Eskil Franck: fjärde generaitonens präst som avsade sig ämbetet

 
 
Eskil Franck är född i en prästfamilj som från far till son i fyra generationer försett Västsverige med präster i 200 år.  Hans farfars farfar Benedictus Jonae Carlsson föddes 1768 och var konstraktsprost i Slöta, Västergötland. Eskils far Gerhard Franck föddes på Ödsmåls prästgård i Bohuslän år 1910 och antog sedemera hustruns släktnamn. Därtill var Eskil Francks morfar, liksom mormors far, farmors far, flera av farfarsfars bröder, farfars bror, två farbröder, en morbror, fyra kusiner och rad ingifta präster. Eskil Franck blev det fjärde barnet i familjen. Näst yngsta barnet, en son, dog under förlossningen, sedan fanns två äldre döttrar. Detta gjorde att Eskils födelse blev till en stor glädje, då prästfamiljen därmed hade säkrat sucssessionsordningen och lade  en stor förväntan på den yngste sonen, nämligen att han en dag skulle vilja bli präst. Han blev det också, men  kom efter 30 år i yrket att avsäga sig prästämbetet. Han har i sin bok Giv mig, min son, ditt hjärta (2013) berättat  utförligt om detta.
 
Eskil kände under hela sin uppväxt att han spelade en central roll i sina föräldrars liv. Han fick en särskilt varm relation till sin mor, mycket beroende på att fadern var upptagen å tjänstens vägnar. Modern lärde Eskil både vett och etikett samt andlig fostran till att bli Guds barn för både tid och evighet. Så fort han kunde fick han läsa biblen både morgon och kväll. Gamla testamentet på morgonen och Ny på kvällen. Detta skötte Eskil minutuöst med läsning av korsvisa parallellställen och anteckningar i kanten.Teologin i familjen var den som Henrik Schartau introducerat och utgjorde en mycket konservativ och sträng kristen tradition. Den drog också en tydlig rågång mot frikyrkligheten, som ansågs alltför känslosamt utlevande och förkastlig med sitt vuxendop, som förnekade Guds nådeshandling mot individen i barndopet. Ärkebiskop Natan Söderbloms första stora ekumeniska möte i Uppsala fördömdes av Eskils far, som menade  att svenska kyrkan hade inget att lära av andra.
 
Eskil var lättlärd, snacksalig och lillgammal och framförallt frågvis. Mamman tröttnade på alla hans varför och satte honom i skolan ett år för tidigt. Det gick bra, men frågvisheten blev större med åren, frågorna blev fler, djupare och i sak mer hotfulla. Som barn kunde det handla om varför han inte fick gå och se på en fotbollsmatch på söndagen, vilket inte lät sig göras. Som vuxen kom frågorna att handla om trons fundament.  Fader Gerhard var ingen stark förebild. Eskil uppfattade honom som instängd i sin prästroll, så som traditionen krävde. Till vardags var fadern mer frigjord med oväntad och förlösande humor och konstnärlig skaparglädje. Spelade piano utan noter och hade bra sångröst och hade en god förmåga att skriva vers.
 
Eskils läraktighet och frågvishethet gjorde att det gick bra i skolan. Han tog studenten med goda betyg. Hormonstormen beskriver han på klassiskt vis för ungdomar i starka religiösa kontexter med själbefläckelsens nödvändiga avslappning men även ångest och ånger med löfte om att inte upprepa igen. Han fann tröst och hjälp i Paulus orden: "Det goda som jag vill det gör jag icke och det onda som jag vill jag inte vill gör jag; jag arma människa, vem skall frälsa mig från denna dödens kropp. Gud vare tack genom Jesus Kristus". Ändå blev det många frågor om "varför" i detta ämne från Eskil i samtalen med ungdomsvänner inom kyrkan och med präster. Eskil fann kyrkans hållning förljugen med en offentlig förkunnelse och undervisning som var sträng: och en mer dold som praktiserades men som man inte stod för offentligt.
 
