Göran Hägglund eller Mats Odell?


                 
Mats Odell                                     Göran Hägglund


Kristdemokraternas extra riksting närmar sig. I januari 2012 ställs de två patiledarkandidaterna Mats Odell och Göran Hägglund emot varandra. Namn som  Marcus Birro och Lars Adaktusson fösvinner som dansande tidningankor för en dag. Något seriöst namn bredvid de två nämnda finns inte idag och vi är inne i december 2011.
Under lång tid har KD legat och svängt runt 4% spärren. Redan vid 2006 års val talades det om taktikröstande för KD i avsikt att rädda alliansen och komma till regeringsställning. Det var än mer tydligt 2010. De ursprungliga kärnfrågorna från starten med Lewi Pethrus  och förste partiledaren Birger Ekstedt 1964 om kristendomsundervisningen i skolorna och abortfrågan är idag inte längre några stora KD-frågor. År 1972 tillträdde Alf Svenssson efter Ekstedts död. Alf Svensson blev en av landets mest vältaliga och långlivade partiledare. Det var med honom som partiet  kom in i riksdagen 1985. 

Med de tilldelade ministerposterna som socialminister för Hägglund och barn- och äldreminister för Maria Larsson, så har inte partiet lyckats lyfta sig och komma in med nya vassa profilfrågor. Vårdnadsbidraget infördes men har inte fått något stort anslag hos barnfamiljerna. Maria Larsson har ett stort engagemang och har trovärdighet, men har inte gjort något genombrott. Försöket med "verklighetens folk" under  Almedalsveckan 2009  av Göran Hägglund analyserades sönder och samman av det verbalt utrustade mediafolket och gav ingen känsla hos de apostroferade att känna sig äntligen synliggjorda, vilka nu de apostroferade var?

Det finns en fraktion med namn som Tuve Skånberg och Mikael Oscarsson  vilka tillhör en ursprunglig gruppering, där de kristet färgade frågorna hålls vid liv som familj, vårdnadbidrag, frågan om tydliggörande av självmordskandidater (Skånberg) och allmänt dämpat engagemang i hbt-frågor. Denna grupp vill driva den judiskt-kristna etiken och hålla kvar den ursprungliga identiteten.  Göran Hägglund sällar sig inte till dem men det gör Mats Odell. Balansgången att behålla kärnväljarna från frikyrkorna och samtidigt göra partiet till ett brett borgerligt parti har inte varit så lätt att få till. Var skall de lägga sig politiskt i den borgliga regeringkvartetten. Det handlar inte om vänster-höger profiler utan att hitta  något i still med vad Håkan Juholt tidigt försökte med , nämligen barnfattigdomen.  En angelägen fråga, som berör många och som kan gestalta kristet etiska värden. I den riktningen med en sådan frågeställning kan KD hålla kvar sin profil och beroende på hur fokuseringen kan se ut, locka ett bredare underlag än idag.
 
Det ger sig självt att efter två dåliga val, så läggs ett tungt ansvar på Göran Hägglund. Det ställer stora krav på förnyelse och nytändning om han skall lyfta partiet och möta väljarna med nya muskler 2014. Det är lätt att få förlorarstämpeln på sig om man inte vinner val. Nu räcker inte humorn lägre att sticka upp med. Nu handlar det om realpolitik och vassa frågor att driva. Personen Hägglund mäktar inte det. Han måste proppas full med  helt nya politiska moderna frågor. Jag har svårt att se att Hägglund kan klara det.

Mats Odell gjorde ett bra jobb som finansmarknadsminister. Han har ju rötterna i KDS och har varit med länge. Han kommer dock att fållas in som konservativ i värdefrågor med stark religiös prägel.  Det kan skrämma en del väljare som inte  bryr sig om religionen, men gillar partiet av andra skäl. Han är inget framtidsnamn.


Vad återstår? Ja inte är det Marcus Birro eller Lars Adaktusson. Man kanske skall leta bland yngre kandidater om det är förnyelse man vill nå! Kanske okända, men med ett fräscht språk och förmåga att ge KD ett nytt ansikte i en anda av förnyelse.


