Omar Mustafa affären - en sekulär aningslöshet

 
 
 
 
Turerna kring Omar Mustafas såväl inval och som utträde ur den socialdemokratiska partistyrelsen är egentligen inte ägnat att förvåna. Denna typ av händelse var inte svår att förutse, att den skulle komma för eller senare. Orsaken är att det sekulära offentliga Sverige inkluderande media, politiska partier och den kulturella värden genomsyras av en stor okunnighet om hur religiösa kontexter fungerar och hur människor som lever ett liv som troende fungerar.
 -
Det är ingen hemlighet att Omar Mustafa är muslim. Många känner till hur åsikterna ser ut i mittfåran av den muslimska tron. Visst, det finns fraktioner och den mest polariserade utgör den mellan sunni och schia muslimer. När det gäller t.ex. homoäktenskap ligger den frågan på en annan nivå än för de flesta svenskar samt hur relationerna mellan män och kvinnor skall vara i familjen. Det är inte islamofobt att uttrycka detta, vilket debattsiten Newsmill tyckte och refuserade denna artikel.
-

När Omar Mustafa som ordförande i Muslimska Förbundet är med och leder familjedagarna på Älvsjömässan under påsken 2013, så vill han, och de han rådgör med, ha kända talare, som lockar så många muslimer som möjligt. Det är givet att det inte kommer någon talare till Älvsjömässan som anser att judarna skall få ha kvar sina bosättningar på Västbanken, även om han inte talar i just den frågan på familjedagarna, men väl om familjens betydelse och vilka roller familjemedlemmarna skall ha.

-

Nu är det så att det finns ett tryck på de politiska partierna att välja in representanter för våra olika invandrargrupper och det är en fjäder i hatten om man gör det och gärna på så synlig plats som möjligt. Den värsta beskyllningen man kan få i Sverige är att vara rasist, homofob eller islamofob.

-

Allt som har att göra med rasism och antirasism har fått religiösa övertoner i vårt land. Alla bevakar alla och ett undsluppet uttalande kan få stora konsekvenser. Säger man eller skriver man fel, så är man ute.

-

Barnboken Lilla Hjärtat fick dras in för att en av figurerna var svart. Den händelsen sker på bekostnad av att vi inte kan i det offentliga rummet problematisera i frågor som har med rasism, invandring och integration att göra, och det gäller i alla riktningar, vilket borde vara självklart för alla som tycker om en fri press.  Det är som om det svarta hålet från de gamla bestraffningarna representerande den utrensade lutherdomen suger oss tillbaka, inte i kategorier av att vara onda eller goda, utan som rasister och antirasister. Nåde den som skriver eller uttrycker sig fel!    

-

I denna mediala och politiska sfär när ett partidistrikt i Stockholm vill vara framsynt och inkluderande, så fångar man och inbjuder en känd muslimsk ledare och debattör och nominerar honom till partistyrelsen. Det man inte förstår, är att man inte kan begära att han skall dra ränderna ur sitt eget skinn och avsäga sig viktiga delar av sin livsåskådning och tolkning av världen, dvs fortsätta att vara en rättrogen muslim. Detta är en överkurs i religionspsykologi, som inte finns att söka till någonstans i hela undervisningsväsendet. Därför händer sådana här saker och det lär inte varar första gången. Det är aningslöst att vara förvånad över det som fyllt hela mediabruset en hel vecka nu, där i stort sett alla som normalt hörs deltagit. Frågan om att inbjuda representanter för olika invandrargrupper till politiska partier kommer att vara ett problem, så länge inte man vill se våra nya medborgare som delar av två kulturer, där den ena utgör en religiös kontext, som vi får ta oss besväret att försöka lära oss mer om och försöka förstå.

 


Rullande partiledare möts (s)

 
 
På senaste socialdemokratiska kongressen fångades en talande bild. I mittfånget ses den tidigare partiledaren och statsministern Göran Persson, han som pekade med hela handen. Han står och tittar på Håkan Juholt med ett åtstramat halvsläppt leende. Juholt  skall just gratulera Stefan Löfven, efter att kongressen valt honom till ny partiledare. I armarna på Löfven står Mona Sahlin och ger en tryckare. Juholt  väntar uttryckslöst och uppstramat som en skolgosse, liksom för ordningens skull, för att också han skall få gratulera Lövfen. Göran Persons min och blick mot Juholt säger att snälla du, skall du inte hålla dig lite i periferin i ett sådant här sammanhang och låta det gå lite tid innan du häckar bland oss.! Lövfen ler brett mitt i alla krafter under ytan.
 
 
Det har varit turbulenta år inom socialdemokratien. Sedan Göran Person avgick som partiledare och efter 10 år som statsminister tog Mona Sahlin över. Hon var den som stod kvar i raden av alla tillfrågade och därmed hade hon ett svagt mandat. Hon hade även belastningar av "stoppa Mona kampanjer" inom partiet  och den gamla Toublerone affären. Hon fick gå efter sitt första riskdagsval som partiledare och det var partiets sämsta val någonsin. Hon insåg inte sina svagheter, som var uppenbara för många av de egna väljarna. Hon visade initialt under och efter valnatten inga tecken på att hon hade någon anledning att avgå. Men så tyckte inte partiet.  Sedan blev det  en ny sluten process om att få en ny partiledare. Det är inte så lätt att processa detta, eftersom det finns en höger och en vänsterfalang i partiet och båda kämpar om inflytande. Det blev kompromissernas kompromiss och fram steg Håkan Juholt som efter sitt inträdestal på kongressen fick stående ovationer.
 
Nu var Håkan Juholt impulsernas man i det goda syftet att attackera motståndarna i socialdemokratisk gammal god kämparanda. Uttalanden slank dock ur munnen innan tanke- och analysprocesserna var klara. Till slut lagrade han får många sådana lössläppta budskap, ibland emot vad som sagts internt och då fick han gå. Han blev den tidsmässigt kortaste partiledaren i hela socialdemokratins historia. Den processen har det skrivits två böcker om.
Den senaste valprocessen, som slutade med att Stefan Löfven antog uppdraget var också sluten.för alla utom den inre kretsen. Han var motsatsen till Håkan Juholt. Lövfen sa väldigt lite det första året. Inga grodor där alls!Han fanns i bakgrunden som en mjuk och snäll person som sa lagom kloka saker och växte i opinionen på den taktiken.
 
Alla blev glada och det började gro ett hopp för socialdemokratin.  Det som hänt det senaste halvåret och som kom fram i Lövfen kongresstal var tydligt så att de ville ta tillbaka jobbfrågan från den borgliga alliansen. Den hade ju stulit jobbfrågan från socialdemokraterna alltsedan valet 2006.  Det tycks ha gått bra och väljarna tror nu mer på Lövfen än Reinfeldt, när det gäller jobben. Konjunkturerna är ju  hårda och arbetslösheten stiger i många länder.  Då vill folket höra att någon vill sänka arbetslösheten till den lägsta i hela Europa. Visst! Den verklighet som följer efter ett sådant löfte, det tänker inte så många på. Väljarkåren lever på manna som sänds från politiska himlen. De opinionssvängningarna inspirerar sedan politikerna vidare framåt. Hur det kommer att låta i debatterna det närmaste året avgör hur valet utfaller. Vill väljarna ha till baka det gamla betongpartiet från 1900-talet? Nej, men en Löfven-variant kan gå hem..kanske.

RSS 2.0