Ebtisam Aldebe (c) och Centerpartiet

 
Abtisam Aldebe är muslim och sitter i socialnämnden i Solna och är nämndeman i Solna Tingsrätt. Hon kandiderar till Riksdagen i höst. Han önskar dessutom att få införa Sharialagar i Sverige för muslimer.I ett mål i Solna Tingsrätt om hustrumisshandel friade de två nämndemännen Abtisam Aldebe och Hasan Fransson mannen från misshandeln av sin fru. De två nämndemännen hade flera skäl, som att mannen kom från en fin familj, kvinnan var inte trovärdig och hon grät inte vid sitt inlägg i Tingsrätten. Då hon var gift inom sharialagarna, skulle hon ha vänt sig till makens manliga släktkingar i stället för att gå till polisen. Centerpartiet har blivit skakigt i knäna och uteslutit båda ur partiet.
 
Centerpartiet har varit det mest invandrarvänliga partiet i Sverige och särskilt under det stora inflödet av asylsökande under 2015. Partiet har fört de ensamkommande ungas talan och velat släppa in alla dessa  tonåringar eller män, oklart vilket. Språkröret Gustaf Fridilin var nere på Medbörjarplatsen och stöttade de ensamkommande, när de hade ockuperat torget och trappan till medborarhuset. När åtstramningar blev nödvändiga och regeringen lade fram mer restriktiva åtgärder för asylsökande på en presskonferens  grät förra språkröret Åsa Romson 2011-2017. Annie Lööf sa vid ett tillfälle att vi kunde ta in 300 000 med tanke på våra obebodda marker.  Det stora inkluderande hjärtat har bultat i centerpartiet.  Nu sitter partiet lite yrvaket och skärrat samtidigt och har redan uteslutit de två nämndemännen ur partiet. Vi minns hur bostadsminisetern Memet Kaplan fick gå efter att ha besökt ett sammanhang som inte var politiskt korrekt. Men vad då! Har inte partiet förstått att de människor som kommit hit kommer från helt andra kulturer och religiösa sammanhang, som de levt under i  hela sina liv. Hade centerpartiet trott att de skulle anpassa sig helt till våra normer och värderingar, för de är ju så demokratiska och moderna, så de går ju in hos alla tänkande människor, bara de får kända lukten av våra värderingar.
 
Det är nu som inte bara centerpartiet utan hela det politiska och mediala Sverige rycks ur sin förblindelse. Det är dags att förstå att religioner och kulturer som löpt i århundraden och format människors liv inte kastas av som en ytterrock. Det sitter i hjärtat, hjärnan och blodet. God morgon centerpartiet och stor del av det svenska politiska och mediala etablissemanget.
 
Våra invandrare  stöter hela tiden på stopphanden. Det gäller nicab, könsuppdelade badhus, klassrumens  åtskillnad av pojkar och flickor , sharialagar och böneutrop. Blir det för snävt får vi snart se ett politiskt muslimsk parti, som driver frågorna vi inte är beredda på. Det är dags att inse vad vi står inför och gör oss redo. 
Ett huvud i sanden blir syrefattigt och synfältet med sin överblick försvinner. Det inträffade bekräftar att vi har inte religionen som  ledstjärna, men väl den svenska åsiktskorridoren med det politiskt korrekta. Ramlar man utanför dessa ramar kommer mediadrevet och attacken från sociala medier. Därför kom avsättandet av de tvä nämndemännen från centerpartiet väldigt snabbt.
 
 

Liberal politik har inte förstått föräldrakollektivet

 

 Liberal politik strävar efter att få så jämlikt uttag av föräldraledigheten som möjligt och huvudsyftet är att kvinnor skall snabbare stiga uppåt i karriären, så vi får lika många kvinnor på alla positioner i samhället och likvärdiga löner.

-

I den liberala politiken gällande föräldrars villkor, så finns inte barnen.  Utifrån mitt perspektiv, då jag under de 10 senaste åren kontinuerligt mött barn och föräldrar (ca 1200 per år) under 1 års ålder på BVC, så finns en hel del att läxa upp liberalerna med. Möjligen är de heltidsaktiva politikerna flera år från småbarnstiden, så de har glömt hur det var.

-

När man fått sitt barn efter 9 månaders längtan, så ställs allt på ända. Livet får ett nytt innehåll och det lyser i skinnet på de nyförlösta föräldrarna.  Fokuset hemma är helt förbytt. Det som normalt står högs på önskelistan som prylar och karriär, har automatiskt rankats ner till det som livet egentligen handlar om, nämligen närhet, omhändertagande, tacksamhet och att ta hand om det nyfödda barnet. Det blir en period av fördjupad meningsfullhet och föräldrarna har fått ta del av något som är större än de själva. Denna fantastiska mjukvara finns inte med i de politiska brandtalen. Det är löner och karriär som gäller.

-

Den hittills delade föräldrapenningen har slagit relativt bra ut och det har gått i en takt som är rimlig.  Framför allt har papporna vunnit på det. Jag har träffat många fäder, som har fått en ny stor erfarenhet i livet, när de äntligen fått pröva på mammors privilegium, att på heltid vara hemma med ett barn. De får något de inte kunde ha räknat ut i förväg.  Att vara delaktig i ett barns hela dag och efter en period ha första tjing på att få möta barnets behov, det har hjälpt dem att få tag i något som är större än dem själva. De har fått en fördjupad livsupplevelse.  De sitter inte när barnet sover och räknar på hur mycket löneförhöjning mamman skall få i sin framtid. Det är klart underordnat.  Föräldrarna har fått är en ingång till småbarnstiden på lika villkor. Föräldrarna talar samma språk, när de pratar om barnet. Jag har hört flera omdömen från pappor som: ”när jag börjar jobba igen, kommer jag tillbakas som en bättre människa” eller: ”vid 1:a barnet var jag hemma 6 mån, men det var för lite, nu skall jag vara hemma 9 månader. Om mjukvarorna inte får vara med i det politiska samtalet blir slutprodukten krass och inta alls bra.

-

Det är alltstå helt fel att pådyvla föräldrar, hur de skall göra med tiden som småbarnsföräldrar, utan att man som politiker förstår vad man klampar in i. För liberalerna är det viktigare med de politiska slagorden om kvinnors frihet och karriär i samhället.  Kristdemokraterna har förstått, att man måste ge föräldrarna fullt mandat att välja sina liv under familjens viktigaste period.  I verkligheten är det så att det finns egenföretagare bland fäderna utan anställda. För dessa är det problematiskt att stänga firman i flera månader och inte dra in några pengar alls. För denna grupp försvinner pappamånaderna helt och denna familjegrupp missgynnas. Dessa familjer måste själva få välja hur de tar ut föräldrapenningen. Jag har inte hört någon politiker tala om den här gruppen. Våra politiker framhåller helt riktigt att fäder ofta tjänar mer än mammor och det styr uttaget. Lösningen på det problemet, kan vi dock inte lägga på föräldrarna.

-

Det som nu händer i pappakollektivet är en lobbning på kalas och släktträffar från de som känt på att ta ut föräldradagar till de som ännu inte gjort de att verkligen pröva på. Den processen kommer att bli kraftfullare framöver. Det finns redan en ökning och det växer snabbare för varje pappa som går in i det. Låt denna interna dynamik göra resten av arbetet mot jämnställda föräldrar. Klampa inte in med  nya fixerade relationer i uttaget. Det löser sig självt. OK, kanske lite långsammare, men det blir på föräldrakollektivets villkor. 

-

Det är också upp till bevis att mammor har ökat i löneligan på grund av att det jobbat mindre hemma. Jag tror inte det.

-

 Löner skall sättas i sedvanliga förhandlingar och egentligen borde arbetsgivarnas attityd till föräldrars arbete hemma under småbarnstiden förändras i grunden genom en kovändning, där frånvaron från arbetet vid uttag av föräldramånader prioriteras. I dagsläget resulterar det i en eftersläpning i löneligan sägs det. Varför inte tiullskapa en bonus i lönesättningen, för dem som varit hemma med sitt nyfödda barn. Ett nytänkande, där livets mjukvaror skall vara med vid förhandlingsbordet och ett erkännande av dess långsiktiga värde för samhället, som ger effekt långt upp i tonåren. Trygga familjer och trygga barn tjänar vi alla på. Föräldrar skapar vår framtid. Politikernas stress på småbarnsföräldrarna lyfter vi bort och lägger det på arbetsgivarsidan med denna modellösning. Jag är inte dum. Jag förstår att företagare kan skratta åt detta. De borde dock som ett första steg framöver anstränga sig att inte låta kvinnors löner påverkas av hemarbetet. Arbetsgivare skulle må riktigt bra i själen om livets mjukvaror fick var med i den krassa ekonomin. 

