MELODIFESTIVALEN 2012 - Fladdrande ballonger och högt tempo



        
   Lisa Miskowsky
                                                                 
                                                   


Den årliga karusellen med melodifestivalen är ifull gång. Fyra tävlingar är avklarade Nu återstår vinnare av 2:a chansen och sluttävlingen med den stora finalen i Globen Johanneshov. Sedan deltävlingarna introducerades har det blivit en riktig cirkus. Den drar som ett lämmeltåg till orter, som inte får någon egen reklam eller vinning, utan allt ser likandant ut vare sig det sker i Ekilstuna eller Malmö. Det är en massa färgglada ballonger, som fladdrar när kamerorna drar förbi över ett stort folkhav. Kamerorna står sällan stilla. Aldrig hinner man se ett ansiktsuttryck i publiken på grund av de snabba svepen med tillhörande färg och ljuseffekter. Även om man sitter hemma i soffan så känns det som att vara i en luftburen robbot och åka omring i lokalen hela tiden.

De tre programledarna Sarah Dawn Finer, Helena Bergström och Gina Dirawi håller också högt tempo och pratar ofta fortare än de tänker. Det är väl bara Gina som hinner andas och kan ge lite tygnd åt orden och få dem att att sjunka in. Skådespelerskan och regissören Helena Bergström har ju hamnat i ett ovant element, där replikerna inte är givna. Hon flåsar på och spelar över ibland. Hon drar händerna över magen, vilket visar att det pirrar rätt bra där nere i maggropen. Hennes små sketscher mellan akterna har sina poänger. Åtminstne är tempot lite lägre.

De som uppträder kommer inspringade ur folkhavet i ruschig stil med armarna i vädret. På scenen fångas de av kameror med svängande objektiv burna av stativ på hjul samt flaschande ljuseffekter över scenen.  Reflexer på klänningar och kostymer blixtrar medan snabba låtar med svårfångade texter far på höga ljudvågor runt i arenorna. De motoriska aktiviterna på scen är vidlyftiga.  Dansare och körer gör sitt för att öka fartränderna och ge scenen den estetik som krävs för att kännas som lämpade vinnare för den stora europiska sluttävlingen.

Charlotte Perrelli gick i deltävling 4 in som nummer 1. Hon har ju varit med och vunnit svenska uttagnignen 2 gånger och 1999 vann hon hela tävlingen i Jerusalem. Hon kom dock inte alls in oförändrad i sitt utryck, jämfört med tidigare gånger. Visade som brukligt maximalt av sina vackra ben. Fläkten mot håret var på mesta tiden och axelryckningar samt huvudnickningar var väldigt välkända. Det breda leendet satt nitat hela låten igenom. Sex dansande flickor gjorde sitt för att hålla liv i föreställningen. Det räckte inte, den 3-siffrigt dyra klädseln till trots, utan hon åkte ur tävlignen.

Så kom som nummer 7 Lisa Miskowsky en låtskrivare och sångerska som med sitt ablum vunnit pris som bästa kvinnliga artist och fått två rockbjörnar. Hon kommer gående genom folkhavet med sin akustiska guitarr på magen. Hon knallar upp på scenen med ett helljutet ansiktsutryck. Hon filmas mest från midjan och uppåt.  Bilden som bärs fram är hennes ansikte och övre delen av guitarren. När hon förstärker texten med att lyfta handen, sitter guitarrplektrat mellan tummen och pekfingret. Det hade räckt med att hon bara stod där. Visst hennes låt Why start a fire? (Varför tända en eld?) är fantastisk. Det finns ett egen sorts glidningar och sug i melodislingorna som fångar in oss. Hennes två medverkande kvinnor på scenen bar klädsel med mycket tyg, som gav tillfälle till en smakfull och förstärkande koreografi under effektiv men diskret färgsättning. Deras kroppar var helt dolda under det fladdrande tyget. Jag kan erkänna att jag tillhör inte rätta årgången, men slängde mig på mobilen och röstade på Lisa. Jag var inte alls fel ute. Hon gick direkt till globen,utan att passera 2:a chansen. Svenska folkets röster talade sitt kloka språk.

Vad Björn Ranelid gjorde i 3:e deltävlingen var att ge ordet kärlek, så ofta använt i detta sammanhang, en litterär respektfull klangbotten och det gillade också svenka folket. Att sedan den mest egotrippade estradören i landet, nämligen teologie hedersdoktorn Jonas Gardell, tyckte att Ranelid skulle behöva en mindre lobotomi, visar att Ranelid träffade alldeles rätt. Jonas Gardell älskar nämligen sig själv allra mest.

Jag sätter 1000 kronor på att Lisa kommer bland de två bästa i Goben.

Nyfödda kronprinsessan


Förstabilden

Så var det dags att ta emot det barn som kronprinsessan Victoria burit inför offentlighetens ljus och blivit så efterlängtat. Kl 04:26  på morgonen den 23/2 föddes ett flickebarn, som omedelbart påkallar en presskonferens redan kl 07:00 i Karolinska Universitetssjukhusets stora Aula. Prins Daniel själv gav beskedet till pressen. Rörd och med gråten i halsen fick världen veta att flickebarnet var 51 cm lång och vägde 3280 g.

