Åsa Waldaus exklusivitet

Efter mordramat i Knutby  i Januari 2004 har medlemmarna gått igenom en svår process internt av bearbetning och sorg samt externt i media med filmatiseringar och scenframställning av händelsen. Samtidigt har inget förändrats i församlingen.  Pastorsledningen har suttit kvar och allt det dåliga har lagts över på Helge Fossmo som dömdes till fängelse. Åsa Waldau säger i en Dagenintervju den 13/10 2009, att hon ägnat sig åt andligt ansvar för församlingsmedlemmarnas väl.  Det har  hon ”varit tvungen att göra för att rädda en hel församling”. Här hade man önskat extern professionell hjälp gärna med hemvist i kristen sfär.

Det som saknats är att ledningen borde med hjälp utifrån ha gjort en genomlysning av sin del i den totala atmosfär inom vilken det svåra dramat utspelades.  Åsa Waldau, skall nu lämna sin ledningsfunktion i församlingen och säger i intervjun att hon vill ha ”egentid” för att skriva musik, sjunga, måla och föreläsa.  Det låter kreativt och bra och många i en likande roll som hon haft skulle tänka likadant efter många år i ledningen.  Hon skall dock vara kvar i Knutby och vara med i församlingen. När Åsa Waldau skall förtydliga sitt beslut säger hon: 


”Gud har kallat mig att vila och göra det jag vill göra. Jag blev faktiskt förvånad själv.  Oj, ville du det, Gud? ”


Denna mening genomlyser hela  grundproblematiken i Knutby. Det handlar om en andlig exklusivitet. De flesta skulle nöja sig med att säga, att jag  behöver ett ’break’. Det har jag känt länge och nu måste jag stiga åt sidan!  Men för Åsa Waldau gäller, att hon har inte kommit på detta själv, utan Gud har fått tala om för henne, att hon skall få göra det hon själv vill! Och hon blir förvånad av vad Gud säger! Hon får ett lyxavtal av Gud själv. Genom att berätta detta för församlingen och i tidningsintervjun befäster hon sin höga andliga ställning. De flesta kristna som levt ett långt liv i trons värld har lärt sig att så telefonmässigt fungerar inte den andliga dialogen. Tolkningen tjänar främst att muta in sin ställning i troendegruppen.

Jag vill inte påstå att Åsa Waldau gör allt detta som en medveten manipulation. Så genomanalyserad är hon inte, men hon har säkert en exklusiv syn på sin personliga utrustning med stort självförtroende och karismatiska ledaregenskaper. Det är egenskaper hon upptäckt att hon har och använder.  Detta skulle, om hon inte blivit född in i den religiösa kontexten, uttryckts på annat sätt inom ledarskap eller konstnärskap. Det hade kanske varit mer utvecklande för henne som person.

Nu har denna utvaldhet  hos Åsa Waldau präglat knutbyförsamlingen.  På grund av hennes särställning uppstod  ganska logiskt Tirsaprofetsian, där hon likt gammeltestamentliga profeter fick ett direkt budskap från Gud, som hon skrev ner och det handlar om henne själv och hennes utvaldhet. Det går att höra på en inspelad predikan av henne, att hon betraktar sig som profet och att hon är hundraprocentigt säker på att det är Jesus, som ger henne budskapen.

Med detta sammantaget faller rollerna som Kristi brud och drottning Tirsa ut som en logisk följd. Med sitt språkbruk befäster Åsa Waldau de rollerna tydligt. I en intervju hos Aschberg i TV 8 den 15/10 framkommer att hon fortfarande för resonemang om att hon skulle kunna vara den brud, som Jesus skall gifta sig med en gång i himlen. "Det skulle kunna vara jag och även andra skulle kunna ställa sig den frågan", sa hon i programmet.Det ställer sig lite obegripligt, att hon skall hålla på att förneka det hela tiden.

