Anna Hages bok - Ett viktigt bidrag till bilden av mordet på Olof Palme

 

Anna Hage var som 17-årig tonåring först på plats vid mordet på Olof Palme 1986. Hon satt i en bil som stannade för rött ljus i norrgående på Sveavägen vid korsningen mot Tunnelgatan. Hon tittade ut åt höger från baksätet och såg en man falla mot trottoaren och en annan man sprang bort höger ut på Tunnelgatan och försvann i mörkret. En kvinna vänder sig mot den fallande mannen. Anna kom som för att  hjälpa en skadad. Hon hade inga teorier hur det gått till och vem som hade skjutit. Hon gjorde sina spontana iakttagelser, vilket ger ett mycket bra komplement till alla utredningar, polisförhör och rättegångar.
 
Reflexmässigt öppnade Anna bildörren och sprang mot mannen. Annas kamrat Karin Johansson  följde med. Anna såg att mannen blödde kraftigt  ur munnen och Anna kollade pulsen på halsen. Kunde inte känna någon puls och mannen hade tom blick och såg livlös ut. En ung man dök upp och tillsammans med honom gjorde Anna  hjärt-lungräddning. De fick inget livstecken. Kvinnan var hysterisk och skrek att ser ni inte vem det är. Jag är Lisbeth Palme och där ligger min man Olof Palme, Sveriges statsminister. Lisbeth Palme var enligt Anna och Karin hysterisk och sprang runt i cirklar. Karin fick ta hand om Lisbeth, medan Anna deltog i hjärt-lungräddningen. Lisbeth försökte knuffa bort Anna och menade att det behövdes en läkare i stället. Anna undrade om hon gjort något fel, men svarade att vi måste få igång hjärtat och andingen. Hon gick utbildning till undersköterska och hade tränat i akuthjälp. Anna får blod på byxor och händer. Får servetter av en polisman.
 
Tidsangivelsen när polisen kom blev i efterförloppet ett stort debattämne, eftersom det inom poliskåren fanns två uppgifter!. Ambulans dök upp. Anna och Karin fick följa med i en taxibil till förhör. Taxichauffören skulle också förhöras. Anna hamnar i en ny värld. Hon får en känsla av att polisen inte är så intresserad och vill bli klar fort. Innan de lämnar polishuset kommer två andra poliser in och de har fått uppgift från sjukhuset att Olof Palme är dödförklarad. En polis skjutsar hem flickorna.
 
Styrkan i Annas berättelse ligger i att hon är nollställd inför det som nu möter henne. Hon har velat hjälpa en man i nöd och hamnar i en helt ny värld av förhör från poliser, journalister, advokater och slutligen även åklagare. Hon har inte grubblat över vem mördaren var, utan ville hjälpa en man i nöd och gjorde iakttagelser på platsen, som hon höll fast vid, även om hon ofta fick känslan av att de som förhörde henne ville få andra svar. Ingen hade berättat för henne om förhörsmetoder. Hon kände sig misstolkad och söndermald av återkommande frågor, som redan ställts.
 
Särskilt svårt blev det i rättegångarna, där hon känner sig hårt och orättvist behandlad, ifrågasatt på ett otrevligt sätt. Hon var ju försvarsadvokatens inkallade vittne och då blev ju åklagarens frågor tuffa. Hade hon fått veta detta i förväg så hade det kanske gått bättre. Anna håller dock sin linje av observationerna från Tunnelgatan och Lisbeth Palmes förvirrade beteende.
 
Med Uppdrag gransknings båda senaste sändningar (nr 5 och 6) om Palmemordet och den triggade uppkomsten av misstankarna mot Christer Pettersson (CP) som Palmemördaren och upparbetats  av polismannen Thure Nässén, blir Anna Hages berättelse ytterst viktig. Thure Nässén höll över 40 förhör med knarkaren Sigge Cedergren och lockade med belöningen av 50 miljoner i syfte att få honom att vittna mot CP. Med tanke på fru Palmes träffsäkra utpekande av CP blir Anna och Karins iakttagelser av stor vikt. Karin som på mordplatsen fick ta hand om en förvirrad fru Palme, togs inte till förhör i någon av rättegångarna!  Det är synnerligen märkligt. Anna Hages känsla genom alla förhör och de två rättegångarna är att hennes berättelse inte var intressant. Det talar för en riggad process från början till slut.
 