Väl framme i universitetet hade det blivit mer eller mindre självklart att han skulle läsa teologi och det blev i Lund. Redan i gymnasiet hade han blivit så laddad av sin traditions teologi att han argumenterade frejdigt i kristna gymnasistföreningen och mot en liberalteologiskt inriktad religionslärare. Han var genom år av bibelläsande varje dag väldigt  bibelkunnig och beläst i ämnet teologi med särskilt fokus på Martin Luther, där Eskil funnit en själsfrände. Universitetsstudierna som började 1968 färgades av den politisering som då skedde av samhället och i ungdomsgrupperna, vilket påverkade teologiska institutionen. Detta bidrog till att Eskil stegvis lämnade lydnadens slutna kultur och började ta ansvar för vad han trodde, tänkte och ville med sitt liv. Det blev som en öppning mot en ny värld. Den blev en polarisering mellan kärleken praktiserande mot nöden i världen och det eviga  salighetsperspektivet.
 
Eskil Franck prästvigdes i hemstiftets domkyrka i Göteborg. Han var medveten om att han gick in i denna roll utan att ha gjort upp med sin uppväxts ombonade trygghet och religiösa tro. Prästvigningen blev heller ingen avgörande händelse som skapade ett starkt minne att återvända till när livet som präst blev tungt. Han gick in i rollen med många varför obesvarade.
 
När sedan en möjlighet öppnade sig till akademiska studier på teologiska institutionen  i Nya testamentet exegetik blev det en väg att kunna få klarhet i vad som stod skrivet och hur texterna kommit till. Eskil Franck gick in i dessa studier med öppna kritiska ögon och mottaglig för allt nytt som skulle kunna uppenbara sig. Egentligen hade han inte så mycket att benhårt försvara, då han aldrig tidigare vänt på alla stenar.
 
Denna process kom att leda till att grunden för den kristna tron om Jesu liv och framförallt uppståndelsen gav
i studierna en helt ny svar, som stegvis gjorde det svårt för Eskil att hålla fast vid kyrkans tro. Denna process lämnar jag till läsaren att själv ta del av. Efter att ha blivit föreslagen till biskopskandidat flera gånger men tackat nej, varit rektor för prästutbildningen  och slutligen till sist blev övertalad att var med som en av tre kandidater till ärkebiskopsstolen, då när KG Hammar valdes av regeringen, kom till slut brevet till domkapitlet att avsäga sig prästämbetet och ta konsekvenserna av att den tro han fått med modersmjölken inte höll längre.
 
I Eskils Francks resa finns en logik i utvecklingen, som inte är svår att följa. Han laddades med  tron i prästtraditionsrik släkt. Föddes med ett nyfiket sinne och hade många varför, som han inte fick svar på. Han växte in i sin tradition med många frågor obesvarade. I långa loppet höll inte detta och Eskil Franck känner i dag en tankens befrielse och större uppriktighet och möjliget att med den fria tanken forma sitt liv.
 
 
 
 
 
  
 
 
 
 
 
 
   

Nu konverterar hela familjen Ulf Ekman till katolicismen

 
 
 
 
 
Nyligen skrevs här en blogg om att en son till Ulf Ekman hade konverterat till katolicismen. Det tolkades som ett sjävständigt steg mot något bort från Livets Ord och kanske även en fadersrevolt. Men så kommer beskedet att Ulf Ekman själv skall bli katolik liksom hustrun Birgitta. Det är en chockerande nyhet. Sonens konvertering var lagd några veckor före faderns uttåg. Det kunde då se ut som ett självständigt val, men nu kan det faktiskt vara en fortsatt styrning från den starke ledaren och fadersgestalten.
 
 Att efter 30 år med Livets Ord, en rörelse som burit Ekmans signum och byggts på hans extroverta utåtagerande religiösa hållning, nu lämna allt är en ytterst märklig händelse. Ekman drev igång sin församling i Uppsala med pukor och trumpeter. Han hade laddat upp i en trosröselse i USA med starka inslag av bön för sjuka och extatiska utlevelser och danser. Det förekom även utdrivandet av onda anda de första åren i Uppsala, andar som skulle kräkas ut i tillförda hinkar. Det slets loss grupper från de äldre frikyrkorna och stora spänningar uppstod mellan Livets Ord och andra frikyrkor. Allt detta ligger långt från katolska kyrkans kontemplation, helgondyrkan och stillhet med tända ljus.
 
