Lisbeth Palme, Palmeutredningen och polisspåret

Hanofficiella 
 
 
 
 
Lisbeth Palme arbetade som barnpsykolog och gjorde en betydelsefull karriär till glädje för hela barnpsykologin.  Hon blev dock mest medialt känd, då hon drogs in i händelserna kring maken Olof Palme och dåvarande statsministerns död, skjuten på Sveavägen i Stockholm. Två unga kvinnor som studerade till undersköterskor kom först till platsen, då deras bil stannade där för rödljus. De såg en man falla mot gatan. Den av de två som först kom till Olof Palme såg att han var allvarligt skadad och påbörjade en hjärlungräddning, som var nyligen inlärd och tränad i undervisnignen. Lisbeth protesterde mot det och sa att det behövdes en läkare. Den andra kvinnan fick ta tag i Lisbeth som var förvirrad och behövde lugnas ner. Det som sedan spelads upp rymmer  en rad märkliga inslag och många är de som fösökt att reda ut vad som egentligen hände. Det kan vara tillåtet att för egen del leverera en av de trovärdiga teorierna.
 
Vid brottsplatsen och ambulansfärd till Sabbatsbergs sjukhus 
 
    Redan detaljen för tidsangivelsen när första  polisbilpatrullen kom till platsen blev det stor strid om visavi sambandscentralen och poliskommissarie Gösta Söderström som var den som kom först till brottsplatsen i eget initiativ efter att ha lyssnat på polisradion och var i närheten. Enligt hans beräkning tog det 10 min för larmcentralen att få fram en polisbil. I sambandscentralens dator finns ett tidigare klockslag, men det var ditsatt i efterhand. Ett antal patrullerande poliser runt Sveavägen/Kungsgatan hade fått permission, då kvällen var rätt lugn. När Söderström kom försökte han lugna Lisbet Palme (LP) och frågade efter hennes och makens namn, varpå LP skrek: " Är du inte klok! Känner du inte igen mig? Jag är Lisbeth Palme och där ligger min man Olof". De två kvinnorma och polismannen Söderström hade alltså samma bild av en förvirrad LP.  Att avböja en hjärtlungräddning och hänvisa till att en läkare skulle komma, som LP ville, var ju också förvirrat och ologiskt.  Efter ytterligare några minuter kom ambulansen. OP fördes över i den och LP klädd i en ljusbrun mokkajacka följde med i ambulansen. Den 1:e pressfotografen som kom till Sabbatsbergs sjukhus var Ulf Karlsson från aftonbladet. Han fotade några bilder utanför sjukhuset och fångade Lisbeth, som inte kom i ambulansen, utan i en polismans ljusa volvobil 7 minuter efter ambulansen och LP klev ur bilen i mörkret i en mörk långkappa (ej Mokkajackan) och vita stövlar kl 23:42. Palme var där redan  kl 23:35. Vad hände under dessa sju minuter?  Vart tock Mokkajackan vägen? Senare på natten, när läkarna vill få träffa LP och andra ur familjen efter dödförklaringen av OP, kom LP  tillbaka vid 2-tiden med sonen Mårten Palme. Här tar fotograden Stig Almqvist en ny bild och fångar samma mörka långkappa och vita stövlar på LP, när hon går in mot sjukhuset..
 
Hans Holmérs snedspår och sedan Christer Pettersson
 
När polismästaren Hans Holmér (nota bene icke åklagare)  jobbat på flera spår under ett år, bl.a. kurdspåret, hade redan polismannen Thure Nässén (ThN) på eget initiativ börjat ett nytt spår och det gjordes tillsammans med Sigge Cedergren som drev spelklubben Oxen i knarkkvarteren nära Sveavägen. Nässén påminde Cedergren om att det fanns ju en belöning för den som löste mordet på 50 miljoner kronor.ThN hade dragit slutsatden att det var bland den undre världens brottslingar, man skulle söka efter mördaren.Genom den egna spaningsvägen vaskade ThN  så småningom fram Ckrister Pettersson (ChP), alkoholist och knarkare från Rotebro, som dock ofta var i knarkkvartarna runt Sveavägen. ThN lockade sina intervjuoffer inklusive Cedergreen med den utfästa belöningen på 50 miljoner till den som gav avgörande uppgifter, som kunde leda till mordgåtans lösning.
 
