Fifty Shades of Grey - En Recension

  

 

Veckans stora filmhändelse är filmen Fifty Shades Of Grey av regissören Sam Taylor-Johnson. Filmen bygger på den kvinnliga brittiska 52-åriga författaren E L (Erika Leonard ) James boktrilogi Femtio nyanser av honom om böjelser för överenskommet våld i samband med sexuellt umgänge, där det handlar om mannens dominans och kvinnans underkastelse.  Trilogin har översatts till 52 språk och sålts i över 90 miljoner exemplar. Nu har den 1:a boken filmatiserats och haft sin premiär. Intresset har varit stort och förköpen hade i Sverige nått till den höga nivån av 125 000 biljetter.

-

För svenskt vidkommande kan vi säga att filmen nu går upp i det enda landet i världen som har en sexköpslag, som kriminaliserar köp av sexuella tjänster, representerande ett våld mot kvinnor. Vi hade på 80-talet grafologiexperten Hans Scheike med sina kvinnor Agneta Ogebratt och Brita Sylvan, vilka drev ett ridläger för flickor i Kopparberg och sysslade med pisk-i-stjärten terapi.  Hans Scheike dömdes 1988 för sexuellt utnyttjande av minderårig.  Vi har haft Göran Linbergsaffären där polisen som varit rektor för polishögskolan och länspolismästare i Uppsala tillika kallad ”kapten klänning” för sitt stora engagemang i jämställdhetsfrågor. När utredningen om hans sexuella våld mot unga flickor rullade igång fann utredaren och poliskollegan Jonas Trolle i chefens tjänsterum sexleksaker, munbollar, handfängsel, viagra och dagen efter piller.

-

Det finns likheter i filmen till Göran Lindbergaffären. Den manliga huvudrollen Christian Grey spelad av Jamie Dornan är en framgångsrik känd miljardär och företagare som håller tal om välgörenhet på den högtidliga examensdagen för skolan, där den unga kvinnan Anastasia spelad av Dakota Johnson tar sin examen.  De har då redan träffats, när hon skulle för skolans tidning göra en intervju med Grey. I det mötet uppstår laddningar och Christian Grey vill träffa Anastasia igen.  Hon kommer från en vanlig familj och arbetar extra i en ”Clas Ohlsson affär”. Tidigt i relationen inviger Christian Anastasia i sin böjelse för dominans och underkastelse. Han har ett kontrakt som han vill ge henne, där han drar upp riktlinjerna för vad han vill göra med henne.  Hon är en oskuld. Hon lockas av hans kändisskap och rikedom. Hon får en egen bil och får flyga helikopter och segelflyga med honom. Hon lockas inte bara, utan får äkta känslor för honom. Han deklarerar tydligt att han sysslar inte med romantik. Det är inte hans stil.  Han visar henne sitt specialrum fullt av flätade rep, handfängsel i både tak och väggar samt ögonbindlar och diverse piskor.

-

Om hon skriver på kontraktet skall hon få ett fint rum i hans hus. Där får hon sova i egen stor säng. Han kommer inte att dela nätterna med henne där. Att sova med sin partner, det ägnar han sig inte åt men väl det sexuella våldet.

-

Anastasia gör sina försök att komma förbi den hårda fasaden, men han står emot.  Det glimtar i några repliker att han haft svåra upplevelser i barndomen, men det är bara som en förbipasserande ytlig information.  Efter att hon rensat från de värsta grovheterna i kontraktet skriver hon på.  Hon orkar dock inte att köra linan ut. Hon vill prata och göra vanliga utflykter. Skräms av hans kyla och kliver ur hela projektet.

-

Problemet är att filmen kör med två budskap. Han får orda mycket om hur bra hon kommer att må av hans frigörande terapi och bli en mer mognare kvinna. Detta budskap fyller större delen av filmen Det är först på slutet, som man förstår att hon har behållit sin vilja till kärlek och ett känslomässigt djupare förhållande och säger sitt tydliga nej till hans bepansrade våldsattityd.

