Lena Andersson - i huvdet på en försmådd

 
 
Lena Anderson har skrivit boken Egenmäktigt förfarande - en bok om kärlek. Det är en analys av tankarna i huvudet på den försmådda kvinnan Ester Nilsson. Hon har  vid ett kort möte med konstnären Hugo Rask blivit drabbad av en oemotståndlig attraktion. Det sker då Ester håller en föreläsning om just Hugo Rask, där han själv är närvarande. Hennes känslor blir inte fullt ut besvarade. Han blir dock tillräckligt intresserad för att ge sparsamt bränsle till deras fortsatta kontakt.  Boken är en berättelse om vad som händer i huvudet på den försmådda Ester. Det är alltså mindre hjärta och mer hjärna, vilket man kan förvänta av en intellektuell författare men analytisk skarp penna och journalist på DN.
 
Lena Andersson (LA) blev känd för  en bredare allmänhet, när hon 2005 hade ett sommarprogram i SR P1. Hon, som medlem i Humanisterna, ägnade hela programmet åt att lansera Jesusgestalten som en typisk härskararketyp. I ett uppföljande möte i församlingshemmet i Svenska kyrkan i Huddinge berättade hon, att hon hade vuxit upp i gråsossemyllan utan någon beröring av en religiös kontext. Hon har dock utvecklat sitt intellektuella tänkande med  skärpa i sina analyser, vilket hon kan använda sig av i sin framskjuta position på DN:s ledarsida För att förtydliga sin profil som intellektuell även i kärleksfrågor är hon en av författarna i en antologi, där 12 kvinnor motiverar varför de inte vill skaffa barn (Ingens Mamma, Atlas). Så, om livmoder och hjärta/smärta har liten plats hos Lena Andersson, så har hjärnan desto större utrymme.
 
I sin prisade roman Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek analyserar LA vad som pågår i  tänkandet relaterat i vad som händer mellan huvudpersonen Ester och Hugo Rask (HR). Om Hugo säger t.ex att vi kanske skall träffas och äta mat i veckan, så kastar inte Ester fram sin almenacka och ber honom om en tid för att boka in, utan hon funderar över vad det betyder att HR sa så, utan att bestämma en tid. Det måste ju finnas en viljeyttring i den riktningen att de skall träffas, annars hade han inte sagt så, tänker Ester. Självklart  måste det vara så, men när blir det? Hon väntar på sms eller en uppringning. När dagarna går tar hon oftast tag i processen och ringer själv upp. Hon får då oftast ett " javisst ja" svar som om det var en nyhet. Han kan då å sin sida bli lite förlägen och kasta ur sig att, kom upp till mig på torsdag efter jobbet, så kan vi ta ett glas vin och sedan gå ut och äta. På detta sätt pågår tolkningar av ansiktsuttryck, trampande med fötterna vid avsked och uteblivna sms eller löften om att hon skall få följa med honom till hans sommarställe i Leksand.. Ester vill få honom infångad och tar varje ny signal om att det nu är på gång med hull och hår. Problemet är att då stiger starka förväntningar åter upp inombords och ibland sliter det henne i stycken, då det visar sig inte hålla.
 
HR följer dock processen dit hän att de förs samman till ett par gemensamma nattliga möten med kropparnas förening. För Ester betyder det  att Hugo trängt sig in ett åtagende med förpliktelser. Han har trängt in i hennes kropp och vad betyder det för honom? Om ingenting, ja då blir det ett egenmäktigt förfarande. Tankarna far runt i Esters huvud. Väninnorna varnar Ester, men vid varje ny positiv signal fylls hon av nya förhoppningar, även om det är  hennes egen analys av en gest eller ett sms, där hans analys inte finns med.
 
Det är klart att det saknas en dimension i denna roman, som har med berusande kärlek att göra, men det är väl det som är meningen. Det är det val LA har gjort. Språket ljuder inte av litterära omsvepande övertoner utan blir en sorts exakt kanslisvenka, säkert noga valt i varje situation.  I både samtalen och  Esters enskilda analys blir det en hög intellektuell nivå baserad på beläsenhet och med en bred bildad referensram. Det finns också ett kyligt drag  hos LA.  Det kan kanske ha att göra med att det är aningen lägre temperatur där uppe på toppen av kroppen. Som barnläkare skulle jag önska Ester en  besvarad stor kärlek, som av bara farten leder till en graviditet som blir lyckosam och hon får ett välskapt barn mot vilket det ur Esters bröst flödar en fullständigt villkorslös kärlek mot barnet i en omtumlande oxytisinstorm.
 
Det är säkert många som känner igen sig i de situationer som målas upp. Det är kanske inte lika många, som springer iväg ut till pubar och danshak för att släcka sin hunger efter kärlek, efter att ha läst LA:s bok.

