Rasism och etnicitet är inte tillgänligt för öppen debatt i Sveige

 Adolf Hitler                                               Karl Marx
 

Efter att en fredlig familjär antirasistdemonstration i Stockholmsförorten Kärrtorp urartat på grund av att det dök upp en motdemonstration från nazistgrupperingar, har åter rasismdebatten kommit högst upp på dagordningen. Antirasism och främlingsfientlighet har under många år varit bland topp fem av de ämnen som debatterats i media och politiska församlingar mycket på grund av att Sverige haft en av Europas mest generösa invandringspolitik. Och samtidigt har frågan inte debatterats!

-

Frågan om rasism har en tydlig placering på den politiska kartan och sammankopplas med extremhögern, där rasrenheten varit mest tydlig som i nazismen. På den politiska vänsterskalan bygger grundinställningen på kodorden frihet, jämlikhet och broderskap, som myntades under franska revolutionen, där broderskapet är gränsöverskridande för nationsgränser och etnisk tillhörighet.

-

För min egen del blev jag grundligt vaccinerad mot rasism, då mina kristna föräldrar satte mig i söndagsskolan, där den sång jag fortfarande kan som ett rinnande vatten löd: - Jesus älskar alla barnen, alla barnen på vår jord. Röd och gul och vit och svart. gör det samma har han sagt, Jesus älskar alla barnen på vår jord -. Alla barn skulle också hjälpas efter behov och livssituation och vi fick vara med och bidra. Det handlade inte om vänster och höger i politiken, utan om den utgivande kärleken.

-

Men rasism placerad på den politiska skalan föreligger en del låsningar. Sedan 60-talet har det varit ett välkänt och dokumenterat faktum att vi haft en vänsterpolitisk dominans i den svenska journalistkåren. Därmed har också frågan om etnicitet och främlingsfientlighet förts fram och granskats med tyngd och kraft. Baksidan har varit att på grund av den starka politiska polariseringen i frågan har det inte varit möjligt att problematisera kring de svårigheter, som inflyttningen från andra länder fört med sig för dem som kommer hit. Det har då alltför lättvindigt klassats som rasism och så har det varit locket på. Man har helt enkelt inte velat ge extremhögern födkrokar till sitt hat.

-

När de stora medierna kom till Norge i samband med Bering Breivik affären, förvånades de över den mediala hållningen i Norge, nämligen att lägga täckelse över uppenbara problem, när invandring diskuterades, precis som i Sverige. Allt handlade om en rädsla för att bli stämplad som rasist. För mig med min religiöst grundade mångkulturella hållning förstår jag detta utifrån att ämnet är instoppat under stark spänning mellan två politiska poler, men ser i det en naivitet och känner mig inte alls bekväm med det.

-

I min roll som barnläkare under många år i Sverige har jag sett hur barn till olika grupper av invandrare har haft olika specifika problem kopplade till etnisk grupp och religion. Dessa svårigheter hade vi kunnat komma vidare med om det på medial och politisk nivå gått att lyfta dem, utan ett svartmålande som uttryck för generaliserande rasism mot specifika etniska grupper. I stället för detta har vi fått ett parti i riskdagen, som har rasistiska rötter och gör just detta, nämligen problematiserar kring invandringen, utan att säga nej till all invandring. Detta partis tillkomst hade vi kunnat undvika. Allt de säger är inte värt att kastas i papperskorgen. Men återigen på grund av frågans politiska placering lyssnar vi inte på dem, utan placerar dem långt ute på högerkanten i politiken och motarbetar dem blocköverskridande.

-

Det visar att vi har en bred politisk samsyn visavi det mångkulturella samhället i Sverige. Befolkningen i sin helhet är dock inte lika enig. Det framkommer av SD:s stegrade siffror i opinionen och särskilt, när de attackeras av kvällpressen men sin ”grävande journalistik” för att svartmåla partiet. Vi måste se hela detta problemkomplex utan politisk låsning och våga belysa öppet de svårigheter som finns, för att komma på bättre köl med den viktiga frågan om rasismen och broderskapet.


Tio år efter mordet - Knutby Filadelfia en sekt?