Lisbeth Palmes live konfrontation
 
Palmeutredarna efter Hans Holmér fastnade för ChP ovh köpte ThN:s utredning. Det planerades en live konfrontation med ChP och 8-9 poliser. LP fick förhandsbeskedet av utredarna att de fångat en alkoholist som mördare. När så LP satt bakom spegelglaset blev hennes kommentar: "Ja, det ser man ju vem som är alkoholist" Därmed förstördes den konfrontationen. LP kom framgent att vidhållit att hon har gjort sitt genom att utpeka ChP. Efter det har hon varit  extremt njugg med att göra nya insatser för utredarna. 
 
LP:s självpåtagna kompetens att spåra ansikten 
 
När sedan LP vittnar i Tingsrätten och Hovrätten framhåller hon sin skarpa förmåga efter många år som psykolog att kunna ignenkänna och minnas ansikten. Denna självbild upprepas flera gånger. Hon menar att hon har en klar bild av gärningsmannen från brottsplatsen, hans starka blick och hur han sneddade Tunnelgatan. Genom de två rättegångarna var LP mästrande och krävande hur hon ville lägga upp förhören och vass i tonen, klagade på arrangenmanget och den jobbiga miljön  i polishuset, när hon var där för konfrontation. Dock var LP inte alls klar utan starkt förvirrad vid mordet, bekräftat av tre personer, och iakttagelseförmågan kan inte ha varit skärpt. Från det att underslöterskeeleverna kommit tills poliskommissarien Söderström anlät hade det gått flera minuter och gärningsmannen fått tid på sig att försvinna. Under detta tidsspann var LP bevittnat förvirrad, måste tas om hand  och uppmärksamheten kan inte ha varit på topp.
 
I skenet av denna förvirring blev  LP:s första kommentar vid  live konfrontationen inte: "Ohh, det är ju han", utan en upprepning av förhandstipset från polisen, som avslöjt att det var en alkoholist. Vittnesmålen från första minuterna på mordplatsen talar tydligt om en chockad och förvirrad LP.
 
Byte av Lisbeths kappa
 
Ambulansfärden med OP och LP till Sabbatsnbergs sjukhus borde ha inkluderat ett stopp med kappbyte och poliser, som tar Mokkajackan och åker iväg med den. Där sinkades ankomsten till akutvården på Sabatsbergs sjukhus. Fanss det annat som var viktigare?
 
Två finska kvinnor går från biografen Grand Sveavägen ner mot Hötorget
 
Två kvinnor skulle åka pendeltåg till Upplandsväsby, där de bodde och prommerade Sveavägen ner och sedan mot Centralstationen. De hade sett filmen Mozart på Grand.  Ingen av dem hade någon klocka på sig, men vill veta ungefär för tågtidernas skull. När de var nära korsningen Tunnelgatan/Sveavägen strax innan Decorima affären, såg de en man vid dörr-infasningen till Decorina. De tog några steg mot honom och kände igen honom från ett Gym i UpplandsNäsby. Han hade finskt påbrå.  Han hade en walki-taki i ena handen och ett vapen i den andra, Han talade finska och kvinnorna förstod vad han sa: "Nu kommer de. Jag är igenkänd!" (med tanke på kvinnorna) och han fick till svar på finska: "Skit i det. Gör vad du ska!"  Kvinnorna gick vidare. När de gått över Tunnelgatan och nästan var framme vid Kungsgatan hörde de  ett skott som från ett vapen. De vände inte om, utan gick vidare til pendeltåget. På morgonen förstod de via media att det var Palme som blivit skjuten. De beslöt sig för att inte säga ett knyst om sina iakttagelserna.
 
