Jesusmanifestationen blir ett bönetåg - varför?





Jesusmanifestationen i Kungsträdgården



Efter förra årets Jeusmanifestation sades det att nästa år skulle evenemanget flyttas ut till olika platser i landet. Ganska snart efter det uttalandet kom beskedet att nej, det blir i Stockholm även 2012.  Det har funnits ett dalande antal medverkande, även om ledningen inte velat visa det. Nu planeras att det inte skall vara fyra olika demonstrationtåg, som utgår från olika platser, utan ett tåg som utgår från Kungsträdgården.

Efter en samling i Kungssträdgården skall det ske ett gemensamt tåg, som hoppas bli runt 2 km långt. Det skall vara ett bönetåg, som passerar olika bönestationer där grupper står och ber för hemlöshet, bankväsende, affärslivet och riksdagen 

Från början efter första evenemanget var det en hänförelse  över evenemanget men besvikelsen stor på grund av det svala mediala reaktionen. Ledningen hade väntat sig något mycket stort i media. Efter tre manifestationer har det inte blivit så mycket mer rapportering i media. Det borde väl mediakunnigt folk ha förstått. När det inte finns något att problematisera, utan kristna möts och inte  har ett tema emot något men är för Jesus, så är det inget att fästa en rapportering på.

Att nu göra ett bönetåg skulle kunna locka åtminstone fotografer att krypa inpå bedjande kristna. Det kan säkert ge vinklingar som används i helt andra syften är vad man önskar sig från ledningen i Jesusmanifestationen.  Någon kommer att likna det vid vad fariséerna gjorde på Jesu tid, nämligen visade upp sitt bedjande på gator och torg i självgodhet. Någon journalist kommer att ställa frågan: sade inte Jesus att man skulle gå in i sin kammare och be i det tysta?  Det är faktiskt ett nytt lockbete i år för media. Nu kan de göra sin egen storry.

Om nu så många kristna skall ut i Stockholm och vandra, varför inte göra som Jesus, nämlingen dela upp sig tre och tre och stå utspridda i hela storstockholm och inbjuda till samtal. Man kan även be för dem som så önskar. Man kan alltså skapa en dialog - Jesu universalmetod. Har ingen tänkt den tanken? Varför detta stora fokus på en manifestation??  Att låta sig betittas medan man står och ber blir ett avståndstagande och ökar distansen mellan kristna och folket.  De där fromma kristna  - där står dom och ber. Eller hör Gud bättre om man står utomhus?

Skall man nå  det moderna Sverige, så är det dialog som gäller. Mötas i samtal med ömsesidigt lyssnande. Här finns ett effektivt framgångskoncept och inte i de stora manifestationerna.

Stefan Lövfen vald i blixtprocess



   
Håkan Juholt                  Stefan Löfven   Karin Jämtin



Så har då socialdemokraterna fått sin andra ledare på mindre än ett år. Den förra processen segade på länge med flera namn cirkulerande, bedömda och urvaskade i media, då plötsligt Håkan Juholt dök upp som en fyndig lösning. Han fick ovantioner vid valet på kongressen och så långt liknar Stefan Löfvens inträde Juholts. Ovationer och äntligen och bådas första tal applåderades med glädje och framtidstro. Vad säger att Löfven håller längre än Juholt.

Det har sagts att Juholt och Löfven är varandras motsatser. Juholt var den yvige, känslosamme med hjärta och glödande vibrerande tal. Han ville gå till attack mot regeringen Reinfeldt som de gamla sosse-ledarna gick till raljerande  attack mot "högern" under flera decennier på 1900-talet. Juholt tog ju över efter en längre periods nedgång. Folket var trötta på Göran Persons pösighet och då gjordes misstaget att sätta in Mona Sahlin som efterträdare. Hon blev också sist efter alla nejsägare, eftersom hon sa ja, och ville leda partiet. Men det var då som raset började.

