Liberal politik har inte förstått föräldrakollektivet

 

 Liberal politik strävar efter att få så jämlikt uttag av föräldraledigheten som möjligt och huvudsyftet är att kvinnor skall snabbare stiga uppåt i karriären, så vi får lika många kvinnor på alla positioner i samhället och likvärdiga löner.

-

I den liberala politiken gällande föräldrars villkor, så finns inte barnen.  Utifrån mitt perspektiv, då jag under de 10 senaste åren kontinuerligt mött barn och föräldrar (ca 1200 per år) under 1 års ålder på BVC, så finns en hel del att läxa upp liberalerna med. Möjligen är de heltidsaktiva politikerna flera år från småbarnstiden, så de har glömt hur det var.

-

När man fått sitt barn efter 9 månaders längtan, så ställs allt på ända. Livet får ett nytt innehåll och det lyser i skinnet på de nyförlösta föräldrarna.  Fokuset hemma är helt förbytt. Det som normalt står högs på önskelistan som prylar och karriär, har automatiskt rankats ner till det som livet egentligen handlar om, nämligen närhet, omhändertagande, tacksamhet och att ta hand om det nyfödda barnet. Det blir en period av fördjupad meningsfullhet och föräldrarna har fått ta del av något som är större än de själva. Denna fantastiska mjukvara finns inte med i de politiska brandtalen. Det är löner och karriär som gäller.

-

Den hittills delade föräldrapenningen har slagit relativt bra ut och det har gått i en takt som är rimlig.  Framför allt har papporna vunnit på det. Jag har träffat många fäder, som har fått en ny stor erfarenhet i livet, när de äntligen fått pröva på mammors privilegium, att på heltid vara hemma med ett barn. De får något de inte kunde ha räknat ut i förväg.  Att vara delaktig i ett barns hela dag och efter en period ha första tjing på att få möta barnets behov, det har hjälpt dem att få tag i något som är större än dem själva. De har fått en fördjupad livsupplevelse.  De sitter inte när barnet sover och räknar på hur mycket löneförhöjning mamman skall få i sin framtid. Det är klart underordnat.  Föräldrarna har fått är en ingång till småbarnstiden på lika villkor. Föräldrarna talar samma språk, när de pratar om barnet. Jag har hört flera omdömen från pappor som: ”när jag börjar jobba igen, kommer jag tillbakas som en bättre människa” eller: ”vid 1:a barnet var jag hemma 6 mån, men det var för lite, nu skall jag vara hemma 9 månader. Om mjukvarorna inte får vara med i det politiska samtalet blir slutprodukten krass och inta alls bra.

-

Det är alltstå helt fel att pådyvla föräldrar, hur de skall göra med tiden som småbarnsföräldrar, utan att man som politiker förstår vad man klampar in i. För liberalerna är det viktigare med de politiska slagorden om kvinnors frihet och karriär i samhället.  Kristdemokraterna har förstått, att man måste ge föräldrarna fullt mandat att välja sina liv under familjens viktigaste period.  I verkligheten är det så att det finns egenföretagare bland fäderna utan anställda. För dessa är det problematiskt att stänga firman i flera månader och inte dra in några pengar alls. För denna grupp försvinner pappamånaderna helt och denna familjegrupp missgynnas. Dessa familjer måste själva få välja hur de tar ut föräldrapenningen. Jag har inte hört någon politiker tala om den här gruppen. Våra politiker framhåller helt riktigt att fäder ofta tjänar mer än mammor och det styr uttaget. Lösningen på det problemet, kan vi dock inte lägga på föräldrarna.

-

Det som nu händer i pappakollektivet är en lobbning på kalas och släktträffar från de som känt på att ta ut föräldradagar till de som ännu inte gjort de att verkligen pröva på. Den processen kommer att bli kraftfullare framöver. Det finns redan en ökning och det växer snabbare för varje pappa som går in i det. Låt denna interna dynamik göra resten av arbetet mot jämnställda föräldrar. Klampa inte in med  nya fixerade relationer i uttaget. Det löser sig självt. OK, kanske lite långsammare, men det blir på föräldrakollektivets villkor. 

-

Det är också upp till bevis att mammor har ökat i löneligan på grund av att det jobbat mindre hemma. Jag tror inte det.

