Lena Andersson nr 2 - Ester behöver omtumlande förälskele och ett barn

 
 
Med snabb leverans finns nu en fortsättning på Lena Anderssons bok Egenmäktigt förfarande från 2013. Den renderade henne ett Augustpris. Huvudpersonen är den samma, Ester Nilsson, en författare som skrivit sin första pjäs - Tresamhet - och den sätts upp i Västerås. På en kollationering i staden träffar hon den manliga skådespelaren Olof Sten och i Ester uppstår en fladdrande rörelse inombords, som hon inte kunde hejda. Det var blickars möte och hans röst, som berörde henne. Det är också hans tolkning av rollen hon gillar. Det blev igenkänning och kemiska utsöndringar.
 
-
Pjäsen handlade om en man fast i sitt äktenskap och han träffar en annan kvinna, men kan ändå inte lämna sin fru. Esters vibrationer lever ensidigt vidare i den nya boken. Hon hittar på en fråga att ställa till Sten, för en sista kontakt efter kollationeringen, innan hon vänder åter till Stockholm. I hennes hjärnceller och blodbanor härjar en längtan. Hemma på sin gata är hon redan djupt indragen i fantasifulla intimiteter med Olof Sten. Redan nästa dag skickar hon sitt senaste dikthäfte till hemadressen med en neutral hälsning. Liksom i boken Egenmäktigt förfarande och den ensidigt snabba förälskelsen till Hugo Rask sker här en kopiering av den processen. Som det beskrivs är det i Esters hjärna det plötsligt sprakar runt tankar som ger känslovibrationer och så är hon fast. Hjärtats värme är på något sätt frånvarande i Lena Anderssons kärleksintriger. Ester är en ivrig singel, som möter nya situationer fördomsfritt och tar situationer på sina egna meriter och tänder på vad hon ser i stunden.
 
--
Redan på en av de första träffarna går Ester rakt på sak och säger att hon ville dela sitt liv med honom. Hon ville undvika långdragna svårtolkade otydligheter som i Egenmäktigt förfarande och hade laddat upp för ett klart besked. Olofs svar blev helt logiskt: - Men du känner ju inte mig! Ester hör att det var ju sant, men hakar på med att hon nog snart känner honom bättre. Nästa möte blir på restaurang Blå porten på Djurgården i Stockholm och då har Olof Sten tänkt och kommer med sin tolkning med hjälp av den grekiska pygmalionmyten. Han som gjorde en skulptur och blev förälskad i skulpturen. Olof menade att Ester skrivit en mansroll i sin pjäs Tresamhet och Olofs utmärkta tolkning blev Ester förälskad i. Det är det som hänt och Olof bara gestaltar hennes favoritroll! Härmed har Olof Sten beskrivit hur hans person blivit indragen i något som saknar förankring i verklighen och att han inte vill bli insugen i Esters ensidiga tankekonstruktioner utan en djupare kärleksberöring. Olof är gift med sin Ebba och har nämnt henne flera gånger. Ester replikerar: - Så du tror inte att mina känslor har med dig att göra? Svaret blir: - Mycket lite.
 
 
-- Här tappar Ester aptiten och blir lite surmulen. Här borde också relationen tagit slut och Olofs känsla av att sakna en djupare dimension borde ha tagits på allvar och Ester borde ha känt sig avslöjad i sitt ytliga surfande och gott vidare i livet med en ny insikt om sig själv. En av väninnorna säger till Ester att lämna honom idag om du klarar det och öppna dig för någon som inte kan tänka sig att leva utan dig. Det var ju mitt i prick! Vi är då på sidan 30 i en roman på 367 sidor.
 
-- Icke så, utan Ester lyckas hålla kontakten vid liv och det börjar väcka det manliga blodomloppets hormoner till en lek mot ett äventyr, där kvinnor vet att de har god chans att lyckas. Den upprepning som sedan sker från Egenmäktigt förfarande med Esters analyser i hjärnan och tolkningar för att förstå blir långtråkigt och når aldrig in till kärlekens sanna väsen. Konsekvent övertolkar hon det Olof säger till sin egen drömbild och håller på så sätt liv i kontakten. Hon köper sig en bil och blir Olof Stens privatchaufför och älskarinna på hans turnéer landet runt, men får uppleva det svårsmälta att den gifte mannen har behov av att umgås med sin hustru på semestrarna. Ester är den intellektuella kvinnan som borde få en förälskelse besvarad med storm och av bara farten bli gravid och få ett barn. Drabbas av en oxytocinstorm i blodet och förändras av kärleken till ett barn. Efter det skulle jag vilja höra hur Ester beskriver livet och kärleken.

Tro och sexualitet i Kyrkan

 
 
 Hanna Möllås och Leif Carlsson har tillsammans skrivit en bok om sexualitet i bibeln och kyrkan. De har sett att det behövs en bok, som belyser detta. De vill ge en översikt av hur sexualitet har hanterats i kyrkan genom tiderna. De ser det angeläget att kunna disklutera och samtidigt visa på olika åsikter. De definierar inte vad de menar med ordet kyrkan, utan det står där så öppet som det låter genom hela boken. Det framkommer rätt snart att det inte kan gälla för hela kristna kyrkans medlemmar, utan de som bygger hela sin världsbild på skapelseberättelsen i bibeln, som citeras och analyseras flitigt i boken. Vi lever på 2000-talet och många kristna har vuxit in i det evolutionära tänkandet och det borde förtattarna ha problematiserat omkring. Av vad man kan läsa mellan raderna kommer Hanna Möllås från Pingst i Jönköping, hon är barnmorska och sexolog och Leif Carlsson är teol.dr. och lektor vid Högskolan  i Jönköping. Lite grovhugget skulle man kunna säga att de skrivit en bok om sexualitet för sina likasinnade inom frikyrkan
 
Det måste då sägas att boken med titeln Med Hela Ditt Liv är lättast att ta till sig bland fundamentalistiska starkt bokstavstroende kristna. När teologen Carlsson belyser frågorna kring sexualiteten, så blir det med bibeln som grund. Inte bara vad bibeln säger i olika texter i Gamla testamentet, utan som viktig vägledning för nutida kristna. Han beskriver vad bibeln säger om t.ex. homosexualitet, vilket vi alla känner till, men lyfter inte  på riktigt in det i vår allmänna debatt i samhället på det sätt som hbtq-frågor diskuteras. Det finns rapporter från USA, där det framkommer att kyrkorna tappar mycket ungdomar. Frågor som väger tungt för ungdomarna, när de beslutar att lämna sina kyrkor är frågor kring könsidentiteter. I sin hänvisning till Adam och Eva låter Carlsson tankarna sväva fritt krig vad om hände i Edens lustgård. Han låter oss förstå, att det var inte av ett simpelt fotben som Gud tog och gjorde Eva, utan ett revben närmast hjärtat, för att påvisa den nära  relationen mellan de två könen. De skapades för att "bli ett" och av det drar Carlsson slutsatsen att de hade sex före syndafallet. Han går då emot vår störste kyrkofader Augustinus, som menade att den påträngande sexualiteten  var ett resultat av syndafallet. När sedan Gud säger till Eva efter syndafallet att "Din man skall du åtrå, och han skall råda över dig" menar Carlsson att det betyder att kvinnans sexuella drift skall riktas mot mannen, underförstått inte mot kvinnor.
 