Dekorima mannen identifierad
 
Först 5 år senare träffade en av kvinorna DN-jurnalisten Olle Alsén på Ålandsbåten och då berättade hon vad de sett den 28:e februari 1986. Alsén hade jobbat mycket med palemmordet och tog uppgifterna till palmeutredarna. Det blev ingen stor händesle i Palmeutredningen. Ett förhör gjordes, men frun gav alibi och bekräftade att polisen var hemma på kvällen den 26 Februari 1986. Därmed togs han ur utredningen. Privatspanaren och journalisten Sven Anér har identifierat mannen vid Dekorima som en polisman ur den hårdföra  Norrmalmspolisen. Hans Holmérs pojkar. Decorinamannen finns namngiven på omslaget till en bok av journalisten Sven Anér. Olle Alsén åkte till gymmet i Upplands-Väsby med ett foto av polismannen och frågade om de kände igen mannen på fotot. Det gjorde de! Alla riksdagsledamoter fick var sitt exempler av boken sig tillsänt av Sven Anér.  I palmeutredningen finns uppgifter om att det gjordes en bildkonfrontation för en av Upplands-Väsby kvinnorna, men bland de bilderna fanns inte nämnda polisman med.
 
Slutbedömning 
 
Lisbeth Palme var inte skarp i aikttagelsen under tiden medan undersköterskorna gjorde sitt till dess Gösta Söderström kom. Den tiden räckte ju för mördaren att försvinna. LP:s uppträdande i rätten kan vara en produkt av skräcken och fasan som fyllde henne totalt, som skapade efterhandkonstruktioner. Kvinnan som först tog hand om LP  togs inte till föhör i någon rättegång. Inte heller Söderström. Han fick förtidspension. Dekorinamannens närvaro tystades och togs inte på allvar av Pameutredningarna. Kvinnorna från Upplands Väsby kallades inte till rättegångarna.
 Blev LP beskjuten eller togs Mockajackan i belsag för manipulation?
Bilden av en konspiration tecknar sig.

Den politiska röran och de grundfästa låsningarna

 
 
 
 
 
Vi är nu snart vid slutat av de två veckors sonderingar, som Ulf Kristersson fick på sig att bilda en regering med Alliansen och stöd från andra partier. Han började sina samtal med Stefan Löfven. Från Löfven  fanns redan ett tydligt svar från valrörelsen, där Löfven sagt  att han inte ville vara något stödparti för en sådan regering och göra konstgjord andning på en hopplös blockpolitik. Så ingen blev förvånad, när Löfven svarade ett tydligt nej på Kristerssons förfrågan. Det var en helt förspilled vecka för Alliansen. Under tiden detta pågått har sprickor i det borgliga blocket bara blivit allt bredare. 
 
Som alla vet har under hela valrörelsen både Annie Lööf occh Jan Björklund med gernomtydlig skärpa sagt att något som helst samröre med SD är helt omöjligt för dem vid bildande av en regering. Annie Lööf är därtill lika låst, när det gäller att stödja Löfven och hans regeringsbildande. För Björklund har det handlat om att han har två adopterade barn från Sydkorea och dom kan så långt  Björklund förstår inte enligt Jimmy Åkesson bli "riktiga svenskar". Tillika har hans egen mor kommit från Tyskland efter andra världskrigets slut och räddats undan nazismens illdåd. En starkt känslomässig och personligt familjär orsak till att inte kunna prata med Åkesson pluss grundideologin för en liberal. Det kan man ju som åskådare tänka kring. 
 
Nu har Annie Lööf hamnat i något som kan kallas en rävsaxs med sina låsningar åt båsa hållen. Vem hon än lierar sig med, så blir det en svekdebatt. Nu när Ulf Kristersson tänker kasta in handsken, säger Lööf att det finns forfarande oprövade möjligheter till samarbete! Men med vilka då?  Miljöpartiet har klart sagt att de tänker inte sätta sig i en regering med Alliansen! Vad betyder detta. Jo, Alliansen är sågad på mitten med M och Kd på ena sidan och C och L på den andra för ganska lång tid framöver. Vi ser du en Allians i en respirator, som nog måste tas bort. 
 