Håkan Juholts uppförsbacke



 
Håkan Juholt


Opinionsundersökningarna duggar tätt. Nu senast kom från Aftonbladet och United Minds siffror som ger (s) 24,9% i väljarstöd. Det är ca 7% ner från ett historiskt dåligt valresultat 2010. Mona Sahlin fick gå efter valet. Sedan valberedningen arbetat med flera namn dök Håkan Juholts namn upp som den bästa lösningen. Han var själv med i valberedningen. Han hade aktivt deltagit i att detronisera Mona Sahlin, som gärna varit kvar och det bäddade för falangstrider och revanchlusta, från de som inte var med längre. 
 
Det syntes i Juholts utnämningar och utfrysningar. Thomas Östros, som var ekonomisk talesman, försvann ut i sidoingången och ett okänt namn Tommy Waidelich plockades in. Mona Sahlin kallade en gång Östros för en riktig äkta gråsosse och det var menat som väldigt positivt. Han ville verkligen fortsätta i frontlinjen. I valet gjorde han dock ingen bra insats med sina katastrofmålerier så fort en mikrofon riktades mot honom.  Han var inte trovärdig. Verkligheten talade emot honom.

Nu har Östros dock stigit fram från skuggorna i TV1:s Agenda den 21/11 och riktigt statsmannalikt sagt att vi måste nu ha fast förankrade beslut och gå ut med en politik som inte beter sig som exploderande popcorn utan med eftertanke! Där satt den kängan mot Juholt!

Bilden av popcorn är inte helt fel. Håkan Juholts problem var att han tog på sig en för stor kostym på en gång och såg sig själv redan som statsminister. Han började redan tala om vad han skulle göra det första halvåret som regeringschef. Det orsakade munsläppet på 1:a maj med hemtagandet av de svenska Jas planen från Libyen för att i stället skicka dit båtar, som ingen begärt!  Ett försök att ha vassa idéer och förslag, men förankringen var inte alls gjord. Det blev fler sådana utspel. Budgetberedningen blev också ett hastverk för att visa aktionvilja, men fick backning direkt av riksdagsgruppen. Det senaste var önskemål om en snabbvariant av stopplag mot vinster via räntefiffel  i Carema. Lagar byts inte över en natt i Sverige. Även här för snabb i viljan av att visa utåt att det är tryck på den socialdemokratiska politiken. Man kan om man vill kalla allt detta för bristande impulskontroll. Regeringen skall införa en sådan lag 2013.

När det gäller hyran för lägenheten med sin sambo, så gjorde Aftonbladet en stor insats för att sätta fart på det drevet mot Juholt, genom att påstå att det fanns en regel för samboende par, som Juholt hade brutit emot. Men så var det inte alls. Trots att alla såg det menade Aftonbladets Lena Melin att AB hade agerat rätt, när hon pressades i TV4:as Kvällsöppet. Journalister gör aldrig fel! En fråga man kan ställa sig är om AB har någon favoritfalang i (s)?

Göran Persson har sagt om Juholt, att det som är bra med honom är att han går hem i TV-rutan, underförstått att det gjorde inte Mona Sahlin. Hur hans bild i rutan skall tvättas bort från de senaste dreven kommer det närmaste halvåret att ge svar på. Han har en uppförsbacke. Om det sa han den 22/11 att det är bätre men en uppförsbacke än en nedförsbacke! Jag kan gärna önska honom lycka till. Han har fått sina fiskar varma. Klarar han det här, så står han stadigt framöver.

Allhelgonakyrkan i Stockholm - Ett fenomen




Under snart 15 år har en rörelse varit på gång i kyrkan mitt på Södermalm. Varje söndag kl 18 startar Allhegonamässan. I den gamla trädkyrkan bågnar väggarna och det är fullt varje söndag.  Oftast får orgelläktaren användas då kyrksalen fylls. Mannen bakom detta fenomen är prästen Olle Carlsson, numera efter flera turer kyrkoherde i Katarina fösamling, där Allhelgonakyrkan ingår.

