ATT LEVA SOM MAN LÄR & WANJA LUNDBY- WEDIN I BLÅSVÄDER

Nu blåser den tuffa mediavindar igen. Ljuva tider för journalister. LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin är i blåsväder. Efter en tid av stormar mot höga  chefers och direktörers fläskfeta bonusar som tagits ut trots att världekonomin en längre tid varit i fritt fall, både i Sverige och utomlands, så har det visat sig att LO-ordföranden suttit i AMF-fondernas styrelse occh medbeslutat om höga pensioner och utbelning av höga prestationsersättningar. Hon har stått i talarstolar och 1:a maj demonstrationer och knutit näven mot kapitalets utsugning av arbetarna. Men i egenskap av LO-ordförande har hon som styrelsemedlem hamnat i finrummen och lärt sig att andas mellan dess väggar till tonerna av beslutskubbans slag i bordet. I den atmosfären har det agitatoriska draget från LO-förbundsmöten runnit nerför marmortrappan ut i rännstenen. Wanja har ej protesterat utan som de andra följt gängse normer i företagarvärlden. Inte tänkte hon då på att det skulle komma tider när höga chefslöner med rörliga bonusdelar skulle komma i sådant strålkastarljus och avslöjas i en ekonomikrasch, som påverkar hela världsekonomin.  Det var mot den bakgrunden som girighetens grymma ansikte fick en oväntad och tydligt avslöjande belysning. Normalt hade besluten i styrelserummet passerat i tyshet och ingen hade behövt lusläsa protokollen. Men nu är vi där. Det kommer att blåsa snålt några dagar och det kommer att resas krav på avgång från vissa håll, medan andra ställer upp till försvar.
 Historien väcker tankar om integritet och idiologisk styrka i fast förankrade idéer, som inte kan slätas ut av komprometterande umgänge med de som har motsatta tolkningar av verkligheten. Det som kan rädda Wanja Lundby-Wedin ur denna kris, är att hon har ett hittills tämligen obefläckat liv som ordörande i LO.

RSS 2.0