 

 

 


Törs man tänka tanken - Donald Trump som näste president i USA

                                                                                     
Donald Trump seglade in från sidan i den politiska kampen att nå presidentposten i USA. Han var inte politiskt skolad, men han var miljardär och vad kan man inte göra med pengar. Jo, det mesta! Hans umgänge måsta ha varit den samhällsnisch han vädjar till, nämligen den vita befolkningen och med flest män, som sörjer det "riktiga USA". Landet som varit en stark röst i världen och varit fritt från varje spår av samhällsansvar gentemot andra än den egna gruppen. De som vill leva kvar i den amerikanska drömmen, där det går att ta sig fram för vem som helst även till priset av att trampa på någon annan, de fylkar sig kring Trump. Det är the "struggle of the fittest" som gäller.
 
   Denne vite men rödhårige man som ärvt en massa miljarder från sin far har aldrig fått kämpa sig till något. Har därför ingen förmåga att känna med de som lever på skuggsidan och som mår väldigt väl av bland annat Obama Care. Vid starten av hans kampanj  fanns ingen kristen medmänniskokärlek i hans tal. När det blev klart för honom att det var det  republikanska partiet han kandiderar för, blev han pressad att säga något fromt och det blev något i stil med  "I am a brother in faith"!  Teapart-rörelsens galjonsfigura Sarah Palin steg fram på hans scen och bedyrade sitt stöd. Det är en obegriplig motsägelse hur den högröstade och högt bekännande kristna gruppen i det republikanska partiet är emot all offentlig finansierad samhällsstödd social verksamhet med skydd då man är sjuk eller rabatt till tandläkaren. Det går alldeles bra att komma med sina, gärna offentligt  annonserade gåvor till hjälpbehövande. Då kan man få lysa med sin godhet. Den vägen är ju mycket osäker vem som får något jämfört med lagstadgade förbättringar.
 
 Trump har inget utmejslat politiskt program utan spelar på ett missnöje med politikerna i Washington. Det är ju som bekant inte helt omotiverat. Republikanernas intensiva kamp att i överläge i både Kongressen och Representanthuset knäcka Barack Obamas politiska förslag, har ju lett  landet till randen av ekonomisk kollaps.  Ett farsartat skådespel som folket har rätt att vara missnöjde med. Trump har dock inga övergripande förslag som skulle kunna verka enande. Han trumfar ut sina käpphästar att bygga muren mot Mexiko och det landet får stå för kostnaderna. Alla muslimer skall stoppas vid incheckningarna på flygplatserna.
  Alla skall få ha vapen och Obama Care skall kastas på sopphögen. Man har anledning att undra över var alla duktiga reportrar finns, som skulle kunna ställa honom naken i ljuset av sin politiska okunnighet. Det är kanske dem han inte låter sig intervjuas av.  När en kvinnlig  programledare räknat upp alla kränkande ord Trump sagt om kvinnor, uteblev han från nästa debatt i den TV-kanalen. Han väljer sina utfrågare!
 
Hur kommer världen att se ut med Trump i Vita huset. Vilka rådgivare kommer han att välja. Han har ju sagt att han vill göra USA stort i världen igen. Han vill "blåsa skiten ur IS" !  Med vad? - Kärnvapen?  Han kanske har en tvillingbror i Putin på det personliga planet, men vad kan de göra ihop?
 
  Vi får hoppas att de goda krafterna i USA räcker till att säga nej till Donald Trump.

Världsamfundet har tappat greppet

Samtiden utrikes
 Vi ser nu en stor ström av flyktingar på väg i huvudsak från Syrien där ett inbördeskrig bryter ner landet och dödar många civila. Det är landets regering och president Assad som  står för det mesta dödandet långt före IS krigföring i landet. Enda sättet för civila att försöka överleva är att fly ur landet i blindo. De flesta finns i länderna runt Syrien. Många finns i Libanon och Turkiet. Det senaste inslaget är att Ryssland med Putin i ledningen har börjat förstärka Assad med krigsmaterial.
 
 Orsaken till de flyktinströmmar varav en del ny ses promenera på vägarna från Grekland upp förbi Serbien till Ungern och sedan vidare mot Österike, Tyskland, Danmark och Sverige är att världssamfundet inte kan agera samfällt i FN, utan står och ser på när ett land fullständigt mals ner och samman. Det är som alltid de stora länderna med vetorrätt i FN:s säkerhetsråd, som gör att vi inte kan lösa de verkligt stora konflikterna i världen. Vi befinner oss på en liten planet i universum, som vi håller på att förstöra med vårt sätt att leva och föra oss själva mot undergång och samtidigt växer spänningarna politiskt, så att nu sker en upprustning av kärnvapen både i väst och i öst. Det är lätt att bli pessimistisk och undergångsprofetiorna  ökar i antal på sociala medier. Sverige är i skarp  ordväxlingskonfrontation med Ryssland och Putin varnar oss för ett medlemskap i Nato, som alltfler partier i Sverige förespråkar.  
 
  Det ljus man kan ta till säg är att många människor har blivit berörda av att se desperata flyktingar som går med packningar, bär sina barn och kör handikappade i rullstolar över svåra passager. Vi ser en medmänsklig aktion i att betala in pengar, komma med kläder och själva ställa upp och möta, när flyktingströmmarna kommer och se dem i ögonen och hälsa dem välkomna. Det är den kraften som är hoppet för mänskligheten. Låt den växa som en flodvåg och kväsa främlingsfientlighet, hat och rasism. I bästa fall blir det en stark motkraft som räddar oss från ett stort kaos, där de stora ledarna mobiliserar vapen och väntar på att kunna slå till.
 
Det finns ingen annan väg än att gräsrotsmänniskor flätas ihop som en mur mot ondskans makter!

Stefan Löfvén i parafras på Julevangeliet

 
OCH DET HÄNDE SIG VI DEN TIDEN att från statsminister Stefan Löfvén utgick ett påbud att hela Sverige skulle omröstas. Det var den första omröstningen på mer än 60 år och den skulle hållas den 22 Mars 2015 då fortfarande kung Karl XVI Gustaf var regent över Svea rike.  Alla uppmanades bestämt att gå och rösta var och en till sin egen röstlokal, havandes på sin egen statsministerkandidat.  Men landet fylldes av många fattiga EU-migrater och det satt på gatorna och tiggde medan alla natthärbärgen var fulla. När det blev kväll tillrädde de sina läger i skjul, gamla husvagnar och några smög sig in i halmen i böndernas lador. Det kom också folk från mellanöstern och Afrika.  Alla dessa var inte röstberättigade och det blev irritation bland de som hade rösträtt. I fariseisk och rasistisk anda drev ett parti linjen att dessa främlingar inte borde komma alls och störa landet, då det ju inte fanns tillräckligt med härbärgen, men det ville inget annat parti ta upp till diskussion eftersom de var rättrogna antirasister och var rädda för att kallas rasister. När sedan tiden var inne då den nya statsministerkandidaten skulle födas efter att natten brutit in och röstlokalerna hade stängts den 22 mars, visade det sig att det blev ingen ny hjälteförlösare, som kunde ordna tillräckligt med baracker åt den stora strömmen av nya innevånare eller till alla bostadslösa unga medborgare.  Egentligen var ingen av de gamla utslitna välkända ledarna pigga på att ta hand om alltihop, då ingen fick egen majoritet. Frågan drogs i långbänk och till slut passade kung Carl XIV Gustaf på att mitt i en konselj på slottet slå näven i bordet och befallde dem alla att bilda en samlingsregering med minst 6 partier. Huruvida det var förenligt med grundlagen kan var och en tänka ut själv. Hur landet kom att styras får alla medborgare veta bara de håller sig till tåls.
Efter denna hotprofetia har 6 av partierna beslutat att ställa in hela omröstningen och låta Stefan Löfvén regera vidare med gynnsammare regler för minoritetsregeringar att kunna styra landet,

Ett nytt kristet parti har bildats

 
 
 Mats Selander                           Lewi Pethrus                               Birger Ekstedt
 
 
 
Den 4:e januari 2014 bildades ett nytt kristet parti under beteckningen Kristna Värdepartiet. Den främsta frågan som skall lanseras är abortfrågan. Partiet är emot den fria aborter. När Kristen demokratisk samling ( KDS) bildades av Birger Ekstedt och Lewi Pethrus 1964 så var det två frågor som stod högst,  nämligen abortfrågan och kristendomsundervisningen i skolorna.  Partiet fick gå en lång ökenvandring innan det blev ett riksdagsparti och hjärtefrågorna har fått modifieras av verkligheten. Det har skapats en besvikelse bland vissa av KD:s väljare och de har nu bildat det nya partiet.
 