Socialdemokraterna har alltid haft Komunisterna, Vänsterpartier kommunisterna och Vänsterpartiet att samtala med och stödja sig mot. Dessa politiska rörelse har rötter i stalinismen, leninnismen och kommunismen med väldigt mycket blod på sina fingrar och vapen. Ändå har det gått bra med samröre med (s). Alliansen har missat sin chans för överskådlig tid att samtala med SD, som lämnat ut 4 politiska områden, där de kan diskutera med Alliansen: försvaret, sjukvården, migrationen och äldreomsorgen.  svaret har varit nej inget samröre. Egentligen hade Alliansen nu ett tillfälle att för överskådlig tid förpassa (s) till opposition, men missde det. Nu kan 1 eller 2 allianspartier plockas i en regering med (s) och därmed är borgligheten fjärran från ett maktövertagande. 
Den som komemr att dömas hårast är Annie Lööf

Entnicitet, sexualitet och grova överfallsvåldtäkter

 
 

Det har hettat till ordentligt i debatten huruvida man kan koppla ökningen av våldtäkter och särskilt gruppvåldtäkter till etnisk härkomst. Nu senast var det Uppdrag granskning (UG) i SVT ute med ett program i ämnet, där man analyserat svenska tingsrätternas ökande domar i olika typer av sexualbrott. Resultatet visade vad flera andra undersökningar på dömda sexualbrottslingar funnit, nämligen att utländskt födda män ligger högre i statistiken vad gäller våldtäkter, överfallsvåldtäkter och särskilt gruppvåldtäkter, där utomeuropeiska män svarar för omkring 80% av de sistnämnda grova brotten och härrörande ifrån Etiopien, Irak och Afghanistan.
 
Den väletablerade professorn i kriminologi på BRÅ Jerzy Sarnecki har blivit mäkta upprörd och möjligen kränkt av UG:s program. I DN (24/8)  skriver han att det är en urgammal rädsla. att när länder som invaderar ett annat land så våldtas kvinnor ofta. Denna rädsla, fortsätter Sarnecki,  exploateras gärna av de som söker makten i ett samhälle i syfte att samla nationen och dess medborgare bakom sig. Detta uttalande är en klar politisering av frågan. I ett annat sammanhang har Sarnecki sagt att den skrämselpropaganda som förs utnyttjas av högersextrema krafter. Själv född i Polen har han anledning att resa ragg. Det har hävdats att Sarnecki motsatt sig att grundligt undersöka etnicitet och våldtäkter av egna ideologiska skäl, eftersom frågan har ställts till BRÅ sedan åttiotalet, men det har inte hänt någonting. Själv säger han att det är en svår uppgift och kräver noggrannhet.
 

Alltnog har Sarnecki en lång erfarenhet av kriminologisk forskning. Faran med att vara så djupt rotad i ett enskilt forskningsfält så länge gör att det finns en risk, att man tar sig rätten att yttra sig inom andra områden, med samma säkerhet, som i sitt eget gebit. Han har av naturliga skäl liten kunskap i religion och hur religiösa kontexter fungerar i det mänskliga psyket och även liten kunskap i biologi.

-

Sarnecki tar i DN artikeln som exempel att ingen hävdar att katolska präster tillhör en kultur som tillåter sex med barn och att det inte föreligger något kulturellt missförstånd vad som gäller juridiskt.  Som jämförelse är det ett icke korrekt sätt att beskriva problemet på och visar på kriminologens vidlyftiga generaliseringar. Man måste ha större kännedom om religionspsykologi samt sexologi, för att uttala sig om vad som händer i katolska kyrkan. Sarnecki har rätt så långt, att det inte handlar om etnicitet.  Tyvärr är det ett snedsprång i samtalet om gruppväldtäkter, som inte säger något av värde i sammanhanget. För de katolska prästerna uppstår en kollision av att vara en biologisk varelse med full uppsättning könshormoner och någon variant av sexuell läggning på vilken de lagt ett religiöst raster (celibatet), för att nå en fördjupad gudskontakt. Dock blir det inom prästerna ibland en spänning mellan biologin, sexologin och den teologiska överlagringen, där det första kan bryter igenom det andra och då kan det uppstå övergrepp. Afghanska ynglingar, som aldrig sett en kvinnas hud och sällan en kvinnas ansikte har ju endast en svårfångad fantasi att ta till eller bilder från internet, när puberteten brakar lös och hormonstormen kommer.