Nu går de teologiska debattvågorna höga i Sverige

                                                    Claes-Göran Bergstrand   Antje Jackelén     Olle Carlsson            
 
 
Det har blivit ett hett klimat i den svenska teologiska debatten. Gamla grundstenar i den kristna trosläran omskrives och övernaturliga fenomen som jungfrufödelse och Kristi uppståndelse tolkas mytiskt. Det är i och för sig inte nytt. Det gjorde redan KG Hammar på den tid han var ärkebiskop.  Christer Sturkmark , ordförande för den ateistska föreningen Humanisterna har lite raljerat sagt, att nu lämnar folk Svenska kyrkan inte för att de inte tror, utan för att de är troende och inte känner sig hemma i kyrkan längre. 
 
Den blivande ärkebiskopen Antje Jackelén började med att tydligt ange att den kristna läran om jungfrufödelsen ej skall tolkas i biologiska termer utan som ett exempel av en då  levande myt i mellanöstern. Hon sa också på tal om jämförelse med Muhammed att Jesus förvisso sagt att han var vägen sanningen och livet, men dock inte påstått att han var den enda vägen. Sofia Camnerin, som är en av kyrkoledarna i den nya samfundssammanslagningen  Equmenia har visat på förskjutningar i försoningsläran och att syndafallet  är ett begreppsmässigt missförstånd. Hon har velat ställa nya frågor om vad försoningen kan betyda för den som mobbas i skolan, lever under förtryck eller den som flyr kriget, alltså något inommänskligt och landar mer i mänskliga relationer än att vara ett Guds handlande för mänskligheten. Thomas Kazen som är professor och  lärare på Ekumeniakyrkans teologiska högskola har sagt att Jesus var en vanlig kille som växte upp i en snickarfamilj och började predika "gudssanningar" och led martyrdöden. Han menar också att Jesu uppståndelse  inte skett i "materiell" mening.  Kyrkoherden Olle Carlsson bedriver en framgångsrik verksamhett i Katarina församling i Stockholm, men han uttryckte nyligen svårigheter med såväl jungfrufödelse, Jesu uppståndelse, himmelsfärd som hans återkomst. Det finns frågor där han lyfter på hatten, men har sådant han förstår och arbetar med. Vid en stor minnesgudstjänst för Anna Lindh, som ligger begravd intill Katarina Kyrka, sa Olle Carlsson att i vår kyrka har vi inte svaren, men vi söker dem.
 
Mot detta har en grupp på tre kända kristna profiler som vill lyfta fram den gamla frikyrkliga väckelsetraditionen, Thomas Forslin, Claes-Göran Bergstrand och Lars-Göran Berg i flera artiklar i DAGEN uttryckt start oro för att de teologiska grundbultarna i den väckelsetradition, som burit fram de samfund som ingår i Ekumenia helt luckras upp och att det leder mot ett annat sorts evangelium. De frågar sig om prof Thomas Kazens teologiska syn skall läras ut till blivande förkunnare, som kommer att vara verksamma i Ekumenia.
 
Det som sker nu är omtumlande och är som en smältdegel. De nya tolkningarna är inte längre bara tankar i huvudet på enskilda personer, utan står på agendan väl synliga för alla. Två mycket åtskilda religiösa kontexter bryts nu mot varandra och det slår gnistor. Frågan är hur dessa två kontexter skall kunna leva tillsammans.
 
Till allt detta kommer den ökande kunskapen om människan, jorden och universum. Urkunderna skrevs under en tid, då denna kunskap inte fanns. En uppdatering för att t.ex. inkludera evolutionen i Guds skapande verk finner jag nödvändig. Många kristna kan det, men för andra är det helt omöjligt.
 

Ingmar Bergman - Lars Norén och deras kvinnor


Lars Norén och Ingmar Bergman är två av de mest framstående teaterregissörer vi haft och fortfarande har i Lars Norén. Bergman var även lika framstående som filmregissör och därför mycket mer känd internationellt. Lars Norén har publicerat två tjocka dagböcker från början av 2000-talet och 10 år framåt. Ingmar Bergman har fått sitt liv med sina kvinnor granskat av landets främste snuskletarförfattare Thomas Sjöberg. Sjöbergs bok blir  något tack vare kopplingen till Bergmans moder Karins dagbok.
 
