komma hem på julen alternativt är akut sjuka själva och lagts in via akuten. Säkert har dom märkt att det är rätt lukrativt, eftersom ingen tror att de är så in i bengan snikna. Företaget med denna arbetsmetod är Carpark AB Svartbäcksvägen 7-11 753 20 Uppsala.
Summa summarum blev det en extrakostnad på 1614:- för ett punkat däck. Jag drog tillbaka ca 600:- eftersom jag bytte till vinterdäck själv, vilket jag brukar göra hos däckfirman normalt!  Men.... julen blev bra i alla fall!

Julen

Så är det 4:e advent. December månad har blivit fyra veckor fyllda av körsång, julkonserter, skolavslutningar med röst och musikframträdande, luciatåg och de tusen juleljusen, stjärnan och krubban. En hög aktivitet med finsång och så rusandet runt efter klappar. Tempot ökar stegvis för varje helg. Igår och idag har det bildats köer i kassorna för nu kommer sistköparna. Dom som tänker länge och sedan vet vad dom skall ha och gör ett snabbt race.
  Det är nu som allvaret börjar. Hur skall pusslet gå ihop?  Kommer planeringen att hålla? Hinner vi skjutsa barnen mellan mamman och hennes nya kille och pappan som skall resa utomlands annandagen och så farmor och mormor som vill träffa barnbarnen. Och så farfar som ligger ensam och sjuk på äldeboendet. I många fall förtsätter stressen och mycket energi går åt att hålla balansgången och inte falla igenom och visa vad man tycker och känner. Bara det snart är över så livet  kan börja i det vanliga igen. Var är den så kallade julfriden? Jo, den finns den med. Det är inte alla som gör balansnummer i den högre skolan, men ändå finns det plikter och måsten som bör uppfyllas. Julklapparna skall fördelas med rättvisa och barnens behov av jämföresle skall inte få någon näring i år. De bör bli nöjda med så likvärdiga klappar som möjligt. Hur är det med kyrkan och barnet i krubban då, i dessa tíder då utträdet ur kyrkan fortsätter? Jo, alla dessa som sprutar sin saltsyra ut i magen med stressytom som följd har varit med om det undret. Att få ett barn!  Det var den gången de först upplevde att vara med om något som var större än de själva. Då fokuset skiftade 180 grader hemma. Barnet fyllde atmosfären och något kom fram i de vuxnas liv, som bara barnet kan väcka. Den vuxnes islossning.  Stressade föräldrar gå tillbaka dit. Släpp fram doften från den upplevelsen och behåll den ett tag. Då kan julen bli något av den fridfullhet, som reklamen och kyrkan talar om. 


Persbrandt, Malmsjö och Ahlstedt

Ett bråk har utbrutit inom skådespelarskrået. Mickael Persbrandt lämnade den nyuppsatta förestllingen Måsen av Anton Tjechov på Dramarten med omedelbar verkan. Skälet angavs att han hade filmengagemang som kolliderade med teaterrollen. Det blev kraftfulla reaktioner från Dramaten. Erfarna skådespelare med gedigna erfarenheter och stor kompetens gick ut hårt. Jan Malmsjö vägrade nämna Persbrandt vid namn utan kallade honom "avhopparen" och att han "pissat" på kollegorna på Dramaten. Ahlstedt uttrycker sorg och besviklese och ogillar sättet på vilket Persbrandt försvann. Det fanns skäl som bode omnämnas av Mikael, som inte kommit fram. Ahlstedt ser slutet på Persbrandts teaterkarriär och ser framför sig hans "Golgatavandring". En så egotrippad skådespelare har ingen framtid, menade Ahlstedt.
  Både Malmsjö och Ahlstedt tillhör våra riktigt stora skådespelare. De gestaltar roller med stort engagemang och förankrar dem i sina starka och fast grundmurade personligheter, där det finns stadiga rötter i en välvårdad teatermylla och det blir stort skådespeleri. Persbrandt är fortfarande tonåringen, som inte har samma rotade personlighet. Han surfar på en yta, som han borde ha brutit igenom för länge sedan, men han når inte till djupet av sin personlighet. Det är fortfarande för kaotiskt i de nedre rummen. Det speglar hans krogbesök med ilskna utfall och snabba partnerbyten och nu flykten från Dramaten. Det räcker dock inte för att bli förlåten av de äldre kollegorna. Det handlar om ett mognadsteg, som Persbrandt måste ta för att bättre hantera sina kast i livet. Så länge han har nya vänner att ty sig till, så går det bra. Hoppas han har många vänner!