Mycket av syndastämpeln inom kyrkan kring sexualiteten handlar enligt redogörelsen i boken om hur mannens säd hanteras. Säden är till för fortplantningen och säden får inte spillas bort i onani eller i icke homosexuella samlag som mellan män. Det kunde hända under medeltiden att en munk som onanerat blev utesluten från klostret i sju år. Då var det de tankar som ledde till onanin, som man brännmärkte och inte den fysiska handlingen. För kvinnor är det mindre problematiskt, då mannens säd inte är inblandad.
 
När Hanna Möllås som barnmorska och sexolog skriver blir det mer allmängiltigt och som det brukar låta när sexologer talar. Hon blir mer självklar och förankrad när hon talar om den vuxna kvinnan, barnafödandet och parrelationer. När hon talar om barns utveckling är hon inte lika förankrad kan jag tycka från mitt barnläkarperspektiv. Hon gör dock sina återkopplingar till skapelseberättelsen för att klargöra. Hon vågar dock citera Höga Visan och lyfta fram de texter som tydligt beskriver kvinnans könsorgan och hur de fungerar under upphetsning. Som t.ex. när mannen säger till sin älskade: "Ditt sköte är som en kupad skål - må vinet aldrig saknas!"  Hanna Möllås ger också råd till ledare och samtalsledare att vara professionella och inte ge sig själva som exempel vare sig i positiv eller negativ mening avseende egna erfarenheter. Hon pekar också på behovet av handledning och inte släppa in yngste ungdomsledaren till gruppsamtal om sex. Det bör hellre finnas en grupp i församlingen som  gemensamt håller i dessa frågor.
 
Möllås och Carlsson måste naturligtvis vara medvetna om för vilken publik de skriver. När de ändå skriver en bok om sexualiteten i Kyrklig praxis, så borde de sagt några ord om den begränsning som deras förankring utgör. Boken kommer inte att köpas in av skolverket, men i frikyrkliga församlingar och på deras ungdomsläger kan den användas.
 

En roman inifrån Livets Ord

 
 
För att få veta hur en religiös grupp fungerar inifrån, ger det mycket att läsa om någon som vuxit upp där och sedan som vuxen människa ser tillbaka och kan berätta. Givetvis blir varje sådan berättelse unik och kan inte ge hela sanningen. De som lämnat sitt sammanhang och sedan skriver tas inte emot väl av sina forna trosvänner, men läses med intresse av de som står utanför. Ändå är dessa vittnesbörd väldigt viktiga. Johan Heltne  växte upp i Livets Ord och gick i dess skolor och föräldrarna var starkt engagerade. Publiceringen av hans bok sammanföll med Ulf Ekmans konvertering till katolicismen vilket är en slump, men gav uppmärksamhet i media. Boken heter: Det finns inget att vara rädd för.
 
De senaste decennierna har ungdomar mellan 15-18 år  i ökat antal lämnat sina kristna uppväxtiljöer. Det är ett  generellt problem i västvärlden. Det syns tydligt nu i USA. Det är en viktig fråga att analysera. Därför blir sådana böcker som Johan Heltne skrivit betydelsefulla. Jag hoppas vi så småningom får en sådan bok från Knutbymiljön.
 
Johan Heltne  beskriver hur det är att vara tonåring i en sådan sluten miljö som i Livets Ord. Barn som föds av föräldrar som tillhör församlingen börjar i Livets Ords söndagskola, sedan förskola, grundskola, gymnasium och något de kallar Universitet finns också. Allt detta präglas av Livets Ords teologi, världsbild och livsstil. Det finns också en 2-årig bibelskola. Barn och ungdomar får liten influens från världen utanför. Johan Heltne, som lämnade Livets Ord för ca 15 år sedan har fått lite perspektiv och säger i intervjuer att det går inte att föreställa sig hur det är om man inte varit med om det. Man lever i en värld av ett tydligt  vi och dom utanför.
 
Huvudpersonen Jonatan i Heltnes bok är medlem i Livets Ord och är tonåring. Han lider av epilepsi och blir kär i den jämngamla flickan Nina. Båda dessa fenomen blir problematiska i Livets Ord. Trosläran är att Jesus tog alla sjukdomar på sig på korset, så man behöver inte vara sjuk, bara man tar emot detta faktum i tro. Att para ihop sig med en av motsatta könet är inte tillåtet under skoltiden. Runt dessa starka poler rör sig huvudpersonen med de villkor som det innebär att vara just tonåring. Heltne öppnar dessa rum utan skygglappar och beskriver huvudpersonen naket som den människa han är. Sätter ord och berättar om sådant, som man inte gör öppet i kretsar som Livets Ord, men som är alla ungdomars vardag. Jonatan och Nina blir kära och känner attraktionen mellan sina kroppar och kommer varandra fysiskt nära. Då detta är förbjudet och det finns ett rapportsystem, så går rapporterna till skolledningen och pastorerna och det blir förhör.
 
Jonatan har en komplicerad epilepsi och utreds på sjukhus. Undersökningar med EEG och annat ger inga  svar. Läkarna och en psykolog kommer fram till att Jonatans religiösa miljö kan vara en utlösande faktor för anfallen. Jonatan för under större delen av boken nu och då samtal med psykologen.  Jonatan är inte lättillgänglig i samtalen och svarar undvikande och kort på psykologen frågor. Han känner att det lönar sig inte att berätta för psykologen förstår ändå inte den religiösa miljön. Psykologen letar sig dock in en bit och utlöser smärtsam gråt och förtvivlan vid ett par tillfällen. Det känns som att psykologen närmar sig en kärnproblematik, men efter gråten sätter Jonatan på sig sitt försvar igen. Till slut blir Jonatan arg och skäller ut psykologen och går därifrån, för att inte komma tillbaka. Det känns som han orkar inte att gräva ända ner på djupet.
 
Jonatan och Nina ger sig iväg till hennes föräldrars sommarstuga för övernattning. Jonatan mörkar det hela för sina föräldrar och säger att han skall vara hos en kompis. Där blir de kroppsliga laddningarna starka och det väcker på morgonkvisten ånger hos Jonatan. Han vet att det är förbjudet även om de inte går hela vägen. Trycket från den andra polen dvs skolan och pastorerna gör sig påmind. Jonatan faller i gråt.
 Efter detta blir det förhör med skolledningen, ungdomspastorn och församlingens pastor, där Jonatan ombedes berätta allt. Han hamnar i svår press. Nina för ett likande förhör. De får en veckas avstängning från skolan, för att båda tillsammans komma tillbaka för nytt samtal.
 
