Lewi Pethrus och Ulf Ekman


  
Ulf Ekman                    Lewi Pethrus

      

Sverre Larsson och Livets Ord

I samband med den turbulens som varit kring tidningen Världen idag utgiven av Livets Ord tre dagar i veckan har den gamle Lewi Pethrus-kompanionen Sverre Larsson uttalat sig. Han handplockades till Lewi Pethus dagstidning DAGEN, när den var inne i  en svår ekonomisk kris. Sverre Larsson var då småföretagare inom fiskeribranschen men också hängiven pingstvän. Han har sedan länge varit en supporter till Ulf Ekman och Larsson sitter med i styrelsen för Världen idag. Det var han som föreslog, att Ulf Ekman skulle gå in som ansvarig utgivare.  Felicia Svaeren fick gå som chefsredaktör, eftersom hon var för lågmäld enligt de mått som Livets Ord har för en tidning, som skall vara rörelsens språkrör. Efter henne har Lukas Berggren gått in på hennes  post. Till bilden hör att tidningen har ekonomiska problem. Flera än Svaeren har lämnat i protest mot den kontrollmekanism, som träder i kraft då den högsta ledaren på Livets Ord går in och blir vid sidan av styrelseledamot även ansvarig utgivare.

Jämförelsen mellan Ulf Ekman och Lewi Pethrus

Det är känt sedan Livets Ords begynnelse, att Ulf Ekman gärna jämställer sig med Lewi Pethrus. Ekman menar sig ha ett speciellt gudomligt uppdrag för Guds sak i Sverige. Ulf Ekman skrev om Lewi Pethus på sin blogg den 4/9 2009 att Pethrus var banbrytare, kontroversiell, av somliga uppfattad som sekteristisk men sågs så småningom som gränsöverskridande. Det låter som en beskrivning  Ulf Ekman vill ha av sig själv. Det märkliga är nu att Sverre Larsson  gör en jämförelse mellan Ulf Ekman och Lewi Pethrus i ett inlägg på tidningen DAGEN. Sverre Larsson säger att Lewi Pethrus var speciell - och det är Ulf Ekman också. Detta måste ligga till grund för Larssons dragning till Livets Ord, som han ser som den aggressiva mot världen fonderande rörelsen, vars medlemmar är duktiga på att offra pengar till församlingen. Det är en viktigt värdemätare för Sverre Larsson på att det står rätt till i församlingen, nämligen att folk öppnar sina plånböcker. Han ängnade många år i pingströrelsen åt att åka runt och manade medlemmarna att offra sina pengar till tidningen DAGEN med gott resultat.

Exakt hur Sverre Larsson likställer Ulf Ekman med Lewi Pethrus är oklart. Ändå är det mäkta förvånande. En likhet är dock att Lewi Pethrus var just ansvarig utgivare för DAGEN under många år. Sverre Larssons förslag till Ulf Ekman att gå in som ansvarig utgivare leder sannolikt Sverre Larsson tillbaka till gamla goda tider. 

Religionspsykologi

När religionspsykologiprofessorn Hjalmar Sundén i sin bok Religionen och rollerna (Verbum 1971) skrev  om Lewi Pethrus fann Sundén en genuin religiös erfarenhet, då Pethrus var ensam i naturen och gjorde en stark gudsupplevlese i nära koppling till sin naturupplevlese. Pethrus upplevde skapelsen, som en uppslagen bok och den var ett fönster genom vilket han kunde skåda Gud. Sundén kallar detta ett 'genuint uttryck för en äkta upplevelse', eftersom det var inte heller så som det brukade uttryckas i den rörelse han var ledare för.  
 Det var denna grund i Lewi Pethrus gudsupplevelse, som gjorde att han aldrig kom i närheten av osund extas.

När det gäller Ulf Ekman ligger han långt ifrån den solida grund, som Pethrus vilade på. Ekman har i sina scenframträdande och predikningar tappat fotfästen och givit sig hän untan kontroll. Han var med och inspirerade till att medlemmarna skulle kräkas i hinkar, som delades ut i mötena för att få ur sig sina odna andar. Ekmans predikostil ligger också lika långt från den lågmälda samtalston som Pethrus praktiserade. Ekman har ett så snabbt ordflöde att tanken kan inte alltid hänga med. Han har också en svag förankring i den bibeltext han läser. När han läser texten finns alldeles för lite förankring, tyngd och eftertryck med konstpauser, som om  han inte tar in det han ser står skrivet. Det går för fort helt enkelt. Sedan  kan predikan handla om något annat än vad som fanns i texten. Hela Ekmans  förankring i religionen känns förvånansvärt grund. Det talas mycket med stora åthävor, men var finns djupet?