Ulf Ekman har försökt att klarlägga sina bevekelsegrunder för sitt ställningstagande. Det är svårt att följa hans tankegångar. Vad vi vet är att han påverkats positivt  av något efter sina ekumeniska kontakter med katoliker. Han har föreslagit att frikyrkans högra falang skulle införa ett biskopsämbete, men det har inte tagits emot med några  positiva tillrop.Men från detta till att lämna sitt livsverk är obegripligt. Dessutom har han drivit verksamheten som en familjestiftelse där svärfadern Sten Nilsson ingår. Stora pengar har strömmat in från medlemmars 10%.iga offrande av sina löner och försäljning av Ekmans böcker och vinster i fastighetsbolag. En  stor fråga är vad som händer med familjestiftelsens fortsatta relation med Livets Ord? Vilket ekonomiskt tänkande ligger bakom sortin? Man kan undra vad det betyder att sonen Jonathan Ekman blir verkställande direktör och ordförande i familjestiftelsen Livets Ord?
 
  Sedan kommer hans trogna medlemmar som varje gudstjänst applåderat hans entré på estraden att hamna i ett vakuum. De har satt hela sin liv på att få leva inom Livets Ords religiösa kontext. En del bröt upp från gamla vänner och släktingar, då de valde Livets Ord och vänskapsband slets itu. Merparten av de kristna människor som från början bröt upp från sina sammanhang och gick till Livets Ord hade en syn på katolicismen som ofta beskrevs med betäckningen "Den stora skökan",  som är en stor styggelse i Johannes Uppenbarelse, bibelns sista bok. Dessa godtrogna och bibeltrogna människor skall nu se sin ledare gå in i katolska kyrkan. Om nu ledaren kommer att vara i en helt annan kyrka några kilometer från Livets Ord kommer det att kännas precis som en riktigt jobbig skilsmässa mellan makar. Var har han sina känslor gentemot dessa genomtrogna offrande medlemmar, som satsat allt? Till detta kommer rörelsens medlemmar i katolska länder, som får ytterst svårt att förstå Ekmans konvertering. Dessa har sina relationer med katolicismen baserade på den kamp de fört för att få leva i sitt nya religiösa sammanhang serverat av svenska Livets Ord. Sveket mot dessa är stort.
 
  Det kan ju finnas en agenda som kommer att uppenbara sig framöver. Inom katolska kyrkan är de högre karriärstegen som bäst tillgängliga efter pensionsåldern, som Ekman inom kort skall passera.  Om han når ett biskopsämbete vore en ännu större skräll än hans nu pågående sorti.
Sedan kan man undra hur de katolska ledarna tar emot Ekman. Är hans resa från KFMLR via präst i Svenska kyrkan till en sektliknande församling något affischnamn för katolska kyrkan?  Eller är det en seger för katolicismen?
 
 
 

Niklas Rådström och romanen om bibeln

 
 
Det var ett flertal år sedan, som Niklas Rådström började intressera sig för bibelns böcker. Efter att intresset hade väckts kom som en slumphändelse ett erbjudande från Statsteatern i Göteborg att sätta upp en teater med bibelns texter som grund. Han svarade ja direkt. Det blev en lång pjäs på 4,5 timmar, som spelades under 2012. När det var över satte han sig att skriva en roman på bibelns berättelser. Den kom att  få namnet Boken ock kom ut 2013 på Bonniers Förlag. På en föredrag i Storkyrkan sa Rådström att våra gamla myter är viktiga även om vi inte tror som förr och det var en av ambitionerna att skapa en berättelse från första Mosebok och framåt genom böckernas bok.
 
Historien startar i ett hus, där en gestalt rör sig lite famlande över golvet mot en uppslagen bok med oskrivna blad. Det är i den stund då ännu inget existerar och då tiden inte fanns, men boken väntar på att  fyllas med innehåll. Rådström skriver  att han vet inget om gestalten. Han tänker sig den som en man och beslutar sig för att kalla den för en man, men den går att tänka sig den som en kvinna, könlös eller vän eller han kan vara läsaren själv. Han sitter där drömmande som från en annan värld. Han tänder ett ljus och stirrar på det tomma första bladet. Han fattar pennan och vänder på orden "natt och dag mörkt och ljust". Det är morgon och mörkret lättar. Det är  dimma utanför och blåser kraftigt. Det han ser utanför fönstret skapas i det ögonblick han ser det och han för ner det som i textrader i boken. Han känner till ett flertal olika berättelser om världen tillblivelse, men väljer en som ligger nära det han tänker sig själv. När dimman lättar ser han himmel och hav och han skriver undan vattnet så att stora jordmassor bildas. Han följer skapelsedagarna. Först fanns bara himmel och jord och vatten gör lera av jorden. Ur den leran formas den första människan som blir en man. Han följer berättelsen och låter kvinnan skapas av ett revben från mannen. Även om han finner denna historia primitiv och ogripbar och formad av en tradition följer han den. Jorden fylls sedan av växter och djur. Han skriver in allt detta i sin bok. Det finns en trädgård runt huset och där står bland annat ett träd som ger kunskap om gott och ont och den som äter av det kommer att dö men inte han själv så länge han skriver i sin bok.
 