Svårigheten för Juholt var att han tog på sig en för stor rock. Han ville leda starkt och förankrade inte det som kom ut av hans tal och kommentarer tíll media. Man kan säga att det brast i impulskontrollen. Sedan hade Juholt fiender i den inre kretsen från början. Från den kretsen läckte det ut saker till media i lagon ätticksura portioner.
När sedan media gjorde sina sökningar i syndaregistret, så blev det tyngre för Juholt. Inte blev det bättre av att Aftonbladet mitt i bostads/hyresaffären påstod att det fanns en regel i riksdagen om att en riksdagsman skall dela  hyran med en sambo. Detta var en ren lögn. Med det var en stark orsak till att förtroendet för Juholt rasade.

Stefan Lövfen hälsas som en lugn tänkande och förhandlade person och förväntas inte skena iväg på lösa grunder. Han står också utanför de två falangerna i partiet till höger och vänster. Han behöver då inte påräkna hugg i ryggen och läckage till media. Näringslivet har signalerat att det har förtroende för honom till och med i högre grad än vad fallet är med Reinfeldt.

Så Lövfen flyger upp i 58%:igt förtroende direkt.  Det  kan kallas smekdagar hellre än smekmånad. Må lyckan stå honom bi. Om socialdemokraterna kommer till baka i gammal styrka är inte så troligt. Det gamla högerspöket de skrämde med under 1900-talet har nu varit igång i regeringställning i 6 år och har skött sig bra. Landets ekonomi är bäst i Europa och finansminister Anders Borg for utmärkelser utanför landet. Medelinkomstagare har fått mer i plånboken.  Ansträngningarna att få så många som möjligt i arbete har orsakat problem får en del sjukskrivna och det har oppositionen inte låtit gå ostört förbi. På Göran Persons tid ordnades arbetslösheten med sjukpensioneringar och det ville alliansen ändra på. Om detta komemr det att bli debatt framöver.
Och det behövs en riktig politisk debatt, som vaksar fram alternativeni svensk politik. Kanske kan det bli så nu.

Skolverket och den heltäckande slöjan

        




Skolverket har kommit med ett PM, för att ge vägledning hur skolan skall hantera de flickor som av religiösa skäl bär heltackande slöja /sjal. Skolverket redogör grundligt för vad som gäller avseende mänskliga rättigheter och att kunna uttrycka sina religiösa grundvärderingar i det offentliga rummet.Skolverket är på sedvanligt svenskt byråkratiskt vis försiktig och vill inte stöta sig med någon. Man kan undra om det är ett uttryck för rädslan att få en fatwa uttalad över sig.

---
Skolverket menar att alla har enligt internationella konventioner rätt att i ord och klädsel uttrycka sin religiösa tro utan att utsättas för kränkning. Det är bra. Skolverket skriver om riktlinjer för heltäckande slöja/sjal. Man nämner inte niqab eller burka. Här kommer tydlig försiktighet till uttryck. Det blir läsarens uppgift att av PM:et förstå att skolverket inkluderar niqab och burka i begreppet heltäckande slöja. Därav måste man dra slutsatsen att det är tillåtet att bära burka i skolan med det undantag som skolverket nämner och lägger på lärarna att bedöma. Skolverket skriver:

--
”Det är lärarna som måste avgöra om klädsel väsentligt försvårar kontakten och samspelet mellan lärare och elev och därmed uppfyller kraven för att kunna förbjuda heltäckande slöja.  Det kan finnas situationer där interaktionen mellan elever och mellan lärare är särskilt viktig”. Skolverket säger samtidigt att många situationer kan lösas med kompletterande frågor för att läraren skall förvissa sig om att eleven fattat situationen rätt, när kroppspåk och ansiktsmimik inte finns att tillgå.

--
Ser man detta i skenet av debatten att skolan inte bör ha skolavslutningar i svenska kyrkor eftersom det kränker elever av annan religiös uppfattning och barn med ateistisk uppfostran, så är skolverket inne på samma räddhågsna linje. Särskilt när verket inte tar ordet burka in i skrivelsen.

--
Man kan också ta det som en anpassning till verkligheten. Efter Svenska kyrkan är det muslimska samfundet det näst största religiösa samfundet i Sverige med sina ca 600 000 medlemmar. Det kräver respekt och skapar problem om vi gör livet svårt för dem.