Jonatan är som hos psykologen inför församlingsledning och föräldrar fåordig. Det är mycket "vet inte", "kanske, typ". Han kommer inte riktigt loss för att uttrycka sig själv. Denna press i miljön, sjukdomen och Nina skildrar Heltne trovärdigt och mer öppet än brukligt. Många ungdomar kommer att känna igen sig. De rättrogna kommer att utnyttja öppenheten, som ett bevis på att Jonatan "satt fast i köttet". Det är just det som man jobbar emot på Livets Ord. Ändå är det den nakna sanningen som religiösa ledare bör ta till sig om de vill ha kvar fler av de ca 60% av ungdomarna som lämnar tron i slutet av tonåren.
 
 
 
 

Eskil Franck: fjärde generaitonens präst som avsade sig ämbetet

 
 
Eskil Franck är född i en prästfamilj som från far till son i fyra generationer försett Västsverige med präster i 200 år.  Hans farfars farfar Benedictus Jonae Carlsson föddes 1768 och var konstraktsprost i Slöta, Västergötland. Eskils far Gerhard Franck föddes på Ödsmåls prästgård i Bohuslän år 1910 och antog sedemera hustruns släktnamn. Därtill var Eskil Francks morfar, liksom mormors far, farmors far, flera av farfarsfars bröder, farfars bror, två farbröder, en morbror, fyra kusiner och rad ingifta präster. Eskil Franck blev det fjärde barnet i familjen. Näst yngsta barnet, en son, dog under förlossningen, sedan fanns två äldre döttrar. Detta gjorde att Eskils födelse blev till en stor glädje, då prästfamiljen därmed hade säkrat sucssessionsordningen och lade  en stor förväntan på den yngste sonen, nämligen att han en dag skulle vilja bli präst. Han blev det också, men  kom efter 30 år i yrket att avsäga sig prästämbetet. Han har i sin bok Giv mig, min son, ditt hjärta (2013) berättat  utförligt om detta.
 
Eskil kände under hela sin uppväxt att han spelade en central roll i sina föräldrars liv. Han fick en särskilt varm relation till sin mor, mycket beroende på att fadern var upptagen å tjänstens vägnar. Modern lärde Eskil både vett och etikett samt andlig fostran till att bli Guds barn för både tid och evighet. Så fort han kunde fick han läsa biblen både morgon och kväll. Gamla testamentet på morgonen och Ny på kvällen. Detta skötte Eskil minutuöst med läsning av korsvisa parallellställen och anteckningar i kanten.Teologin i familjen var den som Henrik Schartau introducerat och utgjorde en mycket konservativ och sträng kristen tradition. Den drog också en tydlig rågång mot frikyrkligheten, som ansågs alltför känslosamt utlevande och förkastlig med sitt vuxendop, som förnekade Guds nådeshandling mot individen i barndopet. Ärkebiskop Natan Söderbloms första stora ekumeniska möte i Uppsala fördömdes av Eskils far, som menade  att svenska kyrkan hade inget att lära av andra.
 
Eskil var lättlärd, snacksalig och lillgammal och framförallt frågvis. Mamman tröttnade på alla hans varför och satte honom i skolan ett år för tidigt. Det gick bra, men frågvisheten blev större med åren, frågorna blev fler, djupare och i sak mer hotfulla. Som barn kunde det handla om varför han inte fick gå och se på en fotbollsmatch på söndagen, vilket inte lät sig göras. Som vuxen kom frågorna att handla om trons fundament.  Fader Gerhard var ingen stark förebild. Eskil uppfattade honom som instängd i sin prästroll, så som traditionen krävde. Till vardags var fadern mer frigjord med oväntad och förlösande humor och konstnärlig skaparglädje. Spelade piano utan noter och hade bra sångröst och hade en god förmåga att skriva vers.
 
Eskils läraktighet och frågvishethet gjorde att det gick bra i skolan. Han tog studenten med goda betyg. Hormonstormen beskriver han på klassiskt vis för ungdomar i starka religiösa kontexter med själbefläckelsens nödvändiga avslappning men även ångest och ånger med löfte om att inte upprepa igen. Han fann tröst och hjälp i Paulus orden: "Det goda som jag vill det gör jag icke och det onda som jag vill jag inte vill gör jag; jag arma människa, vem skall frälsa mig från denna dödens kropp. Gud vare tack genom Jesus Kristus". Ändå blev det många frågor om "varför" i detta ämne från Eskil i samtalen med ungdomsvänner inom kyrkan och med präster. Eskil fann kyrkans hållning förljugen med en offentlig förkunnelse och undervisning som var sträng: och en mer dold som praktiserades men som man inte stod för offentligt.
 
Väl framme i universitetet hade det blivit mer eller mindre självklart att han skulle läsa teologi och det blev i Lund. Redan i gymnasiet hade han blivit så laddad av sin traditions teologi att han argumenterade frejdigt i kristna gymnasistföreningen och mot en liberalteologiskt inriktad religionslärare. Han var genom år av bibelläsande varje dag väldigt  bibelkunnig och beläst i ämnet teologi med särskilt fokus på Martin Luther, där Eskil funnit en själsfrände. Universitetsstudierna som började 1968 färgades av den politisering som då skedde av samhället och i ungdomsgrupperna, vilket påverkade teologiska institutionen. Detta bidrog till att Eskil stegvis lämnade lydnadens slutna kultur och började ta ansvar för vad han trodde, tänkte och ville med sitt liv. Det blev som en öppning mot en ny värld. Den blev en polarisering mellan kärleken praktiserande mot nöden i världen och det eviga  salighetsperspektivet.
 
Eskil Franck prästvigdes i hemstiftets domkyrka i Göteborg. Han var medveten om att han gick in i denna roll utan att ha gjort upp med sin uppväxts ombonade trygghet och religiösa tro. Prästvigningen blev heller ingen avgörande händelse som skapade ett starkt minne att återvända till när livet som präst blev tungt. Han gick in i rollen med många varför obesvarade.
 
När sedan en möjlighet öppnade sig till akademiska studier på teologiska institutionen  i Nya testamentet exegetik blev det en väg att kunna få klarhet i vad som stod skrivet och hur texterna kommit till. Eskil Franck gick in i dessa studier med öppna kritiska ögon och mottaglig för allt nytt som skulle kunna uppenbara sig. Egentligen hade han inte så mycket att benhårt försvara, då han aldrig tidigare vänt på alla stenar.
 
Denna process kom att leda till att grunden för den kristna tron om Jesu liv och framförallt uppståndelsen gav
i studierna en helt ny svar, som stegvis gjorde det svårt för Eskil att hålla fast vid kyrkans tro. Denna process lämnar jag till läsaren att själv ta del av. Efter att ha blivit föreslagen till biskopskandidat flera gånger men tackat nej, varit rektor för prästutbildningen  och slutligen till sist blev övertalad att var med som en av tre kandidater till ärkebiskopsstolen, då när KG Hammar valdes av regeringen, kom till slut brevet till domkapitlet att avsäga sig prästämbetet och ta konsekvenserna av att den tro han fått med modersmjölken inte höll längre.
 
I Eskils Francks resa finns en logik i utvecklingen, som inte är svår att följa. Han laddades med  tron i prästtraditionsrik släkt. Föddes med ett nyfiket sinne och hade många varför, som han inte fick svar på. Han växte in i sin tradition med många frågor obesvarade. I långa loppet höll inte detta och Eskil Franck känner i dag en tankens befrielse och större uppriktighet och möjliget att med den fria tanken forma sitt liv.
 
