Att hålla fast ett barn eller inte!

 
 
 
 Bild: Moa Hoff
 
Det har några dagar i media rapporterats om barn som är utåtagerande i skolan  och att de hållits fast av två vuxna personer. De som varit utsatta har intervjuats och det blev en en-dags fråga som löpte runt på all stora redaktioner i tidningar och TV. Det har gått lite troll i att "hålla fast" När inspektionen för vård och omsorg  (IVO) åker runt och gör sina nedslag är "fasthållandet" en viktig markör. Man får inte under några som helst situationer göra så.
 
Under snart 25 år har jag varit konsult på ett LSS-boende där vi av och till haft utåtagerande barn och ungdomar. Det har handlat om kombinationen autism, ADHD och brister i kognitiv förmåga eller barn med Downs syndrom som haft en perioder av kraftigt utåtagerande beteende. Det kan handla om att förse sig med tillhyggen och kasta dem omkring sig och mot personal. Det kan handla om att härja runt i ett badrum och riva ner skåp och lyfta badkaret med risk för allvarlig skada. Det är individer som tappat gränserna för sig själva och inte kan ta kontrollen över vad de gör. De är bortom all dialog och behöver naturligvis hjälp. Ibland har polis tillkallats, då det varit fara för personalen. Ilska och bångstyrighet finns i vitt olika grader hos de flesta barn.
 
När en 3-åring mitt i sin trotsålder sparkar och slåss och är oförmogna att hålla ihop sig själv så behöver hen hjälp med det. Då brukar jag råda föräldrarna att ta barnet och sätta det i knäet. Ge det den yttre gräns som det måste få med att hålla om barnet och låta det känna värmen från vuxna kroppar och därmed kärlek från en förälder. Det gäller att sitta där tills lugnet infinner sig. 
Med våra barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionshinder i skolan, på LSS-boende eller på barnpsykiatrisk klinik har vi inte den möjligheten eftersom reglerna är sådana. Hur skall vi då förhindra kroppsskada på dom själva och personalen. Ja, det finns ingen annan utväg än att höja deras mediciner och helt enkelt droga dom. Det är dock ingen fråga för IVO.  Visst skall vi förebygga och ligga steget före och skapa miljöerna så att vi slipper utbrotten. Ja, man kan komma en bit på den vägen t.ex. med att förbättra kommunikationen med att använda bilder för autistiska barn att visa vad de vill. Ändå sker explosioner vars upprinnelse det inte går att förebygga. Då vore det en hjälp att med fasthet och värme hålla om det autistiska barnet  och med vår starkare kropp visa att vi kommer ur även denna situation.
 
Man behöver inte jämföra med en polis som på häktet lägger ner klienter på golvet och sätter knäet i ryggen och med hela sín kroppstyngd ser till att vederbärande ligger kvar. Det är i sådana situationer som andningsvägarna blir ansträngda och syretillförseln sjunker. Det verkar som det är det som blivit referensramen för fasthållande.
 
Vi måste se med kloka ögon på dem som har episoder då allt bara brakar ihop och ingen vet riktigt varför. De skall ha hjälp i den situation. Att vid varje incident höja medícinerna är ingen långsiktig bra lösning. 

Kan alla i Grundskola och Gymnasium klara målen?

  
 Normalfördelningen i begåvnignskurvan (från SvD)
  
Det finns en ständigt pågående debatt om skolan. Det är nödvändigt eftersom det berör alla medborgare i landet. Vi går ju alla i skolan och får vår egen erfarenhet av den.  De senaste åren har frågan gällt de elever, som inte klarar målen och går ut gymnasiet, utan att ha godkända betyg i basämnena svenska, engelska och matematik. Politiker ställer upp till dessa ungdomars försvar och säger att skolan måste nå målen. Men är det så enkelt som att ställa krav från de politiska församlingarna. Kan alla elever som går i den vanliga skolan klara målen. Svenska Dagbladet öppnade denna fråga den 15:e oktober under rubriken: Svagbegåvad är skolans sista tabu.
 
Ibland kommer det  barn ut i media som man anser blivit felaktigt placerade i särskolan. Dock finns det ingen, som ifrågasätter särskolans vara. Dessa barn ligger på den normalfördelade IQ-kurvan på eller under 70 i IQ.Det är en svår process för föräldrar att komma till insikten om att deras barn är särskolemässigt. Man vill gärna använda möjligheten att barnet går kvar i sin vanliga klass, men får särskolans resurser. Ändå blir det i de allra flesta fall en stor lättnad för barnet, när det går över från grundskolan till särskolan.Först då blir kraven rätt anpassade och barnet behöver inte varje dag få bekräftat att det inte duger. En stor börda faller ifrån deras axlar.Och de börjar leva upp och visar glädje för första gången i skolan.
 
Nu finns det ytterligare en grupp barn som tas upp i SvD-artikeln nämligen de svagbegåvade barnen av Elisabeth Fernell professor i barnneurologi, Gunilla Carlsson Kendell, psykolog och Marcus Björnström,logoped. Dessa barn fyller inte kriterierna för särskolan, men har svårt för det teoretiska tänkandet, som gör det svårt att klara de teoretiska målen.  De hamnar i en grupp, som inte för de resurser och anpassningar de behöver, därför att de får ingen klar diagnos eller beskrivning av sina svårigheter. De står under samma krav att prestera, som de högbegåvade barnen. Detta är att göra ont riktigt mycket värre. Dessa barn kan ha andra förmågor som kanske mer sitter i händerna och i praktiska ämnen. Det lyssnar inte politiker och särskilt inte västerpolitiker på. Alla skall ha samma skola och alla måste nå målen. Det är kravet på skolan.
 
Om det nu är så att de svagbegåvande barnen har neurobiologiska hinder, som gör att de inte presterar på önskad nivå, vad skall man då göra. En viktig sak är att erkänna och ge de praktiska yrkesinriktade linjerna det status, som de förtjänar. Därmed inte sagt att alla svagbegåvade går på yrkesinriktade linjer på gymnasiets. Men de finns där kanske i högre grad, eftersom eleverna har valt dem, sannolikt för att de inte är duktiga i eller gillar matte, fysik, kemi och franska. Det går inte längre att ställa krav på elver, som inte har resurser nog att klara det teoretiska tänkandet. Låt dem få göra linjeval som är anpassade efter det. OK, låt yrkeslinjerna innehålla engelska, matte och historia, men de skall inte vara avgörande för att komma ut godkända om de valt en yrkesinriktad linje. Det kan räcka med att det står i betyget att de följt undervisningen med godkänd närvaro i de teoretiska ämnena.
 
Vi kommer aldrig till rätta med att eleverna skall nå målen on vi inte släpper det sista tabuet i skolan, nämligen att de svagbegåvade barnen finns och skall mötas där de finns.

RSS 2.0