Ericssonaktien

Ericssonaktien gjorde i veckan ett nytt dyk och nu på runt 6% ner.  Marknadens hantering och värdering av aktien i Ericsson är ett psykolgoiskt mysterium. Företaget är mycket starkt. Det gör väldigt stora vinster och har stora framtidssatsningar planerade. Ändå finns ett långsint trögtänkande bland placerare och fortfarande tycks många slicka sina sår efter raset, då priset föll  från över 200kr till 5 kr per aktie. Inte ens då var det logiken som styrde utan svåranalyserade beteenden hos de stora placerarna. Det är svårt att hitta några förklaringar utanför de rent psykologiska. Det  går en skröna i vissa kretsar att hustrun till en högt uppsatt Ericssonchef på en viktig cocktailbarträff för stora placerare uttryckte sig ytterst nedsättande om judar. Det var då något politiskt skede i mellanöstern som påtagligt störde marknaden och då föll uttalandet, som inte ens kan skrivas i en blogg. Detta spred sig som en eldfackla bland de judiskt förankrade storspelarna på aktiemarknaden och de bestämde sig för att sänka företaget. Detta var före det första stora raset. Det är den här typen av historier som uppstår när diskerepansen mellan värdering av företag och värdet på dess aktie skiljer sig på ett frapperande ologiskt sätt.  Tanken uppstår att det måste finnas krafter som inte vill företagets väl. Nu lever företaget mycket på sina vinster och inte på marknadens värdering. Ändå påverkar det ett företags image och möjlighet att få kontrakt osv.
Egentligen är det köpläge nu, när man tar del av vad som ligger om hörnet ca 8-10 mån framåt i tiden.  

Bordellhärvan och dess konsekvenser

Nu har den gamla Geijer-affären flutit upp till ytan där de stora tidningsdrakarna exponerar affären i samband med att två av de då unga tonårsflickorna från bordellen, vid den tiden under 15 år kräver ursäkt och skadestånd.  Affärens massmediala sug ligger i att en rad högt uppsatta och kända personer påstås ha besökt bordellen och dessa namn publiceras nu åter i media.
En utredande polis råkade säga, att han fått några telefonsamtal från män under första utredningsgången, som blivit uthängda och bad utredaren på sina bara knän om skonsamhet för deras liv, äktenskap och allmänna rykte.  Torbjörn Fälldin var ett namn som stod på bordellmammans lista, men när han såg det kunde han inte tro på resten av namnen. Så de blev inte mera sagt om det då till många journalisters besvikelse.. Men nu kommer hela affären åter. Vad sker i det som synes ske? De två nu vuxna kvinnorna arbetade hos en bordellmamma, troligen utan att vara konkret fastkedjade, men de förnedrades i sitt unga oförstånd. När sedan kända ansikten från det offentliga livet dök upp i smårummen på bordellen blev det något att lagra i minnet knutet till känslor av avsmak både för de männen och samhället, eftersom de representerade samhället.
De offentligt kända männen med tjänsteövernattningar i storstaden sökte lindra sina sexuella behov och mot bättre vetande gjorde det på bordell, säkert med kalkulerade rikser, men för svaga för att motstå.
När sedan Säpo informerade regeringen och Olol Palme om att justitieministern var en säkerhetsriks pga kontakt med en bordell så var processen igång.  På den tiden var bordeller inte olagliga och ej heller att köpa sex. Nu är det så och dåtidens lagar är historia. I skenet av det nya läget bör kvinnorna få den ursäkt de vill ha för sin upprättelse. Skadestånd är en svårare juridisk nöt att knäcka och det får valsas genom de kvarnarna. Det som är problematiskt nu är att döda personer namnges och barn och barnbarn plågas och den som utpekas kan inte föra sin talan. Det blir en process i processen, som också känns som en kräkning och kan i sämsta fall leda till åtal om ärekränkning mot kvinnorna.

Svenska kyrkan

Pressen informerar i dagarna om att Svenska kyrkan fortsätter att tappa medlemmar. Biskopen på Gotland Lennart Koskinen vill enligt en tidningsrubrik vända trenden genom att påverka föräldrar att döpa sina barn. Han kanske tänker att då är kyrkan med från början. Sedan kommer barnen i kyrkans barntimmar och därmed föräldrarna på barngudstjänster, då deras små telningar uppträder och sjunger eller spelar intrument. Sedan blir konfirmationen en natrulig följd. Det kan vara så att detta är Koskinens tankegång. Men...det är ju så historien sett ut och något som folket lämnar. Det behövs väl lite mer än att bara föra tillbaka männikor till något som gällt i århundranden, men nu inte känns som "i tiden". Det är nog andra grepp och omformuleringar som folket behöver. Texttolkningar, som känns placerade mitt i deras liv och klargör och förtydligar och lägger saker på rätt plats. Det ställer också krav på att kyrkan är med och närvarande i strömningarna som cirklar runt just nu och låter sig genomflödas av det för att med effekten av det föra fram ur sina källor såndant som faller in i det liv människor lever.
 Det är den stora utmaningen, herr biskopen.

