En blodsbesudlad englamördare

Vi håller på att bli blodsbestänkta genom TV-rutan snart efter upprepat flöde av mördarblod ute i den svenska landsbygden. En mor och två små barn krossades med en hammare i sitt eget hem i Arboga. Barnen dog omgående. Mor och dotter blev knivskurna i sitt hem i Skogås på morgonen av närstående man. Engla, en 10årig flicka gör sin första egna cyckeltur hem från fotbollsträningen med täta mobiltelefonsamtalkontakter med mamma. En pedofil och kvinnomördare sedan 7 år tillbaka ligger bakom henne med sin röda Saab. Han hade tidigare samma dag gjort regognoseringar i terrängen på småstigar, då tillsammans med sin flckvän. Han verkade forscerad. En vecka senare finner man flickan död, svårt sargad och bränd några mil därifrån. Tankarna far runt i huvudet. Vad får en storvuxen man med passion för lastbilar, därtill tystlåten, snäll och beskedlig att ge sig på en 10-årig flicka. Han hade redan ett kvinnomord på sitt samvete och sex våldtäckter/försök till våldtäckter. Dömd flera gånger. För mordet hade han tills nu slunkit undan rättvisan. Man undrar: vad gjode han med den lilla flickan, som var mitt i den spröda åldern mellan barn och tonåring. En period av vidgade tankar om livet. Undran kring sin egen roll i världen. Jaget gentemot de andra. Vad blir min roll i livet? Undringar och frågor om liv och död. Pappan långt borta. Allt detta flödar i snabba och kvardröjande tankar i hjärnan på en 10-åring. Vad drev honom,  lastbilschauffören? Han hade uppenbarligen uppflammande planer på att göra något av det värsta, man kan göra i flera timmar innan han hann upp Engla. Vad hände minutrarna efter de två bilderna tagna på Engla och mördarens Saab av en nyentusiastisk fotograf, som just höll på att testa sin nya kamera. Smällde av bilder på måfå. Bilderna som uppstår bakom näthinnorna i hjärnans syncentrum förfasar. Det blev som att Engla fick offras, för att få mördaren fast. Sedan kommer uppgifterna om en miss att inte göra DNA-test på änglamördaren två månader tidigare efter tips om inblanding i Pernillamordet år 2000. Frågorna hopar sig. Någon timme efter dådet sitter mördaren på en vägkrog och äter mat. Skriker inte smaklökarna på tungan? Hur kan allt detta korsas samman i en mänsklig individ? När rättegången börjar rulla igång kommer fragment ur mördarens livshistoria att läcka ut och några pusselbitar kan ge större insikt i varför. Journalisterna ligger redan nu och gräver. Men vänta med det. Vi måste sörja färdigt själva för att närma oss trösten med allt vi redan vet.

Den kristna högern formerar sig till stormöte!

Den 3:e maj 2008 skall det bli en storsamling i Stockholm av kristna från flera kyrkor och med anslutning av frikyrkofolk i busslaster från landsorten. Initiativtagare och ordförande i förberedeslekommittén är den främste representanten för den kristna högern i Svergie nämligen pingspastorn Stanley Sjöberg. Representaterna som deltager från ett flertal kyrkor och samfund har det gemensamt att de har en fundamentalistisk uttolkning av de heliga skrifterna och finner det ytterst viktigt att just det budskapet, som kommer fram av den grundsynen skall föras ut den 3:e maj. Sjöberg har oroats över att muslimer ökar i antal och att de nu utgör det största fria religiösa samfundet i Svergie. Dessutom menar han, att det finns väl utarbetade planer på att muslimer vill ta över hela Europa. Sjöberg vill med sammandragningen i Stockholm den 3:e maj visa att de kristna är många. Antalet skall bevisa att kristendomen lever. Med appellmöten runt om i sta´n kl 12 skall folk få höra budskapet att Jesus lever. Sedan blir det en orkesterledd vandring till Kungsträdgården, där man räknar med att det kl 15 skall bli det största mötet av krisnta någonsin i Stockholm. Bland övriga talare märks bl.a. Ulf Ekman från Livets Ord.
 Frågan är vad folk längs demonstrationsstråket tänker och känner när de ser människor sjunga lovsånger och ropa att "Jesus lever"´!  Det blir inte mycket möjlighet till dialog och samtal. Möjligen tillrop av olika slag. Ett sorts utanförskap kan uppstå på trottoarkanten. De stora proklamationernas metod når inte särskilt långt in i sinnena som lyssnar. Det frälsar inte så många att visa upp tusentals troende till beskådande. Det som behövs är några som kan hitta det rätta tonfallet för 2008, de avklädda orden och det nya språket  att berätta vad tron kan innehålla och betyda. Risken är att en hjättelik uppvisning mellan husväggar och trottoarkanter mer fjärmar än närmar eftersom ickedeltagarna blir enbart publik. Ordvändningarna, som når fram är de gamla utnötta som tappat sin levande glöd. Då har inte så mycket hänt egentligen, mer än att kristna träffats och haft det härligt tillsammans.

RSS 2.0