Den 19:e juni 2010 hade vi ett sagolikt princessbröllop i Stockholm  Kronprincessan gick in i Storkyrkan med en man av folket, som gick som prins Daniel. Hela landet var besatt av bröllopsyra och den äkta kärleken kunde ingen ta miste på. När kronprinsessan Victoria på slottsbalkongen inför tusentals människor tackade svenska folket, att det givit henne sin prins, så var månget öga vått.

Under 2011 har republikanska nätverket flyttat fram sina positioner och kungafamiljen har blivit hårt ansatt, väl medvetna om att händelser,som den aktuella födeslen kommer att ta stort utrymme och spä på kungayran. Drotting Silvias far Walther Sommerlath har granskats av TV4, som får anses  ingå i det republikanska nätverket, och man har velat visa på faderns nazistiska koppling. Det gällde främst att han övertog en fabrik från den judiske företagaren Efim Weshler, som en stöld.
Drotting Silvia svarade med en egen utredning, som visade att Efim Weshler fick hjälp av  Walther Sommerlath att komma till Brasilien, där han i utbyte mot fabriken i Tyskland fick ett kaffeplantage och 3 tomter.

Tomas Sjöberg och Deanne Rausher gav ut boken Den motvillige monarken, som skulle ge för kungen kompomenternande innehåll.
En famos kungabild, i förvar hos den tungt kriminelle Mille Markovisc, skulle visa en bild på kungen tillsammans med lättklädda flickor. Den gick som en story genom pressen i flera månader och det sades att den snart skulle publiceras. Bilden var kompromenterande sade Tomas Sjöberg. Det var han säker på. Dessutom skulle den vara med i en skandalbok om kungen.

När sedan bilden kom ut i Expressen och Aftonbladet tog det två dygn att avslöja att kungen var inklipp med en bild som togs vid förlovningen mellan honom och Silvia. Hoppsan! Sedan blev det tyst om den bilden och skandalboken kunde inte ta med bilden i den bok som kom ut i januari 2012 föga uppmärksammad.

Det är viktigt att ha en debatt om vårt statsskick. Kungadömen finns  kvar i flera europeiska länder, men republik anses mer demokratiskt och gör att ingen föds till ett högt ämbete.  Med den starkt begränsade makt som kungar och drottnignar har i Sverige, så blir deras politika inflytande i princip inget alls. Däremot gör de stor nytta när Sverige säljs utomlands och öppnar dörrar för svenska produkter.

Frågan är om smutsiga presidentskampanjer, som vi ser både i Europa och USA är eftertraktansvärda, där det inte är generna som styr, men väl pengar och svartmålning. Det finns de som säger att anklagelsen mot förre IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn för våldtäckt på städesksa på ett hotell i USA var riggat av presidentkampanjare i Frankrike, som visste att han skulle ställa upp i presidentvalet.

Debatten kommer säkert att gå vidare i Sverige. Vi får hoppas att det bygger mindre på skadalböcker och falska fotomontage och mer på sakliga argument.


Massvaccinationen mot svininfluensan


Droppinvaccination

Efter den stora vaccinationskampanjen mot svininfluensan hösten 2009 har det nu kommit en het debatt om nyttan, effekten, kostnaderna och biverkningarna. Det var ca 5 miljoner svenskar som lät sig vaccineras och vaccinet inköptes för drygt 400 miljoner kronor. Richard Bergström, en högt uppsatt chef inom läkemedelsindustrin, sade före vaccinationen att mardrömmen vore att svininfluensan visade sig vara en mild sjukdom och att det skulle dyka upp okända biverkningar.

Det var väl så det blev. Det var sex personer som dog. Hur många som fick intensivvård har inte stått i media och ca 150 barn fick sömnsjukan narkolepsi, ett större antal än vad som normalt inträffar.
Före svininfluensan hade vi hotet från fågelinfluensan och landet lagrade Tamilfu för 260 miljoner kronor. Det som inte diskuterats så mycket är att dessa influensor är ett resultat av människans exploatering och massproduktion av fåglar och grisar. De uppföds i stora populationer på små ytor, långt ifrån en naturlig tillvaro.I dessa kroppstäta miljöer sprids virusar mycket lätt till många djur och förökar sig ymnigt. För att virusar skall mutera och generna därmed förändras krävs att de står under ständiga delningar. Under dessa förhållanden får vi de epidemier vi sett och som på sikt är ett hot mot människan. Det finns männsikor,som rör sig i och arbetar i dessa djurfarmer och får på sig virusen, som i mänskliga slemhinnor kan mutera och bli dugliga att invadera en mänsklig kropp. Detta har bevisligen hänt.

