Ullenhag får mothugg om islam som religion och politisk ideologi

 
 
 

Mona Walter med somaliskt ursprung skrev en artikel i tidningen DAGEN riktad till integrationsminister Erik Ullenhag den 21 juli. Det var ett svar på hans artikel i Svd den 10/6 där han talade om en ”samling mot islamofobi”.  Mona Walter slås av den okunnighet som Ullenhag uppvisar om islam som lära, religion och politisk ideologi.  

-

Mona Walter föddes i Somalia och uppfostrades som muslim. Sedan hon kom till Sverige har hon bearbetat sin tro och läst mycket skrifter om islam samt Koranen ordentligt. Det har lett till att hon har lämnat islam, konverterat till kristendomen och integrerats i det svenska samhället. Hon har egen erfarenhet av att ha blivit mordhotad, bespottad och attackerad. Hennes lägenhet är bevakad av muslimer från bilar parkerade på hennes gata, dels för att hon lämnat islam och för att hon uttalar sig offentligt mot islam. Detta säger inte att muslimer i allmänhet inte integreras i vårt samhälle. 

-

Mona Walter har rätt att det finns en stor okunnighet bland ledande politiker och mediafolk om religiös tro över huvud. Sverige är det mest sekulariserade landet i världen. För att sticka ut hakan skulle jag vilja säga att det behövs en erfarenhet av en religiös kontext, för att tillägna sig en djupare förståelse och skaffa sig de insikter som behövs för att vara med och hantera religiösa frågor. Det behöver inte vara erfarenhet från samma religion, som debatten just för ögonblicket gäller. Det kan t.ex. vara en erfarenhet från en starkt fundamentalistisk kristen fraktion som kan användas för att bedöma en annan religion. Stränga religiösa kontexter påverkar verklighetsuppfattningen på ett likartat sätt.  Sådana likheter i påverkan på människor finns om man jämför Scientologkyrkan, Livets Ord och Islam. Att skaffa sig denna insikt är som med yrkesskicklighet. Läkaryrket har förvisso en lång utbildning men det är den långa erfarenheten av att ha sett många patienter och lärt sig mycket som inte står i böcker, som gör att man blir en bra doktor. När det gäller kunskap brukar man tala om intensionsdjup, för att beskriva detta. Många beslutsfattare och debattörer i Sverige saknar intensionsdjup i religiösa frågor.

-

Sedan svenska folket lämnat lutherdomen, där vi indelades i syndare och frälsta har det tomrummet fyllts med att dela in oss i rasister och antirasister. Detta är den nya religionen. Om jag vill problematisera kring något som gör det svårt för muslimer att inordna sig i vårt samhälle, något som är uppenbart, ja, då riskerar jag att bli klassad som rasist. I vårt land tiger vi hellre än söker lösningar av rädsla för att hamna i fascism. Detta är ett sort problem i Sverige liksom i Norge. Utländska media var mäkta förvånade över detta då de var i Norge för 3 år sedan och rapporterade om Breiviks illdåd.

-

Mona Walter berättar att hon, när hon kom från Somalia till Göteborg så predikade imamerna att de nyanlända till Sverige inte skulle inordna sig i det svenska samhället, utan ta hit fler släktingar och skaffa många barn för att öka muslimernas antal i Sverige. Syftet var att kunna bli så stora som möjligt för att påverka landet i muslimsk riktning. Detta säger inget om hur alla imamer agerar. Ullenhag säger i Svd att detta är en myt. Från det intensionsdjup Ullenhag har är han i god tro. Förstår man lite mer hur den muslimska religiösa kontexten fungerar blir svaret mer nyanserat.

-

Med en ökad invandring på grund av en mycket orolig värld och en öppen inställning att ta emot invandrare från svåra krigshärdar, kommer vi också åter att få ett mycket starkare religiöst inslag i vårt land. Detta kommer än mer att utmana det areligiösa Sverige att inhämta mer kunskap i ämnet religion och framförallt hur den fungerar som psykologisk kontext. Den nya svenska rättesmöret att indela oss i rasister och antirasister förenklar verkligheten på ett oroväckande sätt och leder oss in i en ny värld med ögonbindel för ögonen. Det är bra att Sverige ger människor skydd från sönderslagna länder. För att det skall bli bra måste vi lära oss mer hur dessa människor lever, tänker och tolkar verkligheten utifrån sina religiösa värderingar.