 
 
 
 
  
 
 
 
 
 
 
   

Niklas Rådström och romanen om bibeln

 
 
Det var ett flertal år sedan, som Niklas Rådström började intressera sig för bibelns böcker. Efter att intresset hade väckts kom som en slumphändelse ett erbjudande från Statsteatern i Göteborg att sätta upp en teater med bibelns texter som grund. Han svarade ja direkt. Det blev en lång pjäs på 4,5 timmar, som spelades under 2012. När det var över satte han sig att skriva en roman på bibelns berättelser. Den kom att  få namnet Boken ock kom ut 2013 på Bonniers Förlag. På en föredrag i Storkyrkan sa Rådström att våra gamla myter är viktiga även om vi inte tror som förr och det var en av ambitionerna att skapa en berättelse från första Mosebok och framåt genom böckernas bok.
 
Historien startar i ett hus, där en gestalt rör sig lite famlande över golvet mot en uppslagen bok med oskrivna blad. Det är i den stund då ännu inget existerar och då tiden inte fanns, men boken väntar på att  fyllas med innehåll. Rådström skriver  att han vet inget om gestalten. Han tänker sig den som en man och beslutar sig för att kalla den för en man, men den går att tänka sig den som en kvinna, könlös eller vän eller han kan vara läsaren själv. Han sitter där drömmande som från en annan värld. Han tänder ett ljus och stirrar på det tomma första bladet. Han fattar pennan och vänder på orden "natt och dag mörkt och ljust". Det är morgon och mörkret lättar. Det är  dimma utanför och blåser kraftigt. Det han ser utanför fönstret skapas i det ögonblick han ser det och han för ner det som i textrader i boken. Han känner till ett flertal olika berättelser om världen tillblivelse, men väljer en som ligger nära det han tänker sig själv. När dimman lättar ser han himmel och hav och han skriver undan vattnet så att stora jordmassor bildas. Han följer skapelsedagarna. Först fanns bara himmel och jord och vatten gör lera av jorden. Ur den leran formas den första människan som blir en man. Han följer berättelsen och låter kvinnan skapas av ett revben från mannen. Även om han finner denna historia primitiv och ogripbar och formad av en tradition följer han den. Jorden fylls sedan av växter och djur. Han skriver in allt detta i sin bok. Det finns en trädgård runt huset och där står bland annat ett träd som ger kunskap om gott och ont och den som äter av det kommer att dö men inte han själv så länge han skriver i sin bok.
 
Så kommer även ögonblicket då mannen och kvinnan äter av kunskapens träd frestade av ormen. Gestalten blir det varse och säger att de kommer att dö. Kvinnan svarar att vi har inte dött och att de blivit lurade av den skrivande gestalten. Mannen och kvinnan  förbereder sig för att bryta upp och den skrivande gestalten säger att kvinnan kommer att föda i smärta. Hon svarar att då får det bli så. Lite sturska och självsäkra ger de sig ut på en lång vandring genom hela romanen.
 
Rådström följer sedan huvuddragen i bibelns berättelser. Den skrivande gestalten har tre änglar som följer utvecklingen utanför hans trädgård och rapporterar. De rör sig fram och åter i tid och rum: " nu och då och sedan är ett och detsamma". Enligt den logiken kan för änglarna fågelungen krypa åter in sitt ägg och stänga det om sig. Den första ängeln kallas Herrens ängel och de andra bara den andra och tredje ängeln. Den sistnämnda bär med sig en kopia av den framväxande boken. I takt med att tiden går känner änglarna att de tappar greppet om utvecklingen. Texterna som växer fram i boken i boken är både noteringar i efterhand, när det händer saker och i förväg, som när han skriver in kommande släktled. Han frågar sig själv  "om det är något redan inträffat som han berättar eller något som han själv har makt över"? Änglarna blir mer och mer vittnet till en  historia de inte längre förfogar över. Alltmedan tiden går börjar den andra ängeln klagar över att människorna inte lyssnar längre på dem. Den andra och tredje ängeln blir mer indragna i människorna tvister och välsignar de krigandes vapen och ser passivt på när liv spills. Herrens ängel håller sig borta från sådant.
 
 Mannen och kvinnan blir fripassagerare på Noaks ark gömda i nedre delen av båten. Rådström är ofta trogen urkunderna i sin skildring  Noak, Abraham, Sara och hennes tjänstekvinna Hagar, den låga väntan på sonen Isak och uppdraget från Gud att offra honom på ett altare blir i Rådströms språkdräkt livfull och målande. Liksom Isak med sönerna Jacob och Esau samt Jakobs söner och Josef som hamnar i Egypten. Som läsare dras med av Rådström lust att berätta och glömmer av och till gestalten som sitter och skriver i sin bok. Ibland undviker Rådström kärnan i en delberättelse som Lot och hans söner samt Sodom och Gomorras straff och fall i eld och hagel. Sodomin och varför Lots döttrar låter fadern dricka sig full av vin blir en egen variant hos Rådström. Det är nog tidsandan som lägger ett raster på ursprunget.  Den gud som israelerna apostroferar och som de ber till och har dialog med och vars talan profeterna för skrivs med stor bokstav (Gud).  Under läsningen har man ingen tydlig känsla att denne Gud har så mycket med den skrivande gestalten från Eden att göra. Dom går isär om man nu trodde något annat i början. Han som skriver representerar snarare alla vi som grubblar och vill förstå och änglarna representerar våra egenskaper av tvivel och ifrågasättande (andra ängeln), tillit och förströstan (Herrens ängel)  och sökandet i skrifterna (tredje ängeln).
 
Moses med sin uppväxt i Egypten, mordet på en egyptier i vredesmod, hans flykt ut i öknen och kallelsen från den brinnande busken och uppdraget att leda folket tillsammans med brodern Aron tar liv och drar in läsaren oemotståndligt. När Mose får lagens tavlor på Sinai berg är Herrens ängel med och delger innehållet. Mose får där uppe se på ryggen. Väl nere från Sinai möter Mose det knorrande folkets missnöje, som lever som en vågrörelse under hela ökenvandringen.Uttåget ur Egypten sker inte genom att Mose delar Röda Havet med sin stav som det står skrivet. Det omnämnes dock i korta passuar senare som ett traderat minne men någon rådströmskt målande poetisk prosa blev det inte av den mustiga berättelsen.
 
