Carolas väg till tron

 

Carola Häggkvist                                                               BEN-HUR

 

Efter årets såmycketbätre kan det vara på sin plats att ge en analys av Carola Häggkvists väg till tron och varför det blivit en belastning för henne. Vad folk än tycker har Carola varit Sveriges särskilda sångfågel sedan det stora genomslaget på 80-talet med låten Främling. Hon har varit med i den svenska schlagerfestivalen 6 gånger och vunnit 3. Hon har kommit 1:a (1991), 3:a (1983) och 5:a (2006)  i Eurovision Song Contest. Anders Bagge i idoljuryn har vid ett per tillfällen i år sagt att Carola har den bästa rösten i landet.

_

Det som orsakat mest svartmålning av Carola är hennes kristna tro. Nu har det aldrig gjorts någon ordentlig analys av detta fenomen, utan det politiskt och religiöst korrekta Sverige har attackerat henne reflexmässigt. Genom åren har det rekryterats många människor till media och kulturvärlden som kommer ur den svenska religiösa sfären. I media kan nämnas Bo Strömstedt, Expressen, Per Grevér och Per-Arne Axelsson och Siwert Öholm i TV-media. Författare som Sam Lidman (1973), Birgitta Thunqvist (1979), Lena Ringqvist (2005)  och Per Olov Enquist (2008) har i mörka färger skildrat religiös påverkan i barndomen. Den schartauanska prästsonen och matematikern Hans Block har skrivit boken Guds barnbarns träldom (1995). Missionärssonen Ola Salo har i TV-programmet berättat hur han blev helt bortglömd av sin far, som gick helt upp i sin uppgift att sprida den kristna tron. Artisten Peter Hallström har nyligen skildrat det tunga oket från sin religiösa uppväxt. Sist men inte minst har vi prästsonen Ingmar Bergman som tillsammans med missionärssonen och fotografen Sven Nyqvist i många filmer kritiskt speglat religiösa motiv och påverkat flera generationer. Listan kan göras lång. Det finns många 40- och 50-talister som får sår upprivna av den nu aktuella filmen Marias väg av Dietrich Brüggemann, som beskriver hur sträng fostran i en katolsk familj ser ut med den klassiska syndakatalogen och med förödande konsekvenser.

_

Religionspsykologiskt är Carolas väg helt unik. Från ingenstans kommer hon en dag hem till sina föräldrar i en genomsnittlig svensk medelklassfamilj och säger att hon blivit kristen. Enligt föräldrarna har hon alltid varit intresserad och frågat mycket. Det finns också någon scen i en Ben-Hur film som öppnat hennes ögon för tron och Carola säger att Ben-Hur i en scen tittar in i evigheten.  Carola har inte tvångsmässigt fått läsa kvälls- och bordsböner eller tvingats till kyrkan varje söndag eller som PO Enquist fått pressa fram syndabekännelser varje lördag inför sin kristna mor. I detta land med så många människor bestulna på sina äkta religiösa känslor kommer Carola som en tonåring från rymden och säger att hon vill gå på Livets Ords bibelskola. Det är just det som vi religiöst sårade själar i landet inte ens kan tänka tanken på utan att det vänder sig i magen sju varv.

_

Hur skall man förklara detta. Det är uppenbart att det finns ett karismatiskt drag hos Carola. När man ser videos på henne från 80-och 90-talet så är det en oemotståndlig blick med tydliga mål och stark självkänsla som lyser rakt in i vardagsrummet och berör starkt. Sannolikt var det denna egna målmedvetenhet och turbokraft som gjorde att hon lockades av det religiöst utåtagerande Livets Ord med sin hänförda sång, som hon då jämförde med den dåvarande Svenska kyrkans tunga – jag fattig syndig människa.  Hon är inte intellektuellt analyserande eller driver långtgående filosofiska resonemang med citat ur den tunga litteraturen. Det är aktion snarare än djupsinnig reflektion som gäller. Nu är det ca 20 år sedan hon gick ur Livets Ord, men stämpeln sedan den tiden hänger kvar.

