Så tror Svenska kyrkans medlemmar





Nu har vi via analysenheten på kyrkokansliet i Uppsala genom Jonas Bromander fått veta hur svenska kyrkans kvarvarande medlemmar ser på livet och religiösa frågor. Det baseras på en enkät till 10 700 personer av kyrkans medlemmar. Det framkommer att 15% tror på kyrkans grundare Jesus Kristus. Det är 20% som menar att religionen lockar fram det sämsta hos människan och lika många tror att man kan få svar om man ber.
Det är 15% som är ateister och 20% agnostiker. Det är 10% som har en stark relation till Kyrkan.  Det är de yngre som i större utsträcknig är agnostiker och ateister. Det är cirka 300000 som utgör den gudstjänstfirande församlingen dvs 5% av medlemmarna och det är hälften av med en stark relaltion till kyrkan, sannolikt med vuxna och äldre i majoritet. 
 På frågan om kyrkan betytt något speciellt för den tillfrågade, så svarar 49,1% nej på den frågan. Det hade varit intressant att fått samma frågor ställda till de som inte är medlemmar i Svenska kyrkan som en jämförelse. Sannolikt skulle det ge ett likartat svar.

Biskopen i Stockholms stift Eva Brunne tycker inte att rapporten speglar någon kris. Hon säger att det innebär ingen kris att det finns ateister och agnostiker som vill vara med. Då förutsätter hon att de gjort ett aktivt val att stanna kvar i kyrkan. Det är nog en tolkning, som mer speglar en from förhoppning. Sannolikt är det en passivitet, som gjort att det står kvar och inte att de verkligen vill vara med. Att så få som 5% går i kyrkan tror biskopen beror på att de andra känner att det sker ett för dem ställföreträdande gudstjänstfirande!  Det är milt sagt en tolkning med ansiktsbindel för ögonen. 

Egentligen har kyrkan blivit så som det fortfarande aktiva politiska partiet i kyrkoråd och kyrkofullmäktige, nämligen socialdemokraterna, vill ha det. De vill att kyrkan skall ingå i allemansrätten och inte vara för religiöst.  Kyrkan skall serva medlemmarna på deras villkor och inte ställa några religiösa krav.

Läser man Gunnar Häggs bok Gud i Sverige finner man kyrkan i termen av det svenska salighetsverket utan teologisk kärna och samlad förkunnelse. Han menar att efter KG Hammars period som ärkebiskop har det stora sökandet tagit plats i stället för en kristuscentrerad tro.

Det kan nog vara så att Svenska kyrkan, när den vågat klippa navelsträngen efter förlossnigen från staten, kan hitta en väg att formulera och tolka de kristna urkunderna på ett språk, som når fram till sina trevande medlemmar innan den stora massutvandingen från kyrkan kommer från den yngre växnade generationen där bara 30% konfirmerar sig. 
 

RSS 2.0