Så kommer även ögonblicket då mannen och kvinnan äter av kunskapens träd frestade av ormen. Gestalten blir det varse och säger att de kommer att dö. Kvinnan svarar att vi har inte dött och att de blivit lurade av den skrivande gestalten. Mannen och kvinnan  förbereder sig för att bryta upp och den skrivande gestalten säger att kvinnan kommer att föda i smärta. Hon svarar att då får det bli så. Lite sturska och självsäkra ger de sig ut på en lång vandring genom hela romanen.
 
Rådström följer sedan huvuddragen i bibelns berättelser. Den skrivande gestalten har tre änglar som följer utvecklingen utanför hans trädgård och rapporterar. De rör sig fram och åter i tid och rum: " nu och då och sedan är ett och detsamma". Enligt den logiken kan för änglarna fågelungen krypa åter in sitt ägg och stänga det om sig. Den första ängeln kallas Herrens ängel och de andra bara den andra och tredje ängeln. Den sistnämnda bär med sig en kopia av den framväxande boken. I takt med att tiden går känner änglarna att de tappar greppet om utvecklingen. Texterna som växer fram i boken i boken är både noteringar i efterhand, när det händer saker och i förväg, som när han skriver in kommande släktled. Han frågar sig själv  "om det är något redan inträffat som han berättar eller något som han själv har makt över"? Änglarna blir mer och mer vittnet till en  historia de inte längre förfogar över. Alltmedan tiden går börjar den andra ängeln klagar över att människorna inte lyssnar längre på dem. Den andra och tredje ängeln blir mer indragna i människorna tvister och välsignar de krigandes vapen och ser passivt på när liv spills. Herrens ängel håller sig borta från sådant.
 
 Mannen och kvinnan blir fripassagerare på Noaks ark gömda i nedre delen av båten. Rådström är ofta trogen urkunderna i sin skildring  Noak, Abraham, Sara och hennes tjänstekvinna Hagar, den låga väntan på sonen Isak och uppdraget från Gud att offra honom på ett altare blir i Rådströms språkdräkt livfull och målande. Liksom Isak med sönerna Jacob och Esau samt Jakobs söner och Josef som hamnar i Egypten. Som läsare dras med av Rådström lust att berätta och glömmer av och till gestalten som sitter och skriver i sin bok. Ibland undviker Rådström kärnan i en delberättelse som Lot och hans söner samt Sodom och Gomorras straff och fall i eld och hagel. Sodomin och varför Lots döttrar låter fadern dricka sig full av vin blir en egen variant hos Rådström. Det är nog tidsandan som lägger ett raster på ursprunget.  Den gud som israelerna apostroferar och som de ber till och har dialog med och vars talan profeterna för skrivs med stor bokstav (Gud).  Under läsningen har man ingen tydlig känsla att denne Gud har så mycket med den skrivande gestalten från Eden att göra. Dom går isär om man nu trodde något annat i början. Han som skriver representerar snarare alla vi som grubblar och vill förstå och änglarna representerar våra egenskaper av tvivel och ifrågasättande (andra ängeln), tillit och förströstan (Herrens ängel)  och sökandet i skrifterna (tredje ängeln).
 
Moses med sin uppväxt i Egypten, mordet på en egyptier i vredesmod, hans flykt ut i öknen och kallelsen från den brinnande busken och uppdraget att leda folket tillsammans med brodern Aron tar liv och drar in läsaren oemotståndligt. När Mose får lagens tavlor på Sinai berg är Herrens ängel med och delger innehållet. Mose får där uppe se på ryggen. Väl nere från Sinai möter Mose det knorrande folkets missnöje, som lever som en vågrörelse under hela ökenvandringen.Uttåget ur Egypten sker inte genom att Mose delar Röda Havet med sin stav som det står skrivet. Det omnämnes dock i korta passuar senare som ett traderat minne men någon rådströmskt målande poetisk prosa blev det inte av den mustiga berättelsen.
 