_

Egentligen kan man inte klassa in Carola någonstans på den svenska religiösa skalan. Ola Salo sa om Amanda Jensen i #såmycketbättre att hon måste vara en utomjording. Man kan säga detsamma om Carola också fast av helt andra skäl. Det kan vara bra att veta för alla i religion sönderfostrade och byta glasögon när man vill förstå Carolas tro. Hur djupt sårad hon varit av denna pådyvlade religiositet, nästan som en oäkting, framkom med all tydlighet, då hon var med i #såmycketbättre. Kan vi inte förlita oss på Anders Bagge och njuta av Carolas röst resten av hennes karriär och ta henne som den livsbejakande kvinna hon är med stark medkänsla med de som har det svårt att överleva, där hon har gjort stora insatser.

 

 


Loreen och Sverigedemokraterna



Loreen Talhaoui


Sällan har en polett så självlysnade klart fallit ner på plats som när partisekreteraren från Sverigedemokraterna (SD) Björn Söder på lördagskvällen, då Loreen vann sin jordskredsseger i Eurovision Song Contest i Baku, skrev på Facebook om en mörk dag för Sverige. Han menade att det var ingen svensk som sjöng den kvällen, det var en vilde, en marockan! Söder fick en twitterstorm emot sig och kände sig tvingad efter mordhot att ta bort sin text på Facebook.

Här sjöng en kvinna, född i Stockholm och uppvuxen i Västerås en låt rakt från hjärtat om kärleken som förenar så att evigheten öppnas och det gudomliga kommer närmare. Hon var helt klar över vad hon ville föra fram. Hon gjorde det också på sitt eget sätt, naken, okonstlad, osmikad och barfota.  Hennes budskap var att ta inte på dig några masker. Var dig själv och öppna för kärleken.  Allt detta nådde inte in till partisekreteraren hos (SD). Hans hjärta är förmörkat av rasismen. Men det nådde fram till hela Europa med 18 tolvpoängare och totalpoäng på en historisk 2:a plats.  Det var bara Berlusconipräglade Italien, som inte gav några poäng till Loreen. Där gäller i Berlusconis mediavärld kvinnors yta och sex appeal utan själ!

Ibland får man väl erkänna att det känns som att visst har vi haft en okontrollerad invandring och lite naivt tagit emot utan att förstå vad det kan leda till. Framförallt har vi inte haft några bra strukturer och rutiner för emottagandet. Men när SD:s ansikte sticker ut så tydligt i ett kontrastrikt avslöjnade efter Loreens seger, ja, då förstår man som aldrig förr var vi har sverigedemokraterna.

Det är klart att om vi skriver Loreens födelsenamn med Lorine Zineb Noka Talhaoui, då går det stigmatiserade blågula ränder i ansiktet på Björn Söder. Nu skriver hon Loreen Talhaouri. När hon var med i Idol skrev hon Lorén, kanske medveten om fördomarna i vårt land.

Hon har en stor släkt i Marocko och den tillhör naturfolket berberna. Ett bergsfolk, som lever under självförsörjning med egna odlingar. Loreen har också en morbror i öknen dit hon ofta åker för att lyssna på öknens egen musik.
Hon drar sig ofta undan i mediation och stillhet. Under historiens gång kom muslimerna och ockuperade berberna och gjorde dem till muslimer. Det har inte raderat ut det ursprungliga från bergen och öknen, där Loreens rötter finns. Det är ur det som Loreen kramade fram sin text med sin trollska koreografi på scenen. Det var allt detta som gick rakt in hos miljoner tittare. Det var det som Loreen blev så väldigt nöjd. Det visar hur lika vi alla är varandra.

MELODIFESTIVALEN 2012 - Fladdrande ballonger och högt tempo



        
   Lisa Miskowsky
                                                                 
                                                   


Den årliga karusellen med melodifestivalen är ifull gång. Fyra tävlingar är avklarade Nu återstår vinnare av 2:a chansen och sluttävlingen med den stora finalen i Globen Johanneshov. Sedan deltävlingarna introducerades har det blivit en riktig cirkus. Den drar som ett lämmeltåg till orter, som inte får någon egen reklam eller vinning, utan allt ser likandant ut vare sig det sker i Ekilstuna eller Malmö. Det är en massa färgglada ballonger, som fladdrar när kamerorna drar förbi över ett stort folkhav. Kamerorna står sällan stilla. Aldrig hinner man se ett ansiktsuttryck i publiken på grund av de snabba svepen med tillhörande färg och ljuseffekter. Även om man sitter hemma i soffan så känns det som att vara i en luftburen robbot och åka omring i lokalen hela tiden.