-

Denna film kommer i första hand att ses av tonårstjejer, som har drömmar om rika prinsar och glam och glamour och framförallt gott om pengar, så de kan köpa allt det där de vill ha. Manstypen är en känslokall figur som vill utöva sitt våld mot sina partners.  Vi som i ett par decennier talat mycket emot våldet mot kvinnor och har ett politiskt parti som driver dessa frågor och andra partiledare kallar sig feminister, vi  borde tycka att vi behöver inte denna film. Den ger en fel ingång till kärlek och romantik hos de som söker det för första gången. Tonårskillar kan tro att tjejerna vill ha våldet. En student som åkt fast för våldtäkt, säger sig vara inspirerad och velat återskapa denna film. Göran Lindberg hade på väggen i sitt kontor satt upp ett brev han fått av Gudrun Schyman som tack för hans arbete med jämställdheten. Det visar att vi människor härbärgerar motstridiga tendenser och kan välja vilka vi vill förstärka och satsa på.

 

 


Modig självbekännsle av en åsiktskontrollant

 
 
 Expressenjournalisten Ann-Charlotte Marteus skrev en modig självbekännande artikel som många har väntat på. Det handlar om den åsiktskorridor som varit befolkad av  mediafolk och politiker, som vetat vilka åsikter som skall föras fram och vilka som skall bekämpas och tystas ner. Det handlar också om den stora lock som lagts på t.ex. att problematisera frågor som rör invandringen. De som har försökt med det har märkt hur svårt det är. Då har rasiststämplen delat ut mycket frikostigt. Läs förövrigt bloggen här den 29 december 2013.
 
A-CH Marteus skriver att hon kände någon gång vid år 2002 i samband med folkpartiets förslag om språktest lades fram, att nu var det dags att ställa sig på barrikaderna. Språktestet var tänkt som en kontroll på invandrares inlärningsnivå av det svenska språket. Samtidigt kom vindar av islamofobi över sundet från Danmark och främst av allt så började Sverigedemokraterna att växa och det påkallade stor möda från korridorfolket att bekämpa det nya rasistpartiet långt till höger. Det gjorde att debattörer som förde vidare SD:s  problematisering av invandringsfrågan attackerades från korridortrumpeterna. A-CH Marteus skriver: "Åsiktskorridoren hade samma magiska egenskaper som Doctor Whos Tardis: När man är inne i dess värme verkar den oändligt stor, lika stor som Sanningen. Det är först när man med akut samvetsångest tar ett steg ut som man upptäcker hur smal den är. Och krympande" Den insikten blev än mer påtaglig när det inte bara kom rasistmejl till A-CH Marteus utan oroliga vanliga svenskar som börjat förstå att vi nog inte hade bostäder till de stora strömmarna av asylsökande som kom. De sistnämnda frågade vad de skulle rösta på i valet, eftersom de inte kunde tänka sig att rösta på SD.   
   Ja, man kan undra hur A-CH Marteus´ artikel kommer att bemötas. Tigas ihjäl av alla som är kvar i åsiktskorridåren?. Det är nog inte så många som kan göra samma bekännelse. Det är för smärtsamt.  Denna fråga om rasism och antirasism har i Sverige fått religiösa dimensioner. Sedan religionen med lutherdomens synd och nåd kränkt sig ur folksjälen har dualismen rasism/antirasism tagit dess plats. Det är därför det är så svårt att bryta, trots den krassa verklighet som vi kommer att möta. När en liberal nyligen undrade hur kommunerna skall klara ytterligare 400 000 asylsökande på kort tid, replikerade en MP-politiker att sådan retorik göder de mörka krafterna.
 
Vare sig de vill det eller inte, så kommer korridorfolket att få möta verkligheten och spotta i nävarna och anpassa sig till en sannare verklighetsbeskrivning. Det är enda vägen att få ner SD:s höga siffror i opinionen. De bör inte ensamma stå för den konkreta problemformuleringen visavi invandingen.