-

 Löner skall sättas i sedvanliga förhandlingar och egentligen borde arbetsgivarnas attityd till föräldrars arbete hemma under småbarnstiden förändras i grunden genom en kovändning, där frånvaron från arbetet vid uttag av föräldramånader prioriteras. I dagsläget resulterar det i en eftersläpning i löneligan sägs det. Varför inte tiullskapa en bonus i lönesättningen, för dem som varit hemma med sitt nyfödda barn. Ett nytänkande, där livets mjukvaror skall vara med vid förhandlingsbordet och ett erkännande av dess långsiktiga värde för samhället, som ger effekt långt upp i tonåren. Trygga familjer och trygga barn tjänar vi alla på. Föräldrar skapar vår framtid. Politikernas stress på småbarnsföräldrarna lyfter vi bort och lägger det på arbetsgivarsidan med denna modellösning. Jag är inte dum. Jag förstår att företagare kan skratta åt detta. De borde dock som ett första steg framöver anstränga sig att inte låta kvinnors löner påverkas av hemarbetet. Arbetsgivare skulle må riktigt bra i själen om livets mjukvaror fick var med i den krassa ekonomin. 

 

 

 


Med barnet i centrum - det gudomliga i det mänskliga

 

 

I tider när en darrig räddhågsenhet för religiös påverkan vid skolavslutningar har orsakat att präster är portförbjudna, när rektorer väljer att avsluta skolåret i krykor, så förs en debatt om allmängiltigheten i våra egna kristna jultraditioner, trots allt (Maria Schottenius DN och Ulf Jonsson Newsmill).  Allmängiltigheten ligger mycket i fokuseringen på barnet som är så centralt i julevangeliet.

-

Om vi inte vore så valhänta och rädda för de gamla mytiskt/religiösa traditionerna vi har i julens budkskap, skulle vi kunna vaska fram något användbart och följa budskapet att låta det gudomliga bli mänskligt.  Att helt släppa våra myter gör oss historielösa och nakna inför framtiden

-

Som barnläkare kan jag inte annat än hålla med. Om vi för ett ögonblick först får fokusera på de många gånger ett havandeskap slutar lyckligt med ett välskapat barn, så är det inte bara kvinnan som blir medicintekniskt förlöst i förlossningsrummet. Föräldrarna blir också förlösta till en stor häpenhet och lycka. Barnet öppnar upp flera låsta rum och fyller de vuxna runt barnet med en gemensam värme och förundran. 

-

Det blir som en nystart för föräldrar, som hamnar i något som är större en de själva tillsammans och livet får ett nytt fokus i vardag som helgdag.  Detta utflöde från källor inombords till ett barn är varje gång en kraftkälla som bär tillräckligt länge för att ge en bestående påverkan och blir en viktig ingångsväg till föräldraskapet. Det kan se ut som ett tuttinuttigt rus av navelskådande föräldrar i något som liknar en förälskelse. Dock, sätter jag större tilltro till föräldraskapets förlösning såsom liggande på ett djupare plan och sträcker sig bortom det snävt egoistiska och förlägger fokuset utanför dem själva.

-

Jag ser detta påtagligt alltmer hos fäder, som tar del av det tidiga föräldraskapet inte bara 2 månader utan mellan 6 till 9 månader.  De berättar om en inre förändring i samspelet med det lilla barnet på ett nytt sätt som inte vore möjligt utan föräldrapenningen. Många gör det med stor lust, även när 2:a barnet kommer. Nu sker detta officiellt i Sverige under en vinande feministpiska, men under ytan pågår en helt annan process.

-

Ett barn varder oss fött och från det strålar en stor härlighet, för att travestera julevangeliet. Det sägs ibland att kärleken i förälskelsen skapar något större än de två inblandade människorna tillsammans. Det är säkert så ett tag, men med barnet konkret närvarande blir det otvivelaktigt så att kärleken i familjen ökar med ett nyfött barn .  Det finns alltså en kraft att hämta i fokuseringen på barnet och att våga känna tillit till det som flödar fram inifrån och ut till barnet och låta sig förändras.En av våra främsta feminister i Sverige, Gudrun Schyman, berättade i frälsningsarmén lokal under almedalsveckan för ett par år sedan om denna totalt omvälvande villkorslösa kärlek till ett barn.