Teatern och filmen är konstarter där de aktiva deltagarna kommer varandra mycket nära och det gör att det starka sensuella inslaget blir ett kraftfält där det uppstår laddningar, attraktioner och relationer. Det är intressant att se hur olika de två regissörerna hanterar dessa. Båda hamnar i förälskelser till sina skådespelare. Norén tar upp det i sina dagböcker. Det handlar t.ex om en mycket yngre norsk skådespelare med starkt uttryck på scenen och med bedårande skönhet. Han blir drabbad av förälskelse som bara finns där, men bär det inom sig och har en egen inre dialog och värper på ägget rätt länge innan han i ett telefonsamtal säger att han älskar henne. Hon har en mycket gott äktenskap till en teaterregissör och vill inget annat än leva kvar i det. Norén blir lite som en tonåring, som skäms för vad han sagt, men kunde inte låta bli och kärleksförklaringen upprepas, Mest njuter han av ruset i ensamhet och stegvis kom känslorna att klingas av. Vid nästa förälskelse redogör båda för sin skuld gentemot den aktuella partnern och kan inte ta steget att ens börja på allvar.  Detta sker samtidigt som Norén genomgår en ömsint långdragen skilsmässoprocess med ett varsamt och ömsesidigt stöttande. Han vill i första vändan, som den enstöring han är, få bo ensam som särbo. Hela processen svänger fram och tillbaka med återkommande omfamningar och de ringer och håller kontinuerlig kontakt.. Till slut blir det dock separation. Norén har även tät kontakt med sina två vuxna döttrar från tidigare förhållanden med olika mödrar.
 
 Ingmar Bergmans förälskelser har ett helt annan förlopp. Han drabbades av oemotståndliga attraktioner, där han nästan på dagen lämnade fru och barn och kastade sig in i ett nytt passionerat förhållande. Han kunde dyka upp hemma hos frun Ellen född Hollender, då med fyra barn, varav ett tvillingpar och meddela att han var på väg till Paris med en ny kvinna. Inga långdragna processer alls. Han tog inte ens av sig överrocken innan han gav sig iväg. Ville väl inte konfronteras. Han spelade in filmen Persona på Gotland med Liv Ullman och Bibi Andersson varvid en passion uppstod mellan Liv Ullman och Ingmar Bergman som vid nästa besök hemma hos frun och världspianisten Käbi Laretei i Djursholmsvillan meddelade att en förälskelse var på gång men att frun kunde ta det lugnt till att börja med. Liv Ullman var dock redan gravid. Flera gånger fick Bergman dras inför tingsrätten och bekräfta sitt förhållande med den nya kvinnan i sällskap med den bedragne och svikne maken. Det blev till slut 9 barn med 6 kvinnor. Han överger alla sina barn och har ingen kontakt med dem. När Bergman som gammal man på Fårö ser tillbaka på sitt liv säger att han var besatt av en sexualitet som tvingade honom till ständiga otroheter och tvångshandlingar, ständigt plågad av begär, rädsla, ångest och dåligt samvete. Han kände sig ensam och rasande (ur Laterna Magica). Hans ursprung som prästsonen från Östermalm som gjorde uppror mot Gud och den snäva sexualmoralen kan vara en del av förklaringen..  Det finns nämligen en skärningspunkt mellan religion, eller mer precist,  religiösa kontexter och sexualitet, vilket kan vara en förklaring till Bergmans vildsint frisläppta begär. Här finns en hel del att spinna vidare på.
 
De två regissörernas personligheter speglas också i deras val av teman. Norén går ett steg djupare i sina utforskningar av människorna i sina pjäser. I relationsdramer går han förbi den ytliga snabba erotiken och ger i mångas ögon en mörk bild av mänskliga förhållanden med starka underströmmar. Han ville t.ex. utforska nazismen och gjorde teater med grova brottslingar inne på fängelser. Norén bliv därför indragen i polismorden i Malexander, där hans skådespelare medagerade till mord och det blev en tung period för Norén. I relationen till skådespelarna har Bergman starkare humörsvängningar och starkare utbrott än Norén. Den sistnämnde är mer ömsint och tänker en stund innan han agerar.
 
Ingmar Bergman brottas som prästson med Gud i sina filmer, vilket inte Norén gör. Berman skrev redan som utbytesstudent i Tyskland samma år han tog studenten i ett brev hem till sin mor Karin och meddelar att han nu lämnar tron. I de filmer som tar upp detta tema som t.ex. Det sjunde inseglet driver han den kampen djupt in i själen.  I övrigt är hans relationsdramer ofta färgade av hans egna upplevelser och de berör men går inte lika djupt ner i det undermedvetna som för Norén.
 
Lars Norén ter sig mer som en mer reflekterande och analyserande person. Han har mer kontroll över sina impulser och skenar inte iväg in i de förälskelser han drabbas av. Ingmar Bergman följer sina impulser utan förbehåll och tanke på konsekvenserna och hamnar i mycket svåra livssituationer. En sak har de gemensamt. De gillar inte sociala tillställningar. Då mår de dåligt båda två.

RSS 2.0