  
 Peter Gembäck                                           Åsa Waldau
 
 
Det var en vintrig Januaridag efter nyårshelgen 2003/2004 som nyheten spreds i alla media att det begåtts ett mord i det lilla samhället Knutby utanför Uppsala. En ung kvinna, senare känd som Sara, hade skjutit sin väninna och därtill frun till pastorn Helge Fossmo i  Filadelfiaförsamlingen på orten. Samtidigt gjorde Sara ett försök till mord på en granne, också medlem i församlingen. Sedan rullades en osannolik historia upp där religion och sexualitet var explosivt sammanblandade och  Helge Fossmo visade sig ha ett förhållande med den hotade grannens fru och en religiöst färgad sexuell relation till Sara, som fick i uppdrag att skjuta pastorns fru och grannen. Därmed skulle Sara under en och samma mordnatt frigöra  möjligheten för pastorn att  offentligt etablera sin relation med grannes fru.
 
Under den rättegång som följde uppdagades det ena makabra inslaget efter det andra. Hur Sara skulle köpa en pistol på plattan i Stockholm för sina sparade slantar. Hur anonyma sms dirigerade Sara under mordnatten. Fossmo blev beskylld för att ha sänt iväg dem, men den frågan är inte tillräckligt grundligt utredd. Hur den ensamt starkaste ledaren Åsa Waldau var förlovad med Jesus och skulle i en kommande tillvaro i himmelen stå som hans brud i ett gigantiskt bröllop, Här ligger grunden för den sammanblandning av sexualitet och religion som blivit församlingens signum. Helge Fossmo dömdes till ett livstids straff och Sara till vård. Hon är fri sedan 2 år och Fossmo bli fri under 2014.
 
Under åren som gått  har inte mycket förändrats i församlingen. Ledarnas förklaring är att gruppen drabbades av en ond människa och därmed punkt.  Åsa Waldau meddelade 2009 att hon fått ett besked från Gud, att hon skulle sluta som pastor. Idag är pastor Peter Gembäck församlingens talesperson. Gud hade sagt till Åsa Waldau att nu fick hon göra vad hon ville! Ett sorts livslångt avgångsvederlag från pastorämbetet. Men hon styr ledningen fortfarande och varje gudstjänst föregås av ledningens samtal med Åsa. Fossmo var på sin tid en ställföreträdare till Jesus, med specialuppdrag till Åsa Waldau. Nu finns en annan man med liknade ställning. Han heter Urban Fält.
 
Under 2013 utkom en bok i USA som beskriver en flickas uppväxt och uppbrott från Scientologkyrkan. Hon heter  Jenna Miscavige Hill och hennes farbror David Miscavige är ledaren för Scientologkyrkan i USA .  Grundaren av Scientologkyrkan var L. Ron Hubbard (LHR) dog 1986 72 år gammal. Han levde  isolerat ett flertal år före sin död och visade sig inte offentligt det senaste decenniet. Hans uppdrag var att arbeta på lärans utveckling och skulle inte störas. Hans ord och lära hålls levande i all undervisning. I läran ingår att alla har ett evigt andligt jag en "Thetan", som levt i miljoner år och skall fortleva för evigt i olika kroppar. Uppgiften är att bli bekant med sin "Thetan".  Boken beskriver hur familjeband fick underställa sig organisationen. Disciplinen är hård och bestraffningarna mångfacetterade. I värsta fall kan man bli förflyttad till RPF (= Rehabilitation Project Force).  Det är ett sorts straffläger med hårda nypor. Jenna och hennes bror fick tidigt bo på en Ranch för inskolning i läran,  hårt arbete på ranchen och genomgå utbildning helt skild från den officiella skolningen som andra barn fick i USA. Föräldrarna arbetade mer än heltid på annan ort och fick träffa barnen några timmar varje lördag. Jenna var bara 4 år när hon på detta sätt separerades från föräldrarna.
 
I Knutbyförsamlingen finns en ledare som lever i avskildhet, nämligen Åsa Waldau. De flesta medlemmar ser henne inte ofta, men ledarna har regelbundna rådslag med henne flera gånger i veckan. Pastor Fält är inne hos henne flera  gånger varje dag. Vanliga medlemmar kan dock inte springa in och ut hos henne hur som helst. I  ställningen som Kristi brud har hon en maktposition. Då blir hennes ord lag. Familjeband underställs församlingen. Det finns dåliga s.k. släktandar. Det förekommer att mor- och farföräldrar till barnbarn som  växer upp i församlingen inte får träffa dem och därmed inte heller sina egna barn, eftersom äldregenerationen är påverkad av onda släktandar. Det utövas en stark kontroll av medlemmarna. De kan sättas i "tukt" som kan liknas vid social isolering, där man inte tilltalas under en period. Om  inte medlemmar synts på sammankomsterna tillräckligt ofta  kontaktas de av ledningen, i första hand Urban Fält, och uppmanas att vara mer trogna.  
 
