Anna Hages bok - Ett viktigt bidrag till bilden av mordet på Olof Palme

 

Anna Hage var som 17-årig tonåring först på plats vid mordet på Olof Palme 1986. Hon satt i en bil som stannade för rött ljus i norrgående på Sveavägen vid korsningen mot Tunnelgatan. Hon tittade ut åt höger från baksätet och såg en man falla mot trottoaren och en annan man sprang bort höger ut på Tunnelgatan och försvann i mörkret. En kvinna vänder sig mot den fallande mannen. Anna kom som för att  hjälpa en skadad. Hon hade inga teorier hur det gått till och vem som hade skjutit. Hon gjorde sina spontana iakttagelser, vilket ger ett mycket bra komplement till alla utredningar, polisförhör och rättegångar.
 
Reflexmässigt öppnade Anna bildörren och sprang mot mannen. Annas kamrat Karin Johansson  följde med. Anna såg att mannen blödde kraftigt  ur munnen och Anna kollade pulsen på halsen. Kunde inte känna någon puls och mannen hade tom blick och såg livlös ut. En ung man dök upp och tillsammans med honom gjorde Anna  hjärt-lungräddning. De fick inget livstecken. Kvinnan var hysterisk och skrek att ser ni inte vem det är. Jag är Lisbeth Palme och där ligger min man Olof Palme, Sveriges statsminister. Lisbeth Palme var enligt Anna och Karin hysterisk och sprang runt i cirklar. Karin fick ta hand om Lisbeth, medan Anna deltog i hjärt-lungräddningen. Lisbeth försökte knuffa bort Anna och menade att det behövdes en läkare i stället. Anna undrade om hon gjort något fel, men svarade att vi måste få igång hjärtat och andingen. Hon gick utbildning till undersköterska och hade tränat i akuthjälp. Anna får blod på byxor och händer. Får servetter av en polisman.
 
Tidsangivelsen när polisen kom blev i efterförloppet ett stort debattämne, eftersom det inom poliskåren fanns två uppgifter!. Ambulans dök upp. Anna och Karin fick följa med i en taxibil till förhör. Taxichauffören skulle också förhöras. Anna hamnar i en ny värld. Hon får en känsla av att polisen inte är så intresserad och vill bli klar fort. Innan de lämnar polishuset kommer två andra poliser in och de har fått uppgift från sjukhuset att Olof Palme är dödförklarad. En polis skjutsar hem flickorna.
 
Styrkan i Annas berättelse ligger i att hon är nollställd inför det som nu möter henne. Hon har velat hjälpa en man i nöd och hamnar i en helt ny värld av förhör från poliser, journalister, advokater och slutligen även åklagare. Hon har inte grubblat över vem mördaren var, utan ville hjälpa en man i nöd och gjorde iakttagelser på platsen, som hon höll fast vid, även om hon ofta fick känslan av att de som förhörde henne ville få andra svar. Ingen hade berättat för henne om förhörsmetoder. Hon kände sig misstolkad och söndermald av återkommande frågor, som redan ställts.
 
Särskilt svårt blev det i rättegångarna, där hon känner sig hårt och orättvist behandlad, ifrågasatt på ett otrevligt sätt. Hon var ju försvarsadvokatens inkallade vittne och då blev ju åklagarens frågor tuffa. Hade hon fått veta detta i förväg så hade det kanske gått bättre. Anna håller dock sin linje av observationerna från Tunnelgatan och Lisbeth Palmes förvirrade beteende.
 
Med Uppdrag gransknings båda senaste sändningar (nr 5 och 6) om Palmemordet och den triggade uppkomsten av misstankarna mot Christer Pettersson (CP) som Palmemördaren och upparbetats  av polismannen Thure Nässén, blir Anna Hages berättelse ytterst viktig. Thure Nässén höll över 40 förhör med knarkaren Sigge Cedergren och lockade med belöningen av 50 miljoner i syfte att få honom att vittna mot CP. Med tanke på fru Palmes träffsäkra utpekande av CP blir Anna och Karins iakttagelser av stor vikt. Karin som på mordplatsen fick ta hand om en förvirrad fru Palme, togs inte till förhör i någon av rättegångarna!  Det är synnerligen märkligt. Anna Hages känsla genom alla förhör och de två rättegångarna är att hennes berättelse inte var intressant. Det talar för en riggad process från början till slut.
 
En bandinspelning som Uppdrag granskning fått ut från Thure Nässéns förhör, avslöjade att han lockat med betalning. Väl i rätten kunde Sigge Cedergren inte ljuga och sade att han frestats av mycket pengar, Åklagaren sade sig ha bandet framför sig och att det där i inte sades något om pengar. Det var en ren mörkläggning av Åklagaren i Sveriges viktigaste rättegång. Advokat Leif Silbersky kallar detta en stor skandal. Anna Hage får rätt  Förhören av polis och åklagaren har en färdig modell som skall föras framtill åtal med alla medel och då nagelfares hennes vittnesmål för att passa in.  Att hon upplever en stor förvirring vid kontakten med polis och rättsväsende finns det fog för då Palmeutredningarna är fulla av konstigheter.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0