-

Denna förvandling av vuxna människor sker ständigt och är av stor betydelse och är värt att ägna julen åt och kanske att återkoppla till, när barnen blivit lite större.  Som alltid i livet finns det andra upplevelser fyllda av komplikationer med nyfödda barn och svåra psykosociala omständigheter, där vi i vården gör allt vi kan. Även där ser vi ofta en styrka och kraft i det tidiga föräldraskapet, som inte vore möjligt om inte just barnet fanns där med sitt nya tillskott av liv, som också mobiliserar stora kraftinsatser från omgivande vuxna.

-

Ett steg vi kunde ta politiskt är att inspirerade av julens budskap göra barnkonventioner till lag i vårt land och göra betydligt större satsningar för våra barn och deras framtid. Det är trots allt en av de bästa investeringar vi kan göra. Hur vi behandlar våra barn påverkar vad de gör med sina liv och hur de sedan bygger samhället vidare.

 


Estelle har landat och döpts - till vilket klimat?


Estelle



Nu har Victoria och Daniel fått sitt första barn, en dotter och hon är nu enligt alla reglementen döpt i Slottskyran på Stockholms slott. Hon tycktes världsvan och följde hela föreställningen lugn i föräldranras och ärkebiskopens armar. Inte en pip gav hon ifrån sig. Ceremonielets lagar ligger djupt förankrat i generna. Det var så sagolikt det bara kunde vara. Hon sneglade snett åt sidan och undra vad som rörde sig i hennes nydanade just öppnade hjärna?

Hon landar i ett Sverige som ser annorlunda ut jämfört med när morfar och mormor gifte sig. Hennes familj är satt under hårdare bevakning. De republikanska krafterna är surt besvikna på att det inte händer något i riktning mot republik i Sverige och har skapat ett nätverk, som går nya vägar än de rent politiska, för att nå framgång. Metoderna är svartmålning av den kungliga familjen.

Under hela hösten gick som en ständig följetång informationen av att kungen finns på bild bland lättklädda flickor på en båt med vilt festande. Drevet blev så starkt att kungen pressades att ställa sig inför kameran och bli utfrågad. Hur var det med Kungens umgänge med de lättklädda? Nu är kungen ingen snabb ordvrängare, så det blev ett osäkert hummade och pustat nekande. Media skredde inte orden. Han var feg och kunde inte erkänna! Bilden fanns hos den svårt kriminelle Mille Markovisc.
När Markovisc blev pressad att lägga ut bilden på nätet tog det två dygn innan den blev avslöjad som ett inklipp från Kungens och Silvias eklatering av förlovningen. 

Under hösten 2010 utkom Thomas Sjöberg med boken Den motvillige monarken, som handlar om vad kungen gjort eller inte gjort för 20-30 år sedan. Att det mest sexliberala landet i världen ojar sig över att kungen har roat sig som ung är märkligt om man inte förstår att det handlar om en kampanj. Sjöberg vet att de som gillar monarkin är moralkonservativa.


TV4 som tillhör det republikanska nätverket har under flera år sänt ett humorprogram som hette Hej Baberia, där Kungen och Silvia framställts som debila dumhuvuden. Silvia som ett språkligt missfoster svår att följa och kvasivettiga svar på frågor och kungen som särskolemässig i sina uttalanden. Silvias far har i TV4:s granskande program framställts som kallhamrad nazíst och lurat en jude att lämna över sin fabrik i Tyskland till sig själv. Drottning Silvia tog detta som ett karaktärsmord och gjorde en egen utredning, som visade på att hennes far givit den judiska affärsmannen en kaffefabrik i Brasilien samt stora markområden.

Camilla Henemark skall komma med en bok, där hon skall berätta om sitt prasslande  med kungen. Det lär bli lite med hårdvara, som kan slå tillbaka. Lanseringen av boken gynnades av TV4, som plockade in henne i Let`s Dance. Det är knappast den stora sexliberala delen av folket som lyfter ögonbrynen, men de vet att det finns tillräckligt med moralkonservativa rojalister i landet, som kan fås att tycka illa om kungafamiljen. Därtill följer att kungafamiljen symboliserar en institution, som är på väg ut ur Sverige, nämligen familjen byggd på en man och en kvinna. Familjebegreppet har blivit mycket vidare än så i och med HBT-kollektivets stora erövringar. Så starka trender driver drevet mot kungafamiljen.