Knutby åter en gång

Nu har knutbypastorn Helge Fossmo fått  stjärnadvokaten Peter Altin att försöka sig på en resning och ny rättegång på mordet i februari 2004 på pastorns dåvarande hustru.Fossmo sitter nygift i Kumlabunkern och vill leva med sin nya kvinna utanför murarna. Så har man fiskat fram en del gamla sms från den döda hustruns mobiltelefon och det är beklämmande att se hur media hakar på. Det som idag står i Expressen och därtill på första sidan borde varje person med känningar innanför frikyrkoväggarna samfällt stå upp och säga, att detta är inget att bygga mordanklagelser på. Det finns en hel frikyrkoskatt av "hemlandssånger" att ösa citat ur som handlar om hemlandet ovan där och längtan att få komma hem till fadershuset. Det är sådant som står  i de nya sms:en. Den typen av kommunikation är eller har tidigare i decennier varit ytterst vanligt mellan frikyrkofolk. Bara sången "Tänk när släkt och vänner, alla mötas där. På den andra stranden, skiljas aldrig mer"  är ett exempel som öppnar en hel värld av lyriska hemlandstoner, som även Fossmo borde veta hör till vardagskommunikationen. Att göra deta till skäl för en ny resning kan man förlåta de som aldrig varit innanför dessa kyrkväggar, men frikyrkofolket måste säga stopp och belägg. Detta är pinsamt!  http://bloggar.se

Varför Patroklos?

Ett av våra äldsta litterära verk heter Iliaden. Det handlar om det trojanska kriget ca 700 f.kr, som går ut på att ta tillbaka den sköna Helena, bortrövad av en prins. Homeros har ansetts vara författaren. Akilles är en av huvudfigurerna i denna historia. Han har en vän som heter Patroklos, som står Akilles nära. Han stöttar Akilles, som sitter sårad och arg genom större delen av berättelsen. Deras vänskap eller broderskap är stark och mitt i allt krigande och detaljrik beskrivning av kroppars genomborrande av svärd finns denna varma starka vänksap som håller för påfrestningar.Den fördjupar det mänskliga i eposet. Vår tid behöver vänskap som är som goda syskonskap. Hållbara relationer som stöttar varandra och bär varandras bördor och känner ansvar för varandra. Finns alltid till hands och ger trygghet och en fast förankring. Hållbarheten brukar vara starkare i dessa relationer än de som bygger på uppblossande förälskelse, erotik  och attraktion. De senare har också glädje av ett inslag av syskonskap. Patroklos roll och exempel bör utsträckas in i vår tid. Därför detta namn på min blogg. 

Våldet i skolorna

Varför vill elever göra attacker mot sina skolor och hittills har det mest varit pojkar? Vi har under flera år hört om återkommande beskjutningar med dödlig utgång i USA. Nu har det kommit till Skandinavien och Sverige. Ett planerat skjutdrama i Enskede Stockholm och en verklig knivhuggning i Kungsängen Stockholm.
  Det är allmänt så att pojkarna halkar efter i den moderna pedagogiken. Mycket ansvar för planering och struktur har lagts ut på eleverna. De skall göra egna sökningar efter kunskap och arbeta självständigt. De skall forska enskilt och i grupp och göra litteratursökningar. Detta sytem passar flickor bättre som är programmerade för att hålla koll på det horisontella perspektivet, dvs det som händer här och nu och är rumslikt överblickbart. Killars tankar far mer kors och tvärs både vertikalt och horisontellt. De har svårare att hålla sitt fokus fast vid en punkt, utan det floppar runt på många saker. Denna grundläggande skillnad gör att prestationen som pojkar visar upp i dagens skola är sämre än flickornas, som nu blir i majoritet på våra högskolor. Det är i sig inget problem, men om pojkars frustration över att inte klara sin grundskola blir så stora att de använder sin kraft till att planera och genomföra sabotage och kraftigt våld, så har vi ett samhällsproblem. Vi bör ta oss en allvarlig funderara på hur vi skall tillgodose pojkarnas behov att få tag i sina resurser och få dom att känna att det gör framsteg och klarar sina studier och når de mål de själva satt upp.

RSS 2.0