Är människan ondare än vi tror?

Nu rullar media upp sina spaltmetrar med fylliga reportage hur polischefen och den tidigare rektorn för polishögskolan har fastnat i en utredning om sexköp av unga flickor och planerade övergrepp på barn. För inte så länge sedan var Rödakorschefen Johan af Donner rubrikernas man och misstänktes för att ha svindlat flera miljoner från Röda korset och även Cancerfonden.  Tiger Woods, denne svärmorsdröm och familjepappa samt världsbäst i golf, visade sig bedra sin fru Linn å det grövsta och behandlas nu på en klinik mot sexmissbruk. För några år sedan uppdagades den norske cancerforskaren Jon Studø ha fantiserat ihop 900 rökare, som testat en smärtlindrande medicin och fått mindre cancer i munhålan. Resultatet publicerades i den ansedda tidningen The Lancet. 

   Personer fyllda med goda epitet och verksamma för höga värden till mänsklighetens bästa, handlar på tvärs mot vad vi förväntar oss. Har vi fel syn på människan, då vi blir så tagna på sängen och mäkta upprörda? Hur mycket kan samtidigt rymmas i ett mänskligt psyke?
 Verkligheten är väl också sådan att bland de som nu skriver så fingrarna glöder har några skattefuskat och varit otrogna mot sin partner. Några är notoriska fortkörare och riskerar ofta andras liv. Någon har just slagit sin fru och en annan har förgripit sig på sina barn. 
 Kanske måste vi inse att vi är presumtiva brottslingar var och en av oss. Alla har sina mörka sidor. Beroende på i vilket socialt nätverk med goda värderingar vi lever i, så lär vi oss att hantera de impulser, vi inte vill släppa fram och har fått lära oss att hålla stången emot.

Vi kan bara tänka oss vad som händer med människor, som blir ordentligt kränkta, vilka krafter av hämnd som dyker upp. Det som kommer först är som regel inte att vända andra kinden till. Vi har sett en rad granfejder utspelas i TV program och har förstått hur djupt hatet kan greppa tag om folk med angränsande trädgårdsstaket. Ingen skulle ha klassat dessa som onda bland byborna, men det väller upp något inifrån som man inte längre har kontroll över. Från det omedvetnas mörka källare med evolutionära rötter pyser det upp saker, som den fostran man fått inte håller stången emot. De brott som skapar de stora rubrikerna kan tjäna som ställföreträdande lidande till våra egna mindre förseelser och kan få oss att känna oss lite duktigare, som i alla fall inte ligger placerade på den värsta brottskalan.


 Detta kan väcka frågor om vilka värderingar ett samhälle skall ha och anse vara viktiga att föra vidare till sina barn. Vi har länge levt i den fria fostrans tid och barn och ungdomar skall själva söka sig fram till vad de skall tycka och tro. Efter en period av en sådan utvädring, kanske vi kan vara mogna för att gemensamt söka oss fram till något vi som samhälle kan stå för som viktiga att lära våra barn. Jag känner när jag skriver detta, att det är inte politiskt korrekt, men ändå. Ibland måste man ändra riktningen på korrektheten. Det kan vara dags att lämna den naiva godtrogenheten.


RSS 2.0