-

När de kommer till ett land där exponeringen av kvinnors kroppar är betydligt mer uttalad och accepterad i samhället som i Sverige, så uppstår en förvirring. En grupp unga afghaner har själva i UG sagt, att de tolkat denna öppenhet och lätthet att prata med unga kvinnor i sin egen ålder  som en invit, särkskilt om de inte har en man med sig i bakgrunden, vilket är afghanernas norm. Det har hänt i Sverige att afghanska ensamkommande unga män gått till en ungdomsmottagning och frågat hur de skall bete sig, då de går med penisstånd på sta´n varje dag.

-

Om etnicitet är ett laddat ord, så kan vi väl lämna det och prata om olika livserfarenheter beroende på var man är född, fostrad och uppväxt. Alla kan väl ställa upp på att det är olika relationer mellan könen i mellanöstern jämfört med i Sverige. En afghan som medverkande i UG hade bott i Sverige i 20 år. Han hade tidigare arbetat som polis, men åkte nu runt i Sverige och informerade utomeuropeiska män om vad som gäller mellan könen i Sverige. Detta koncept har fungerat i nord Norge. Då skulle vi kunna släppa begreppet ras och avskalat titta på verkligheten och arbeta konstruktivt med information och utbildning utifrån männens tidigare erfarenheter. Då skulle vi lite mer avspänt kunna komma framåt i denna laddade fråga.

 

En dokumentärfilm om Whitney Houston

  
 

                                                               
   Whitney Houston föddes 1963 i en afroamerikansk familj. Modern Cissy Houston var gospelsångerska och körledare i New Hope Baptist Church i Newark USA. Whitney växte in i kyrkans olika körer efter hennes stegrande åldrar.  Pappan John Russel Houston var chaufför, men kom att dras in i det musikföretag som växte fram runt  Whitney och han blev där manager. Det fanns två bröder, som utan utbildning så småningom kom att vara involverade i det växande musikföretaget kring deras begåvade syster.
 
Familjen Houston var en familj med starka känslor och starka uttryck. Modern styrde Whitneys utveckling från 11 års ålder och framåt, då Whitney uppträdde som solosångare offentligt för första gången. Under den tiden var modern mån om att inte skynda på för fort. Hon visste att det skulle bli något stort av Whitney och då fíck det inte gå för fort i början.  Whitney blev mobbad i skolan och  bytte skola till Katolska flickskolan Mount Saint Dominic Academy. Modern Cissy var själv mycket ute och reste som sångartist och de tre barnen fick under den tiden ofta placeras i 4-5 olika familjer. Under placeringen i dessa familjer berättar en av bröderna Houston att han utsattes för sexuella övergrepp. Whitney utsattes också för sexuella övergrepp av en kvinna, som utpekades av både Whitney och en moster som  en kusin till Whitney. Hon var också sångerska och dog 2008.
 
Övergreppen påverakade alla syskonen Houston negativt. Bröderna hamnade tidigt i drogmissbruk. Droger fanns tillgängligt på alla barer enligt en av bröderna och de tog med sig droger hem och bjöd Whitney på narkotiska preparat under tonåren. Whitney kom senare i tonåren att umgås mycket med den kvinnliga assistenten  Robyn Crawford, som var lespisk. Det gick då en del rykten om att det fanns en sexuell komponent i deras förhållande, men det bekräftades aldrig. Dock  måste  övergreppen ha påverkat Whitney i hennes utveckling som vuxen sexuell kvinna och för att hitta sin identitet. Hon gifte sig dock senare med musikern  Bobby Brown år 1992 och hon var då 29 år gammal. Ett är senare fick de dottern Bobbi Kristina. Maken Bobby var till typen mycket lik  Whitneys bröder. Han hamnade också i drogmissbruk. Whitney tog med sig dottern på sina resor, då hon ville undvika sexuella övergrepp på henne. Relationen med dottern blev ändå inte bra. Äktenskapet med Bobby Brown blev problematiskt. När Whitneys stora framgångar kom kunde maken inte bejaka det, utan blev avundsjuk. Fadern tyckte han fick för lite av pengarna som strömmade in och skapade  en konflikt, när han krävde att få 8 miljoner dollar för egen del.
Föräldrarna skilde sig innan barnen var vuxna, men de höll ihop i företaget runt Whitney. Det fanns uppgifter om att fadern varit otrogen.
 