Kampanjerna har givit resultat. Mätningar avseende förtroende för kungaparet har minskat. En del vill att Victoria och Daniel skall ta över. 

I allt detta kommer Eselle att växa upp. Som vinden blåser nu lär hon inte bli någon regent. När det blir dags kan vi ha en republik i landet Sverige.





Nyfödda kronprinsessan


Förstabilden

Så var det dags att ta emot det barn som kronprinsessan Victoria burit inför offentlighetens ljus och blivit så efterlängtat. Kl 04:26  på morgonen den 23/2 föddes ett flickebarn, som omedelbart påkallar en presskonferens redan kl 07:00 i Karolinska Universitetssjukhusets stora Aula. Prins Daniel själv gav beskedet till pressen. Rörd och med gråten i halsen fick världen veta att flickebarnet var 51 cm lång och vägde 3280 g.

Den 19:e juni 2010 hade vi ett sagolikt princessbröllop i Stockholm  Kronprincessan gick in i Storkyrkan med en man av folket, som gick som prins Daniel. Hela landet var besatt av bröllopsyra och den äkta kärleken kunde ingen ta miste på. När kronprinsessan Victoria på slottsbalkongen inför tusentals människor tackade svenska folket, att det givit henne sin prins, så var månget öga vått.

Under 2011 har republikanska nätverket flyttat fram sina positioner och kungafamiljen har blivit hårt ansatt, väl medvetna om att händelser,som den aktuella födeslen kommer att ta stort utrymme och spä på kungayran. Drotting Silvias far Walther Sommerlath har granskats av TV4, som får anses  ingå i det republikanska nätverket, och man har velat visa på faderns nazistiska koppling. Det gällde främst att han övertog en fabrik från den judiske företagaren Efim Weshler, som en stöld.
Drotting Silvia svarade med en egen utredning, som visade att Efim Weshler fick hjälp av  Walther Sommerlath att komma till Brasilien, där han i utbyte mot fabriken i Tyskland fick ett kaffeplantage och 3 tomter.

Tomas Sjöberg och Deanne Rausher gav ut boken Den motvillige monarken, som skulle ge för kungen kompomenternande innehåll.
En famos kungabild, i förvar hos den tungt kriminelle Mille Markovisc, skulle visa en bild på kungen tillsammans med lättklädda flickor. Den gick som en story genom pressen i flera månader och det sades att den snart skulle publiceras. Bilden var kompromenterande sade Tomas Sjöberg. Det var han säker på. Dessutom skulle den vara med i en skandalbok om kungen.

När sedan bilden kom ut i Expressen och Aftonbladet tog det två dygn att avslöja att kungen var inklipp med en bild som togs vid förlovningen mellan honom och Silvia. Hoppsan! Sedan blev det tyst om den bilden och skandalboken kunde inte ta med bilden i den bok som kom ut i januari 2012 föga uppmärksammad.

Det är viktigt att ha en debatt om vårt statsskick. Kungadömen finns  kvar i flera europeiska länder, men republik anses mer demokratiskt och gör att ingen föds till ett högt ämbete.  Med den starkt begränsade makt som kungar och drottnignar har i Sverige, så blir deras politika inflytande i princip inget alls. Däremot gör de stor nytta när Sverige säljs utomlands och öppnar dörrar för svenska produkter.

Frågan är om smutsiga presidentskampanjer, som vi ser både i Europa och USA är eftertraktansvärda, där det inte är generna som styr, men väl pengar och svartmålning. Det finns de som säger att anklagelsen mot förre IMF-chefen Dominique Strauss-Kahn för våldtäckt på städesksa på ett hotell i USA var riggat av presidentkampanjare i Frankrike, som visste att han skulle ställa upp i presidentvalet.

Debatten kommer säkert att gå vidare i Sverige. Vi får hoppas att det bygger mindre på skadalböcker och falska fotomontage och mer på sakliga argument.


