Fallet med spädbarnets död rullar vidare




Nu rullar fallet med den för tidigt födda flickan på Astrid Lidgrens barnsjukhus vidare efter att TV4:s Kalla Fakta intervjuat föräldrarna. Mycket rör sig om den höga dosen thiopental som fanns i lårmuskelblod vid obduktionen 3 veckor efter flickans död och tolkningarna av det och hur det gavs och när.

Nu har ”den dödliga dosen” blivit huvudfrågan, som om det vore så, att utan den hade flickan idag levt ett vanligt liv. Så är det naturligtvis inte.

Flickan föddes för tidigt i graviditetsvecka 25. Den nedre gränsen för att kunna klara ett mänskligt liv. Hon hade en svår förlossning och först efter 10 minuter kom hennes hjärta igång. Redan där var oddsen mycket dåliga. Sedan får flickan en stor hjärnblödning på 2:a levnadsdagen och läkarna anser att hon inte kan överleva den.

En felbehandling av en förhöjd koncentration av koksalt kan ha bidragit till blödningen, men går ej att fastställa. Det är vanligt med hjärnblödningar, när barn föds så tidigt. Föräldrarna ordnade nöddop men flickan dog ej omedelbart.

Resultatet av stora hjärnblödningar på så små barn resulterar i stark påverkan på hjärnvävnaden som urgröps. Man har sedan kunna följa denna hjärnförstörande process och i Kalla Fakta visades hjärnröntgenbilder där ca 80-90 procent av hjärnan var borta. Detta har naturligtvis skett helt utanför thiopentalens inverkan.

I Kalla Fakta framkom att föräldrarna tolkade flickans tillväxt, gripförmåga och att hon sög ur en flaska välling, som att hon höll på att bli frisk. Dessa funktioner styrs av hjärnstammen. Här lyser den omskrivna kommunikationsbristen tydligt fram mellan föräldrar och vården.

När de sedan kom hem var livet på gång för familjen, men det handlade mest om att de skulle få tid för sig själva bortom maskiner och mediciner. Rätt snart kom flickan in akut i svåra kramper och lades i respirator, som hon inte kom ur förrän hon överlämnades till föräldrarna för att dö, vilket var lätt att förutsäga långt dessförinnan.

Det är viktigt att ha klart för sig att dosen thiopental spelar ingen roll för flickans överlevnad eller att kunna bli frisk. Ingen lever länge utan hjärna. Man måste utreda dosen thiopental som en sak för sig och inte blanda samman det med flickans prognos att överleva. Detta gör den mediala hanteringen av fallet något ont mycket värre och skapar stor förvirring.


Är vapenhandel möjlig?


                             

Prins Khled Bin Suttan,                                 Svenska vapen i andra händer
biträdande försvarsminister 
i Suadiarabien



Sverige har under många år varit ett vapentillverkande land och har sålt mycket vapen till andra länder. Det har varit en viktig industri och givit många arbetstillfällen. I  den pågående debatten om avtalet med Sudiarabien om gemensamma project  med vapenhandel och stöd till varandras egna projekt med vapentillverkning har frågan åter kommit till sin spets. Särskilt när det vapenköpande landet använder sina vapen för att motveka grannländers demokratiseringsprocesser och att Saudiarabien självt är ett odemokratikst land och att innevånarna inte har möjlighet att fritt utforma sina liv.

Det är inte första gången som det blåst upp en het debatt om vart vapen säljs och hur de används. Nu har dessutom Sveriges radio via Ekot öppnat en "radio-leak" och fått in hemliga dokumnet, som man protionerar ut stegvis . Det gör att man kan  med sin dramaturgi fånga in svenska makthavare, ställa frågor som dokumenten har svar på, men inte den intervjuade vet om och på så sätt locka fram i bästa fall lögnaktriga svar och i slutändan presentera hela de hämliga dokumenten för att sedan se huvuden rulla. Ett guldläge för journalister. Frågan om avgångar har redan presenterats med namn i media.

Man måste ställa sig frågan om det går att sälja vapen med etiska restriktioner.  Vapen är till för att användas i krig. Man kan inte förutsätta för all framtid att ett land lever upp till de etiska regler som Sverige sätter upp. Därmed finns det alltid utrymme för att kritisera den svenska vapenhandeln och politiska motståndare till den sittande regeringen kan ställa ministrar till svars och dra igång KU-förhör och så rullar hela den mediala karusellen igång.  Det vore ärligare att säga att för Sverige betyder vapenhandeln något mycket viktigt för landets industri och den teknologiska utvecklingen och framförallt ger det jobb inom Sverige. Det som produceras måste säljas och att sätta restriktiomer för det är inte fullt ut möjligt så att alla känner sig nöjda.

Det aktuella avtalet med Saudiarabien har processats genom det regelverk som är uppsatt för att bli godkänt. Ändå blir det problem. Det är väldigt lätt att förstå att det blir svårigheter. Man skulle något tillspetsat kunna säga att det ligger ett löjets skimmer över de debatter som uppstår, på grund av det omöjliga uppdraget. Ett vattentät arrangemang går ej att skapa. Någon skulle kunna roa sig med att gå igenom de senaste 20 årens vapenleveranser och se hur de använts.  Skall vi förvånas om de varit med i krigförande förband? Det är ju inga muséiföremål vi säljer. Frågan om vapenindustrins vara eller icke vara borde ställas på sin spets.



RSS 2.0