Bussandet av skolbarn till islamsk friskola

 Bussen där Rosa Park vägrade lämna sin plats för en vit man i USA
 
Nu har Kalla fakta på TV 4 visat att det förekommer en könssegregerad bussning av barn i Tensta Rinkeby på sin färd till skolan. Det har förorsakat en kraftig reaktion från politiker och i media. Stadsministern Stefan Löfven tyckte det är förfärligt och att det passar inte i Sverige. Det är en senkommet uppvaknade i det sekulära Sverige. Förståelsen av hur religionen fingerar i det  mänskliga psyket är rudimentär. Det lär komma mer av denna vara framöver.
 
Hur kan det komma sig att en muslimsk skola i Sverige tar sig före att ha könssegregerat bussande för barns transporter till skolan? Ja, i deras världsbild är det helt enligt reglerna. Män och kvinnor har helt olika villkor inom islam. I Moskén har kvinnor sin plats på en läktare avskärmade från männen med ett skynke. På golvet i den stora moskésalen sitter eller knäböjer männen på golvet. I hemmet står kvinnor för den traditionella kvinnorollen med barnafödande, sköta hushållet med matlagning och tvättning av allas kläder osv. När kvinnan går ut handlar det mestadels om att ha helkropps täckande kläder och slöja, nikab eller burka. Dessa människor följer en lång tradition, som varit norm i flera hundra år i de länder varifrån de kommer. Att lättvindigt lägga av sig dessa religiöst betingade normer går inte.
 
I dessa miljöer blir det problematiskt för kvinnor som inte följer klädkoderna och de provocerar män, kvinnor och barn som lever fullt ut i den religiösa kontexten. Detta borde det svenska samhället ha förstått och varit beredda på  och haft ett pågående arbete kring dessa frågor som en reell verklighet. I stället har vi haft vår egen kulturella mössa neddragen över ögonen och inte velat eller kunnat se fullt ut det som nu blir en påtaglig verklighet.. Anpassningar har redan börjat som fallet är med olika tider för män och kvinnor i badhusen.
 
Med tillskottet av muslimer under 2015 års inflöde från mellanöstern är det svenska muslimska samhället snart upp i en miljon innevånare delvis tack vare det höga födelsetalet och kommer att inom en 10 årsperiod att bilda ett politiskt parti, för att säkra ett bevarande av deras grundläggande omistliga värderingar. Detta bör det politiska och kulturella Sverige förbereda sig på. Så länge det finns stora segregerade bostadsområden kommer det att finnas starka bevarande krafter för fasthållande av kulturer med sina rötter utanför Sverige.

Världsamfundet har tappat greppet

Samtiden utrikes
 Vi ser nu en stor ström av flyktingar på väg i huvudsak från Syrien där ett inbördeskrig bryter ner landet och dödar många civila. Det är landets regering och president Assad som  står för det mesta dödandet långt före IS krigföring i landet. Enda sättet för civila att försöka överleva är att fly ur landet i blindo. De flesta finns i länderna runt Syrien. Många finns i Libanon och Turkiet. Det senaste inslaget är att Ryssland med Putin i ledningen har börjat förstärka Assad med krigsmaterial.
 
 Orsaken till de flyktinströmmar varav en del ny ses promenera på vägarna från Grekland upp förbi Serbien till Ungern och sedan vidare mot Österike, Tyskland, Danmark och Sverige är att världssamfundet inte kan agera samfällt i FN, utan står och ser på när ett land fullständigt mals ner och samman. Det är som alltid de stora länderna med vetorrätt i FN:s säkerhetsråd, som gör att vi inte kan lösa de verkligt stora konflikterna i världen. Vi befinner oss på en liten planet i universum, som vi håller på att förstöra med vårt sätt att leva och föra oss själva mot undergång och samtidigt växer spänningarna politiskt, så att nu sker en upprustning av kärnvapen både i väst och i öst. Det är lätt att bli pessimistisk och undergångsprofetiorna  ökar i antal på sociala medier. Sverige är i skarp  ordväxlingskonfrontation med Ryssland och Putin varnar oss för ett medlemskap i Nato, som alltfler partier i Sverige förespråkar.  
 
  Det ljus man kan ta till säg är att många människor har blivit berörda av att se desperata flyktingar som går med packningar, bär sina barn och kör handikappade i rullstolar över svåra passager. Vi ser en medmänsklig aktion i att betala in pengar, komma med kläder och själva ställa upp och möta, när flyktingströmmarna kommer och se dem i ögonen och hälsa dem välkomna. Det är den kraften som är hoppet för mänskligheten. Låt den växa som en flodvåg och kväsa främlingsfientlighet, hat och rasism. I bästa fall blir det en stark motkraft som räddar oss från ett stort kaos, där de stora ledarna mobiliserar vapen och väntar på att kunna slå till.
 