En av förgrundsfigurerna är Mats Selander. Han är lärare på den kristna Credoakademin och aktiv i organisationen MRO, Människorätt för ofödda, som vill se ett förbud för aborter i Sverige. I en intervju säger han, att de inte är ute efter att komma in i riksdagen nästa val, men vill arbeta långsiktigt. En annan frontfigur signalerade redan år 2007 att han närde tankar på att bilda ett kristen parti som skulle driva frågan om ett abortförbud och han heter Per Kronlid..
 
Om man som Selander varit aktiv i en organisation som driver rätten för det ofödda barnet, så kan man förstå att han är emot fria aborter. Som läkare och med forskning inom cellbiologi och onkologi, så har jag stor respekt för livet. När man, emellertid vill gå ut i de offentliga politiska och sociala rummet krävs att  man har en uppdaterad förståelse för hur kartan ser ut och på vilket sätt man bäst når sina mål.
 
Kravet på fri abort drevs kraftigast av de som hävdade kvinnas frigörelse till arbete, självständighet och sexuell frigörelse. Feministerna menade att kvinnan var inlåst i äktenskapet till underdånighet.  Mannen ansågs ha  ensamrätten till att härska över kvinnan. Det uttryck som myntades under den hårda abortdebatten på 60-talet var att "kvinnan skall ha rätt till sin egen kropp". Som cellbiologiskt orienterad och kunnig inom embryologi ser jag som många andra att det är inte ett biologiskt korrekt uttryck. Fostret är en från kvinnans kropp genetiskt fristående individ. Det är också fostret som gör moderkakan.  Men tanken var att  kvinnan skulle få samma möjlighet som mannen att pröva sig fram sexuellt och därför blev fri abort utan att kvinnan skulle behöva motivera sitt beslut en viktig fråga.
 
Den fria aborten är alltså skapad i en samhällsklimat, där den fria sexualiteten och kvinnans frigörelse var en viktig drivkraft. Om man nu vill värna det ofödda fostrets rätt, så är kanske inte ett politiskt parti med abortförbud något som leder den frågan framåt. Det handlar i stället om att arbeta mot de attityder som driver på siffran för de höga aborttal vi har varje år. Det blir som Elisabeth Sandlund I tidningen DAGEN säger totalt kontraproduktivt. Det som görs idag är bland annat att skolsköterskor och barnmorskor på ungdomsmottagningarna förser ungdomar med kondomer och andra preventilmedel gratis.  Är det bra eller strider det mot Kristna värdepartiets sexualmoral? Ungdomar skall vänta med sex till äktenskapet? Hur lyckosam är en sådan linje? Det vore bra om partiet nu gick ut med hur de tänker arbeta!
 
Det är en förblindelse att göra sig till tals för att nytt parti om man inte förstått i vilket klimat man vill föra in detta parti. Det får folk att tro att partibildarna vill få alla att leva och tro som det nya partiets ledare gör i sina privata sfärer. Ett mål kan nås och det är att hjälpa till att byta från alliansregeringen inkluderande KD till en socialdemokratisk regering och det tror jag inte är det Kristna värdepartiets främsta mål.
 

Rasism och etnicitet är inte tillgänligt för öppen debatt i Sveige

 Adolf Hitler                                               Karl Marx
 

Efter att en fredlig familjär antirasistdemonstration i Stockholmsförorten Kärrtorp urartat på grund av att det dök upp en motdemonstration från nazistgrupperingar, har åter rasismdebatten kommit högst upp på dagordningen. Antirasism och främlingsfientlighet har under många år varit bland topp fem av de ämnen som debatterats i media och politiska församlingar mycket på grund av att Sverige haft en av Europas mest generösa invandringspolitik. Och samtidigt har frågan inte debatterats!

-

Frågan om rasism har en tydlig placering på den politiska kartan och sammankopplas med extremhögern, där rasrenheten varit mest tydlig som i nazismen. På den politiska vänsterskalan bygger grundinställningen på kodorden frihet, jämlikhet och broderskap, som myntades under franska revolutionen, där broderskapet är gränsöverskridande för nationsgränser och etnisk tillhörighet.

-

För min egen del blev jag grundligt vaccinerad mot rasism, då mina kristna föräldrar satte mig i söndagsskolan, där den sång jag fortfarande kan som ett rinnande vatten löd: - Jesus älskar alla barnen, alla barnen på vår jord. Röd och gul och vit och svart. gör det samma har han sagt, Jesus älskar alla barnen på vår jord -. Alla barn skulle också hjälpas efter behov och livssituation och vi fick vara med och bidra. Det handlade inte om vänster och höger i politiken, utan om den utgivande kärleken.

-

Men rasism placerad på den politiska skalan föreligger en del låsningar. Sedan 60-talet har det varit ett välkänt och dokumenterat faktum att vi haft en vänsterpolitisk dominans i den svenska journalistkåren. Därmed har också frågan om etnicitet och främlingsfientlighet förts fram och granskats med tyngd och kraft. Baksidan har varit att på grund av den starka politiska polariseringen i frågan har det inte varit möjligt att problematisera kring de svårigheter, som inflyttningen från andra länder fört med sig för dem som kommer hit. Det har då alltför lättvindigt klassats som rasism och så har det varit locket på. Man har helt enkelt inte velat ge extremhögern födkrokar till sitt hat.

-

När de stora medierna kom till Norge i samband med Bering Breivik affären, förvånades de över den mediala hållningen i Norge, nämligen att lägga täckelse över uppenbara problem, när invandring diskuterades, precis som i Sverige. Allt handlade om en rädsla för att bli stämplad som rasist. För mig med min religiöst grundade mångkulturella hållning förstår jag detta utifrån att ämnet är instoppat under stark spänning mellan två politiska poler, men ser i det en naivitet och känner mig inte alls bekväm med det.

-

I min roll som barnläkare under många år i Sverige har jag sett hur barn till olika grupper av invandrare har haft olika specifika problem kopplade till etnisk grupp och religion. Dessa svårigheter hade vi kunnat komma vidare med om det på medial och politisk nivå gått att lyfta dem, utan ett svartmålande som uttryck för generaliserande rasism mot specifika etniska grupper. I stället för detta har vi fått ett parti i riskdagen, som har rasistiska rötter och gör just detta, nämligen problematiserar kring invandringen, utan att säga nej till all invandring. Detta partis tillkomst hade vi kunnat undvika. Allt de säger är inte värt att kastas i papperskorgen. Men återigen på grund av frågans politiska placering lyssnar vi inte på dem, utan placerar dem långt ute på högerkanten i politiken och motarbetar dem blocköverskridande.

-

Det visar att vi har en bred politisk samsyn visavi det mångkulturella samhället i Sverige. Befolkningen i sin helhet är dock inte lika enig. Det framkommer av SD:s stegrade siffror i opinionen och särskilt, när de attackeras av kvällpressen men sin ”grävande journalistik” för att svartmåla partiet. Vi måste se hela detta problemkomplex utan politisk låsning och våga belysa öppet de svårigheter som finns, för att komma på bättre köl med den viktiga frågan om rasismen och broderskapet.


Kyrkovalet 2013 - en krampaktigt fasthållen företeelse

 

 Nu är det över, det glömda valet till Svenska kyrkans styrande församlingar: kyrkofullmäktige, stiftet och kyrkomötet. Sedan 2000 är kyrkan skild från staten. Kyrkan kan då jämföras med de andra trossamfunden i landet. Ändå har inte alla politiska partier öppnat avskedsbrevet och läst innehållet. Det är slut nu!  Men det har blivit ett segslitet kvarhållande, där inte alla orkar acceptera en ny tingens ordning. Det känns som det behövs några som säger ifrån ordentligt. Äktenskapet mellan Svenska kyrkan och staten är över!  

 

  Nu är spelet bakom valet mångfacetterat. En socialdemokrat sa nyligen att det är ju (s) som har byggt upp Svenska kyrkan, underförstått: därför måste (s) vara kvar där. Värre groda i historiebeskrivningen får man leta efter. En annan person ur samma parti sade att om inte (s) fanns kvar skulle Svenska kyrkan (SvK) bli en liten sekt. Det är att ha stor tilltro till sin närvaro i SvK. SSU går ut med att Jesus var den förste sossen. Nu är det dock främst maktanspråk, som håller kvar partier i kyrkan. Självtillräckligheten som ligger i att (s) säger att de har byggt upp kyrkan handlar om att de vill ha den religiösa folkrörelsen, som SvK utgör, infångad i partiet och diktera villkoren för den.  Det ger röster i de andra valen. Sedan vill inte (s) att SvK skall vara alltför religiös och därmed stöta bort gråsossarna, utan en servicekyrka vid livets högtider och lite kulturella evenemang däremellan.

