Papporna kommer i föräldraförsäkringen

Någonting håller på att hända med papporna i Sverige. Det talas om fördelningen av föräldraförsäkringen. De mer militanta jämlikhetsivrarna vill kvotera lika mellan föräldrarna. Hälften av tiden hemma till vardera föräldern. Andra vill låta föräldrarna få bestämma över sina val själva. Ett argument, som ofta kommer upp är det om ekonomin. Ofta tjänar fäderna mer och det innebär för stort ekonomikst avbräck om pappan jobbar hemma.
Dock ser jag från min BVC-konsultroll som barnläkare en klar förändring, som håller på att ske. Jag träffar varje vecka pappor som tar mellan 4 till 9 månader av föräldrapenningen och arbetar i hemmet och får följa sitt barn genom daganra med matning, blöjbyten, sovstimmar, skrikperioder och lekfulla mysiga stunder och prommenader ute med vagnen. Därute i parken blir det samspråk med fäder i liknande situationer liksom med mammor. Det där med att hinna med huset, garaget och båten är helt som bortblåst. Barnet tar hela tiden i anspråk. Och papporna tycket det är stort och helt underbart. Bara efter några veckor har de hittat rytmen och det lyser genom huden, när de berättar om livet med barnet. Det är den upplevelsen, som är viktig och sprides vidare till arbetskamrater och andra blivande pappor. Vi kan sluta och visa siffror på att pappor ligger statistiskt efter mammorna med att ta ut föräldraförsäkringen. Inom en snar framtid kommer ryktet att sprida sig och statistiken förändras. Tvång skulle förstöra den levande process som nu pågår.
Det som händer är att papporna blir fäder inte bara i huvudet, utan i magen också. Det uppstår en knytning till barnet, som sätter sig djupare, än vad pappor hittills haft möjlighet att nå fram till. Det befärmjar relationen mellan föräldrarna och gör förhållandet starkare. De två pratar samma språk, då de ventilerar barnets bekymmer och glädjeämnen. 
Vi måste ha tilltro till det som pågår och inte sätta oss över och diktera. Det väcker fel känslor och kan förstöra det som nu växer fram.

RSS 2.0