 Olle Carlsson började sitt religiösa liv i pingströrelsen och vid ett tillfälle var den kände missionären Kongo Aron på besök i hemmet och han bad en välsignelsebön över pojken Olle. Inte dåligt!
 Men Olles väg gick till svenska kyrkan, där han blev präst. Hans umgänge med alkoholen blev allt fikostigare i någon sorts förblindelse och till slut fick han erkänna sig som alkoholist och genomgå en tuff behandling.  Det är nu snart 20 år sedan han kom ur den livskrisen.

 Tills för ett år sedan hade  Olle Carlsson varit anställd i Allhelgonakyrkan och varit motorn i den starka gemenskap som växt fram där. Sedan han blev kyrkoherde i Katarina har prästerna Erik Holmberg och Hanna Nyberg tagit över och det rullar på som vanligt, både tack vare de nya prästerna och att gemenskapen bär fram sig själv. Olle Carlsson finns i bakgrunden och dyker upp ibland.

Vad ligger bakom fenoment med Allhelgonamässan, som på sistone förts över även till Katarina kyrkas söndagsgudstjänst. Kan det vara något för andra att lära av?

Konceptet är en öppen gemenskap med mycken lekmannamedverkan. Det har Olle sannolikt med sig från frikyrkan. Det finns inget tryck på de som kommar att ansluta sig till något de inte vet vad det är. Men alla är välkomna och särskilt de som är där för första gången. Vill man ta ett steg i trons riktning, så är det individens sak. Det finns en inskit om, att om ett sådant steg skall tas, så är det från det position var och en befinner sig. På den punkten finns det som bekant många variationer. Respekten mot det är stor och också en stark framgångsfaktor.  Det finns också ett vakande öga på att inte låsa fast sig i en utmejslad kontext, utan låta nyanslutna hålla den levande mot den öppenhet, som är målet med verksamheten. Förkunnelsen är starkt fokuserad på Gud bottenlösa kärlek.

Det finns aktiviteter i krykan så gott som varje dag. På måndag kan man få deltaga i tyst retreat mellan 9-15. En mässa på 15-20 min hålls varje vardag kl 12. På fredagen håller prästerna i den, man i övrigt lekmän.
 Gruppaktiviter för bibelsamtal, själavårdsgrupper, ikonmålning, diktaftnar, pilgrimsvandringar och välgörenhetskonserter är något av det som pågår. Ett tolvstegsprogram för att komma ur missbruk finns inom kyrkans ram. Varje vardag serveras sopplunch för den som vill till en billig pening.

Ett viktigt insalg i mässan är nattvarden. Det är en högtid när ca 300 personer rör sig som i en folkvandring i tre led fram i tystnad för att ta emot kalken och brödet. Många hittar vägen upp till altarringen för att bedja i stillhet eller tända ett ljus i ljusgloben. Det finns även tillfälle till förbön.

Ett annat inslag är den s.k. delgivningen eller vittnesbördet, som det heter i friksyrkan, där någon berättar om sin väg till Allhelgonakyrkan och varför de fortsatt att gå där. Många starka berättelser har kunnat höras från det inslaget i gudstjänsten och väcker tro och hopp hos andra.

Det är ett fenomen att detta har pågått med fullt hus nästan i 15 år. Att inte fler kyrkor lärt och tagit efter det de finner värdefullt är konstigt, men Olle Carlsson ses inte med bara goda ögon från kollegor runt om i Stockholm.
Den gamla högmässotrallen känns på de flesta håll som det goda mönstret att hålla fast vid. Men skall Svenska kyrkan överleva, så är nya koncept alldeles nödvändiga. 
Må Allhelgonakyrkan leva vidare.

Thomas Tranströmer Nobelpristagare i Litteratur




Thomas Tranströmer



Så kom då till slut beskedet att Thomas Tranströmer fått nobelpriset i litteratur. Det har hängt ett mörkt moln i vägen från att ge en svensk litteraturpriset efter att de två svenskarna Harry Martinsson och Eyvind Johnson, båda sittande i Svenska akademin, fick dela priset 1974. Det blev ett tragist efterspel till den utnämningen och det har hängt kvar som en ond ande och sannolikt blockerat för svenska författare.
 