 

Å andra sidan har inte alla inom SvK tilltro till att släppa politikerna ifrån sig. De vill enligt biskop Brunne i Stockholm ha med folk utifrån. Det berikar och stimulerar och ger flera ögon på interna problem. Utifrån förresten!  Många inom kyrkan som gillar partiernas närvaro brukar framhålla att mer är 6 miljoner svenskar tillhör SvK. Det är ju en sanning med modifikation. Var finns dom? Ja, inte på högmässan kl 11 på söndagarna. Men ändå är det dessa man vill värna och försöka hålla kvar med kyrkovalens behållande av politiker i sina beslutande församlingar. Biskop Brunne uttalade en gång något så vackert som att det är för de frånvarande i kyrkorummet, som man håller en ställföreträdande gudstjänst varje söndag.

 

 Nu är teologin och tolkningsvariationerna många inom SvK. Det är högt till tak brukar man säga och det kan vara tilltalande främst för de som inte går dit. Det kan kännas bra att veta det. Vill man bli bekräftat i sin tro eller sina tvivel, så finns ett antal förkunnande präster att välja mellan. Det går säkert att hitta någon man trivs med. I slutändan, så kanske det är bra med en mångfald inom SvK både bland folk som vill bestämma och bland prästerskapet. Det är rätt länge sedan SvK lämnade en teologisk enhetlig renlärighet och där går det inte att vrida klockan tillbaka. Det är heller inte önskvärt.

 

Ändå finns det mycket förbättrings- och förändringsarbete, som måste till om folket åter skall komma till kyrkorummet och deltaga i verksamheten. Den processen tror jag inte kan eller skall komma från politiker, utan inifrån den aktiva levande kärnan.

 


Rolandssången

  

 
 Den 9:e augusti hade jag namnsdag och jag tillhör de som har en egen dag ensam. Jag har sedan ca 1,5 år haft det frankiska riddareposet Rolandssången liggande i en mycket god översättning av Leif Duprez och Gunnar Carlstedt (2010, Bonniers). Det skildrar slutet av700-talet då Karl den store (742-814) var i norra Spanien och krigade mot morerna, de muslimska resterna av det krig som vanns av Karl Martell år 732 i Poitier i nuvarande mellersta Frankrike. och det hade redan då sats stopp för morernas försök att invadera i Europa. Men några rester fanns alltså kvar i Spanien. Karl den store inledde 778 en invasion i norra Spanien för att gardera sig mot muslimskt intrång över pyrinéeiska bergsmassivet in till nuvarande södra Frankrike. Det som hände under detta fälttåg ligger till grund för La Chanson de Roland (Rolandssången).
 
Karl den store kallas både kung och kejsare i Rolandssången även om kejsardömet utropades först år 800. Han genomför och vinner flera fältslag i norra Spanien och är nöjd med resultatet. Fortfarande handlar det om att den kristne kejsaren krigar mot muslimer. Kung Karl har direkt kontakt med ängeln Gabriel, som uppenbarar sig i hans drömmar och även ger direkta råd, när Karl är riktigt pressad. Under ett viktigt slagfält ber kung Karl Gud fördröja solens nedgång, då segern är så nära och hans bön blir uppfylld. Motståndarna vänder sig till Muhammed och Apollin, men river deras bilder, då det går dåligt för dem.  Framgången för kung Karl vore inte möjlig utan slagkämpen greve Roland, som är den främste i den frankiske hären tillsammans med sin vapendragare Oliver. Roland är dotterson till kung Karl och har en styvfar som heter Ganelon, som blir den store förrädaren i den frankiska hären.
 
När kung Karl känner att slaget är vunnet och bara har ett fäste kvar, nämligen Zaragoza, där kung Marsilje håller kvar ett rätt stort antal soldater, men han inser att det är en omöjlighet att slå kung Karl och greve Roland, så funderar Karl på en förlikning. Kung Karl skickar sin måg Ganelon till Marsilje, för att göra upp om ett slut på kriget. Det skulle gå ut på att Marsilje lät sig kristnas och döpas och i gengäld få vara vasall över Spanien. Nu förvränger Ganelon budskapet till Marsilje och säger att han skall få dela Spanien med greve Roland, utan vars insatser kung Karl hade stått sig slätt. Vidare säger Ganelon till Marsilje att greve Roland kommer att finnas i en mindre eftertrupp när kung Karl drar sig tillbaka från Spanien och utgör ett lätt byte för Marsilje i den så kallade Björnbärsdalen (Roncevaux). Då Marsiljes armé är så mycket större blir det ett lätt byte, tror Ganelon. Kung Marsilje tänder på idén och så följer flera stora slag, där till slut först Oliver dör och sedan greve Roland blir kraftigt sårad och sedan dör. Kung Karl är djupt bedrövad och vänder åter in på slagfältet och det hela slutar med att kung Marsilje får nådastötet av kung Karl, trots att Marsilje  tagit emiren från Bagdad til hjälp med många tusen man. Förrädaren Ganelon kommer att  i en rättegång i kung Karls hemstad Aaschen dömas till en plågsam död. Greve Roland och Oliver tar Kung Karl med sig och lägger dem i vackra, vita sarkofager och placerar dem i helgedomen Saint-Romain i centrala Frankrike på väg hem till Aachen. Deras hjärtan har tagits ut och lagts i vita marmorskrin svepta i dyrbart sidentyg.
 
 Vi vet att många krig i historien har haft sin drivkraft i religionen. Det har gällt kristna mot musliner ( på 600-700-talet), Korstågen härjade från 1000-talet och framåt. Det gällde krig mot folk som uppfattades som fientliga mot den västliga katolska kyrkan. Flera av dessa krig riktades mot östra medelhavet och syftade till att återerövra det Heliga landet från muslimerna. Korstågen förekom även inom Europa och bidrog till tyska rikets framväxt. Flera judeförföljelser sammanföll med korstågen. Religionskrigens epok framför andra i Europa var perioden från reformationen på 1500-talet  till westfaliska freden år 1648. Det handlade om kampen mellan lutheraner och katoliker, där svenske kungen Gustav II Adolf var inblandad. I moderna konflikter som de på Nordirland och Jugoslavien har religionen spelat en viktig roll som identitetsbevarande faktor.
 
I Syrien har vi ett bestialiskt krig som drivs av djupa motsättningar mellan shia och sunni-muslimer. Stormakterna Kina, Ryssland och USA är redan perifert inblandade. Det skulle kunna bli en utveckling mot ett nytt världskrig. I Egypten och Tunisien för folken en kamp mot islamistiskt övertagande med införande av sharialagar.
 
Kristendomen har de senaste seklerna alltmer vuxit ur rollen att med tvång göra utomstående till kristna. Olikheter mellan kristna nu handlar mer om vad som skall betonas i budskapet och hur det skall framföras. Det har skapat en stor flora av rörelser och samfund. Den interna teologiska striden har inte stärkt den kristna imagen utåt. Om första kristna församlingen sades det: se hur de älskar varandra. Det kanske vore något att återskapa. 

Egypten efter det muslimska brödraskapet - en smältdegel


Egypten är tillbaka i smältdegeln. Efter att det första demokratiska valet ägt rum och vunnits av det Muslimska brödraskapets Frihets- och rättviseparti, så har nu efter stora folkliga protester militären tagit tillbaka makten efter ett år med ekonomiskt förfall och ett alltmer förändrat samhälle mot ett muslimskt land med smygande inslag i riktning mot stiftande av sharialagar. Militären har visat hårdhandskarna mot protesterande demonstranter från brödraskapets sida med över 50 döda vid attack den 8:e juli. Brödraskapet har uttalat att de tänker fortsätta kämpa för att återfå Mursi som president och att den demokratiska konstitutionen skall gälla.
 
Vem har sagt att det skulle vara enkelt att skapa en demokrati efter en lång historia av diktatur och grundad på militärens starka inflytande. Frihets- och rättvisepartiet vann i ett demokratiskt val med 51,3% av rösterna. Men det som växte fram under Mursis ledning var inte det som folket ville ha. Nu kupar brödraskpets män sina handflatorna uppåt och sträcker sina händer mot Allah  för att få hjälp. Det sker i en djup religiös tro, som innesluter dem i en kontext där Allah är stor och Koranen är den viktigaste ledstjärnan för individen och samhället. Världsbilden är helgjuten och går inte att kompromissa bort särskilt långt .
 