Livets Ord och Katarina församling på Söder i Stockholm

 
 
 
När Livets ord skulle inviga höstterminen för sina skolor 2014 valde man att göra det i Katarina kyrka på Söder i Stockholm. Det fanns antydningar om att Livets Ord kände sig befryndad med Katarina församling och ville placera församling i den karismatiska rörelsen. Visst händer det saker i Katarina kyrka med betydande ökning  av besökare, men så mycket av Livets Ord hittar man inte där. En liten historisk beröringspunkt finns i det faktum att kyrkoherden Olle Carlsson  är född in i pingströrelsen och var som ung med i Citykyrkan då pastor Stanley Sjöberg var ledare där.
 
Egentligen är skillnaden så stor att beröringspunkter måste göras i stora drag, som att det rör sig om två kristna församlingar  - punkt slut.  Bibeltolkning och trons praktiserande utgör motpoler i svensk kristenhet. Livets Ord som ingår i trosrörelsen tar bibeln som Guds rena sanna ord bokstavligt. Jesus dog på korset  för våra synder och uppstod på tredje dagen. Underverken i bibeln är tecken på Guds makt och till inspiration för församlingen att praktisera helbrägdagörelse och driva ut onda andar, vilket i rörelsens begynnelse skedde mycket drastiskt. Skapelseberättelsen speglar hur världen kom till och vår tidsålder är snart slut och Jesus kommer snart tillbaka för att hämta sin församling till himlen. I rörelsens första tid växte den med tillströmning från redan troende människor från andra frikyrkor. Det hade blivit för tort och stelt i deras hemförsamlingar. I Livets Ord fick man ge sig hän. Det har nog aldrig varit stora skaror direkt från icke religiösa miljöer som har anslutit sig. Utomlands i församlingens mission finns en tillväxt, som till viss del handlar om att gå från icke tro till tro. De som ansluter sig vittnar om en tydlig omvändelse, som följs av ett vuxendop om inte det skett tidigare. Man byter kontext i ett ögonblick och lämnar ett liv i synd och livet i församlingen är det mest väsentliga i livet.
 
I Katarina församling kan man höra predikningar om att Jesu uppståndelse inte skall tolkas bokstavligt. Hans underverk är metaforiska berättelser. Att vatten blir vin i bröllopet i Kanan handlar om vårt sökande efter glädjen, ty vinet symboliserar glädje. I gudstjänsterna har man slutat att läsa Svenska kyrkans trosbekännelsen och sjunger stående i stället psalmen "Jag skulle vilja våga tro" av T Littmark, Det talas mycket mer om Guds bottenlösa kärlek än att Jesus kommit hit för att frälsa oss ifrån våra synder. Hans blodiga död kan uttryckas i en predikan som motbjudande i sitt öppnande av frälsningens väg. Jesu himmelsfärd kan raljeras som svårtolkad sputtnikfärd Alla mässor böjar i Tizébönen med ett rop ur själens djup: "Herre hör min bön, Herre hör min bön svara  mig när jag ropar". I allt detta finns en ton och ett anslag som fungerar och berör människor. Kyrkan har ställt sig på de frågande och sökandes sida och möter dem där i själva gudstjänstordningen. Det förekommer delgivningar (vittnesbörd) om djupgående förvandlingar. Man talar inte om nya som kommit till tro, men snarare hur många som gått igenom församlingens tolvstegsprogram, som finns för både missbrukare och normalstörda. Nya människor tas direkt in som volontärer. Ingen frågar hur eller vad man tror på. Det är liksom en privatsak och många privata varianter finns det.  Pånyttfödelse som i Livets Ord handlar det inte alls om.
 
Det kan vara intressant att notera att så olika innehåll kan beröra människor och föra dem till ett sökande och in i aktiv tro fast naturligtvis på väldigt olika sätt rent psykologiskt. Det säger att tolkningsmodellerna inte är avgörande utan hur det hela förpackas och framförs. Det kommer dock att attrahera olika typer av människor. 
 

RSS 2.0