HÖST 6



Slutet på höstserien

Nu har vi nått fram till den 18:e oktober. Lövmanteln hänger lågt och upptill spretar grenarna fria. Uppstickaren í mitten från tidigare bilder envisas med att klart markera sig som en välavgränsad bukettliknande förtätning av grenar, som snabbt fångas av ögat. Till höger lyser en gulröd eld, som säger att nu brinner det sista upp. Höstsolen förstärker de färger som är kvar mot den blå himmlen. Detta ser jag du ser än mer.


Höst 5



Hösten är här!

Nu har det gått en mätbar del av jordens eliptiska solvarv sedan den 13 september. Vi har nått fram till den 6:e oktober. Den vackra uppstickaren i mitten har bleknat i färg och grenarna (rynkorna)  formar sig (fårar sig) som spretiga grenar i grå färgnyans. Den stora nallebjörnen bakom gulnar i luggen och särskilt dess högra öra. Trädet till vänster i bild är smittade av samma gulprickiga färgskiftning och till höger neråt i dungen utbreder sig en rödbrun färg, som en skrubbsårsblödning. Även ängen tappr sitt gröna klorofyll cch vissnar mot gråvitt hö och den lilla tuvan (fullrigaren) tycks ha stött mot land. I bakgrunden till höger i bild ses ett äggformat träd, som grånar längst upp på kalotten. Som samlat färgspektrum är det fortfarande bedårande vackert. Det är skinande höstsol och himlen är blå!

HÖST 4



Hösten är på gång 4

Nu har det gått några jordvarv runt dess axel och sjävförtroendet sitter fast förankrat hos trädet centralt i dungen. Det har blivit den 1:e oktober. Här är ingen  tvekan längre! Det är något som luktar tydligt om en höst även i år. Färgtonen är nu mera gul än röd. Omgivningen brassar på med grönt som om sommaren är är i sin mitt. Vill man göra sig synlig så kan väl då få passera, men det ses inte med blida ögon hos övriga i dungen. Det ser väl bättre ut att knalla iväg tillsammans mot avlövning, storm och fall till marken. Den resan ser väl likadan ut för alla. Allt detta snack medan betrakaren njuter av blandningen och det markerade utsticket. Det är differentieringen i färgprakten som är njutningen.
Hur slutet ser ut vet alla, även vi som tittar på och njuter just nu. Tids nog skall vi alla avlövas, när den utmätta tiden är full utfagen och inga dagar mer återstår.

HÖST 3



Hösten är på gång 3

Nu har ytterligare några dagar passerat. Det är den 24 september. Det är soligt. Det träd i mitten som i de två tidigare bilderna har vagt signalerat att något är på gång, börjar nu mer påtagligt visat upp sig i höstfärger, som en bukett rödgula blommor mitt i den fortfarande frodigt gröna lövträdsdungen. En eldflamma slår sina lågor. Ängen där Tintomara ser leran ser jag en ljummen grön färg. Den spretiga tuva, som jag liknat vid en fullriggare på havet tuffat på  lite till vänster om mitten i bilden. Trädpartiet bakom och till höger ser ut som en nallebjörn som håller om det altmer höstsprakande trädet centralt. Kanske vill det hålla igen lite. Vänta ett tag till. Det vet ju alla att hösten kommer vad vi än gör. Måste man skena iväg i förväg sådär?

HÖST 2

Det har gått fem dagar fram till den 17:e spetember. Man kan ana små skiftningar i röd/gult i ett träd centralt i dungen. Det är mycket diskret och går knappt att se. Fortfarande generellt frodigt grönt runt omkring det centrala trädet.

Hösten är på väg 2

Nu är vi framme vid den 17:e september. Trädet i mitten blir nu mer tydligt rödpräckligt i en omgivning som annars fortsätter att se ut som om sommaren är evig.  Gräset på ängen likaså. Men "signal" trädet i mitten av lövdungen har börjat prata om att hösten närmar sig. Årets grönska skall lämnas in och myllas ner i marken. Obönhörligt. Höststormarna kommer att hjälpa till med avklädningen om det blir motsträvigt. Men fortfarande syns inte så mycket.

HÖST 1

Hösten närmar sig. Vi är nått fram till den 13:e spetember. En lövträdsdunge längs väg 73 står fortfarande rätt grön och fin. Intakt skulle man kunna säga. Sen står nära en tungt traffikerad väg, men tycks inte må dåligt av det. Ängen framför är också grön i en ljusare nyans. Sammantaget finne ett flertal göna färgtoner,men de flesta har snart gjoret sitt.


HÖSTEN ÄR PÅ VÄG  1

Detta är en lövträdsdunge längs väg 73. Det är i början av hösten och vi har nått fram till den 13 september. Grönskan är fortfarande frodig och ännu inga tydliga tecken på vad som komma skall. Trädgruppem står nära en hårt traffikerad väg, men inget synligt talar om att träden mår dåligt av det. Snart skall en ny dragning av "dödens" väg 73 lämna trädpartiet i lungare miljö. Ängen framför ser fräsch ut i ljusare färgnyans. Skogen i bakgrunden i mörkare toner av grönt ger en trygg inramning. Men snart börjar nedräkningen.

Jordens eliptiska varv runt solen

 
Vi sitter på en liten prick i ett oändligt universum. Denna lilla runda kula snurrar runt sin axel på ett dygn och gör ett eliptiskt varv runt solen på ett år. Utifrån dessa rörelser sitter på den runda kulan små människor och räknar sekunder, minuter, timmar, dagar, månader och år. De flesta tycker att tiden går fort. Den lilla runda kulans existens är också hotad. Nu får det inga konsekvenser för det stora universum den rör sig i, men för dess innevånare är det en katastrof. Deras liv är hotat. Den teknologiska utvecklingen har lett till att de släpper ut farliga gaser, som förstör balansen i klimatet. Dessutom har de alltid haft svårt att hålla sams. De dödar varandra. För 20-25 år sedan var de mest rädda för atombomber, men du är det sjävmordsbombare, som sätter skräck i innevånarna. De kan dyka upp var som helst helt oanmälda och med sprändeg runt magen döda hundratals andra om det vill sig illa. Det är ofta några som kallas islamistiska fundamentalister. Det tror så benhårt på Koranens ord och Muhammed att de menar sig ha rätt att döda vems som helst som tillhör de otrogna. De senaste åren har det varit kopplat till att nå politiska mål. Alltnog tickar tiden på. Idag är snart igår och i morgon blir fort idag. Man kan fråga sig när vi lever som mest. Det är nyårsafton i morgon. Många har förberett sitt firande i ett par veckor. Allt är noga upplagt för en stor fest. Det har varit så intensivt förarbete, så man upplever redan i det arbetet att den stora kvällen är här. Så kommer nyårsafton och alla är där. Maten god och stämningen på topp. Planeringen klaffar nästan. Dagen efter tar eftersnacket vid och det är då som kvällen får sitt innehåll riktig på plats om vad som egentligen hände. Så när lever vi som mest?: igår i planeringen, idag när fästen pågår eller dagen efter då analysen talar om vad vi varit med om?  Reflektera över detta så kommer en fläkt av evighet att pusta förbi! 
En evighet som innesluter det stora varat med hela universumet, där vi håller på att blekna bort i ett intet.

RSS 2.0