 Thomas Tranströmers namn har återkommer i flera år som en förhoppning om att han skulle få utmärkelsen. Glädjen blev stor vid utropet i Börshuset och bland poseiälskare.  Han har under tiden hunnit få en rad andra pris som Övralidspriset 1975, Samfundet de nios pris 1979, Litteraturfrämjandets pris 1982, Ferlinpriset 1987, Pilotpriset 1988 och Nordiska rådets stora pris 1990.

Thomas Tranströmer är uppvuxen på Söder i Stockholm på Folkungagatan 57 tillsammans med sin mor. Föäldrarna skilde sig tidigt. Mansfiguren i hans barndom blev hans morfar, som betydde mycket för honom. De levde sedan morfar blev ensam som en famillj med gemensamt kosthåll, mamman, Thomas. och morfar. När Thomas studerat färdigt och fick en fil.kand på universitetet med ämnena psykologi och religionshistoria flyttade han hemifrån. Han utbildade sig sedan till testpsykolog och det blev hans försörjning under många år mest på fånganstalter.

Thomas Transtömer är en naturlyriker. Han uttrycker sina inre processer och dialoger i ögonblickbilder från naturen. Hans dikter springer ofta upp från en verklig situation, som förlöses i en dikt. Han har haft en viktig inspirationskälla i lantstället på Runmarö i Stockholms skärgård. Dikten 'Skiss i oktober'  kan vara därifrån:

Bogserbåten är fräkning av rost. Vad gör den här så långt
                                  inne i landet?
Den är en tung, slocknad lampa i kylan.
Men träden har vilda färger. Signaler till andra stranden?
Som om några ville bli hämtade.

På väg hem ser jag bläcksvamparna skjuta upp genom
                                 gräsmattan.
De är de hjälpsökande fingrarna en
som snyftat länge för sig själv i mörkret där nere.
Vi är jorden.

Trädens vilda färger signalerar den andra stranden dit någon vill bli hämtad, låter som en metafor för åldrandet och döden. Ett typiskt sätt på vilket Tranströmer lägger in sina tankar i naturbidler.
Han har också en dragning åt religionen och kristendomen. Han värjer sig dock mot att bli placerad i ett fack och därmed dömd till något han inte vill vara. Rent teologiskt har han problem med allmakten och uppståndelsen. Men i naturlyriken och tankarna som vävs in som ibland svårfångade undertexter finns de stora existentiella frågorna. Sitt sökande utrycker han med en anspelan på Nikodemus, som besökte Jesus om natten och ställde de stora frågorna i dikten Den skingrade församlingen:

Sömngångaren Nikodemus på väg
till Adressen. Vem har adressen?
Vet inte. Men det är dit vi går.

Tranströmer satt med i Bibelkommisionens arbete med den senaste bibelöversättningen. Han ansvarade för utformnignen av texterna i Psaltaren. Ett arbete som han tyckte mycket om. Det Lutherska kyrkan känner han sig inte befryndad med men besöker gärna kyrkor. Vid besök i Venedig tillsammans med hustrun gjorde han en stark upplevelse i San Marcokatedralen, där det stora valvet förde honom vidare i en 'här och nu' - upplevelse både uppåt och innåt neråt och en ängel omfamnade honom och ängeln sade: "Skäms inte för att vara människa, var stolt". Han säger själv om erfarenheten:

 " Det var verkligen en helt oväntad och på något sätt totalt befriande upplevelse mitt i turistghettot". 

 I hans dikter finns en drömförsamling, som en underjordiksk kyrka befriad från det formalistiska och förstelnade. Han skriver i dikten Den skingrade församlingen om "gipsbandaget kring trons brutna arm", när han ser de vita valven i en svensk kyrka.

Det mystiska och religiösa finns hos Tranströmer, men det är naturlyriken med många bottnar, som fått många att älska och uppleva de djupa tilltalen i hans dikter. En sann poet. Under vänstervågen på 60- och 70-talet blev han puttat ut i periferin av litteraturetablisemanget, som ville främja den politiskt inritade konsten (läs dikten Gogol). Han gjorde då många resor utomlands och blev på så sätt känd och översatt till många språk. Det var särskilt till USA som resorna gick med rundresor och diktuppläsnignar.

Vi kan vara stolta över att ha Thomas Transtömer och han är en värdig pristagare till Nobels litteraturpris. 

RSS 2.0