Efter att ha läst hela Koranen finns ingen anledning att förvånas över muslimska brödraskapets agerande. Det kommer att finnas som en stark kraft i Egypten för överskådlig tid och någon form av samexistens måste komma till på något sätt. När militären ställde sig på protestanternas sida och utmanade Mursi, var det många skribenter, som undrade hur USA skulle agera, då de stöttar armén med stora summor pengar årligen sedan länge. Det skulle inte se bra ut med en militärkupp mot demokratin. Nu har det inte officiellt beskrivits som en militärkupp. Jag håller det inte för osannolikt att allsammans skedde med USA:s goda minne eller påtryckning. Vad hade USA att göra annars med ett Egypten på väg mot shariastyre och lierat med Iran, vars president var tidig med att besöka den nye presidenten efter valet 2012.
 
Charles Taylor har skrivit en uppmärksammad A secular age om västerlandets sekularisering och hur nya förhållningssätt utan de tidigare seklerna gudstro växer fram och hur de troende blir inte längre bara troende utan även tvivlare och söker nya världsförklaringar. Om detta gäller västerlandet, så gäller det inte Nordafrika och Mellanöstern. Där utbreder det sig ett religionskrig inom islam mellan shia och sunnimuslimer som i Syrien, Libanon, Iran, Irak, Tunisien och nu Egypten. Till det öppna inbördeskriget i Syrien finns stormakterna  inblandade som Ryssland, Kina och USA med Israel gnabbandes med Hisbollah i Libanon. Så ett  hotande storkrig i världen skulle ha sin grund i sektstrider inom Islam. Charles Taylor, hade vi inte kommit längre med världspolitiken?
 
 
 

Drar Kristdemokraterna till sig lyckosökare?

    
Marcus Birro                                          Stanley Sjöberg                   Jimmy Åkesson
 
 
 
Kristdemokraterna (KD) har av och till under sin historia dragit till sig kända personer. Premiärlejonet Alice Timander erkände sina sympatier för KD. Advokaten Peter Ahltin har arbetat aktivt för KD några år. Journalisten Lars Adaktusson har gått in i partiet och kandiderar till EU parlamentet. Ett tag ville Marcus Birro bli partiledare. Nu har pastor Stanley Sjöberg gått in och står på  en provvalslista för att bli riksdagsman.
 
Ja, vad skall man säga?  Marcus Birro erkände efteråt att det hela var överilat och ett utslag av narcissism. Han hade inte ens pratat med frun. Peter Ahltin var mer seriös och ville göra en insats utifrån sitt perspektiv. Adaktusson är ju journalist i fingerspetsarna och hur han skall trivas att sitta i parlamentet och på sektioner och föra diskussioner i knastriga ibland torra förhandlingar, som han sedan inte kan gå ut och rapportera i media?
 
Stanley Sjöberg, som på sistone ägnat mycket kraft åt att få den sedan 6 år årliga Jesusmanifestationen att gå runt är rätt besviken på den dåliga uppmärksamheten manifestationen fått i media. Men efter tillkännagivandet om hans tilltänkta politiska karriär, så har media fylkats kring honom. Där trivs han. Men någon politiskt skolad person är han alls icke. Har ingen som helst erfarenhet. Av intervjuer att döma, så vill han verka för att de kristna inte skall lämna KD för  Sverigedemokraterna (SD). Det var ett tunt politiskt program! Vad tycker han om kemikalierna,  som rinner ut i Östersjön, mer än att det kan orsaka homosexualitet, enligt en video på han Webbkyrka? Hur skall vi få företagen att anställa fler unga? Han har i intervjuer talat om Mose lag och Jesu undervisning som modell för ett land.
 
 Men om han vill gå in som väckelsepredikant i Sveriges riksdag, så blir hans bana kort. Dessutom  finns det mycket material på hans Webbkyrka, som folk kommer att nagelfara utifrån ett HBT-perspektiv och partiet kommer att få det hett om öronen. Man kan här tala om bristande impulskontroll. Sjöberg kan mentalt inte sadla om från väckelsepredikant till politiker efter 60 år som aktiv kristen förkunnare. När journalister kommer med sina mikrofoner och vill ha svar på frågor i hela det politiska spektrat, så står han sig slätt.
 
KD får vara försiktig med att fånga upp politiskt oskolat folk som vill få en plattform. Det kommer inte att gynna partiet, som lever väldigt farligt nära spärren för att komma in i riksdagen nästa val. Att skrämma med SD har ju som bekant bara ökat på deras opinionssiffror. Det vet alla som följt opinionsinstitutens rapporter det senaste året. De kristna som skulle rösta på Sjöberg, skulle aldrig kunna tänka sig att rösta med SD, så hela den tanken är feltänkt från början. Då är det ärligare av Sjöberg, att gå ut med att han vill stärka den kristna moralen i landet och lansera det ordentligt. Det är nog att låsa in KD i ett gammalt bås, som länge var en broms för att bli tagna på allvar.
 
 Nej, KD får stå upp för att de har ändå mognat i sin politiska roll, även om media velat ha kvar dom i moralfacket. Jag tycker Maria Larsson har inte alls fått den kredit i media som hon förtjänar t.ex. Satsa på alla goda erfarna KD-politiker och undvik opportunisterna.

Omar Mustafa affären - en sekulär aningslöshet

 
 
 
 
Turerna kring Omar Mustafas såväl inval och som utträde ur den socialdemokratiska partistyrelsen är egentligen inte ägnat att förvåna. Denna typ av händelse var inte svår att förutse, att den skulle komma för eller senare. Orsaken är att det sekulära offentliga Sverige inkluderande media, politiska partier och den kulturella värden genomsyras av en stor okunnighet om hur religiösa kontexter fungerar och hur människor som lever ett liv som troende fungerar.
 -
Det är ingen hemlighet att Omar Mustafa är muslim. Många känner till hur åsikterna ser ut i mittfåran av den muslimska tron. Visst, det finns fraktioner och den mest polariserade utgör den mellan sunni och schia muslimer. När det gäller t.ex. homoäktenskap ligger den frågan på en annan nivå än för de flesta svenskar samt hur relationerna mellan män och kvinnor skall vara i familjen. Det är inte islamofobt att uttrycka detta, vilket debattsiten Newsmill tyckte och refuserade denna artikel.
-

När Omar Mustafa som ordförande i Muslimska Förbundet är med och leder familjedagarna på Älvsjömässan under påsken 2013, så vill han, och de han rådgör med, ha kända talare, som lockar så många muslimer som möjligt. Det är givet att det inte kommer någon talare till Älvsjömässan som anser att judarna skall få ha kvar sina bosättningar på Västbanken, även om han inte talar i just den frågan på familjedagarna, men väl om familjens betydelse och vilka roller familjemedlemmarna skall ha.

-

Nu är det så att det finns ett tryck på de politiska partierna att välja in representanter för våra olika invandrargrupper och det är en fjäder i hatten om man gör det och gärna på så synlig plats som möjligt. Den värsta beskyllningen man kan få i Sverige är att vara rasist, homofob eller islamofob.

-

Allt som har att göra med rasism och antirasism har fått religiösa övertoner i vårt land. Alla bevakar alla och ett undsluppet uttalande kan få stora konsekvenser. Säger man eller skriver man fel, så är man ute.

-

Barnboken Lilla Hjärtat fick dras in för att en av figurerna var svart. Den händelsen sker på bekostnad av att vi inte kan i det offentliga rummet problematisera i frågor som har med rasism, invandring och integration att göra, och det gäller i alla riktningar, vilket borde vara självklart för alla som tycker om en fri press.  Det är som om det svarta hålet från de gamla bestraffningarna representerande den utrensade lutherdomen suger oss tillbaka, inte i kategorier av att vara onda eller goda, utan som rasister och antirasister. Nåde den som skriver eller uttrycker sig fel!    

-

I denna mediala och politiska sfär när ett partidistrikt i Stockholm vill vara framsynt och inkluderande, så fångar man och inbjuder en känd muslimsk ledare och debattör och nominerar honom till partistyrelsen. Det man inte förstår, är att man inte kan begära att han skall dra ränderna ur sitt eget skinn och avsäga sig viktiga delar av sin livsåskådning och tolkning av världen, dvs fortsätta att vara en rättrogen muslim. Detta är en överkurs i religionspsykologi, som inte finns att söka till någonstans i hela undervisningsväsendet. Därför händer sådana här saker och det lär inte varar första gången. Det är aningslöst att vara förvånad över det som fyllt hela mediabruset en hel vecka nu, där i stort sett alla som normalt hörs deltagit. Frågan om att inbjuda representanter för olika invandrargrupper till politiska partier kommer att vara ett problem, så länge inte man vill se våra nya medborgare som delar av två kulturer, där den ena utgör en religiös kontext, som vi får ta oss besväret att försöka lära oss mer om och försöka förstå.

