Jesusmanifestationen och media

Nu den 2:e maj går den andra Jesusmanifestationen av stapeln. Ledningen för aktionen, var förra året missnöjda med den njugga återspeglingen i media. Nu skriver tidningen DAGEN att man har lagt ut lockbeten som kristna MC-klubbars uppträdande, påvens personliga predikant, 2 dygns gatuevangelisation och annorlunda klockringning.

 Det är nog inget av detta som som får media att fylkas på kö till Jesusmanifestationen. Inte heller programförklaringen, som säger att manifestationen är inte emot något, är ingen demonstration och marknadsför ingen speciell kyrka, med vill lyfta fram den gemensamma kristna tron. Den förklaringen utan problematisering är ju på intet sätt lockbete för media. Förkunnat den kristna tron har kyrkan gjort sedan 2000 år.
Dock har evenemangets skapare och upprätthållare pastor Stanley Sjöberg i år arrangerat ett möte som kan dra några journalister att skriva. Det skall nämligen bli ett möte i Södermalskyrkan i Stockholm efter det stora mötet i Kungsträdgården. Till Södermalskyrkan kommer Ulf Ekman från Livets Ord. Han skall få reda ut av Stanley Sjöberg utvalda och upplästa avsitt ur Jonas Gardells bok Om Jesus (Norstedts förlag).  Där har Sjöberg givit media något att problematisera omkring. Dessa tre herrar kommer säkert också att inbjudas till någon TV-soffa, för att få bryta sina åsikter. Jonas Gardell reser ju in mot öppna dörrar i svenska kyrkor och saluför sina teser. Hans emottagande har varit mest positivt.
Jesusmarschen i sig är ju inte dialogskapande utan upvisande. Det är dock i första hand dialog som folket önskar.
http://rpc.twingly.com
 

EVANGELIUM ENLIGT JONAS GARDELL

Böcker med djärva nytolkningar om Jesus tycks dugga tätt i Da Vinci Kodens kölvatten Den boken skrevs av Dan Brown och ville lyfta teorin om, den av kyrkan påstått dolda hemligheten, att Jesus hade en son med Maria Magdalena. I Sverige har vi fått Lena Einhorns märkliga analys, där Jesus enligt egen uppgjord plan steg ner levande från korset och bytte senare namn till Paulus och drev missionsresorna runt medelhavet som beskrivs i Pauli brev. I dagarna har Jonas Gardell kommit med boken Om Jesus, som också försöker sig på en nytolkning.

  Lena  Einhorn skrev boken Vad hände på vägen till Danmaskus? utifrån sin judiska kontext, med århundraden av förföljelser mot judar,  för att ha dödat Jesus. Jonas Gardell skriver som frikyrkobarn i baptistisk miljö och ur sin utsatthet som kraftigt mobbat skolbarn samt med hans erfarenhet som förföljd homosexuell.  Lena Einhorn får vid en middag för något decennium sedan höra tanken, att Jesus nog inte dog på korset och att han i en noga planerad aktion för sin korsfästelse stiger ner levande, som en helt medveten plan. Av detta följer i hennes bok en tankeprodukt, att Jesus höll sig undan en period efter korsfästelsen och sedan återkom under täcknamnet Paulus och med kraft drev missionsresor om Jesus död och uppståndelse som hörnstenar för den kristna tron.  Han slog helt enkelt blå dunster i folk.

Jonas Gardell gör sin nytolkning genom att göra en något konstlad uppdelning i nya testamentets budkap om Guds rike som dels nära förestående och som dels riket mitt ibland oss med ett glädjebudskap till de fattiga, svaga och utstötta. Detta särskiljande av bilderna av Gudsriket, blir också en nödvändig åtgärd för att genomföra Gardells "nya" tolkning.  Gardell gör också en stor affär av att Jesus aldrig avsåg att nå utanför den judiska kretsen med sitt budskap. Genom att gudsriket inte kom och Jesu återkomst dröjde, så måste flera förklaringar göras för att lösa problemet med att ändens tid inte infann sig. Av denna anledning menar Jonas Gardell att  "som apokalyptisk rörelse hade kristendomen fel. Kan vi alltså tro på en rörelse som hade fel i vad den själv ursprungligen ansåg vara det viktigaste i sin förkunnelse?" Tveksamt! Sedan går Gardell över i att ta fram en rad texter i evangelierna om Gudsriket, som den svages, föraktades, horornas och de maktlösas rike, där den gränslösa förlåtelsen praktiseras. Ett rike där kärleken inte ställer krav. Jesus drack tillsammans med syndare och socialt utstötta. Han drev inte omvändelseförkunnelse och budskap om botgöring, utan att vi skall ta emot Guds rike som ett barn och börja om från noll. "Gud befriar för sin besinningslösa kärleks skull. Gränser för Guds kärlek sätts av våra egna gränser och oförmåga till kärlek" skriver Gardell och där låter han som en eldig evangelist.  Denna polarisering mellan de två synsätten av Guds rike och att förkasta den ena och helt suga åt sig den andra är en ansträngd konstruktion, för att nå fram till en favorittolkning, nämligen att inte pådyvla folk synd och skuldkänsla, utan ge dem ett gränslöst kärleksbudskap utan förskyllan. För att rensa rent från botgöringstanken och Jesu död som en försoningsakt att befria människan från synd och skuld menar Gardell att Jesu död handlade inte alls om att ta på sig världens synder, utan det var de judiska rådsherrarna som var oroliga att Jesus skulle ställa till med uppvigling och de ville föregripa det. Punkt slut. Gardell erkänner, att han har en agenda, och väljer ut det han vill se i en vinkling utifrån sina egna livserfarenheter. Ett personligt vittnesbörd ur hans egen utsatthet, varken mer eller mindre. När han kommer till beskrivningen av Jesu sista måltid med sina lärjungar och rövaren på korset blir Gardell så brännande engagerad i att Jesus inkluderade alla, både förrädaren Judas, den snart förnekande Petrus och de övriga snart flyende lärljungarna att dela brödet och dricka vinet, liksom att rövaren på korset utan bot och bättring togs till paradiset  per omgående. Jonas Gardell har själv blivit avvisad från nattvardsfirande på grund av att han är homosexuell.

  Lena Einhorn däremot har skapat sitt alldeles egna fack inom Jesuslitteraturen, som knappast lär få några efterföljare.  Hennes variant är så skruvad bortom all sannolikhet att den tappar för mycket i trovärdighet.


RSS 2.0