Gert och Carola

Nu har Gert Fylking gjort ett släpp igen. Något av ett hjärnsläpp. Han brukar lägga ut sina tankar osorterat och har det som sin personliga profil. Under flera år var han huvudattraktionen vid tillkännagivandet av nobelpriset i litteratur. Genom att ropa "äntligen" när Horace Engdahl avslöjat namnet på pristagaren, blev Gert känd även i finkulturens kretsar och inte bara bland friskråkiga murvlar. Nu har han fått släppa ett uppdämt behov av att ge betyg på Carolas syn på homosexuella. Det kommer lagom i tid för svenska slagertävlingens final, för att negativt påverka Carolas möjligheter att bli röstat på av folket. Gert är här politiskt korrekt. Han vet att 70% av svenska folket vill att homosexuella skall få gifta sig på likvärdiga villkor som heterosexuella och att homosexualitet är en läggning, som tillhör naturens variationer på hur det kan vara. Gert vet att han får inte många röster emot sig utom hans chef, som nyper honom i örat. Det var 87 % som var positiva till Gerts uttalande i en nät-fråga på Aftonbladet. När det gäller lagen som skyddar individer mot kränkande särbehandling finns inte bara homosexuella och funktionshindrade, utan även individer av annan etnisk härkomst och religiös tro Så Gert kan bli åtalad för kränkande särbehandling mot personer med avvikande religiös läggning. Att kränka religiösa människor är helt godkänt enligt folkets röst i Sverige. Den politiskt korrekta vinden blåser starkt och visar ingen tyngd i konsekvens. I sakfrågan finns det fog för Gerts utfall, men det saknar konsekvens och respekt. Men vissa saker skall man bara kräkas på!

Sjukvården i Stockholms läns landsting förkastar det svaga

Nu har fru stadsministern Filippa Reinfeldt och övriga borgerliga politiker med ansvar för sjukvården i Stockholm lagt om kursen ordentligt. Lösenorden är fritt val och fri etablering samt lika villkor över hela Stockholm. En sorts jämlikhet  helt enkelt.  Det är väl den vänsterpolitik som alliansen gick till val på!  Samtidigt är det  den liberala friheten, som intager storstaden. Men det finns undertoner, som man bara trodde tonade enbart i vänsterns värsta propaganda om "högerspökets" sanna själ.  Har själv mest röstat i mitten och någon gång på sossarna, men trodde inte att ett borgerligt styre så tydligt skulle uppfylla kritikernas påståenden så uppenbart. 
Jämlikheten betyder att alla extrasatstningar på tungt belastade områden, som Rinkeby, Hässelby/Vällingby, Skärholmen och Jordbro tas bort. I motsvarande grad görs neddragningar, främst genom att friställa personal. Borgarna tror att det fria valet gör att den eritrianska fembarnsfamiljen i Rinkeby kommer att välja en bra läkare i Gustavsberg om de är missnöjda med vårdcentralen i Rinkeby. Och barnen i Jordbro tar pendeln till BVC på Östermalm. Barn med särskilda behov får det klart sämre emedan skolorna får mindre resurer. Jämlikheten över staden gör att specialpedagoger med övergripande ansvar i sina stadsdelar flyttar till ett stort kontor inne i centrala Stockholm långt från närkontakten med problemen. Det blir mindre känsloengagemang på det sättet. De starka med kraft att välja och ej så multisjuka kan röra sig fritt i det nya vårdlandskapet. De svaga, bräckliga, kronsikt sjuka med psykosociala problem faller mellan de nyetablerade enheterna och får inget extra stöd för att ta sig upp över ytan. Det går kalla kårar längs ryggraden när man tittar in i sitt framtidsöga. Förändringen som sker är styrd av politiska värderingar. Det kommer att ge genklang i nästa val. Var så säker!  

Att lämna tron

Markus har på  IDAG-sidan  i Svd den 31/12 berättat hur han övergav tron. Han var med i ett sammanhang med en religiös utövning nära lierad med Livets Ord. Han ville verkligen leva ut sin tro, så som han uppfattade som sant enligt vad han lärt.  Han tog extra tid med bön en timme varje morgon innan han gick till skolan. Hans mor var nog lite orolig och tyckte han borde sova istället. Men så kommer tvivlet 1977, när han går i tredje året i gymansiet.
På ett stort uppslag på IDAG-sidan i Svd berättar han öppet. Hans nya liv med bio, öl, svordomar och skräckfilmer känns som en "nyfödelse". Den  storryn har upprepats så många gånger, så här finns ett gemensamt grundproblem. Det problemet är just tvivlet. Det kommer alltid, eftersom det är en grundlägande egenskap i människans mentala utrustning, nämligen att undra, vrida och vända på saker och ting och ställa kniviga frågor. Tror man på en gud, så har han gett oss även detta.
Problemet med särskilt de högerkristna falangerna är att tvivlet anses komma från djävulen. I stället är den en del av skapelsen och har med vår breda hjärnbark att göra. En gåva från skaparen helt enkelt. Men i vissa religiösa miljöer finns ett eget utvecklat innespråk, som bara kan förstås av de invigda. Vill man in där så krävs en omprogrammering (omvändelse), där man samtidigt avsäger sig sitt kritiska tänkande. Här är det stora grundproblemet! Om tvivlet fick ha sin plats med undringar och frågor, skulle den slutna instängdheten öppnas upp för en livfull dialog och det religiösa livet kunde utvecklas och ge luft och kraft åt medlemmarna. De skulle få mycket bättre verbala vapen i sin dialog om livet och tron.  Man måste t.ex. uppdatera sin världsbild. Den kristna teologin grundades på 200-400-talet eftr.kr. och vår bild av världen idag är helt annorlunda och det får konsekvenser för tron. Vi har en stor konsensus i den vetenskapliga världen om evolutionen. Den måste förr eller senare inkluderas i det religiösa tänkandet. Annars dör religionerna ut, om de förstås inte drivs av muslimska och kristna fundamentalister. Tron skulle må väldigt väl av att leva sida vid sida med tvivlet. Det finns ingen äkta tro utan ett viss mått av tvivel.

RSS 2.0