 


Tro och sexualitet i Kyrkan

 
 
 Hanna Möllås och Leif Carlsson har tillsammans skrivit en bok om sexualitet i bibeln och kyrkan. De har sett att det behövs en bok, som belyser detta. De vill ge en översikt av hur sexualitet har hanterats i kyrkan genom tiderna. De ser det angeläget att kunna disklutera och samtidigt visa på olika åsikter. De definierar inte vad de menar med ordet kyrkan, utan det står där så öppet som det låter genom hela boken. Det framkommer rätt snart att det inte kan gälla för hela kristna kyrkans medlemmar, utan de som bygger hela sin världsbild på skapelseberättelsen i bibeln, som citeras och analyseras flitigt i boken. Vi lever på 2000-talet och många kristna har vuxit in i det evolutionära tänkandet och det borde förtattarna ha problematiserat omkring. Av vad man kan läsa mellan raderna kommer Hanna Möllås från Pingst i Jönköping, hon är barnmorska och sexolog och Leif Carlsson är teol.dr. och lektor vid Högskolan  i Jönköping. Lite grovhugget skulle man kunna säga att de skrivit en bok om sexualitet för sina likasinnade inom frikyrkan
 
Det måste då sägas att boken med titeln Med Hela Ditt Liv är lättast att ta till sig bland fundamentalistiska starkt bokstavstroende kristna. När teologen Carlsson belyser frågorna kring sexualiteten, så blir det med bibeln som grund. Inte bara vad bibeln säger i olika texter i Gamla testamentet, utan som viktig vägledning för nutida kristna. Han beskriver vad bibeln säger om t.ex. homosexualitet, vilket vi alla känner till, men lyfter inte  på riktigt in det i vår allmänna debatt i samhället på det sätt som hbtq-frågor diskuteras. Det finns rapporter från USA, där det framkommer att kyrkorna tappar mycket ungdomar. Frågor som väger tungt för ungdomarna, när de beslutar att lämna sina kyrkor är frågor kring könsidentiteter. I sin hänvisning till Adam och Eva låter Carlsson tankarna sväva fritt krig vad om hände i Edens lustgård. Han låter oss förstå, att det var inte av ett simpelt fotben som Gud tog och gjorde Eva, utan ett revben närmast hjärtat, för att påvisa den nära  relationen mellan de två könen. De skapades för att "bli ett" och av det drar Carlsson slutsatsen att de hade sex före syndafallet. Han går då emot vår störste kyrkofader Augustinus, som menade att den påträngande sexualiteten  var ett resultat av syndafallet. När sedan Gud säger till Eva efter syndafallet att "Din man skall du åtrå, och han skall råda över dig" menar Carlsson att det betyder att kvinnans sexuella drift skall riktas mot mannen, underförstått inte mot kvinnor.
 
Mycket av syndastämpeln inom kyrkan kring sexualiteten handlar enligt redogörelsen i boken om hur mannens säd hanteras. Säden är till för fortplantningen och säden får inte spillas bort i onani eller i icke homosexuella samlag som mellan män. Det kunde hända under medeltiden att en munk som onanerat blev utesluten från klostret i sju år. Då var det de tankar som ledde till onanin, som man brännmärkte och inte den fysiska handlingen. För kvinnor är det mindre problematiskt, då mannens säd inte är inblandad.
 
När Hanna Möllås som barnmorska och sexolog skriver blir det mer allmängiltigt och som det brukar låta när sexologer talar. Hon blir mer självklar och förankrad när hon talar om den vuxna kvinnan, barnafödandet och parrelationer. När hon talar om barns utveckling är hon inte lika förankrad kan jag tycka från mitt barnläkarperspektiv. Hon gör dock sina återkopplingar till skapelseberättelsen för att klargöra. Hon vågar dock citera Höga Visan och lyfta fram de texter som tydligt beskriver kvinnans könsorgan och hur de fungerar under upphetsning. Som t.ex. när mannen säger till sin älskade: "Ditt sköte är som en kupad skål - må vinet aldrig saknas!"  Hanna Möllås ger också råd till ledare och samtalsledare att vara professionella och inte ge sig själva som exempel vare sig i positiv eller negativ mening avseende egna erfarenheter. Hon pekar också på behovet av handledning och inte släppa in yngste ungdomsledaren till gruppsamtal om sex. Det bör hellre finnas en grupp i församlingen som  gemensamt håller i dessa frågor.
 
Möllås och Carlsson måste naturligtvis vara medvetna om för vilken publik de skriver. När de ändå skriver en bok om sexualiteten i Kyrklig praxis, så borde de sagt några ord om den begränsning som deras förankring utgör. Boken kommer inte att köpas in av skolverket, men i frikyrkliga församlingar och på deras ungdomsläger kan den användas.
 

RSS 2.0