Mona Sahlin efter valet

I valrörelsens sista vecka spände Mona Sahlin bågen och tog ny sats. Det var naturligtvis nödvändigt. Hela hennes karriär stod på spel. Hon hade på tidningarnas nätupplagor förlorat stort i debatterna med Fredrik Reinfeldt. Kanske gav Expressens mittuppslag sista veckan med en ny redogörelse om Toublerone-affären en öppning för en rännil av ilska och hämndbegär hos Mona, att nu skall de få.

Hon angav sin starka ställning med egen formulering som en i den förnäma raden av socialdemokrtiska partiledare från Per Albin Hansson. Hon svarade Reinfeldt, att hon hade erfarenhet av svåra ekonomiska kriser i regeringsställning, när han redogjorde för hur alliansen klarat den djupa ekonomiska kris, som landet gått igenom. Hon hade också vittring i valspurten på majoritetsstyre, när statsministern antydde det. Det fanns så många osäkra väljare. I slutdebatterna laddade de rödgröna upp med ömmande fall i sjukförsäkringen, och hoppades på känslostorm i befolkningen. Det verkar som den genomskådade det.

 När så siffrorna tickar upp på skärmarna i valvalken, då ser det dystert ut. I slutändan sitter socialdemokraterna med det sämsta valresultatet på decennier.  Det var få hurrarop på valvakan. När så Mona Sahlin till slut kommer ut från VIP-rummet till sina valarbetare, ser hon inte särskilt ledsen ut. Hon ler som vanligt. Det ledsna draget i ögonen hon ofta har var borta. Kanske var det hurraropet från fotfolket, som lyfte henne. Bredvid stod Nalin Pekgul och Wanja Lundby-Wedin och därbakom tittade Thomas Östros fram.

Efter att kort och klart sagt att socialdemokraterna har gjort ett dåligt val, fortsatte hon i optimistiska tongångar, att nu startar något nytt och vi börjar se framåt. I senare korta intervjuer sade hon på frågan om hon skulle avgå, att det skulle hon inte. Hon hade partiets stöd.  Nu var det hon som ledde partiet och det gör man i med som motgång. Allt tyder på att hennes motgångar har givit henne en hårhudad näsa, där det mesta negativa rinner av. Det kan vara en styrka i eftervalstider, men hur det ser ut om 2 år är svårt att sia om. En krisgrupp är tillsatt för att se vad som gick snett i valrörelsen och hur socialdemokratin skall återta sin roll som stadsbärande parti. Möjligen är den tiden över och partiet får anpassa sig till att vara ett parti bland andra. Hittills har Mona Sahlin inte visat tecken på att göra någon analys av sin egen insats i valrörelsen. Det rödgröna samarbetet skall bestå och hon skall sitta kvar.


RSS 2.0