Kungen Svenskarna och de Lutherska Arketyperna




Efter det stora kungaåret 2010 med prinsessbröllopet den 19 juni och stor fest, öppen och tillgänglig för en stor TV-publik, har vi fått ett mörkare år med skandalskriverier. Den kom särskilt efter boken Den motvillige monarken utgiven i november 2010 och skriven  av journalisten Thomas Sjöberg, Deanne Rausher och Tove Meyer. Där plockar man fram händelser decennier tillbaka i tiden, då kungen av sina vänner tagits med på fester, där nakna sällskapsdamer och strippor uppträtt. Kungen skall också ha festat på svartklubbar  och skall ha agerat riskabelt.  Hur rimmar detta rotande i gammalt festande med landet Sverige, där den sexuella frigörelsevågen nått sina högsta höjder. Vi har kommit i mål med befrielse av hbt-kollektivet som får gifta sig i Svenska kyrkan  och att få barn är allas rättighet oavsett läggning och konstellation av föräldrar. I fasta förbindelser bejakas snedsteg, som lite extra livsluft. Vi är det mest sekulariserade landet i världen och medan barndopet i kyrkan håller en hyfsad nivå, givetvis utanför alla gudstjänsttider, så har konfirmerandet av detta dop gått ner tilll ca 30%.

Man kan tycka att landet har befriat sig från lutherdomen och innevånarna kan leva ut sina liv efter egna normer. Lutherdomen lever dock kvar som arketypiska rester i folksjälen. Det finns fortfarnde en strävan efter att ha kvar syndabegreppet. En synd som står högt på listan i det moderna Sverige, är att inte på något sätt kunna bli belastad med att vara rasist. Detta har i media i stället för trycksvärta blivit en grå medieskugga över all text som återger negativa problematiserande nyheter rörande invandrares ibland knökliga väg in i vårt samhälle. Denna tystnad har banat vägen för ett nytt rasitiskt parti nämligen Sverigedemokraterna. Man skall heller inte yttra sig i problematiserande termer kring förlsag, som ytterligare gynnar HBT-kollektivet, ty då beläggs man med homofobistämpel och det är en svår synd.

Alltnog har de flesta gamla bastioner fallit. Den finns dock en bastion kvar som står fast vid lutherdomen, såsom lagen förskriver den att vara, och är den starkaste symbolen för familjen med mamma, pappa barn i livslång gemenskap, nämligen kungafamiljen. Detta gör den till en störande symbol för landet.

 Det är givet att kanonerna skall riktas mot den institution som kungadömet utgör. Efter HBT-kampens erövringar är kungafamiljen ett logiskt mål.  Det är alltså inget konstigt att gamla fester, som kungen deltagit i för länge sedan och som enligt det gamla syndabegreppet var fel, nu plockas fram som kanonkulor för att befria landet från kungadömet med sin förankring i kristendomen och det gamla familjebegreppet. Attacken har varit framgångsrik och förtroendet för kungen dalar i opinionsundersökningar.

Det är ju inte så att någon skulle nedvärdera någon idag  som går på nattklubb med striptease och kalla honom för en storsyndare. Thomas Sjöberg skulle inte bli beskylld för det om han gjorde det, men han använder den gamla syndakatalogen och vill få kungen fälld, sannolikt för andra nu högre stående syften.

Har kungen gjort fel, så ligger det i linje med vad som den svenska frigörelseatmosfären bejakade på tiden det begav sig. Det är en stor dubbelmoral, som driver drevet mot kungahuset. Men syftet är klart. Kungahuset skall bort. De obekräftade antydningar som göres, att i de ställen kungen varit på skulle det finnas kopplingar till personer i den kriminella världen är inte alls belagda. De förstärker dock på ett effektivt sätt svartmålningen.

Nej Anna Anka - Svenska pappor är inte tragiska.

Skånskfödda Anna Anka lever som lyxhustru i Hollywood, gift med Paul Anka. Redan som barn upplevde hon, att hon hade ett starkt driv och upptäcktes av en svensk fotograf, som sade att hon var ingen vanlig svensk tjej. Nej, men i USA har hon funnit sitt livselixir. Av naturen beskänkt med ett yttre, som mycket väl går att visa upp och fotograferas har hon funnit något av de välpolerades paradis i landet i väster. Hon är i Sverige har förfasat sig över pappor som byter blöjor  och delar föräldraledigheten med mödrarna.