--
 Det finns en annan rädsla som delas av hela det offentliga Sverige, nämligen risken att kallas rasist. Sedan kyrkan och lutherdomen rensats ut och Sverige blivit det mest sekulariserade landet i världen, så har antirasismen och hbt-kollektivets rättigheter blivit de nya ledstjärnorna. Religioner har ju ofta status av att inte kunna få ifrågasättas och diskuteras. I Sverige råder sedan 60-talet en mediaskugga över allt som försöker problematisera invandrarnas ibland slingriga väg in i vårt samhälle. Den som gör det kallas rasist. Det är som att i 1700-talets Sverige bli anklagad för utomäktenskaplig sexuell förbindelse. Det är starkt befläckande för den anklagade. Styrkan i den rädhågsna antirasistiska kraften i Sverige har skapat det nya paritet Sverigedemokraterna (SD). Det som inte får diskuteras skyddas som en religion det leder  till undertryckta tankar, som borde få luftas i fri och respektfull debatt.

--
Skolverkets fendrar runt texten hade inte behövts. Raka rör rensar luften och ger bättre möjlighet till debatt. Vi får se när den första flickan kommer med niqab eller burka till skolan vad som händer då.

 

 

 

 


Ylva Johansson slänger salt i såren

  
Ylva Johansson              Håkan Juholt

Redan på första dagen av året 2012 sätter den socialdemokratiska politikern och taleskvinnan i ekonomiska frågor  Ylva Johansson det aggressiva ackordet för den låt som rikserar att tona ut genom media några månader framåt. Den tonen ljuder i falsett att det är socialdemokraterna själva och inget massmediadrev, som har skapa problemen inom partiet och främst Håkan Juholt. Det  hon säger med att gå ut i sin blogg är att det skall föras ett samtal öppet ute i media om läget inne i de annars låsta rummen.

Yla Johansson har varit med länge i politiken. Var först riksdagsledamot för vänsterpartiet åren 1988-91. Hon var skolminister i den socialdemokratiska regeringen 1994-98 och socialminister åren 2004-2006. Så hon har erfarenhet. Hon hade nog inte varit helt omöjlig att övertala att ta över efter Mona Sahlin.

Nu är inte Ylva Johansson någon  som faller rakt in i folkets hjärta. Hon är en ilsk och frän debattör och pratar ibland fortare än hon tänker. Hon lyssnar också dåligt på motdebattörens inlägg, utan laddar då upp sin nästa replik i huvudet. Ylva Johansson som partiledare skulle gynna alliansen, fast på ett annat sätt än Håkan Juholt.
Med denna  aggessiva läggning var nog inget annat möjligt än att leverera kritiken på sin blogg den 1:a Januari.

Jag håller inte med Ylva Johansson om att det inte är något drev. Aftonbladet, som skall ideologiskt stå på samma sida som (s) slängde ute en lögn, när det var som hetast för Juhold, nämligen att det i riksdagen fanns en regel för sambo-boende och att de skulle betala hälften var av hyran, då en av dem arbetar som riksdagsledamot.  När Juholt fick det slängt i ansiktet duckade han och erskände att han gjort fel.

Nu fanns det inte någon sådan regel. Me si från det backade inte Lena Melin i kvällsöppet, då alla andra från mediavärlden påstod det. Denna lögn var som bensin på lågorna.  Det fick Juholt att framstå som näst intill lagbrytare och folket dömde honom som sådan. Det sades att han åkte ut i landet på en förlåtelseresa, men det ordet skapade inte Juholt, utan media.

Problemen för socialdemokrterna uppstod i och med förlusten av regeringsmakten 2006. Att sedan välja Mona Sahlin till partiledare var ett missgrepp. Hon hade kommit tillbaka till politiken efter Toubleroneaffären, men inte i det formatet, som krävs för en partiledare. Hon insåg inte det själv, men partiet borde ha insett det.

Att byta partiledare nu vore att göra läget än värre för partiet. Det handlar om att vrida pilen framåt och leverera nya fräscha politiska förslag och slåss för det. Glömma det som varit och visa varandra tillit och försvara varandra.
 

RSS 2.0