Omar Mustafa affären - en sekulär aningslöshet

 
 
 
 
Turerna kring Omar Mustafas såväl inval och som utträde ur den socialdemokratiska partistyrelsen är egentligen inte ägnat att förvåna. Denna typ av händelse var inte svår att förutse, att den skulle komma för eller senare. Orsaken är att det sekulära offentliga Sverige inkluderande media, politiska partier och den kulturella värden genomsyras av en stor okunnighet om hur religiösa kontexter fungerar och hur människor som lever ett liv som troende fungerar.
 -
Det är ingen hemlighet att Omar Mustafa är muslim. Många känner till hur åsikterna ser ut i mittfåran av den muslimska tron. Visst, det finns fraktioner och den mest polariserade utgör den mellan sunni och schia muslimer. När det gäller t.ex. homoäktenskap ligger den frågan på en annan nivå än för de flesta svenskar samt hur relationerna mellan män och kvinnor skall vara i familjen. Det är inte islamofobt att uttrycka detta, vilket debattsiten Newsmill tyckte och refuserade denna artikel.
-

När Omar Mustafa som ordförande i Muslimska Förbundet är med och leder familjedagarna på Älvsjömässan under påsken 2013, så vill han, och de han rådgör med, ha kända talare, som lockar så många muslimer som möjligt. Det är givet att det inte kommer någon talare till Älvsjömässan som anser att judarna skall få ha kvar sina bosättningar på Västbanken, även om han inte talar i just den frågan på familjedagarna, men väl om familjens betydelse och vilka roller familjemedlemmarna skall ha.

-

Nu är det så att det finns ett tryck på de politiska partierna att välja in representanter för våra olika invandrargrupper och det är en fjäder i hatten om man gör det och gärna på så synlig plats som möjligt. Den värsta beskyllningen man kan få i Sverige är att vara rasist, homofob eller islamofob.

-

Allt som har att göra med rasism och antirasism har fått religiösa övertoner i vårt land. Alla bevakar alla och ett undsluppet uttalande kan få stora konsekvenser. Säger man eller skriver man fel, så är man ute.

-

Barnboken Lilla Hjärtat fick dras in för att en av figurerna var svart. Den händelsen sker på bekostnad av att vi inte kan i det offentliga rummet problematisera i frågor som har med rasism, invandring och integration att göra, och det gäller i alla riktningar, vilket borde vara självklart för alla som tycker om en fri press.  Det är som om det svarta hålet från de gamla bestraffningarna representerande den utrensade lutherdomen suger oss tillbaka, inte i kategorier av att vara onda eller goda, utan som rasister och antirasister. Nåde den som skriver eller uttrycker sig fel!    

-

I denna mediala och politiska sfär när ett partidistrikt i Stockholm vill vara framsynt och inkluderande, så fångar man och inbjuder en känd muslimsk ledare och debattör och nominerar honom till partistyrelsen. Det man inte förstår, är att man inte kan begära att han skall dra ränderna ur sitt eget skinn och avsäga sig viktiga delar av sin livsåskådning och tolkning av världen, dvs fortsätta att vara en rättrogen muslim. Detta är en överkurs i religionspsykologi, som inte finns att söka till någonstans i hela undervisningsväsendet. Därför händer sådana här saker och det lär inte varar första gången. Det är aningslöst att vara förvånad över det som fyllt hela mediabruset en hel vecka nu, där i stort sett alla som normalt hörs deltagit. Frågan om att inbjuda representanter för olika invandrargrupper till politiska partier kommer att vara ett problem, så länge inte man vill se våra nya medborgare som delar av två kulturer, där den ena utgör en religiös kontext, som vi får ta oss besväret att försöka lära oss mer om och försöka förstå.

 


Är människan ondare än vi tror?

Nu rullar media upp sina spaltmetrar med fylliga reportage hur polischefen och den tidigare rektorn för polishögskolan har fastnat i en utredning om sexköp av unga flickor och planerade övergrepp på barn. För inte så länge sedan var Rödakorschefen Johan af Donner rubrikernas man och misstänktes för att ha svindlat flera miljoner från Röda korset och även Cancerfonden.  Tiger Woods, denne svärmorsdröm och familjepappa samt världsbäst i golf, visade sig bedra sin fru Linn å det grövsta och behandlas nu på en klinik mot sexmissbruk. För några år sedan uppdagades den norske cancerforskaren Jon Studø ha fantiserat ihop 900 rökare, som testat en smärtlindrande medicin och fått mindre cancer i munhålan. Resultatet publicerades i den ansedda tidningen The Lancet. 

   Personer fyllda med goda epitet och verksamma för höga värden till mänsklighetens bästa, handlar på tvärs mot vad vi förväntar oss. Har vi fel syn på människan, då vi blir så tagna på sängen och mäkta upprörda? Hur mycket kan samtidigt rymmas i ett mänskligt psyke?
 Verkligheten är väl också sådan att bland de som nu skriver så fingrarna glöder har några skattefuskat och varit otrogna mot sin partner. Några är notoriska fortkörare och riskerar ofta andras liv. Någon har just slagit sin fru och en annan har förgripit sig på sina barn. 
 Kanske måste vi inse att vi är presumtiva brottslingar var och en av oss. Alla har sina mörka sidor. Beroende på i vilket socialt nätverk med goda värderingar vi lever i, så lär vi oss att hantera de impulser, vi inte vill släppa fram och har fått lära oss att hålla stången emot.

Vi kan bara tänka oss vad som händer med människor, som blir ordentligt kränkta, vilka krafter av hämnd som dyker upp. Det som kommer först är som regel inte att vända andra kinden till. Vi har sett en rad granfejder utspelas i TV program och har förstått hur djupt hatet kan greppa tag om folk med angränsande trädgårdsstaket. Ingen skulle ha klassat dessa som onda bland byborna, men det väller upp något inifrån som man inte längre har kontroll över. Från det omedvetnas mörka källare med evolutionära rötter pyser det upp saker, som den fostran man fått inte håller stången emot. De brott som skapar de stora rubrikerna kan tjäna som ställföreträdande lidande till våra egna mindre förseelser och kan få oss att känna oss lite duktigare, som i alla fall inte ligger placerade på den värsta brottskalan.


 Detta kan väcka frågor om vilka värderingar ett samhälle skall ha och anse vara viktiga att föra vidare till sina barn. Vi har länge levt i den fria fostrans tid och barn och ungdomar skall själva söka sig fram till vad de skall tycka och tro. Efter en period av en sådan utvädring, kanske vi kan vara mogna för att gemensamt söka oss fram till något vi som samhälle kan stå för som viktiga att lära våra barn. Jag känner när jag skriver detta, att det är inte politiskt korrekt, men ändå. Ibland måste man ändra riktningen på korrektheten. Det kan vara dags att lämna den naiva godtrogenheten.


RSS 2.0