 


Rullande partiledare möts (s)

 
 
På senaste socialdemokratiska kongressen fångades en talande bild. I mittfånget ses den tidigare partiledaren och statsministern Göran Persson, han som pekade med hela handen. Han står och tittar på Håkan Juholt med ett åtstramat halvsläppt leende. Juholt  skall just gratulera Stefan Löfven, efter att kongressen valt honom till ny partiledare. I armarna på Löfven står Mona Sahlin och ger en tryckare. Juholt  väntar uttryckslöst och uppstramat som en skolgosse, liksom för ordningens skull, för att också han skall få gratulera Lövfen. Göran Persons min och blick mot Juholt säger att snälla du, skall du inte hålla dig lite i periferin i ett sådant här sammanhang och låta det gå lite tid innan du häckar bland oss.! Lövfen ler brett mitt i alla krafter under ytan.
 
 
Det har varit turbulenta år inom socialdemokratien. Sedan Göran Person avgick som partiledare och efter 10 år som statsminister tog Mona Sahlin över. Hon var den som stod kvar i raden av alla tillfrågade och därmed hade hon ett svagt mandat. Hon hade även belastningar av "stoppa Mona kampanjer" inom partiet  och den gamla Toublerone affären. Hon fick gå efter sitt första riskdagsval som partiledare och det var partiets sämsta val någonsin. Hon insåg inte sina svagheter, som var uppenbara för många av de egna väljarna. Hon visade initialt under och efter valnatten inga tecken på att hon hade någon anledning att avgå. Men så tyckte inte partiet.  Sedan blev det  en ny sluten process om att få en ny partiledare. Det är inte så lätt att processa detta, eftersom det finns en höger och en vänsterfalang i partiet och båda kämpar om inflytande. Det blev kompromissernas kompromiss och fram steg Håkan Juholt som efter sitt inträdestal på kongressen fick stående ovationer.
 
Nu var Håkan Juholt impulsernas man i det goda syftet att attackera motståndarna i socialdemokratisk gammal god kämparanda. Uttalanden slank dock ur munnen innan tanke- och analysprocesserna var klara. Till slut lagrade han får många sådana lössläppta budskap, ibland emot vad som sagts internt och då fick han gå. Han blev den tidsmässigt kortaste partiledaren i hela socialdemokratins historia. Den processen har det skrivits två böcker om.
Den senaste valprocessen, som slutade med att Stefan Löfven antog uppdraget var också sluten.för alla utom den inre kretsen. Han var motsatsen till Håkan Juholt. Lövfen sa väldigt lite det första året. Inga grodor där alls!Han fanns i bakgrunden som en mjuk och snäll person som sa lagom kloka saker och växte i opinionen på den taktiken.
 
Alla blev glada och det började gro ett hopp för socialdemokratin.  Det som hänt det senaste halvåret och som kom fram i Lövfen kongresstal var tydligt så att de ville ta tillbaka jobbfrågan från den borgliga alliansen. Den hade ju stulit jobbfrågan från socialdemokraterna alltsedan valet 2006.  Det tycks ha gått bra och väljarna tror nu mer på Lövfen än Reinfeldt, när det gäller jobben. Konjunkturerna är ju  hårda och arbetslösheten stiger i många länder.  Då vill folket höra att någon vill sänka arbetslösheten till den lägsta i hela Europa. Visst! Den verklighet som följer efter ett sådant löfte, det tänker inte så många på. Väljarkåren lever på manna som sänds från politiska himlen. De opinionssvängningarna inspirerar sedan politikerna vidare framåt. Hur det kommer att låta i debatterna det närmaste året avgör hur valet utfaller. Vill väljarna ha till baka det gamla betongpartiet från 1900-talet? Nej, men en Löfven-variant kan gå hem..kanske.

MEDIA SNEDVRIDER FOKUS I SD DEBATTEN

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                       
                  
                  
                                                                                                                                     
             
 
 
Jimmy Åkesson                                    Soran Ismail                               Erik Almqvist
 
 
Det har blåst till storms kring Sverigedemokraterna (SD). För två år sedan var de två SD-topparna Erik Almqvist och Kent Eneroth ute på resturang och kom i ett bråk på Kungsgatan i Stockholm fram på småtimmarna. Det brukar uppstå turbulens kring SD vid demonstrationer eller konfrontaitoner i andra sociala sammanhang. Kent Eneroth hade mobilen med sig och filmade det som hände, för att ha som dokumentation, eftersom ofta ord står mot ord, när man efteråt skall berätta vad som hänt. Det blev en upptrissad stämning och de verbala utfallet fylldes med invektiv och rasistiska uttalanden. Nu har Expressen fått tag i filmerna, ingen kan säga hur. Inte heller hur länge tdningen värpt på bilderna. De har dock nu när SD ligger på 11% i opinionssiffrorna läckts ut portionsvis i tidningen och skapat storm i hela mediasverige.
 
Redan första dagarna börjar huvuden rulla. Erik Almqvist, som kom i skarp ordväxling med komikern Soran Ismail, som också fanns på Kungsgatan och de ordväxlade om svensket och vem som kan kalla Sverige sitt eget land. En ung kvinna kallades hora och latte. Jimmy Åkesson kallade till presskonferens och meddelade att Almqvist, som varit ekonomisk talesperson för SD får lämna sina politiska uppdrag. I nästa varv meddelar Kent Eneroth, talesperson i juridiska frågor, han som filmat alltihop att han tar "time out" från sina uppdrag.
 
I Sverige, där ofta en fråga dominerar i alla nyhetsmedia, så har nu denna fråga  fått stort utrymme. Ett avslöjande av detta slag skapar tryck från media om att huvuden skall rulla. Det blir starka personfixeringar och nu söker journalister efter om Jimmy Åkesson känt till filmsnuttarna och kan han då sitta kvar? Hela frågan om svenskar kontra invandrare förskjuts till att mediafolket sitter på redaktioner och räknar huvuden som får rulla.
 
Soran Ismail har sagt de viktigaste orden i detta mediabrus. Han var inbjuden till Studeo 1 på SR och var tänkt att hesta på i personfrågorna. Men han hade funderat lite vidare förbi de journalistiska avslöjandenas troféhuvuden och menade att frågan måste flyttas från personerna och till att tala om vad det är som sägs och vad det står för och hur vi skall förhålla oss till det vi kalla rasism. Vi måste alltså analysera uttrycken bortom pajkastningen och förstå vad de innehåller och den vägen klargöra substansen i det rasistiska tänkandet och bemöta det bortom de enskilda personerna. Att det blir hetsigt med alkohol i kroppen och att det då rinner över är mänskligt. Tyvärr innebär drevmekanismerna att man helt förlorar att komma vidare till fördjupade insikter. Det är beklagligt, men så fungerar den 3:e statsmakten.  
 
Om syftet varit att slå ner SD från sina aktuella 11% i opinionssiffrorna till mer modesta 5% så kan det slå fel helt. Med Jimmy Åkessons resoluta handlade kan det bli ett reningsbad inom SD som gör att de ökar opinionssiffrorna ytterligare. Det är dags att börja kartläga rasimen på ett djupare plan utanför personfixeringarna.
                                      

Oväntad stor seger för Barack Obama

 
 
 
Så är nu valdagen i USA passerad. Alla opinionsinstitut hade förutspått en mycket jämn kamp om segern och det kunde även dra ut på tiden innan ett slutligt valresultat skulle komma. Under de första timmarna tycktes den profetian gå i uppgfyllelse, men kort senare så lutade det alltmer åt Obama och han tog den ena viktiga swingstaten men höga eletoratal efter den andra. och slutade på natten med 303 elektorsröster mot 206 för Mitt Romney. Vid 7:30 tiden svensk tid så erkände sig Mitt Romney besegrad.
 