Att i samma text i en tidningartikel nämna Ulf Ekman och Lewi Pethrus låter sig uppenbarligen göras rent tekniskt, men i djupare mening helt omöjligt. Sverre Larsson må förlåtas för sitt goda uppsåt, men som gammal pingstpredikantson blir man beklämd av att se Sverre Larsson i sitt nya sammanhang. Ulf Ekman kommer inte att gå till historien som en folkrörelseledare, utan en som eldar på folket till diverse religiösa uttryck. Det hamnar man inte i historien för.

Livets Ord - en sekt?


Ulf Ekman


Om tidningen Världen idag


Per Kornhall, som är en avhoppare från Livets Ord efter 17 år i verksamheten, har efter några års frånvaro från rörelsen skrivit en bok, som kom för ett år sedan, där han ställer frågan om Livets Ords verksamhet fyller kriterierna för en sekt. Han lägger ut mätstocken för kriterierna kapitel för kapitel och frågan blir ju med ja besvarad av Kornhall.

Det har sista tiden blivit turbulens kring tidningen Världen idag, som utges av Livets Ord som en 3-dagars tidning. Den kvinnliga chefredaktören Felicia Svaeren har fått gå och erstatts av Lukas Berggren och ansvarig utgivare  blir  ingen mindre än bossen sjäv, nämligen Ulf Ekman, utan journalistisk kunnighet eller annan vana från tidningsvärlden. Han vill ha en klarare  propagandistisk profil med klart Livets Ords budskap. Flera på tidningen tycker att det gått för långt. Den gamle TV-profilen Siwert Öholm lämnar, därför att det blir ett begränsat utrymme för journalister med känsla för viss frihet och som vill ha obundenhet till församlingsledningen.

Att ha ett grepp om allt som sker inom verksamheten är inget nytt. Medlemmarna slussas in från söndagskola, via förskola till grundskola och sedan till gymnasium och slutligen till något som man kallar universitet, men som ej alls fyller kriterier för det. Allt detta i Livets Ords regi! På så sätt håller Ekman koll på att ingen influens utifrån når in till de ungdomar, som föds in i rörelsen. När sedan Felicia Svaeren på Världen idag för en tid sedan lämnade sitt medlemskap i Livets Ord var det bara att packa och gå, även om det inte beskrivs så innifrån. Agerandet från Ulf Ekman stärker sektstämpeln i och med den snäva toleransen han visar. I och med det som nu händer blir Ulf Ekman styrelseordförande och ansvarig utgivare  för Världen idag!

Den gamle frikyrkoprofilen och 70-års pensionären Stanley Sjöberg har de senaste åren starkt närmat sig Livets Ord, mycket tack vare att de så helhjärtat ställt upp på Sjöbergs skötebarn, nämligen Jesusmanifestationen, som hållits i ett par år i början av maj med storsamling av kristna i Stockholm och flera demonstrationståg runt om i centrala Stockholm. Det var från början Sjöbergs idé helt och hållet. Han trodde att Jesusmanifestationen skulle leda till en folkväckelse i Sverige! Alltnog har Sjöberg nyligen föreslagit att Lewi Pethrus gamla skapelse tidningen DAGEN skulle gå samman med Världen idag för att bilda front mot ondskans andemakter över Sverige. Jag tror han är rätt ensam om den tanken liksom det varit svårt att få den breda uppslutning kring Jesusmanifestationen, som Sjöberg hoppats på.

Ulf Ekman har sagt att hans tid som ansvarig utgivare skall bli kort. Det är en övergångslösning. Tidningen spar kanske ett löneutrymme en period, då Ekman har sin heltidsanställning i församlingen?? Hur det blir kommer en snar framtid att visa.




Kvinnlig präst skräms av påskens budskap






Den kvinnliga prästen Ulla Karlsson från Aspeboda lydande under stiftet i Västerås har fått ångest inför den stundande påskens budskap. Hon har svårt för talet om Jesu offerdöd för våra synders skuld. Hon citerar psalmer som: "Guds rena lamm oskyldig på korset för oss slaktad" eller en modernare variant: "Han gick den svåra vägen upp till Jerusalem. Han gick med sina vänner som skulle svika honom snart. Han gjorde det för dem". Offerdöden för våra synder värjer sig prästen Ulla inför. Hon vill sluta prata om synd och blodigt offer och prata om kärlek i stället.