Ingen skall tro att hon kan leva kvar i församlingen som en vanlig medlem med denna speciella uppkoppling till Gud, vars budskap ingen annan än hon så tydligt kan ta emot. Hon gör nu som hon gjorde för några år sedan, då hon inte deltog i gudstjänstlivet, utan exklusivt satt hemma och var upptagen med Kristi brudmystiken. Den förändring som nu sker minskar inte Åsa Waldaus inflytande över församlingen, utan det mesta fortsätter som vanligt. Genom att ”ha räddat en hel församling” efter ett stort trauma och fått en lyxig avtalspension av Gud själv, så har hon gjort sig till en person man måste lyssna på. Det bekräftar också Peter Gembäck  en av pastorerna.


Fredspriset till Barack Obama - Hur blev det så?

Det blev välmotiverad stor förvåning världen över, när norska nobelkommittén meddelade att USA:s president Barack Obama tilldelats Nobels fredspris för 2009 efter 9 månader i Vita huset.
Obama drev sin valkampanj för ett etniskt, religiöst och även politiskt enat USA. Ofta upprepade han att "we are The UNITED states of America!" Han ville överbrygga motsättningar. I sin bok Audicity of Hope analyserar han bland annat de politiska positioneringarna, som ofta sker för sin egen skull mot ytterligheter, för att samla sig till attack och knäcka sin motståndarel, utan att se till helheten. Han inljöt hopp i väljarkåren. I kampanjen drev ha också frågan om en sjukvårdsreform, som skulle ge försäkring om vård även för de som inte hade råd att betala.
  Internationellt togs Obama emot med öpnna armar. Busch-eran var slut och något nytt var på gång. Han var i Berlin och talade till 200 000 berlinare.
Han lovande avsluta kriget i Irak och stänga fånglägret i Guantanamo på Cuba. Han skulle verka aktivt för en kärnvapenavrustning.
 Sedan vann han valet stort. Efter några månader var han mitt inne i en hård kampanj för att driva igenom sin sjukvårdsreform. Och där stötte han på, inte det enade, utan det splittrade USA. Den amerikanska mentaliteten att alla skall klara sig själva och alla har rätt att leva sina egna liv, utan inblandning från staten, slog emot med full kraft. Här ingår, motsägelsefullt nog, en stor del av det kristna USA och särskilt den kristna högern, vars mål borde vara att i den barmhärtige samaritens anda hjälpa sin nästa. Omaba anklagades för att införa socialismen, det värska spöket i USA. Det blev stora hatdemonstrationer och media hakade på i en Obamafientlig hetskampanj. Den i Sverige aktuella Hollywoodfrun Anna Anka säger att Barack Obama är kommunist.
Den nordamerikanska egoismen var och är fortfarande på väg att klä av Obama all ära och heder. Vid ett tal Obama höll i kongressen skrek en ledamot att Omaba ljuger. Så gör man bara inte i USA mot en president. Någon har varit i Kenya och fått en födelseattest, som visar enligt utsago, att Obama inte är född i USA och därmed inte kan vara president. Ett försök att få honom ur Vita huset.
 I ett läge då hoppet Obama väckt över hela världen höll på att ätas upp av de mörkaste och intollerantaste sidorna hos det nordamerikanska folket kom naturligtvis Nobels fredspris som ett stort "Hallå USA!" släpp navelskådandet och använd er nya president till det han helst vill, nämligen att nedrusta all världens kärnvapen och skapa dialog och fred. Vilken annan amerikansk president skulle sätta sig och samtala med Iran i stället för att skramla med vapen, eller avstå från missilförsvar i Europa och därmed förbättra relationerna med Ryssland?
 Jag tror att här låg inspirationen för norska nobelkommittén att välja Barack Obama till fredspristagare. I stället för att frätas sönder internt vill man få USA att lyfta blicken mot högre mål och se sin roll i världspolitiken, när de nu har en president som vill fred och inte krig.

RSS 2.0