#metoo Det sexualiserade samhället

 
 
Som en löpeld över stora delar av världen har via twitter och harchtaggen  #metoo en störtvåg av vittnesmål uppmärksammat kvinnors utsatthet med sexuella trackaserier och våldtäkter. Sverige som anses vara det mest jämställda landet i världen med de mått man mäter med som, rätt till utbildning och arbete samt att bestämma över sina liv och vem man skall gifta sig med samt när man skall skaffa barn. Dock ligger vi kanske inte alls bättre till än andra länder, när det handlar om sexuella trakasserier, som tafsande på kvinnors kroppar och tillmälen och hur deras kroppar är formade.
 
Kvinnors utsatthet är ju inget nytt utan har förekommit länge. Det nya nu är att det fått en kanal att föra fram det i sociala medier och de stora tidningsdrakarna, där man också hänger ut män med namns nämnande. Sannolikt har det ökat i takt med tilltagande exponering av kroppar i reklam, TV och film och sociala medier i takt med urbaniseringens förflyttning av folk från landsbygd till städer. Detta har fört med sig en förskjutning från väl rotade, stabila, jordnära relationer till fler ytliga kontakter.
   Den sexuella frigörelsesrevolutionen har öppnat för ungdomar en större frihet till en sexualitet, som inte måste ramas in i formella regler som bröllop och familjebildning.  Utveckladet av knullakompisar har en icke oväsentlig spridning bland högstadie- och gymnasieungdomar, vilket praktiseras av både unga män som kvinnor i en gemensam överenskommelse. Partnerbyten bland etablerade förhållanden har också bidragit till en känsla av mer lättillgänglig och önskad bredare kontaktytor, för att experimentera med sin sexualitet. Tusentals unga kvinnor mellan 18 till 35 år tjänar  mycket pengar på att ansluta sig till webbkamera-siter, som tillhandahåller studio, fotograf och betalsystem. Här visar kvinnor att de vet vilka egna kroppsliga exponeringar, som får männen att trycka på betalknappen, varefter de visar allt som tittaren önskar. Denna sammantagna utveckling har gjort sexualiteten mycket mer närvarande i det offentliga rummet och det har gjort det lättare att göra sexuellt laddade inviter. Unga män känner sig ha en närmare väg till att ytligt prata sex med kvinnor och erövra ytliga erfarenheter. I denna atmosfär uppstår mycket av tillmälen och betygsättning av kvinnors kroppar med icke önskade beröringar och tafsande som  beröring av bröst och rumpklappar..
 
Vi har alltså i hela samhället skapat en social kultur som männen inte är helt ensamma bär skulden till, men de blir dess första steg i oönskat beteende efter ett gammalt evolutionärt mönster som initiativtagare. Att förändra allt detta kräver att vi kan se  hela bilden. Det går inte att  lägga ett osynligt handfängsel på män generellt. Det handlar om en attitydförändring, som bland annat har med mänsklig mognad att göra och måste inkludera båda könen. Då handlar det om fostran hemma och undervisning i skolorna och goda förebilder.  En samtyckeslag putsar på ytan och är till för att visa att politikerna gör någonting, men förändrar inget på djupet. Det är ett gigantiskt arbete som ligger framför oss. Vi är mycket sent ute!

HEDERSKULTUR OCH MÖDOMSHINNA

  Det har förekommit inom vår svenska förebyggande hälsovård, att en barnmorska på en ungdomsmottagning har skrivit ut oskuldsintyg, när en flicka från mellanöstern med sträng hederskultur ville bevisa sin oskuld.Tyvärr innebär det att man håller liv i en myt om att kvinnor som inte haft samlag har kvar en mödomshinna och det är en garant för de som hållit på sig till bröllopsnatten.
-

Oskuld kan inom hederskulturer bevisas genom att visa upp en blodfläck på det vita lakanet dagen efter bröllopet. Kan den nygifta kvinnan inte göra det är risken stor att äktenskapet upplöses. Många löser detta genom att med vasst föremål mot ett finger droppa tillräckligt med blod på lakanet och visa upp det för sin man eller föräldrar/svärföräldrar. Jag har fått mig det berättat av libanesiska kvinnor.

-

Man kan förstå barnmorskan i de enskilda fallen, men i stället måste vi hjälpas åt att ta död på den gamla myten. Det finns faktiskt ett underlag för att myten kan hållas vid liv. Som barnläkare kan jag på barnavårdscentralerna vid undersökning av friska barn vid nyckelåldrarna 1-2 månader och 6 samt 10 månader upptäcka på ca 5% av flickorna att de inre mindre blygdläpparna sitter ihop av ett tunt membran, som vi benämner synechier. Det kan variera i storlek från en mindre del till hela inre blygdläppars utsträckning. Vi gör inget åt de under 1:a levnadsåret, eftersom det oftast löser upp sig spontant. Det är ju också praktiskt för blöjbarn att ha som skydd. Vid 18 mån kontrollen följer vi upp flickorna och om det då finns kvar, kan en mild kortisonkräm en gång per dygn hjälpa till att luckra upp och få isär de inre blygdläpparna. Jag mötte en gång en mamma som hade en 4-årig flicka. Mamman kom springande till mig och var alldeles förtvivlad. Hon hade upptäckt synechier på sin dotter och trodde att det inte fanns något där innanför. Det är den äldsta flicka jag stött på under 40 år som barnläkare som haft kvar sina synechier så länge. Skulle det ligga kvar längre hos någon promille bland unga kvinnor så blir 1:a menstruationen slutpunkten för en synechie.

-

En mindre grupp mammor har under årens gång sett dessa sammanfogade inre blygdläppar och hållit myten vid liv. Något annat underlag för den finns inte. Ändå har det blivit en överlevande myt, som skapat stort lidande för unga kvinnor.  Att skriva ut oskuldsintyg kan alltså inte göras på det en barnmorska ser, när hon undersöker tonårstjejers underliv. Det blir enbart en nödlösning och välgörenhetshandling. Med detta innebär också att barnmorskan hjälper till att hålla en falsk myt vid liv.

-

Det är dags att avliva denna dödshotande myt och befria kvinnor främst bland de stora folkgrupperna där hederskulturer alltfort spelar en stor roll. Att det är ovanligt bekräftas av ett fall jag varit inblandad i, där pedagoger i svenska förskolan har tolkat synechier hos en invandrad flicka som omskärelse. Denna personalgrupp ser ju väldigt många flickor och tvättar dem rena under blöjbytarperioden och de kan alltså bli helt ställda om de ser synechier bland förskolebarn. Det bevisar ett det förekommer inte så ofta.

-

Stora organisationer som FN och Röda korset bör driva denna fråga och i vårt land kan vi inom barnhälsovården berätta för föräldrar om det falska underlaget, där det dyker upp. Skolhälsovården träffar många invandrarflickor och kan informera dem som en rutinåtgärd. I sexualundervisningen i skolan bör denna fråga finnas med och gärna referera till det falska underlaget.

 

 


RSS 2.0