Kung David får en målande ordrik prosa sig tillskriven när han äntrar bokens sidor som en ung kvinnotjusare som "rusar från ett ifall till ett annat, med häftigheten i hans känslor då lusten kommer över honom, då förlusten sliter hans hjärta till trasor, då vällusten, leklusten, livslusten styr hans dansande steg". Sonen Salomos som David fick med Batseba  får vara med om att bygga det storslagna templet med plats för den heliga arken. Invigningsfästen stördes av domedagsprofeten Amos som förutspådde templets fall under svåra krig. Dessa krig och tillfångatagande av många av männen samt förstörelsen av templet blev senare en verklighet. Männen hamnar i babylonisk fångenskap. Mannen och kvinnan från berättelsens början kommer ifrån varandra just innan passagen av floden Jordan till löfteslandet. Kvinnan gråter sig förtvivlad av saknaden blir outhärdlig. Mannen får besök i sin fångenskap i Babylon av Herrens ängel för vilken han sörjer och hoppas.
Slutresultatet av den långa vandringen genom öknen till löfteslandet slutade inte lyckligt. Nordriket kom att falla för assyriernas händer och Sydriket för Babylons arméer. Resterna som återhämtar sig kom romarna och belägrade. Amos son Jeremia fortsätter att klaga på folkets synder och avgudadyrkan.
 
 
De poetiska böckerna som Höga Visan, Ordspråksboken, Psaltaren och Predikarens texter liksom Kärlekens lov av Paulus väver Rådström in i den löpande texten, när det så lämpar sig. I mannens och kvinnans relation flödar kärlekens varma texter från Höga Visan. Från Ordspråksboken tar kvinnorna beskrivande texter och hur besvärligt det kan vara för en man att leva med en kvinnor, byter kön på rollerna i texten och gör om dem till beskrivningar av de i fångenskapen frånvarande männen som t.ex: " Det är bättre att bo i en vrå på taket än dela huset med en grälsjuk make".  Den skrivande gestalten drömmer om att åter styra upp berättelsen och ge den mening. Men han  förstår också att livet är en pendelrörelse mellan olikheter. Ont och Gott och tar sina egna vägar!
 
Under den romerska ockupationen utspelas en rättegång, där en dom skall avkunnas av en som uppviglat folket och botat sjuka på sabbaten. Han har också sagt att folk inte skall betala skatt. Han dyker upp utan namn och historia men berättelsen och rättegången är igenkänd av den bibelkunnige i alla sina detaljer. De tre änglarna gör besök och ser på litet avstånd, när de tretton samlas i avskildhet  till måltid för att dela brödet och vinet. Senare i Boken möter vi Jesus vid namns nämnande och hans skarpa undervisning och folkets fylkande runt honom med all sin nöd i sina grundläggande behov. I brödet de bryter tillsammans, delandet och närvaron med folket och hans undervisning blir änglarnas olika divergerande roller som sammanförda till en stor enhet hos den skrivande. Han försöker se dem i folkvimlet, men de glider bort och är svåra att få tag i dem, rent symboliskt känns det som.
 
Innan den fortsatta historien efter rättegången om Jesus fortsätter, återvänder berättelsen till den rättfärdige Job som prövas av stora förluster i ägodelar, familjemedlemmar som dör och sist plågorna i sina egna sjukdomar. Alla tre änglar följer detta drama och får helt olika roller, vilket lämnas åt läsaren att upptäcka. Livets orättvisor och djupaste mening belyses i kraftiga bilder genom Jobs alla lidanden. 
 I slutet av boken förs trådarna samman till en enhet. Den andra ängeln gör sig åter påmind.Mannen och kvinnan återförenas. Hur detta sker står att läsa i Boken. Rådströms regisserade linjer från början till slut som bygger berättelsens skelett knyts samman. Här skapar Rådström egna historier skilda från ursprunget  och läsarens egna funderingarna tar automatiskt vid.
 I det näst sista kapitlet återger Rådström berättelsen om Jona, som inte ville lyda Gud och dra till Nineve och varna mäniskorna. Han flydde med en båt och straffades själv med att mitt i en storm hamna i valfikens buk. Här bjuds på en högklassik text om liv och död och livets grundvillkor, vad det är att leva och dö som är något att se fram emot om nu någon enstaka läsare skulle uppleva något textparti som tungrott.

RSS 2.0