Kung David får en målande ordrik prosa sig tillskriven när han äntrar bokens sidor som en ung kvinnotjusare som "rusar från ett ifall till ett annat, med häftigheten i hans känslor då lusten kommer över honom, då förlusten sliter hans hjärta till trasor, då vällusten, leklusten, livslusten styr hans dansande steg". Sonen Salomos som David fick med Batseba  får vara med om att bygga det storslagna templet med plats för den heliga arken. Invigningsfästen stördes av domedagsprofeten Amos som förutspådde templets fall under svåra krig. Dessa krig och tillfångatagande av många av männen samt förstörelsen av templet blev senare en verklighet. Männen hamnar i babylonisk fångenskap. Mannen och kvinnan från berättelsens början kommer ifrån varandra just innan passagen av floden Jordan till löfteslandet. Kvinnan gråter sig förtvivlad av saknaden blir outhärdlig. Mannen får besök i sin fångenskap i Babylon av Herrens ängel för vilken han sörjer och hoppas.
Slutresultatet av den långa vandringen genom öknen till löfteslandet slutade inte lyckligt. Nordriket kom att falla för assyriernas händer och Sydriket för Babylons arméer. Resterna som återhämtar sig kom romarna och belägrade. Amos son Jeremia fortsätter att klaga på folkets synder och avgudadyrkan.
 
 
De poetiska böckerna som Höga Visan, Ordspråksboken, Psaltaren och Predikarens texter liksom Kärlekens lov av Paulus väver Rådström in i den löpande texten, när det så lämpar sig. I mannens och kvinnans relation flödar kärlekens varma texter från Höga Visan. Från Ordspråksboken tar kvinnorna beskrivande texter och hur besvärligt det kan vara för en man att leva med en kvinnor, byter kön på rollerna i texten och gör om dem till beskrivningar av de i fångenskapen frånvarande männen som t.ex: " Det är bättre att bo i en vrå på taket än dela huset med en grälsjuk make".  Den skrivande gestalten drömmer om att åter styra upp berättelsen och ge den mening. Men han  förstår också att livet är en pendelrörelse mellan olikheter. Ont och Gott och tar sina egna vägar!
 
Under den romerska ockupationen utspelas en rättegång, där en dom skall avkunnas av en som uppviglat folket och botat sjuka på sabbaten. Han har också sagt att folk inte skall betala skatt. Han dyker upp utan namn och historia men berättelsen och rättegången är igenkänd av den bibelkunnige i alla sina detaljer. De tre änglarna gör besök och ser på litet avstånd, när de tretton samlas i avskildhet  till måltid för att dela brödet och vinet. Senare i Boken möter vi Jesus vid namns nämnande och hans skarpa undervisning och folkets fylkande runt honom med all sin nöd i sina grundläggande behov. I brödet de bryter tillsammans, delandet och närvaron med folket och hans undervisning blir änglarnas olika divergerande roller som sammanförda till en stor enhet hos den skrivande. Han försöker se dem i folkvimlet, men de glider bort och är svåra att få tag i dem, rent symboliskt känns det som.
 
Innan den fortsatta historien efter rättegången om Jesus fortsätter, återvänder berättelsen till den rättfärdige Job som prövas av stora förluster i ägodelar, familjemedlemmar som dör och sist plågorna i sina egna sjukdomar. Alla tre änglar följer detta drama och får helt olika roller, vilket lämnas åt läsaren att upptäcka. Livets orättvisor och djupaste mening belyses i kraftiga bilder genom Jobs alla lidanden. 
 I slutet av boken förs trådarna samman till en enhet. Den andra ängeln gör sig åter påmind.Mannen och kvinnan återförenas. Hur detta sker står att läsa i Boken. Rådströms regisserade linjer från början till slut som bygger berättelsens skelett knyts samman. Här skapar Rådström egna historier skilda från ursprunget  och läsarens egna funderingarna tar automatiskt vid.
 I det näst sista kapitlet återger Rådström berättelsen om Jona, som inte ville lyda Gud och dra till Nineve och varna mäniskorna. Han flydde med en båt och straffades själv med att mitt i en storm hamna i valfikens buk. Här bjuds på en högklassik text om liv och död och livets grundvillkor, vad det är att leva och dö som är något att se fram emot om nu någon enstaka läsare skulle uppleva något textparti som tungrott.

Lena Andersson - i huvdet på en försmådd

 
 
Lena Anderson har skrivit boken Egenmäktigt förfarande - en bok om kärlek. Det är en analys av tankarna i huvudet på den försmådda kvinnan Ester Nilsson. Hon har  vid ett kort möte med konstnären Hugo Rask blivit drabbad av en oemotståndlig attraktion. Det sker då Ester håller en föreläsning om just Hugo Rask, där han själv är närvarande. Hennes känslor blir inte fullt ut besvarade. Han blir dock tillräckligt intresserad för att ge sparsamt bränsle till deras fortsatta kontakt.  Boken är en berättelse om vad som händer i huvudet på den försmådda Ester. Det är alltså mindre hjärta och mer hjärna, vilket man kan förvänta av en intellektuell författare men analytisk skarp penna och journalist på DN.
 
Lena Andersson (LA) blev känd för  en bredare allmänhet, när hon 2005 hade ett sommarprogram i SR P1. Hon, som medlem i Humanisterna, ägnade hela programmet åt att lansera Jesusgestalten som en typisk härskararketyp. I ett uppföljande möte i församlingshemmet i Svenska kyrkan i Huddinge berättade hon, att hon hade vuxit upp i gråsossemyllan utan någon beröring av en religiös kontext. Hon har dock utvecklat sitt intellektuella tänkande med  skärpa i sina analyser, vilket hon kan använda sig av i sin framskjuta position på DN:s ledarsida För att förtydliga sin profil som intellektuell även i kärleksfrågor är hon en av författarna i en antologi, där 12 kvinnor motiverar varför de inte vill skaffa barn (Ingens Mamma, Atlas). Så, om livmoder och hjärta/smärta har liten plats hos Lena Andersson, så har hjärnan desto större utrymme.
 
I sin prisade roman Egenmäktigt förfarande - en roman om kärlek analyserar LA vad som pågår i  tänkandet relaterat i vad som händer mellan huvudpersonen Ester och Hugo Rask (HR). Om Hugo säger t.ex att vi kanske skall träffas och äta mat i veckan, så kastar inte Ester fram sin almenacka och ber honom om en tid för att boka in, utan hon funderar över vad det betyder att HR sa så, utan att bestämma en tid. Det måste ju finnas en viljeyttring i den riktningen att de skall träffas, annars hade han inte sagt så, tänker Ester. Självklart  måste det vara så, men när blir det? Hon väntar på sms eller en uppringning. När dagarna går tar hon oftast tag i processen och ringer själv upp. Hon får då oftast ett " javisst ja" svar som om det var en nyhet. Han kan då å sin sida bli lite förlägen och kasta ur sig att, kom upp till mig på torsdag efter jobbet, så kan vi ta ett glas vin och sedan gå ut och äta. På detta sätt pågår tolkningar av ansiktsuttryck, trampande med fötterna vid avsked och uteblivna sms eller löften om att hon skall få följa med honom till hans sommarställe i Leksand.. Ester vill få honom infångad och tar varje ny signal om att det nu är på gång med hull och hår. Problemet är att då stiger starka förväntningar åter upp inombords och ibland sliter det henne i stycken, då det visar sig inte hålla.
 
HR följer dock processen dit hän att de förs samman till ett par gemensamma nattliga möten med kropparnas förening. För Ester betyder det  att Hugo trängt sig in ett åtagende med förpliktelser. Han har trängt in i hennes kropp och vad betyder det för honom? Om ingenting, ja då blir det ett egenmäktigt förfarande. Tankarna far runt i Esters huvud. Väninnorna varnar Ester, men vid varje ny positiv signal fylls hon av nya förhoppningar, även om det är  hennes egen analys av en gest eller ett sms, där hans analys inte finns med.
 