En bandinspelning som Uppdrag granskning fått ut från Thure Nässéns förhör, avslöjade att han lockat med betalning. Väl i rätten kunde Sigge Cedergren inte ljuga och sade att han frestats av mycket pengar, Åklagaren sade sig ha bandet framför sig och att det där i inte sades något om pengar. Det var en ren mörkläggning av Åklagaren i Sveriges viktigaste rättegång. Advokat Leif Silbersky kallar detta en stor skandal. Anna Hage får rätt  Förhören av polis och åklagaren har en färdig modell som skall föras framtill åtal med alla medel och då nagelfares hennes vittnesmål för att passa in.  Att hon upplever en stor förvirring vid kontakten med polis och rättsväsende finns det fog för då Palmeutredningarna är fulla av konstigheter.
 

Ebtisam Aldebe (c) och Centerpartiet

 
Abtisam Aldebe är muslim och sitter i socialnämnden i Solna och är nämndeman i Solna Tingsrätt. Hon kandiderar till Riksdagen i höst. Han önskar dessutom att få införa Sharialagar i Sverige för muslimer.I ett mål i Solna Tingsrätt om hustrumisshandel friade de två nämndemännen Abtisam Aldebe och Hasan Fransson mannen från misshandeln av sin fru. De två nämndemännen hade flera skäl, som att mannen kom från en fin familj, kvinnan var inte trovärdig och hon grät inte vid sitt inlägg i Tingsrätten. Då hon var gift inom sharialagarna, skulle hon ha vänt sig till makens manliga släktkingar i stället för att gå till polisen. Centerpartiet har blivit skakigt i knäna och uteslutit båda ur partiet.
 
Centerpartiet har varit det mest invandrarvänliga partiet i Sverige och särskilt under det stora inflödet av asylsökande under 2015. Partiet har fört de ensamkommande ungas talan och velat släppa in alla dessa  tonåringar eller män, oklart vilket. Språkröret Gustaf Fridilin var nere på Medbörjarplatsen och stöttade de ensamkommande, när de hade ockuperat torget och trappan till medborarhuset. När åtstramningar blev nödvändiga och regeringen lade fram mer restriktiva åtgärder för asylsökande på en presskonferens  grät förra språkröret Åsa Romson 2011-2017. Annie Lööf sa vid ett tillfälle att vi kunde ta in 300 000 med tanke på våra obebodda marker.  Det stora inkluderande hjärtat har bultat i centerpartiet.  Nu sitter partiet lite yrvaket och skärrat samtidigt och har redan uteslutit de två nämndemännen ur partiet. Vi minns hur bostadsminisetern Memet Kaplan fick gå efter att ha besökt ett sammanhang som inte var politiskt korrekt. Men vad då! Har inte partiet förstått att de människor som kommit hit kommer från helt andra kulturer och religiösa sammanhang, som de levt under i  hela sina liv. Hade centerpartiet trott att de skulle anpassa sig helt till våra normer och värderingar, för de är ju så demokratiska och moderna, så de går ju in hos alla tänkande människor, bara de får kända lukten av våra värderingar.
 
Det är nu som inte bara centerpartiet utan hela det politiska och mediala Sverige rycks ur sin förblindelse. Det är dags att förstå att religioner och kulturer som löpt i århundraden och format människors liv inte kastas av som en ytterrock. Det sitter i hjärtat, hjärnan och blodet. God morgon centerpartiet och stor del av det svenska politiska och mediala etablissemanget.
 
Våra invandrare  stöter hela tiden på stopphanden. Det gäller nicab, könsuppdelade badhus, klassrumens  åtskillnad av pojkar och flickor , sharialagar och böneutrop. Blir det för snävt får vi snart se ett politiskt muslimsk parti, som driver frågorna vi inte är beredda på. Det är dags att inse vad vi står inför och gör oss redo. 
Ett huvud i sanden blir syrefattigt och synfältet med sin överblick försvinner. Det inträffade bekräftar att vi har inte religionen som  ledstjärna, men väl den svenska åsiktskorridoren med det politiskt korrekta. Ramlar man utanför dessa ramar kommer mediadrevet och attacken från sociala medier. Därför kom avsättandet av de tvä nämndemännen från centerpartiet väldigt snabbt.
 
 

RSS 2.0