Vid jämförelse med Scientologkyrkan blir likheten slående. Det finns en likartad grundstruktur i alla sekter. I församlingen i Knutby finns onåbarheten och mystifieringen av den informelle ledaren. Egna teologiska konstruktioner förekommer, som avviker från den övriga kristenheten (Kristi brud). En stark kontroll utövas över medlemmarna och nedgradering av biologiska släktband praktiseras i enlighet med församlingens principer.
Man skickar inte medlemmar till "PRF" men väl sätts de under tukt. Frågan om sekt måste med "ja" besvaras. Det man i framtiden kan hoppas på är att det nu växer upp en "Jenna"  i församlingen, som har språkliga förmågor och som i en framtid kan ge oss de inifrån reportage, som vi förgäves väntat på.
 
 
 
 
 
 

Gåstol och Framvända barnvagnar - Inget för små barn

Roland Sennerstam barnläkare om Framvända barnvagnar och gåstolar

 

 Den skotska forskaren Suzanne Zeedyk har framfört vådan av att använda framvända barnvagnar. Hon har funnit att förälderns kommunikation med barnet avstannar under färden med den framvända barnvagnen, barnet sover mindre, blir mer stressat och blir otryggare genom att själv möta ett stort sorl av syn- och ljudintryck. Även gåstolen som ofta kommer in redan vid 4-6 mån ålder gör vid konsekvent användande att barnets egen motoriska utveckling hämmas och resulterar i en ca 2 månaders försenad motorisk kompetens vid läkarbesöket, då barnet är 10 månader gammalt. Båda dessa verktyg utgör ett allvarligt feltänk från början.

 

I min verksamhet som barnläkare ser jag varje vecka ca 30 barn under 1 års ålder och upptäcker därför många bevis på hur föräldrars iver att göra barnen glada leder helt fel, påhejade av säljande reklam.

De flesta barn börjar kunna sitta mellan 6 till 8 månaders ålder. Då blir det aktuellt att skaffa en sittvagn. Det har blivit alltmer populärt att då använda en framåtvänd barnvagn. Tanken är förmodligen att man vill att barnet skall se bra och upptäcka så mycket som möjligt av den planerade promenaden med en förälder till affären eller det äldre barnes väg till förskolan.

Föräldrarna vet naturligtvis att i hemmet är det vid ett halvt års ålder en pågående kontakt med barnet största delen av dess vakna tid. Föräldern pratar med barnet som ljudar och jollrar tillbaka. Tappar barnet kontakten med föräldern under sina trevande aktiviteter som 6 mån gammalt, så börjar det skrika och söker återskapa kontakten. Barnet har föräldern som återkopplingspunkt hela tiden och checkar av för att få bekräftelse och känna trygghet. Men när det är dags för att gå ut, så tycks en ny modell praktiseras för promenader i sittvagnen. Där släpper föräldern sin roll som återkopplingsstation. Barnet kan inte få hjälp att tolka vad det ser eller sortera alla de ljud som strömmar emot det. Det sensoriska inflödet av ljud- och synintryck hamnar helt osorterat i barnets växande hjärna och blir ett obegripligt brus.

 

Den skotska forskaren Suzanne Zeedyk har funnit att barn i framvända sittvagnar sover mindre, blir mer stressade och är mer otrygga. Föräldern pratar inte med barnet och hinner inte kommentera vad som händer. Det totala sensoriska inflödet av ljud, dofter, köld- och värmefläktar i vindpustarna samt synintrycken blir ett osorterat och otolkat flöde mot barnet. Hos vuxna har forskarna sagt att medvetandet har kontroll på en miljontedel av det sensoriska inflödet. Den miljontedelen blir dock tillräckligt mycket begripligt material för att tryggt kunna orientera sig kring tillståndet i den omgivande verkligheten. Suzanne Zeedyk tror att en delförklaring till den observerade försämrade språkliga utvecklingen bland skotska barn kan bero på de framvända barnvagnarna.