Det är klart att det saknas en dimension i denna roman, som har med berusande kärlek att göra, men det är väl det som är meningen. Det är det val LA har gjort. Språket ljuder inte av litterära omsvepande övertoner utan blir en sorts exakt kanslisvenka, säkert noga valt i varje situation.  I både samtalen och  Esters enskilda analys blir det en hög intellektuell nivå baserad på beläsenhet och med en bred bildad referensram. Det finns också ett kyligt drag  hos LA.  Det kan kanske ha att göra med att det är aningen lägre temperatur där uppe på toppen av kroppen. Som barnläkare skulle jag önska Ester en  besvarad stor kärlek, som av bara farten leder till en graviditet som blir lyckosam och hon får ett välskapt barn mot vilket det ur Esters bröst flödar en fullständigt villkorslös kärlek mot barnet i en omtumlande oxytisinstorm.
 
Det är säkert många som känner igen sig i de situationer som målas upp. Det är kanske inte lika många, som springer iväg ut till pubar och danshak för att släcka sin hunger efter kärlek, efter att ha läst LA:s bok.

Rolandssången

  

 
 Den 9:e augusti hade jag namnsdag och jag tillhör de som har en egen dag ensam. Jag har sedan ca 1,5 år haft det frankiska riddareposet Rolandssången liggande i en mycket god översättning av Leif Duprez och Gunnar Carlstedt (2010, Bonniers). Det skildrar slutet av700-talet då Karl den store (742-814) var i norra Spanien och krigade mot morerna, de muslimska resterna av det krig som vanns av Karl Martell år 732 i Poitier i nuvarande mellersta Frankrike. och det hade redan då sats stopp för morernas försök att invadera i Europa. Men några rester fanns alltså kvar i Spanien. Karl den store inledde 778 en invasion i norra Spanien för att gardera sig mot muslimskt intrång över pyrinéeiska bergsmassivet in till nuvarande södra Frankrike. Det som hände under detta fälttåg ligger till grund för La Chanson de Roland (Rolandssången).
 
Karl den store kallas både kung och kejsare i Rolandssången även om kejsardömet utropades först år 800. Han genomför och vinner flera fältslag i norra Spanien och är nöjd med resultatet. Fortfarande handlar det om att den kristne kejsaren krigar mot muslimer. Kung Karl har direkt kontakt med ängeln Gabriel, som uppenbarar sig i hans drömmar och även ger direkta råd, när Karl är riktigt pressad. Under ett viktigt slagfält ber kung Karl Gud fördröja solens nedgång, då segern är så nära och hans bön blir uppfylld. Motståndarna vänder sig till Muhammed och Apollin, men river deras bilder, då det går dåligt för dem.  Framgången för kung Karl vore inte möjlig utan slagkämpen greve Roland, som är den främste i den frankiske hären tillsammans med sin vapendragare Oliver. Roland är dotterson till kung Karl och har en styvfar som heter Ganelon, som blir den store förrädaren i den frankiska hären.
 
När kung Karl känner att slaget är vunnet och bara har ett fäste kvar, nämligen Zaragoza, där kung Marsilje håller kvar ett rätt stort antal soldater, men han inser att det är en omöjlighet att slå kung Karl och greve Roland, så funderar Karl på en förlikning. Kung Karl skickar sin måg Ganelon till Marsilje, för att göra upp om ett slut på kriget. Det skulle gå ut på att Marsilje lät sig kristnas och döpas och i gengäld få vara vasall över Spanien. Nu förvränger Ganelon budskapet till Marsilje och säger att han skall få dela Spanien med greve Roland, utan vars insatser kung Karl hade stått sig slätt. Vidare säger Ganelon till Marsilje att greve Roland kommer att finnas i en mindre eftertrupp när kung Karl drar sig tillbaka från Spanien och utgör ett lätt byte för Marsilje i den så kallade Björnbärsdalen (Roncevaux). Då Marsiljes armé är så mycket större blir det ett lätt byte, tror Ganelon. Kung Marsilje tänder på idén och så följer flera stora slag, där till slut först Oliver dör och sedan greve Roland blir kraftigt sårad och sedan dör. Kung Karl är djupt bedrövad och vänder åter in på slagfältet och det hela slutar med att kung Marsilje får nådastötet av kung Karl, trots att Marsilje  tagit emiren från Bagdad til hjälp med många tusen man. Förrädaren Ganelon kommer att  i en rättegång i kung Karls hemstad Aaschen dömas till en plågsam död. Greve Roland och Oliver tar Kung Karl med sig och lägger dem i vackra, vita sarkofager och placerar dem i helgedomen Saint-Romain i centrala Frankrike på väg hem till Aachen. Deras hjärtan har tagits ut och lagts i vita marmorskrin svepta i dyrbart sidentyg.
 
 Vi vet att många krig i historien har haft sin drivkraft i religionen. Det har gällt kristna mot musliner ( på 600-700-talet), Korstågen härjade från 1000-talet och framåt. Det gällde krig mot folk som uppfattades som fientliga mot den västliga katolska kyrkan. Flera av dessa krig riktades mot östra medelhavet och syftade till att återerövra det Heliga landet från muslimerna. Korstågen förekom även inom Europa och bidrog till tyska rikets framväxt. Flera judeförföljelser sammanföll med korstågen. Religionskrigens epok framför andra i Europa var perioden från reformationen på 1500-talet  till westfaliska freden år 1648. Det handlade om kampen mellan lutheraner och katoliker, där svenske kungen Gustav II Adolf var inblandad. I moderna konflikter som de på Nordirland och Jugoslavien har religionen spelat en viktig roll som identitetsbevarande faktor.
 
I Syrien har vi ett bestialiskt krig som drivs av djupa motsättningar mellan shia och sunni-muslimer. Stormakterna Kina, Ryssland och USA är redan perifert inblandade. Det skulle kunna bli en utveckling mot ett nytt världskrig. I Egypten och Tunisien för folken en kamp mot islamistiskt övertagande med införande av sharialagar.
 
Kristendomen har de senaste seklerna alltmer vuxit ur rollen att med tvång göra utomstående till kristna. Olikheter mellan kristna nu handlar mer om vad som skall betonas i budskapet och hur det skall framföras. Det har skapat en stor flora av rörelser och samfund. Den interna teologiska striden har inte stärkt den kristna imagen utåt. Om första kristna församlingen sades det: se hur de älskar varandra. Det kanske vore något att återskapa. 

Thomas Tranströmer Nobelpristagare i Litteratur




Thomas Tranströmer



Så kom då till slut beskedet att Thomas Tranströmer fått nobelpriset i litteratur. Det har hängt ett mörkt moln i vägen från att ge en svensk litteraturpriset efter att de två svenskarna Harry Martinsson och Eyvind Johnson, båda sittande i Svenska akademin, fick dela priset 1974. Det blev ett tragist efterspel till den utnämningen och det har hängt kvar som en ond ande och sannolikt blockerat för svenska författare.
 