Möjligen kan Karlssons tvekan ha att göra med att det rör sig om en kvinnlig präst. Pojkar och män har alltid gillat slagsmål, krig och dödande och andra starka fysiska uppgörelser. Det kanske bidragit till att manliga präster genom tiderna predkat om Judas svek, Petrus förnekande, skenrättegången, törnekronan, spikandet på korset, den uppsprätta sedan och döden som blev slutet, utan att samfällt opponera sig. Och så hela syndaoffret för vår skuld!
 Man kan undra var prästen Ulla Karlsson stod då hon prästvigdes? Biskopen skall nu relatera det inträffade till de prästlöften hon gav, när hon invigdes i ämbetet.

 Nu är det väl så att man får tolka texterna i sin histroska och teologiska kontext och inte bara i sina känslor. Kristendomen kommer ur judendomen, för vilken påsken är en offerhögtid med det slaktade påskalammet och hela det symbolinnehållet av rening och helgelse. Nu kom Jesus och föll in i den traditionen. Det utgör det historiska och teologiksa sammanhanget. Det måste inte innebära att man tolkar allt i blod och pina.Framförallt bör hans undervisning vara grunden för den kristne med Jesu tolkningen av barnet i centrum, att göra mot varandra vad var och en för sig vill få och själv göra så mot sin nästa. Bära varandras bördor och möta den slagne vid vägkanten osv. osv. Framförallt att älska förbi sitt egoistiksa staket och kanske så långt att man skulle kunna låta sitt eget liv släckas före någon annas. Jag tycker det är tankemässigt och teologiskt väldigt kortsynt av Ulla Karlsson att reagera som hon gör. Hon kan få ta ut svängarna för mig, men visa att hon förstått sammanhanget. Då hade det varit lite mera moget och fruktbärande.


 


Ylva Johansson och Sven-Olof Sällström i samma rum

         
Ylva Johansson                    Sven-Olof Sällström




Oppositionspartierna i Riksdagen skulle samlas hos Ylva Johanssson för att prata ihop sig om hur de skulle bemöta regeringens förslag om utformningen av A-kassan. Sverigedemokraterna (SD) låg nära socialdemokraterna i uppfattning och Ylva Johansson bjöd in Sällström med ett "häng med in". Sällström redogör för detta i en artikel på Newsmill. I efterhand rättar Ylva Johansson till versionen och säger att Sällström dök upp i rummet och att Ylva Johansson föste ut honom.
 Nu är Sällström en lågmäld eftertänksam person medan Ylva Johansson pratar fortare än hon tänker, vilket gör det svårt att riktigt tro på vad hon säger. Tyvärr är det oftast på det sättet. Nu har detta blivit en stor affär i media och hur långt den rullar är svårt att bedöma.

Det är ju ett problem för riksdagsarbetet att SD har en vågmästarroll och ju längre mandatperioden fortgår, ju knepigare blir det att mobba ut SD. Nu har Ylva Johansson börjat och egentligen borde hon sagt, att  vi kan inte ha dagismobbning när sakfrågor skall avgöras i Riksdagen, utan samtala med de som har gemensam ståndpunkt och ta avstånd från uppfattningar som skiljer. Den utvecklingen är den mest troliga. Hos väljarna kommer politikerföraktet annars att öka och det är skadligt  för alla.

Tommy Waidelich första möte med Anders Borg






I TV1:s Aktuellt den 5/4 möttes för första gången finansministern Anders Borg och socialdemokraternas för väljarna okände ekonomiske talesman Tommyh Waiderlich. Mötet stod mellan en kunnig finansminister med stort förtroende bland väljare i Sverige och bland ekonomer utomlands. Sverige har klarat den värsta ekonomiska världsomspännande krisen bäst. Borg kan sin sak och känner sig säker i sadeln och har inget att skämmas för. Waiderlich var den orutinerade, som hade några inlärda ordramsor han upprepade och attackerade mot sjukförsäkringsreglerna och barnfattigdomen. Fick väl en poäng med att alliansen var splittrad avseende effekterna av ändringarna i sjukförsäkringen.
 
Det är mycket begärt att kräva en fullfjädrad Waiderlich första gången, men det syntes tydligt att han var en i rampljuset ovan politikervalp insatt i träningläger  och har säkert inte pratat färdigt med sin uppdragsgivare Håkan Juholt. Hur debatterna kommer att bli mellan de två får vi se. Anders Borg är nog inte road av politiskt slagdängeri, utan är bäst, när han talar i ekonomiska sakfrågor och förklarar hur ekonomin hänger ihop med arbete, finansmarknad, skatter och arbetslöshetssiffror. Om den oskolande Waiderlich blir mer av slagordsdebattör, kommer det inte att fungera ihop med Anders Borg. Vem som vinner då är nog faktiskt Borg.