Barnet mellan 6 och 10 månaders ålder håller på att lära sig vad som rör sig utanför dess mor-far-barn relationer. Det behöver fortsatt starkt stöd för att kunna förstå vad som händer runt omkrig sin egen kropp.  Med framvända sittvagnar utlämnar vi barnet till ett obegripligt brus, som lagras i dess hjärna vars effekt är svårt att säga något säkert om. Det är dock otvivelaktigt så, att barnet det andra havlåret i sitt liv behöver föräldrar och syskon och den övriga begränsade kretsen av vuxna släktingar och vänner för att slussas in i en begriplig värld, som barnet stegvis börjar lära sig hantera och i takt med sin egen utveckling börjar kunna reagera emot. Vid 10 mån ålder har barnet börjat leka "titt-ut" och förstått att man finns, fast man inte syns. När det beteendet är etablerat vid ca 1 års ålder kan det vara OK att sätta barnet framåt i en sittvagn.

Gåstol

När det gäller gåstolen, som börjar användas innan barnet själv kan gå från 4-6 mån ålder, är den också ett exempel på ett liknande grundläggande feltänk. Gåstolen är rund upptill med fyra hjulförsedda ben och en sittdyna. Det finns variationer på hur den ser ut. Redan vid 6-7 mån ålder kan ett barn lära sig att pinna på och ta sig fram och till och med lyfta hjulen över trösklar. Det ser så roligt ut och barnet kan t.o.m börja leka med syskonet som är 2 år gammalt. Det man inte tänker på är att i denna ålder börjar barnet sina trevande aktiviteter på golvet i bukläge.

Det sträcker sig för att få tag i leksaker, snurrar lite runt, backar bakåt och börjar resa sig på armarna. Sedan kommer lyftet på knäna och gungandet på alla fyra. Här finns en fascinerande frustration hos barnet, som hela tiden vill mer än det kan - den viktiga motorn för att nå fram till krypandet och att resa sig mot stolar och bord. Barnet gör sin egen upptäcksfärd i vad det just för ögonblicket kan prestera i linje med var kroppen befinner sig i sin utveckling. I början av denna träning kan en del barn skrika frustrerat redan efter 10-15 sekunder på magen. Då är det viktigt att upprepa de sekunderna flera gånger per dag. Rätt vad det är har barnet upptäckt sin första färdighet och frustrationen avtar. Det är viktigt att barnet för göra dessa erfarenheter. Det är den första lärandeprocessen i livet, att med lust iver och frustration göra framsteg och lära sig nya saker. Denna viktiga erfarenhet skall vi inte ta ifrån barnet. Det är en lärdom för hela livet!  Vi riskerar att lära dom att söka Quick-fix lösningar och genvägar på sådant som vi måste ta oss igenom.

Hela denna process släcks ut om barnet konsekvent får vistas i sin gåstol under dagarna. När jag ser dessa barn på läkarkontrollen vid 10-12 måndaders ålder, så är barnet ca två månader försenat i sin motoriska utveckling. Jag har sett barn i denna ålder som endast kunnat ligga på golvet med armarna spretande rakt ut och benen vinkelställda och inte göra ett dugg mer, som resultat av löpandet i gåstol. Fabrikanterna får ursäkta, men jag ser ingen naturlig ingång av gåstolen.

Vill man ha koll på sitt barn vid 6-7 mån ålder, medan maten görs i ordning, så är hoppgunga ett alternativ. Vid 10 mån ålder då barn som inte haft gåstol som regel kryper, reser sig och går längs möbler är gåvagn det rätta alternativet. Den styr barnet själv och går med utifrån sin aktuella kompetens och får bra träning. Ett barn har också i gåstolen lärt sig att var det än befinner sig i verkligheten kan det sätta sig och fångas upp av gåstolens sittdyna. Den uppfattningen måste barnet med några blåmärken lära sig av med.

Det är viktigt att man med sina hjälpmedel till barnen använder redskap, som gynnar och understödjer barnets pågående utveckling och inte hämmar den. Möjligtvis har vi barnläkare inte tillräckligt klargjort detta. Barnet har en egen medfödd 'drive' att upptäcka och vilja göra mer än det kan. Detta är en fröjd att se! Låt oss inte ta ifrån barnet den lusten.


RSS 2.0