Som barnläkare har jag ofta träffat dessa fäder. Vanligtvis tar de över mellan 6 och 9 månader av föräldraledigheten och arbetar hemma.  De tar över arbetet från den ålder då barnet är mellan 10 mån och 1 år. Jag kan försäkra Anna Anka om att dessa fäder är inte tragiska. De gör en helt ny upptäckt. Från att ha varit den som sett sin kvinnas mage växa och delat förväntningarna på vad som skulle komma ut till att stötta och vara närvarande under förlossningen, kan papporna nu få uppleva att ta det primära ansvaret och dela vardagen med sitt barn. De gör snabbt upptäckten att eventuella planer på andra projekt, som att fixa källaren, byta garagedörrar och liknande bleknar för den fantastiska upplevelsen att komma nära det växande barnet . Samtidigt får de tag i sitt eget barn inombords och växer som människor. Papporna lär känna vad arbetet hemma gåt ut på. Att det är ett heltidsarbete och ger mycket tillbaka. Föräldrarna talar samma språk, när det gäller barnet och papporna blir mindre benägna att ge sig av från familjen. Rollbytet skapar förståelse mellan mannen och kvinnan. Separationer är lägre mellan föräldrar, som praktiserar detta.  Papporna har upptäckt, att ett barn kan man inte lämna så lättvindigt. På detta sätt bygger  papporna en stabilare grund för sitt föräldraskap, som ger dem en ny sorts relation till barnet, som de inte kunnat få så starkt på annat sätt. Det får betydelse för barnets hela uppväxt.

 Papporna blir helare människor och behöver inte fylla ut en kritrandig kostym på jobbet och komma hem som en gäst och stå ut med 20 min med närheten till sitt barn, som Anna Anka sätter som övre tidsgräns, ty sedan skall han efter en smakfull  middag få en parfymerad, manikurerad och i övrigt sminkad, sexig kvinna att dela säng med. Blir att inte nöjd, får hon skylla sig själv, menar hon.

Tala om olika världsbilder. I den ena polerar man ytorna och rollerna till glansiga karikatyrer, i den andra fördjupar man livsinnehåller ock kommer livets grundvillkor närmare. I båda fallen har de uppstått i demokratiska länder, där det är fritt att välja. Det är bra att det är så. Jag ser den svenska modellen ur ett barnläkarperspektiv som överlägsen. Jag skulle önska att det fick sprida sig mellan papporna i Sverige i den positiva anda, som vi möter det från dem på BVC, som en pappa till pappa reklam och inte i första hand under en feministpiska med rigid kvotering.


Pridefestivalen och heteronormen

Så har 2009 års pridefestival gått av stapeln i sedvanlig pompa och ståt och med media i knäställning med braskande rubriken. DN skrev dagen före marschen att det skulle bli 50 000 i tåget. Nu blev det 30 000. Om några år får vi säkert  mer balans och sund analys. Hbt gruppen har de senste decennierna gjort stora erövringar och intaget mål efter mål. I höst kommer säkert det politikerstyrda kyrkomötet, att rösta igenom att homosexuella kan få gifta sig i kyrkan. Redan kan hbt gruppen skaffa barn och adoptera är tillåtet, men det är knepigt med intenationella adoptioner, eftersom länder med barn, som skall adopteras bort inte godkänner samkönade föräldrar. Vad finns det att kämpa för? Jo, en hel del. Det visar veckans ämne för föredrag, gruppdiskusioner och samtal, nämligen heteronormen. Det finns, menar regnbågsfolket, så mycket av förgivettagande i samhället, som irriterar, som utgår från de heterosexuella. En homosexuell intervjuad i TV menade att det är stötande att utsättas för frågan om man har en flickvän. I stället skall man fråga om vederbörande har en partner. Många liknande situtioner dyker upp nu och då.
 Jag kan vara lite rädd för att om de heterosexuella skall åläggas ett visst språkbruk och undvika vissa begrepp blir det knepigt och arbetet på tolerans kan få ett löjets skimmer över sig och få folk att bli onödigt irriterade.
Om vi nått så längt med att så många lever öppet med sin läggning, så kan väl vår vän i TV-intevjun säga, nej du förstår jag är homosexuell och har en pojkvän! Vore inte det bättre och mindre betselläggande på folks sätt at utrycka sig?
Skapa inte nya konfliker!