Socialdemokraterna har nu en period av smörjelse i maskineriet och manifestation av nya ledartrojkans viljeyttringar. Politiskt är det en intressant tid de närmste månaderna. Blir det för mycket av återställarutspel från (s) då drar väljarna öronen åt sig. Väl medvetna om sitt rykte som skattehöjarparti, säger Juholt att nu behövs inga höjningar av skatter, eftersom ekonomin visar på ett utrymme för reformer. Det är ju tur det!  Men vad händer om 1-2 år?



Juholts första 10 dagar.

 
Håkan Juholt och Tommy Waidelich

Efter jubel och återvunnet självförtroende bland ombud och toppskickt inom socialdemokatin implanterat vid extakongressen i slutet av mars, så har den nyvalde partiledaren Håkan Juholt påbörjat en ommöblering i ledargarnityret som inte liknar något min generation sett maken till. Intrycket har alltid varit att socialdemokratiska ledare sitter väldigt länge och ministrar kan byta poster, men de finns där hela tiden. En och annan plockas in efter ett val. Partiledarena byts inte heller ofta. Det sker av naturlig avgång för åldersstrecket. Palmes sorti var ett tragist undandtag. Och partiet har suttit där i regereingsställning i decennier. Men nu har det skett att partiet förlorat ett val så katastrofalt att vi får gå tillbaka till början av förra seklet för att se något liknande.

 Därför sker nu det som Juholt pläderade för efter valet 2010 att hela partistyrelsen får ställa sina platser till förfogande för bedömning. Det gick lite trögt i början. Ingen ville och initialt allra minst Mona Sahlin. Hon sade den första veckan efter valet,  att nu leder jag partiet och det sker såväl i med som i motgång. Wanja Lunby-Wedin och Nalin Pekgul sufflerade och höll med i fullt stöd för Mona. Sedan blev det press på Mona Sahlin och inför ett akutplanerat extra möte med ombuden från landet, där det ryktats om krav på Sahlins avgång och efter att undomsförbundets Jytte Guteland hade krävt Sahlins avgång ett par dagar innan, föregick Mona Sahlin ombudsmötet med att offentligt i en presskonferens, då hon var sufflerad av sin partisekreterare Ibarhim Bayland, meddela sin avgång vid den kommande extrakongressen. Men bara Mona Sahlin ty Bayland sa inget om att han skulle avgå. Det gjorde i det läget inte heller Thomas Östros, som var full av lust att arbeta vidare och forma politiken.  Sven-Erik Österberg likaså men inte så provocerande öppet uttalat. Inte heller Ylva Johansson kände att hon ville lämna toppolitiken. Men Mona Sahlin hade långt tidigare hakat på Håkan Juholts krav, att hela partistyrelsen skulle ställa sina plaster till omprövning, dock efter att Juholt hade sagt det.
 

              
Sven-Erik Österberg   Thomas Östros        Ylva Johansson      Ibrahim Bayland

Nu efter Juholts första 10 dagar vet vi hur det gått. Några dagar före kongressen gick Byland ut och sade, att han skulle avgå, när valberedningen kom med förslaget om Juholt, som partiledare. Motiveringen från Bayland var att nu behövs en kvinnlig partisekreterare. Thomas Östros blev förpassad ut i kulisserna med en ros i handen och in kom ett okänt namn, nämligen Tommy Waidelich.  Sven-Erik Österberg, ett tungt vägande samlande namn fick lämna sin post som gruppledare i Riksdagen.  Waidelich första tunga uttalande var att den ekonomika politik partiet gått till val på kunde han inte fortsätta med. På frågan vilken politik han menade, blev han i stort sett svaret skyldig. Ylva Johansson, som lika ivrigt som Thomas Östros signalerat sin vilja att vara med och styra partiet skall också bytas ut. Henns man Erik Åsbrink valde själv att lämna Perssons regering mitt i en mandatperiod. Han hade dock sina skäl för det. Det omfattande avtackningarna av Mona Sahlin ter sig som stora bandage för att lindra plågan och smärtan för en politiker, som flera gånger blivit svårt förödmjukat.

Man kan undra hur det går med en storsamling i partiet och att få alla att gå åt samma håll för att vinna nästa val efter den urblåsning, som skett i toppen. Särskilt som processen visade tydliga inslag av ovilja att lämna. Ommöbleringen var dock helt nödvändig, det skall sägas med eftertryck och är enda vägen att ta sig uppåt för partiet. Dock finns i ett parti interpersonella konstellationer med varierande grad av negativa/positiva laddningar, som finns med i det vardagliga arbetet. Att Sven-Erik Österberg skall få en ny tung post i partiet är en signal om att minska spänningarna och utjämna effekten av utrensningen.

Hur det går ligger i den närmaste famtiden och den kommer rullande tämligen så snabbt. Det behövs ingen lång överlevnad för att hinna se det!

RSS 2.0