De tre programledarna Sarah Dawn Finer, Helena Bergström och Gina Dirawi håller också högt tempo och pratar ofta fortare än de tänker. Det är väl bara Gina som hinner andas och kan ge lite tygnd åt orden och få dem att att sjunka in. Skådespelerskan och regissören Helena Bergström har ju hamnat i ett ovant element, där replikerna inte är givna. Hon flåsar på och spelar över ibland. Hon drar händerna över magen, vilket visar att det pirrar rätt bra där nere i maggropen. Hennes små sketscher mellan akterna har sina poänger. Åtminstne är tempot lite lägre.

De som uppträder kommer inspringade ur folkhavet i ruschig stil med armarna i vädret. På scenen fångas de av kameror med svängande objektiv burna av stativ på hjul samt flaschande ljuseffekter över scenen.  Reflexer på klänningar och kostymer blixtrar medan snabba låtar med svårfångade texter far på höga ljudvågor runt i arenorna. De motoriska aktiviterna på scen är vidlyftiga.  Dansare och körer gör sitt för att öka fartränderna och ge scenen den estetik som krävs för att kännas som lämpade vinnare för den stora europiska sluttävlingen.

Charlotte Perrelli gick i deltävling 4 in som nummer 1. Hon har ju varit med och vunnit svenska uttagnignen 2 gånger och 1999 vann hon hela tävlingen i Jerusalem. Hon kom dock inte alls in oförändrad i sitt utryck, jämfört med tidigare gånger. Visade som brukligt maximalt av sina vackra ben. Fläkten mot håret var på mesta tiden och axelryckningar samt huvudnickningar var väldigt välkända. Det breda leendet satt nitat hela låten igenom. Sex dansande flickor gjorde sitt för att hålla liv i föreställningen. Det räckte inte, den 3-siffrigt dyra klädseln till trots, utan hon åkte ur tävlignen.

Så kom som nummer 7 Lisa Miskowsky en låtskrivare och sångerska som med sitt ablum vunnit pris som bästa kvinnliga artist och fått två rockbjörnar. Hon kommer gående genom folkhavet med sin akustiska guitarr på magen. Hon knallar upp på scenen med ett helljutet ansiktsutryck. Hon filmas mest från midjan och uppåt.  Bilden som bärs fram är hennes ansikte och övre delen av guitarren. När hon förstärker texten med att lyfta handen, sitter guitarrplektrat mellan tummen och pekfingret. Det hade räckt med att hon bara stod där. Visst hennes låt Why start a fire? (Varför tända en eld?) är fantastisk. Det finns ett egen sorts glidningar och sug i melodislingorna som fångar in oss. Hennes två medverkande kvinnor på scenen bar klädsel med mycket tyg, som gav tillfälle till en smakfull och förstärkande koreografi under effektiv men diskret färgsättning. Deras kroppar var helt dolda under det fladdrande tyget. Jag kan erkänna att jag tillhör inte rätta årgången, men slängde mig på mobilen och röstade på Lisa. Jag var inte alls fel ute. Hon gick direkt till globen,utan att passera 2:a chansen. Svenska folkets röster talade sitt kloka språk.

Vad Björn Ranelid gjorde i 3:e deltävlingen var att ge ordet kärlek, så ofta använt i detta sammanhang, en litterär respektfull klangbotten och det gillade också svenka folket. Att sedan den mest egotrippade estradören i landet, nämligen teologie hedersdoktorn Jonas Gardell, tyckte att Ranelid skulle behöva en mindre lobotomi, visar att Ranelid träffade alldeles rätt. Jonas Gardell älskar nämligen sig själv allra mest.

Jag sätter 1000 kronor på att Lisa kommer bland de två bästa i Goben.

RSS 2.0