Det finns ingen annan väg än att gräsrotsmänniskor flätas ihop som en mur mot ondskans makter!

Modig självbekännsle av en åsiktskontrollant

 
 
 Expressenjournalisten Ann-Charlotte Marteus skrev en modig självbekännande artikel som många har väntat på. Det handlar om den åsiktskorridor som varit befolkad av  mediafolk och politiker, som vetat vilka åsikter som skall föras fram och vilka som skall bekämpas och tystas ner. Det handlar också om den stora lock som lagts på t.ex. att problematisera frågor som rör invandringen. De som har försökt med det har märkt hur svårt det är. Då har rasiststämplen delat ut mycket frikostigt. Läs förövrigt bloggen här den 29 december 2013.
 
A-CH Marteus skriver att hon kände någon gång vid år 2002 i samband med folkpartiets förslag om språktest lades fram, att nu var det dags att ställa sig på barrikaderna. Språktestet var tänkt som en kontroll på invandrares inlärningsnivå av det svenska språket. Samtidigt kom vindar av islamofobi över sundet från Danmark och främst av allt så började Sverigedemokraterna att växa och det påkallade stor möda från korridorfolket att bekämpa det nya rasistpartiet långt till höger. Det gjorde att debattörer som förde vidare SD:s  problematisering av invandringsfrågan attackerades från korridortrumpeterna. A-CH Marteus skriver: "Åsiktskorridoren hade samma magiska egenskaper som Doctor Whos Tardis: När man är inne i dess värme verkar den oändligt stor, lika stor som Sanningen. Det är först när man med akut samvetsångest tar ett steg ut som man upptäcker hur smal den är. Och krympande" Den insikten blev än mer påtaglig när det inte bara kom rasistmejl till A-CH Marteus utan oroliga vanliga svenskar som börjat förstå att vi nog inte hade bostäder till de stora strömmarna av asylsökande som kom. De sistnämnda frågade vad de skulle rösta på i valet, eftersom de inte kunde tänka sig att rösta på SD.   
   Ja, man kan undra hur A-CH Marteus´ artikel kommer att bemötas. Tigas ihjäl av alla som är kvar i åsiktskorridåren?. Det är nog inte så många som kan göra samma bekännelse. Det är för smärtsamt.  Denna fråga om rasism och antirasism har i Sverige fått religiösa dimensioner. Sedan religionen med lutherdomens synd och nåd kränkt sig ur folksjälen har dualismen rasism/antirasism tagit dess plats. Det är därför det är så svårt att bryta, trots den krassa verklighet som vi kommer att möta. När en liberal nyligen undrade hur kommunerna skall klara ytterligare 400 000 asylsökande på kort tid, replikerade en MP-politiker att sådan retorik göder de mörka krafterna.
 
Vare sig de vill det eller inte, så kommer korridorfolket att få möta verkligheten och spotta i nävarna och anpassa sig till en sannare verklighetsbeskrivning. Det är enda vägen att få ner SD:s höga siffror i opinionen. De bör inte ensamma stå för den konkreta problemformuleringen visavi invandingen.

Ullenhag får mothugg om islam som religion och politisk ideologi

 
 
 

Mona Walter med somaliskt ursprung skrev en artikel i tidningen DAGEN riktad till integrationsminister Erik Ullenhag den 21 juli. Det var ett svar på hans artikel i Svd den 10/6 där han talade om en ”samling mot islamofobi”.  Mona Walter slås av den okunnighet som Ullenhag uppvisar om islam som lära, religion och politisk ideologi.  

-

Mona Walter föddes i Somalia och uppfostrades som muslim. Sedan hon kom till Sverige har hon bearbetat sin tro och läst mycket skrifter om islam samt Koranen ordentligt. Det har lett till att hon har lämnat islam, konverterat till kristendomen och integrerats i det svenska samhället. Hon har egen erfarenhet av att ha blivit mordhotad, bespottad och attackerad. Hennes lägenhet är bevakad av muslimer från bilar parkerade på hennes gata, dels för att hon lämnat islam och för att hon uttalar sig offentligt mot islam. Detta säger inte att muslimer i allmänhet inte integreras i vårt samhälle. 

-

Mona Walter har rätt att det finns en stor okunnighet bland ledande politiker och mediafolk om religiös tro över huvud. Sverige är det mest sekulariserade landet i världen. För att sticka ut hakan skulle jag vilja säga att det behövs en erfarenhet av en religiös kontext, för att tillägna sig en djupare förståelse och skaffa sig de insikter som behövs för att vara med och hantera religiösa frågor. Det behöver inte vara erfarenhet från samma religion, som debatten just för ögonblicket gäller. Det kan t.ex. vara en erfarenhet från en starkt fundamentalistisk kristen fraktion som kan användas för att bedöma en annan religion. Stränga religiösa kontexter påverkar verklighetsuppfattningen på ett likartat sätt.  Sådana likheter i påverkan på människor finns om man jämför Scientologkyrkan, Livets Ord och Islam. Att skaffa sig denna insikt är som med yrkesskicklighet. Läkaryrket har förvisso en lång utbildning men det är den långa erfarenheten av att ha sett många patienter och lärt sig mycket som inte står i böcker, som gör att man blir en bra doktor. När det gäller kunskap brukar man tala om intensionsdjup, för att beskriva detta. Många beslutsfattare och debattörer i Sverige saknar intensionsdjup i religiösa frågor.

