Mördaren Anders Eklund - den onde och den gode

Under handledning av försvarsadvokaten Leif Silbersky har dubbelmördaren Anders Eklund under rättegången talat om sina två sidor, nämligen den onde och den gode Anders. Det är den senare som tagit överhanden, när hans handlingar lett till mord. Annars är han en god person.  Med för en stjärnadvokat nästan sentimental framtoning har Silbersky  i en dialog med Anders Eklund i rätten konkluderat, att vem skall  lastas för denna kluvenhet annan än Gud själv.

 Nu är detta ingen särskild intelligent analys, utan tjänar mest advokatens syfte att ställa sin klient i något bättre dager. Silberskys vägar att nå dit är inte så många. Men vi är alla utan undantag både onda och goda, fast proportionerna varierar från individ till individ.

Dock finns det en infartsväg till förståelse av Anders Eklund genom perspektivet den onde och den gode Anders.  Från sin hemby har han beskrivits som en snäll och timid man, som egentligen inte skulle göra en fluga förnär. I denna beskrivning framtonar en person med en snällhet parad med en utsatt sårbarhet. Han tillhör inte de som skulle placeras i kategorier av mansfigurer, som kvinnor över lag smider planer om och lockas till att få träffa.  Detta ger Anders Eklund ett underläge, speciellt till de mogna, självmedvetna och vackra kvinnorna, som lätt fångar mäns sökande blickar. De är kvinnor med erfarenhet av män och som vet vad de vill ha. Det är dock dessa kvinnor Anders vill nå för att visa, att han inte bara är den timide och snälle. Han har sett dem dagligen från sin förarhytt under många år med lastbilen.

Anders Eklunds underläge gör att han inte kan fånga dem på öppna mötesplatser som på krogen, utan när den skall till att stänga. Då spanar Anders. Han vill visa för sig själv att också han kan få de onåbara.  Hans sexuella hunger efter dessa kvinnor driver på och ger honom mod. Alla små tecken på avoghet från offret under hans trevande kontaktförsök, slår mot den stora sårbarhet som underläget har skapat, men väcker samtidigt en primitiv ilska: "jag skall minsann ha dig". Dessa försök drivs inte av en högviril styrka, utan motståndet släcker sannolikt ner hans manskraft. Ilskan går ut i muskelkraften i stället. Därför har de flesta domar hittills handlat om våldtäcktsförsök. Men när kraften i ilskan blivit tillräcklig har den drivit Anders till de illdåd han presterat.

En annan väg att komma fram är via pedofilin. Klädmodet och kroppar på 10-åringar kan ha starka drag av kvinnor. Även här driver mopsiga verbala försvar från en liten flicka på Anders ilska och får honom tack vare det mindre motståndet, att göra det mest otänkbara: förgripa sig på och döda flickan. Att så kallblodigt och metodiskt i ett sorts lugn söka släcka alla spår, t,ex genom att bränna kroppen och innan dess ta in föda på en vägrestaurang, hämtar kraft i den snälle och timide Anders, som mår lite gott av att med muskelkraft fått visa att han är man och kan.


Sturkmark och Ekman

För en tid sedan debatterade Christer Sturkmark ordförande för Förbundet Humanisterna och Ulf Ekman grundare och pastor i Livets ord i Uppsala. Debatten handlade om tro och vetande samt Guds existens och hölls på Ekmans hemmaplan i Livets Ords kyrka i Uppsala. Christer Sturkmark är ateist och en aktiv debattör i den svenska livsåskådningsdebatten. Jag såg debatten via Sturkmarks hemsida bara för några dagar sedan. Sturkmark hävdade att man måste har ett sekulärt samhälle, som bygger på gemensamma värderingar och inte på gamla heliga skrifter, som skrevs för mer än tusen år sedan. Han undrade också om man kunde lita på människor, som hävdar att jorden är 6000 år gammal. Om man tagit in så lite eller negligerat så mycket av modern vetenskap, hur kan man  lita på dessa människor i andra sammanhang. Sturkmark frågade Ekman om han  ansåg att människan är just 6000 år gammal. Där svarade Ekman svävande och menade att det är inte tiden som är det viktiga utan att Gud är skaparen. Turordningen i debatten blev lite förvirrad. Anförandena på 5-7 min skulle växla mellan debattörerna, men Ekman fick oftast börja och 2-min kommentarerna hölls inte heller med ordentlig tidtagning. Ekman återkom hela tiden till Jesus och att det är genom honom och det personliga mötet med honom, som världsbilden formas. Sturkmark svarade, att Ekman fick ha vilken tro han ville, men nu gällde det att diskutera kring frågan hur samhället skulle formas i en sekulär tid. Sturkmark radade upp kyrkans skuld till aidsdöda, eftersom kondomanvändning fördöms av den katolska kyrkan, kvinnor som dör i illegala aborter, där kyrkan säger nej samt stympning av kvinnor osv. Ekman gick inte i deltaljsvaromål på dessa frågor, men klev in i sin predikantroll och talade om Jesus. Ekman tycks inte våga sig ur sin egen trygghet i hans religiösa kontext. Det blev alltför tydligt och en aning pinsamt. En sak var de ense om och det var att det inte gick att strikt vetenskapligt bevisa Guds existens. Skall vi tala om debatt och debattargument så vann Christer Sturkmark. Hade Ekman varit mer intellektuellt rörlig, så har det kunnat bli ett bättre samtal. Nu blev det inte det.

RSS 2.0