Det måste varit ett bittert slut för Mitt Romney, som satsat så intensivt och känt vitringen av en seger så nära. För säkerhets skull var han ute och valtalade på valdagen. Många republikaner var övertygade om att de skulle ta hem presidentposten. Höga arbetslöshetssiffror och stort budgetunderskott borde ha gjort folk trötta på Obama. Därtill hoppades den kristna högerfalangen inom partiet på att få ett slut på Obamas ökande statliga inblandning i folkets liv och främst få en president med moralisk resning som stod emot aborter och homoäktenskap. Billy Grahamns son Franklin Graham talar om en väg mot undergång för USA. Han säger att om vi tillåts att vandra den här vägen och i den riktning, som den här presidenten vill att vi ska gå, tror jag att det innebär fara för oss och den här nationens undergång. Många andra talar om att det gamla USA med dess värderingar är borta och Sarah Palin talar om katastrof. Hon var tidigt ute på Fox News och förstod sig inte på majoriteten av amerikaner, som godkände det stora budgetudnerskottet. Hon är också starkt emot homoäktenskap. Ärkefienden och fastighetsmiljardären Donald Trump menade att valet var en total bluff och en parodi.  Den amerikanske telogoen Russel D Moore menar att de kristna skall be för Obama, att han får bättre insikt i de frågor som står högst på den kristna högerns agenda och ändrar sig. Det framkom också i valundersökningar att Obama förlorade bland de kristet evangelikanska väljarna men vann bland katoliker och judar, vilket är en intressant uppgift.
 
Alltnog är det ett mer polariserat USA efter valet. I sitt tacktal på valnatten var Obama starkt inkludernade, när det gäller invandrargrupper, religioner och sexuell läggning. Särskilt fick han kvinnornas stöd. Bland invandrare var de många latinamerikanska väljarna viktiga. De litar bara på Obama.  Han är betydligt mer en president för hela folket än Romney som ofta sägs vara en president för rika vita män. Hos många väljare som intervjuades var detta med hela folkets president ett återkommade svar på reportrars frågor. Hans "Obama care" dvs sjukvårdsreformen är också en spjutspets in i hjärat på de rika och självgoda.
 
Det är tydligt att det sker en bred kursändring i USA. Där är ju faktiskt staten skild från kyrkan från början, men i praktiken har USA:s kristna grupper haft ett stort inflytande på politiken. Med Obamas tidiga godkännande av stamcellforskning, och nu bejakande av homoäktenskap och svårigheter för Intelligent Design att etablera  sig i amerikanska skolor, så går staten alltmer en annan väg än dit Sarah Palin och hennes vänner vill och de tappar mark och riskerar att bli marginaliserade.
Det höjdes röster innifrån det republikanska partiet efter valresultatet att Mitt Romney varit alltför otydlig och inte tillräckligt radikal i värderingar som republikan. Om den linjen skall drivas hårdare, så kommer det ett dröja länge innan vi får se en republikansk president.
 
 

Presidentval I USA idag den 6:e November

 
 
 
Idag går det amerikanska folket till val för att välja en ny President. Det har varit ett jämt lopp mellan Mitt Romney och Barack Obama. Det är en viss skillnad mot förra gången då Obama vann en stor seger över John McCain och hans teapartsrörelse inspirerade vicepresident Sarah Palin.Obamas löften den gången om "Change" dvs förändring drunknade i en ekonomisk kris med en storbank i konkurs.
 
 
Det folk som idag går till val är mer splittrat än någonsin. Det är 82% av de demokratiska väljarna som är nöjda med  Obama medan 9% av republikanska väljarna är tillfreds med presidentens första mandatperiod..Obama har trots krisen inte varit overksam. Han har lyckats med något som flera tidigare demokratiska presidenter, inklusive den populäre Bill Clinton, inte lyckats med och det är en sjukvårdsreform. Det är en stor prestation av Obama att ha fått igenom den. Romney har lovat att riva upp den och det måste han lova annars tappar han väljare. Detta trots att han genomförde något liknande, när han var guvernör i sin egen delstat Massachusetts 2003-2007. Men för många människor har rädslan att att bli sjuk blivit mindre, eftersom det finns en försäkring, som täcker kostnader för dem.
 
Det är för oss i Europa svårt att förstå, varför republikanerna, som stoltserar med att vara kristna inklusive de så aktivt troende som de evangelikanska kristna inte vill, att de som inte har så gott ställt som dem själva,  skall ges resurser när de blir sjuka. Vilken bibel läser de? Jo, det är så att de vill inte att staten skall ta hand om folket. Människorna skall klara sig sjäva. Det är en grundbult hos många av alla de som lyckats i USA.
Att staten hjälper till är likamed socialdemokrati/kommunism och det är i verklig mening ett rött skynke. Däremot har de välbeställda inget emot att ge allmosor. Den glorian vill de inte missunna sig. På vissa håll bland repubikanerna är Obama kommunist och muslim och en icke-amerikan född utomlands.
 
Att Obama lyckades med det som George W Bush inte klarade av under två mandatperioder, nämligen att oskadligöra Osama Bin Laden, det har inte hjälpt. Inte heller att han dragit hem soldater från Iran och tänker avlsuta de militärt operativa insatserna i Afganistan.  Nej, det socialistiska projektet med sjukvårdsreform och förstås Obamas bejakande av aborter och forskning på stamceller är mycket större hot for republikaner än att soldater dör utomlands.
 
En annan viktig fråga är ekonomin och arbetslösheten. Även om den ligger under den magiska gränsen 8%, alltså vida under en del sydeuropeiska länders nivåer, så känner folket av de knapra resurserna och när sådant går in på bara skinnet, så är de stora frågorna om andras väl och soldaters insater utomlands långt borta.
 
Vilken av de två som än väljs så kommer de att möta en verklighet, där deras vallöften ställs emot dem och det blir inte en lätt uppgift att reda ut. Det är dock två väldigt olika USA, som de två kandidaterna vill se förverkligat. Det komemr att påverka resten av världen. Mitt Romney är ett oskrivet blad i utrikespolitiken. Det han gjort och sagt hittills är inte upplyftande. Det är oroande förr oss utanför USA.
 

Marcus Birro vill bilda nytt politiskt parti

   
Marcus Birro
 
 
Under partiledarstriden inom KD vid senaste partistämman i januari 2012 fanns Marcus Birros namn i omlopp i media  och han erbjöd sig att ta över det Kristdemokratiska partiet. Han togs inte emot med jubel utan KD höll fast vid Göran Hägglund och sade också nej till Mats Odell. Nu skriver Birro på debattsidan i den kristna rikstidningen Dagen idag, att han efter det ljumma anslaget för hans namn i KD är beredd att bilda ett nytt parti.Marcus Birro är sportkommentator för särskilt italiensk fotboll, poet och debattör. Han har inte suttit hos någon partiorganisation i vare sig krykofullmäktige eller riksdagsplats. Men han vill in på något sätt och försökte på toppnivån i KD. När det inte gick tänker han nu starta eget. Den långa vägen hinner han inte med.
 
Så sent som den 8:e augusti 2012 skriver Birro i sin krönika i Expressen att han sitter fast i vårt gemensamma ekorrhjul, där vi arbetar 11 mån per år, är bara halvhjärtat lediga på sommaren och längtar tillbaka till de viktiga luncherna och överläggningarna."Vi accepterar inte vår ålder, putsar våra skor, knyter vår slips, stryker våra skjortor och syr in våra kostymer". Birro skriver vidare att hans grund är skrivandet och poesin, men hamnat så långt bort från den grunden att han inte känner igen sig själv. Ändå älskar han smaken av sitt namn. Men han vill ändå avveckla cirkusen. Så kommer nu den 10/8 en stor artikel i DAGEN, där hans tankar om ett nytt politiskt parti presenteras. Han tycker KD är på fel väg, när de går åt höger.
 Han frågar: "Vad skall Sverige och väljarna med ett Moderaterna-light till?" Han svarar:" Ingenting. Ett KD i den reaktionära borgerlighetens tjänst är ett förlorat parti, både ideologiskt och snart också politiskt".
 
Det är ingen dålig skrapa han ger KD. Det skymtar också i artikeln en surmulen besvikelse att KD inte nappade på Birro i januari 2012. Det Birro vill skapa är ett parti som skall handla om Gud, skuld, synd, bot, frälsning, bättring. Han vill vidare ha ett parti som med tron som botten räcker ut en hand åt samhällets utsatta och vågar slåss för de hemlösa.
 
Till bilden om Birro hör ju också att han är en nyfrälst katolik, som skriver om Gud i Expressen och dras in av de olika svenska kyrkorna, som vill "smaka på hans namn". Han inbjudes till debatter  och samtal eller så vill man  få höra hans vittnesbörd. Han vandrar runt i de olika samfunden helt ovetande om hur kartan ligger och var spänningarna finns.
 
När man läser hans politiska programförklaring, så låter det mer som en samfundsbildning, som riktar sig ut mot samhällets problembarn. Men det finns ju redan i Sverige. Det går inte riktigt att få ihop den starka viljan att hoppa av ekorrhjulet och samtidigt bidla parti. Ty då hamnar Marcus Birro i ett ännu större ekorrhjul och kommer att vara jagad och flåsa land och rike runt för att predika och bygga upp sin organisation. Vart tar hans familj och småskaligheten vägen då?
 