-

Sedan svenska folket lämnat lutherdomen, där vi indelades i syndare och frälsta har det tomrummet fyllts med att dela in oss i rasister och antirasister. Detta är den nya religionen. Om jag vill problematisera kring något som gör det svårt för muslimer att inordna sig i vårt samhälle, något som är uppenbart, ja, då riskerar jag att bli klassad som rasist. I vårt land tiger vi hellre än söker lösningar av rädsla för att hamna i fascism. Detta är ett sort problem i Sverige liksom i Norge. Utländska media var mäkta förvånade över detta då de var i Norge för 3 år sedan och rapporterade om Breiviks illdåd.

-

Mona Walter berättar att hon, när hon kom från Somalia till Göteborg så predikade imamerna att de nyanlända till Sverige inte skulle inordna sig i det svenska samhället, utan ta hit fler släktingar och skaffa många barn för att öka muslimernas antal i Sverige. Syftet var att kunna bli så stora som möjligt för att påverka landet i muslimsk riktning. Detta säger inget om hur alla imamer agerar. Ullenhag säger i Svd att detta är en myt. Från det intensionsdjup Ullenhag har är han i god tro. Förstår man lite mer hur den muslimska religiösa kontexten fungerar blir svaret mer nyanserat.

-

Med en ökad invandring på grund av en mycket orolig värld och en öppen inställning att ta emot invandrare från svåra krigshärdar, kommer vi också åter att få ett mycket starkare religiöst inslag i vårt land. Detta kommer än mer att utmana det areligiösa Sverige att inhämta mer kunskap i ämnet religion och framförallt hur den fungerar som psykologisk kontext. Den nya svenska rättesmöret att indela oss i rasister och antirasister förenklar verkligheten på ett oroväckande sätt och leder oss in i en ny värld med ögonbindel för ögonen. Det är bra att Sverige ger människor skydd från sönderslagna länder. För att det skall bli bra måste vi lära oss mer hur dessa människor lever, tänker och tolkar verkligheten utifrån sina religiösa värderingar.

 


Halal-TV havererar



Cherin Awad, Dalia Azzam Kassem, Khadiga El Khabiry





Tre muslimska unga kvinnor skulle göra program i TV-1. De var Cherin Awdad, jurist, Dalia Azzam, läkarstuderande och Khadiga El khabiry, tandsköterska. De fick rätt fria händer att vandra runt i samhället och välja en samhällsfråga för varje program. De började med skillnader i status mellan rika och fattiga områden i Stockholm. Och sedan löpte det på. De aktuella ämnena belystes med småtrevliga intervjuer av människor samt samtal mellan programledarna. Här och där citerades Koranen i avsikt att ge ljus och djup åt frågorna. Syftet med programmmet var kanske att visa hur"vanliga" muslimer är och att minska motsättningarna mellan svenskar och muslimer. De jobbar och utbildar sig i Sverige och finns ute i verkligheten. Nu blev det inte alls bra. De unga kvinnorna kvittrade och skrattade och ventilerade sina spörsmål, som tonårsflickor och unga kvinnor gör på sina kammare och där stannade nivån på samtalen, De nådde aldrig utanför det privat fnittrande rummet, som mina döttrar alltid ville hålla stängt för insyn. Frågorna fick ingen lyftning till den beröringspunkt, där andra utanför kvinnotrilogin kunde känna sig bekväma och tycka att det angick dem. Därmed gjorde programmet inte det som var avsikten, nämligen att närma muslimer till svenskarna utan befäste den stora skillnade som faktiskt finns. Programmet kraschade redan i första sändningen då de muslimska kvinnorna vägrade skaka hand med Carl Hamilton. Nu skall inte det sista programmet den 22 december sändas utan det blir ett samtalsprogram mellan Eva Beckman och Erik Fichtelius med inbjudna gäster. Kritiken faller naturligtvis tillbaka på programidémakarna. De speglar en naivitet och oförttpstående för vad problemet handlar om. Prgrammet har gjort muslimer än mer undanskuffade i vårt samhälle. Den masssiva kritiken och att programserien inte kunde sändas färdigt är väldigt illa och leder inte till något positivt. http://www.aftonbladet/debatt/article3722344.ab

RSS 2.0