När svininfluensan dök upp i Mexico 2009 var det ett fletal dödsfall. Förloppet var dramatikst. I Sverige fick vi flera som överlevde tack vare att vi har så god intendsivvård med hjärt-lungmaskiner att koppla på, när den egna kroppen inte orkar. Men med ett hot om en spridning över världen från Mexico, så kändes det som en risksituation och när sedan spridingen blev ett faktum och WHO klassade det som en pandemi blev hotet reellt. 

Svenska experter och myndigheter hade att välja en massvaccination eller att anta att det skulle bli en mild variant. Dessutom hade man att ta ställning till att det med stor sannolikhet skulle kunna bli en andra och även en 3:e våg över världen. I det läget valdes en massvaccination. Man var medveten om att vaccinet var inte testat på så många som 5 miljoner och att det kunde dyka upp okända biverkningar.

Nu lyfter man i media fram de svenka barn som drabbats av neurologiska biverkningar. De visas upp i morgonsoffor och statsepidemiologen Annika Linde ställs till svars i TV. Ja, hur skall man bäst hantera hot om något på vars utfall man inte har något facit. Det är alltid lätt att vara efterklok och anklaga de som kalkulerade fel.

Det gäller att lära så mycket som möjligt av det som hänt. Av 5 miljoner vaccineradse är det 150 barn som drabbats svårt. Det är 3 promille. Om vi fått 5 hundra dödsfall bland de ovaccinerade och 6 stycken bland de vaccinerade hade diskussionen blivit en annan. Det krävs sans och vett i debatten och de som drabbats skall ha fullt stöd och ekonomisk ersättning. Men låt oss slippa för mycket av efterhands-besserwisser-attityder.

 

Sigfrid Demingers dom över svenska frikyrkan



Sigfrid Deminger


Sigfrid Deminger är en välkänd profil inom den svenska frikyrkan. Han har varit föreståndare för  Betlehemskyrkan i Göteborg. Han har kanske blivit mest känd som rektor för Örebro Missionsskola. Han skriver i sin artikel i DAGEN den 3:e februari: "Frikyrkan har gett mig ett sammanhang, välkomnat mina insatser, stimulerat,utmanat och berikat. Där har jag mött goda männsikor och fått knyta många vänskapsband. Därför blir sorgen stor när jag märker att den inte bär hela vägen.


Sedan ger han en historisk exposé över firkyrkans historia, kraften som drev dess framväxt och hur den utvecklats och blivit en förtunning av tron och dess uttryck. Deminger tycker det märks i den frikyrkliga gudstjänsten, där vördnad är en bristvara. Inget tycks länge heligt. Bibeln och dess texter får en undanskymd plats och sakramenten vårdas inte.

Reaktionen har naturligtvis inte låtit vänta på sig. Debattredaktören Hasse Boström på DAGEN tyckte att det fanns substans i artikeln men att den andandes lite av "att gräset är grönare på andra sidan" och att man nog har att vandra den pilgrimsfärd som ges i det sammanhang man kommit in i. Från GF-kyrkan, det nya stora frikyrkliga experimentet, skriver Olle Alkholm, Sodia Camnerin och Lasse Svensson en opitimistisk artikel om att även om inte allt blivit som vi önksat, så får det inte hindra att man söker getalta gudsriket och följa dit Jesus kallar oss. Behoven storlek påkallar det. De skriver att det finns så oändligt många människor som längtar efter mening, relation och möte med den uppståndne.

Jag tycker att trion från GF-kyrkan eldar på i gammal god stil. Är det verkligen så att oändligt många svenskar längtar efter mötet med den uppståndne? Är det så de förmulerar sin existentiella situation.  Nej, det är det inte! Men här kommer ett av de stora problemen för frikyrkan fram. Det är att man inifrån sina plattformar sätter ord på vad folk utanför längtar efter. Det skall man inte göra i sin välbonade frikyrklighet. Istället skall man ta reda på det från dem som man apostroferar och höra hur det låter, då de får tala fritt ur hjärtat. Sätta egna ord på sin längtan och vad man vill få ut av livet. Man kan använda Jesusordet, att Guds rike är invärtes i er. Det vill säga att männsikor har redan den anknytningspunkt,som en del i frikyrkan vill inplantera i dem. Då handlar det om att med nyfikenhet lyssna och se hur de uttrycker det som redan finns inom dem (enligt Jesus). Detta kräver helt andra insikter än vad man kan få på interna bibelstudier och bibelskolor eller institut.

Det handlar om en större närhet till vanligt folk och att leva med dem och känna dem sådana som de är.  Då kan man så de goda frön, som man anser att man har. Inte i salvelsefull svettig predikan på 20 armlängds avstånd från sin publik. Den tiden är definitivt förbi. 

I grunden handlar det om att landa i det mänskliga och ha det som mötesplats. Då undviker man att skapa sina teologiska överbyggnader, som gör att folk känner sig helt främmande för vad som sägs och i övrigt uttryckes från frikyrkliga plattformar.
Jag håller med Deminger om att bibelordet måste få en ny och djupare förankring där det mänskliga kan möte det gudomliga
. Då kan det handla om att läsa texterna med nya ögon.

RSS 2.0