Man kan undra om han blivit uppmanad från diverse håll att göra en ansats. Det finns vissa falanger i kristenheten som är besvikan på Hägglunds ljumma kristna ambitioner. Marcus Birro har  ju blivit lite hemmastadd i Livets Ord och där är missnöjet med Hägglund stort.
 
 Hur som helst låter inte projektet som trovärdigt eller ens möjligt att sjösätta.  
 
 

Ilmar Reepalus antisemitism har blivit ett fall för president Obama



Ilmar Reepalu




Den socialdemokratiske kommunpolitikern Ilmar Reepalu i Malmö har nu skapat sig ett världsryckte som antisemit med ytterst tveksamma uttalanden om judar och det han kallar sionism. Det senaste är att president Brack Obamas sändenud mot antisemitism Hannah Rosenthal har åkt till Malmö för att träffa Judiska församlingen och tala med Reepalu själv.

Under flera år har Reepalu slirat på tungan, när han uttalat sig om judarna i Malmö. Han har krävt av dem att de tar avstånd från Israels politik och sionismen. Det är som att tvinga alla muslimer i Malmö att ta avstånd från alla muslimska självmordsbombare. Eller att vi alla svenskar skall ta avstånd från vikingarna våldsamma framfart på sin tid.
Socialdemokratiska ledare i partitoppen har fått rycka ut och spä på med vatten i den saltsyra, som Reepalu spiller i gamla judiska sår. Senast var det den nyaste socialdemokratiska ledaren Stefan Löfvén som fick rycka ut med en resa till Malmö för att träffa det judiska rådet, efter att Reepalu sagt att den judiska församlingen i Malmö infiltreras av  sverigedemokrater. Mona Sahlin fick på sin tid göra liknande markeringar.

Nu har alltså president Obamas sändebud Hannah Rosenthal, med uppdrag att motverka antisemitism, åkt till Malmö för på plats studera vad som hänt kring Ilmar Reepalus alla kontroversiella kommentarer. Hon har träffat den judiska församlingen och även Ilmar Reepalu själv. Rosenthal mötte även integrationsministern Erik Ullenhag (fp) och efter hans möte med Rosenthal lämnade han detta uttalande: "Rosenthal och jag talade också om Malmö i dag och kommunalrådet Ilmar Reepalus återkommande okunniga och fördomsfulla uttalanden som försvårar arbetet mot antisemitismen. Dessa skadar inte bara bilden av Malmö, utan hela landets trovärdighet i dessa frågot".

Vid en presskonferens hos den amerikanske ambasadören fick Rosenthal frågan om hon delade Ullenhags syn på Reepalu. Hon svarade att hon inte visste vad som rörde sig i huvudet eller hjärtat på Reepalu. Hon visste inte heller om han bara var okunnig. Men hon menade att språket han använder är antisemitiskt. Under hennes diskusion med Reepalu stod det också klart att hans syn på saker kring judar var mycket annorlunda hennes egna.

Det judiksa centralrådet saknar förtoende för Ilmar Reepalu.  Bilden kompliceras också av att Reepalu av och till vill lägga plåster på såren med vänliga uttalanden som att antisemitismen  "är en styggelse".
Att Ilamar Reepalus ryckte som antisemit gått ut över världen är en obehaglig fläck på den svenska kartan. Det finns röster som säger att den muslimska gruppen i Malmö är mycket större än den judiska och därmed ger fler röster till en kommunpolitiker som Reepalu och att detta skapar hans balansgång i olika uttalanden. Vad som än måtte vara hans bevekelsegrunder är det ett försvårande moment i den köra situationen med starka politiska spänningar i Malmö.

Aung San Suu Kyi lyser upp hela himlen


Aung San Suu Kyi bland folket 




Den 2:e april var det val i Burma. Det var 45 platser i ett parlament på 600 platser, som skulle ersättas. Valresultatet pekande på att  Ann San Suu Ki:s parti NLD skulle ta hem segern i de flesta valkretsarna (44 av 45)
Efter en mångårig  uthållig kamp för demokratin i Burma har nu ett ljus dykt upp i tunnelsn. Det är få saker, som fyller med sådan spontan glädje, som att en kvinnas envisa kamp mot en hård militärdiktatur till slut bär frukt.
-
Fortfarande finns en lång väg att gå. Av de 600 platserna i parlamentet sitter militären på 25% utan att behöva deltaga i val. Sedan sitter inte parlametet och träffas dagligen, utan ett par gånger per år. Nästa sammakomst finns inte utlagd i almanackan än.  Sedan är militären ute efter att dra ner på de utländska sanktionerna  och det har drivit på lättnaderna för NLD. Vad som händer, när omvärlden reagerar positivt på att NLD kan komma in i parlametet kan man ana och då kan de gamla tumskruvarna åter träda aktion.
-
Folket vädrar dock morgonluft. Nu är de inte lika rädda som förr. De kan vädra sina åsikter. Man har för första gången på länge kunna rösta efter sina åsikter och inte efter militärens diktat. Risken är att förväntningarna är väldigt höga och kan falla tillbaka, när folket ser att NLD inte får något inflytande i parlamentet. Men folket är luttrat. De tar nog inte ut för mycket av framgången. De vet hur militären fungerar och tänker. Medborgarna håller garden uppe för plötsliga knytnävsslag. Skulle NLD vid det nästa stora valet 2015 då alla 75% ickemilitära platser skall lämas ut i val, gå lika bra framåt, så har militären sina klausuler att sätta in när "fara för landet råder" och göra vad de vill.
-
Ändå är Sann Suu Kyis framgång stor. Efter många år i husarrest kan hon gå ute på gatorna och möta folkets jubel. DET ÄR STORT!  Det är goda krafter som sänder svallvågor över hela världen, som säger: "Ge aldrig upp!"

Är vapenhandel möjlig?


                             

Prins Khled Bin Suttan,                                 Svenska vapen i andra händer
biträdande försvarsminister 
i Suadiarabien



Sverige har under många år varit ett vapentillverkande land och har sålt mycket vapen till andra länder. Det har varit en viktig industri och givit många arbetstillfällen. I  den pågående debatten om avtalet med Sudiarabien om gemensamma project  med vapenhandel och stöd till varandras egna projekt med vapentillverkning har frågan åter kommit till sin spets. Särskilt när det vapenköpande landet använder sina vapen för att motveka grannländers demokratiseringsprocesser och att Saudiarabien självt är ett odemokratikst land och att innevånarna inte har möjlighet att fritt utforma sina liv.

Det är inte första gången som det blåst upp en het debatt om vart vapen säljs och hur de används. Nu har dessutom Sveriges radio via Ekot öppnat en "radio-leak" och fått in hemliga dokumnet, som man protionerar ut stegvis . Det gör att man kan  med sin dramaturgi fånga in svenska makthavare, ställa frågor som dokumenten har svar på, men inte den intervjuade vet om och på så sätt locka fram i bästa fall lögnaktriga svar och i slutändan presentera hela de hämliga dokumenten för att sedan se huvuden rulla. Ett guldläge för journalister. Frågan om avgångar har redan presenterats med namn i media.

Man måste ställa sig frågan om det går att sälja vapen med etiska restriktioner.  Vapen är till för att användas i krig. Man kan inte förutsätta för all framtid att ett land lever upp till de etiska regler som Sverige sätter upp. Därmed finns det alltid utrymme för att kritisera den svenska vapenhandeln och politiska motståndare till den sittande regeringen kan ställa ministrar till svars och dra igång KU-förhör och så rullar hela den mediala karusellen igång.  Det vore ärligare att säga att för Sverige betyder vapenhandeln något mycket viktigt för landets industri och den teknologiska utvecklingen och framförallt ger det jobb inom Sverige. Det som produceras måste säljas och att sätta restriktiomer för det är inte fullt ut möjligt så att alla känner sig nöjda.

Det aktuella avtalet med Saudiarabien har processats genom det regelverk som är uppsatt för att bli godkänt. Ändå blir det problem. Det är väldigt lätt att förstå att det blir svårigheter. Man skulle något tillspetsat kunna säga att det ligger ett löjets skimmer över de debatter som uppstår, på grund av det omöjliga uppdraget. Ett vattentät arrangemang går ej att skapa. Någon skulle kunna roa sig med att gå igenom de senaste 20 årens vapenleveranser och se hur de använts.  Skall vi förvånas om de varit med i krigförande förband? Det är ju inga muséiföremål vi säljer. Frågan om vapenindustrins vara eller icke vara borde ställas på sin spets.



Tidigare inlägg
RSS 2.0