Vårkänslor bland sniglar



Helix pomatia (vinbergssnäcka eller romersk snigel)


 

I det lite mer regniga vädret kryper snigeldjuren fram i markvätan. Den 5:e Juni 2009 på förmiddagen träffade jag på detta omfamnande par av vinbergssnäckor.

Snigelgruppen av djur är ju hermafroditer med dubbla uppsättningen könsorgan, dels testiklar, spermieproduktion och penis samt ovarier med äggproduktion och ägglerdare. Därtill finns en liten ficka att samla upp spermier från en motpart (eller flera). Oftast parar sig sniglar, men kan sköta reproduktionen helt på egen hand. Parningen börjar med att den ena ger den andre en hormoninjektion ("love dart")

Detta låter väl som en smidig lösning. Man kan njuta i gräset med en partner, men också välja att låta bli och få sin familj ändå. Glasberget existerar inte i sniglarnas värld. Här finns heller ingen hetero-homodebatt. Ingen behöver gömma sig i garderoben, förlåt skalet därför att man är sexuellt avvikande. Insemination från donator kan man glömma med tillhörande komplikationer angående avkommans genetiska rötter. Det går att befrukta med  sina egna spermier när äggen läggs, så löser det sig. Den långsamma förflyttningen gör att det tar tid att träffa på en partner, därför är det praktiskt att kunna lösa det själv.  Dominans och undergivenhet är inget bekymmer. Vid parning kan ju båda penetrera och lägga spermier i varandras fickor. Inga demonstrativa parader för sin sexuella läggning behövs.Problemet med att den ene "inte har lust" löser sig genom att den lustlöse får en "love dart" hormoninjektion och så fungerar det utmärkt!

Att använda våld i sexakten är nog en omöjlighet. Det enda i den vägen är den lilla hormoninjektionen vid parningens början.  Det blir i slutändan ägg som läggs dolda av vegitationen. De befruktas strax innan.

Sedan kan man fortsätta att njuta av livet. Inget uppfostringsansvar att bråka om. Stress med tider under morgonpasset, dagis, jobb, hinna hämta, middag och i säng för nästa stresspass...nej inget för sniglar. Lider inte av magsår, högt blodtryck eller stroke!


Länge leve Helix pomatia!


Papporna kommer i föräldraförsäkringen

Någonting håller på att hända med papporna i Sverige. Det talas om fördelningen av föräldraförsäkringen. De mer militanta jämlikhetsivrarna vill kvotera lika mellan föräldrarna. Hälften av tiden hemma till vardera föräldern. Andra vill låta föräldrarna få bestämma över sina val själva. Ett argument, som ofta kommer upp är det om ekonomin. Ofta tjänar fäderna mer och det innebär för stort ekonomikst avbräck om pappan jobbar hemma.
Dock ser jag från min BVC-konsultroll som barnläkare en klar förändring, som håller på att ske. Jag träffar varje vecka pappor som tar mellan 4 till 9 månader av föräldrapenningen och arbetar i hemmet och får följa sitt barn genom daganra med matning, blöjbyten, sovstimmar, skrikperioder och lekfulla mysiga stunder och prommenader ute med vagnen. Därute i parken blir det samspråk med fäder i liknande situationer liksom med mammor. Det där med att hinna med huset, garaget och båten är helt som bortblåst. Barnet tar hela tiden i anspråk. Och papporna tycket det är stort och helt underbart. Bara efter några veckor har de hittat rytmen och det lyser genom huden, när de berättar om livet med barnet. Det är den upplevelsen, som är viktig och sprides vidare till arbetskamrater och andra blivande pappor. Vi kan sluta och visa siffror på att pappor ligger statistiskt efter mammorna med att ta ut föräldraförsäkringen. Inom en snar framtid kommer ryktet att sprida sig och statistiken förändras. Tvång skulle förstöra den levande process som nu pågår.
Det som händer är att papporna blir fäder inte bara i huvudet, utan i magen också. Det uppstår en knytning till barnet, som sätter sig djupare, än vad pappor hittills haft möjlighet att nå fram till. Det befärmjar relationen mellan föräldrarna och gör förhållandet starkare. De två pratar samma språk, då de ventilerar barnets bekymmer och glädjeämnen. 
Vi måste ha tilltro till det som pågår och inte sätta oss över och diktera. Det väcker fel känslor och kan förstöra det som nu växer fram.

RSS 2.0