 Thomas Tranströmers namn har återkommer i flera år som en förhoppning om att han skulle få utmärkelsen. Glädjen blev stor vid utropet i Börshuset och bland poseiälskare.  Han har under tiden hunnit få en rad andra pris som Övralidspriset 1975, Samfundet de nios pris 1979, Litteraturfrämjandets pris 1982, Ferlinpriset 1987, Pilotpriset 1988 och Nordiska rådets stora pris 1990.

Thomas Tranströmer är uppvuxen på Söder i Stockholm på Folkungagatan 57 tillsammans med sin mor. Föäldrarna skilde sig tidigt. Mansfiguren i hans barndom blev hans morfar, som betydde mycket för honom. De levde sedan morfar blev ensam som en famillj med gemensamt kosthåll, mamman, Thomas. och morfar. När Thomas studerat färdigt och fick en fil.kand på universitetet med ämnena psykologi och religionshistoria flyttade han hemifrån. Han utbildade sig sedan till testpsykolog och det blev hans försörjning under många år mest på fånganstalter.

Thomas Transtömer är en naturlyriker. Han uttrycker sina inre processer och dialoger i ögonblickbilder från naturen. Hans dikter springer ofta upp från en verklig situation, som förlöses i en dikt. Han har haft en viktig inspirationskälla i lantstället på Runmarö i Stockholms skärgård. Dikten 'Skiss i oktober'  kan vara därifrån:

Bogserbåten är fräkning av rost. Vad gör den här så långt
                                  inne i landet?
Den är en tung, slocknad lampa i kylan.
Men träden har vilda färger. Signaler till andra stranden?
Som om några ville bli hämtade.

På väg hem ser jag bläcksvamparna skjuta upp genom
                                 gräsmattan.
De är de hjälpsökande fingrarna en
som snyftat länge för sig själv i mörkret där nere.
Vi är jorden.

Trädens vilda färger signalerar den andra stranden dit någon vill bli hämtad, låter som en metafor för åldrandet och döden. Ett typiskt sätt på vilket Tranströmer lägger in sina tankar i naturbidler.
Han har också en dragning åt religionen och kristendomen. Han värjer sig dock mot att bli placerad i ett fack och därmed dömd till något han inte vill vara. Rent teologiskt har han problem med allmakten och uppståndelsen. Men i naturlyriken och tankarna som vävs in som ibland svårfångade undertexter finns de stora existentiella frågorna. Sitt sökande utrycker han med en anspelan på Nikodemus, som besökte Jesus om natten och ställde de stora frågorna i dikten Den skingrade församlingen:

Sömngångaren Nikodemus på väg
till Adressen. Vem har adressen?
Vet inte. Men det är dit vi går.

Tranströmer satt med i Bibelkommisionens arbete med den senaste bibelöversättningen. Han ansvarade för utformnignen av texterna i Psaltaren. Ett arbete som han tyckte mycket om. Det Lutherska kyrkan känner han sig inte befryndad med men besöker gärna kyrkor. Vid besök i Venedig tillsammans med hustrun gjorde han en stark upplevelse i San Marcokatedralen, där det stora valvet förde honom vidare i en 'här och nu' - upplevelse både uppåt och innåt neråt och en ängel omfamnade honom och ängeln sade: "Skäms inte för att vara människa, var stolt". Han säger själv om erfarenheten:

 " Det var verkligen en helt oväntad och på något sätt totalt befriande upplevelse mitt i turistghettot". 

 I hans dikter finns en drömförsamling, som en underjordiksk kyrka befriad från det formalistiska och förstelnade. Han skriver i dikten Den skingrade församlingen om "gipsbandaget kring trons brutna arm", när han ser de vita valven i en svensk kyrka.

Det mystiska och religiösa finns hos Tranströmer, men det är naturlyriken med många bottnar, som fått många att älska och uppleva de djupa tilltalen i hans dikter. En sann poet. Under vänstervågen på 60- och 70-talet blev han puttat ut i periferin av litteraturetablisemanget, som ville främja den politiskt inritade konsten (läs dikten Gogol). Han gjorde då många resor utomlands och blev på så sätt känd och översatt till många språk. Det var särskilt till USA som resorna gick med rundresor och diktuppläsnignar.

Vi kan vara stolta över att ha Thomas Transtömer och han är en värdig pristagare till Nobels litteraturpris. 

EVANGELIUM ENLIGT LENA EINHORN 2



Jesus tas ner från korset
Rembrandt 1633

För att förstå Lena Einhorns (LE) version av evangeliet, som återfinns i min föregående blogg måste man gå tillbaka till själva upprinnelsen av denna idé i LE:s huvud. När hennes bok kom ut 2006 var det 25 år sedan hon på en middag fick höra att Jesus nog inte dog på korset utan överlevde. Denna tanke fanns i den redan dokumenterade Jesuslitteraturen och kunde alltså vara en möjlig händelse. Detta blev för LE en omvälvande tanke, som hon själv beskriver som en aha-upplevelse. Det märkliga var, att den inom en kort tid även genererade hos LE en biteori, nämligen att Jesus, som alltså levde efter korsfästelsen måste vara identisk med Paulus.  Det fanns ingen litteraturreferens eller annan person, som bjöd LE på denna tanke, utan den ploppade upp i hennes huvud spontant.  Varför?
 LE är född i en judisk läkarfamilj, som nått framstående positioner i Sverige. Fadern Jerzzy Einhorn blev professor och chef för det kända Radiumhemmet på Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm. Efter den karriären var han även som pensionär riksdagsman för Kristdemokraterna. Modern Nina arbetade också som läkare på Radiumhemmet och hade hand om kvinnotumörer. En bror, Stefan Einhorn, är professor på Radiumhemmet och nu känd författare. LE utbildade sig också till läkare och forskade inom virologi/tumörbiologi.  Hon har dock lämnat läkarbanan och blivit filmare och författare.
I vilken del av LE sprängde sig tanken in att Jesus inte dog och sprakade loss nya idéer. Var det läkaren, forskaren eller juden LE. Om LE gillade att forska hade hon alla möjligheter i sitt yrke och med den uppbackningen som forskarmiljön inom tumörbiologi och virologi gav. Att hon lämnade den möjligheten kan ha med den hårda konkurrensen inom forskarvärlden att göra.  Kontexten för läkaryrket, som handlar om att lindra, trösta och i någon mån bota skulle inte per automatik få Jesu uteblivna död att explodera i hennes tankevärld. Nej det återstår, att det judiska arvet har bidragit till att väcka starka tankar.
 Kristendomen, som emanerar från den judiska miljön genom juden Jesus hade rätt snart efter sin spridning i medelhavsområdet och upptagandet av romerska kejsare till statsreligion inneburit starten på århundraden av svårt lidande för det judiska folket.  Redan på 300-talet eftr.kr. utfärdade kejsaren Justinianus ett förbud för judarna att använda den hebreiska översättningen av Gamla Testamentet, judarnas Torah. Det var den grekiska bibeln som gällde. På 1200-talet utfärdade påven Gregorius IX ett påbud att alla Thalmudkopior skulle samlas in och brännas. Thalmud innehöll en på 100-talet nedskriven lång muntlig judisk tradition. Sju västeuropeiska härskare fick detta påbud sig tillsänt. Under medeltiden kom korstågen och bland annat förpassade judarna till undanskuffade getton i städerna i Europa borta från den allmänna gemenskapen. Den stora anklagelsen mot judarna genom sekler var dock beskyllningen för att ha dödat Jesus Kristus. Det har sedan gjort judarna till en orsak för allehanda svårigheter och motgångar för länder och politiska ledare. Hitler beskyllde de sedan länge gettoförpassade judarna för misslyckandet i 1:a världskriget och de dåliga villkoren i Versailles-freden. Resten av den mörka historien känner vi alla till som förintelsen. Det ulrimata uttrycket för judehat.
 Våren innan LE tar tag i arbetet med sin bok om Jesus ha hon avslutat filmatiseringen av sin bok om sin mor Ninas berättelse hur hon unkom judegettot i Warzawa och Hitlers förföljelse. En gripande historia.
  Anklagelsen att ha dödat Jesus är central i judeförföljelserna, även om det känns orättvist, eftersom det enligt kristen tradition var en gudomligt uppgjord plan och judarna var redskapet för dess genomförande.
Som jude vet LE om denna  mörka historia vars grundorsak är just anklagelsen mot judarna att ha dödat Jesus. Om han då inte har dött ramlar en stor befrielse över judarna med dynamitkraft. Var det det som frigjorde LE:S tankevärld?
    Det är heller ingen dålig kraft i LE:s attack på kristendomen. Hon drar ett tjockt penndrag över jungfrufödelse. Jesus var son till en romersk soldat! Det enda hon nämner om Jesu undervisning är att hans empati för utsatta och svaga har att göra med att han själv var undanskuffad som oäkting. Underverken är inlärda från en magiskola i Egypten. Jesu död är en smart iscensättning av Jesus själv med några få invigda. Uppståndelsen är en produkt påhittad av Jesus, för att ge eftertryck åt budskapet om Messias och Gudsriket. Sedan uppträder Jesus förklädd till Paulus och sprider läran om Jesu död och uppståndelse som en allt eller intetvillkor för tron runt Medelhavet. Ett ofantligt medvetet falsarium rakt ut till blådunster för folket!  Det har sina risker att med en färdig, ingenstans förankrad, teori ge sig in i litteraturen för att bevisa sin favoritidé! Det vanliga är att teorier uppstår när arbetet kommit en bit och forkaren fått en ordentlig inblick i ämnet.
Genom att Jesus framställs som halvjude med romeskt medborgarskap, är inte kristendomen en rent judiskt genererad religion och det kan  också kännas bra med den distansen.  När det gäller teorin om Jesus som Paulus, så har LE inga historiska dokument att luta sig mot, utan hon drar eget konstruerade slutsatser. I den övriga delen av materialet plockar hon från olika historiska dokumnet sannolika, mindre sannolika, inte helt omöjliga utsagor, som staplas på varandra i ett berg av osäkra sannolikheter och ofta med en slutkläm, att vi kan inte veta säkert, som en helgardering. Ändå blir hennes historia så som den framstår i min förra blogg. Den långa tiden mellan hypotes och publicering motiverar LE i sin bok med att hon var rädd att och inte ville såra. Men boken är redan översatt till engelska, så LE har tänkt sig en världsomspännande spridning av boken.

EVANGELIUM ENLIGT LENA EINHORN 1



Jesus och Paulus

För 27 år sedan satt judinnan, läkaren och filmaren Lena Einhorn (LE) på en middag och fick höra tankarna om att Jesus inte dog på korset, utan överlevde alltsammans. Denna nya upplysning blev för LE en stark aha-upplevelse och kort tid efter detta, ledde kraften i aha-upplevelsen till att tanken uppstod i hennes huvud att Paulus måste vara samma person som Jesus, utan att egentligen veta så mycket om Paulus. Sedan har denna hypotes varit ledstjärna i LE´s läsande i historiska texter och lett fram till följande 'Evangelium enlig Lena' . Allt detta står att läsa i hennes bok Vad hände på vägen till DAMASKUS? På spaning efter den verklige Jesus från Nasaret, prisma 2006.

Det hände sig när tiden var inne, att Maria skulle föda sitt första barn, att hon födde en oäkting, son till den romerske soldaten Pantena. Skelettet efter denne soldat och bioligiske far till barnet, som fick nament Jesus, återfanns 1859 i tyska Rehnlandet vid en utgrävning. Den nyförlösta familjen flydde till Egypten och Marias trolovade man Josef var med. De stannade länge i Egypten och Jesus växte upp där och lärde sig magi, att göra mirakler och andra "häxkonster". 
Jesus återvände enligt den nedskrivna muntliga judiska traditionen återgiven i Thalmud till Galiléen under namnet 'Egyptiern'. Där anslöt han sig till sekten av esséer, levde i celibat och började predika och samla folk omkring sig.

 Jesus provocerade de skriftlärde: fariséer, sadducéer och drev ut de som köpte och sålde i Jerusalems tempel.
Detta retade upp de judiska rådsherrarna så pass, att de beslöt att döda Jesus. Denna provokation ingick i en plan, som Jesus hade, att driva denna händelsekedja till en korsfästelse av sig själv. Han hade på många ställen i evangelierna förutsagt att han skulle bli dödad. Han skulle dock se till att han klarade sig ner levande från korset. Några av hans närmaste var införstådda med denna plan och medagerade i den. Efter korsfästelsen, skulle han uppträda som uppstånden från de döda, enligt sin egen förutsägelse.

Hans budskap var ju att tala om, att nu var tiden inne för utbredandet av Guds rike och Messias ankomst genom hans uppträdande på den offentliga scenen. För detta behövdes tydliga yttre omständigheter, som manifesterade detta stora som var på gång, nämligen med död och uppståndelse.
Genom att spela död efter sex timmar på korset, bevarades hans ben från att slås sönder och han bars till en grav. Korsfästa brukade annars inte gravsättas. Med till graven togs linnedukar och 30kg sårläkande balsam som myrra och aloe i avsikt att läka hans sår.

 Efter uppståndelsen höll han sig borta en tid, men återkom sedan i skepnaden av Saulus/Paulus, för att föra ut budskapet om frälsningen genom Jesus Kristus och kraften i hans uppståndelse från de döda. Han förkunnande med sådan glöd och övertygelse, att det kunde bara möjliggöras genom att likställa Paulus person med Jesus själv. Förutsättningen var ju att Jesus inte dog på korset.
Genom att flytta korsfästelsedramat och uppträdande av Jesus som Paulus 15-20 år framåt i tideräkningen blir denna variant av historik möjlig enligt LE.
 Hur har detta läsande av historien och märkliga slutsatser varit möjliga? Därom handlar nästa blogg.
<a href="http://knuff.se/isbn/9789151846859/Vad hände på vägen till DAMASKUS?">a

RSS 2.0