Det blev Arista Records chef Glive Davis f. 1932, som tog si an Whitney Houston Han hade många kända artister han fört fram som Westlife, Janis Joplin, Laura Nyro, Bruce Springsteen, Chicago, Billy Joel, Blood  med flera. Whitneys debutalbum kom 1985 med hits som Saving All My Life for You och Greatest  Love of  All. Albumet såldes i 25 miljoner exemplar. Det stora genombrottet blev låten I Will Always Love You, som var ledmotivet i filmen Bodyguard med Kevin Koster som motspelare. Den tog hela världen med storm. Till och med diktatorn Saddam Housein i Irak hade en arabisk version på sin valkampanj och publikhavet sjön av hela hjärtat. Efter filmen spelades 6 låtar in förutom ledmotivet  de var I´m Every Women, I Have Nothing, Run To You, Queen of the Nigth och Jesus Loves Me. Skivan såldes i 37 miljoner exemplar och filmen spelade in 410 miljoner dollar över hela världen och gav ett flertal utmärkelser som MTV Movie  Award 1993, Grammy för årets skiva 1994, Amarican Music Award för årets single 1994 osv, osv.  Hon kom också att betyda mycket för den färgade befolkningen. Vid ett framförande på nationaldagen då hon sjöng USA:s nationalsång på ett sätt som smälte hela publiken gjordes ett enande över rasgränserna.
 
I den dokumentär som nu visas i Sverige är Simon Chinn producent och Kevin MacDonald regissör. Svägerskan Pat Houston deltog också i filamarbetet och som familjens kontrollant.  Filmen visades på Canne festivalen 2018 Det var mycket glest besatt i den mindre salongen på biografen Victoria på Söder i Stockholm den 21 juli. Filmen syfte var att det nu är dags att berätta den nakna historien om Whitneys liv. De stora framgångarna finns med tillsammans med de mörka baksidorna i familjen Houston. Whitney Houston hade en fantastisk röst och blev en stor artist, men hade behövt ett större grundläggande stöd och beskydd. Då hade vi kunnat ha en mognad kvinna med en stegrande röstutveckling och breddad repertoar långt in i seniet.  Dokumentärfilmen ger dock förklaringar till att Whitney Houston dog  2012 ensam 49 år gammal drunknat och drogad i ett hotellbadkar.  Tre år senare 2015 dog Bobbi Kristina också drunknad i ett badkar.

#metoo - har mannen en framtid?

 
  År 2017 var det år då en flod av berättelser om övergrepp på kvinnor från instängda gardrober vällde ut genom  #metoo till offentligheten  via en lång rad av yrkesgrupper.  I de allra flesta fall rörde det sig om mäns ofredande och våldtäkter på kvinnor. Någon motsvarighet från ofredade män har inte sett dagens ljus.
-
#metoo rörelsen har visat att det är mannen som har svårast att inordna sig i en social struktur, som känns bra för båda könen. Kvinnor har tydligt vittnat om detta. En föreställning på Södra teatern i Stockholm med kvinnliga skådespelare på scenen och Sverige drottning och kronprinsessan närvarande, belyste detta på ett näst intill chockartat sätt.
-
Således är det manssamhället som ställts inför skampålen. Ett försök att förstå den stackars mannen, skulle vara att vårt offentliga rum har från senare delen av 1900-talets urbanisering förändrats genom inflyttning till en mer anonym tillvaro i städer. Det har gjort våra kontakter mer ytliga. Vi har lärt oss bedöma varandra mer efter utseende än att odla djupare personliga relationer. I stadsmiljön är den sociala kontrollen mindre än i bondesamhället. Det har som följd blivit mer av en kroppsytans exponering och det har återspeglats i ökad nakenhet i det offentliga rummet på reklampelare, i tidningsmagasin, filmer och i klädmodet. Vill man ha jeans, som är heltäckande, så kan man klippa upp dem och blotta delar av nakna lår. Ett tydligt tecken till signalering och lust till exponering påtvingat eller icke av modet.
-
Det var under denna tidsperiod som begreppet sexappeal myntades. Samtidigt har vi sedan 50-talet haft utvecklingen av den sexuella frigörelsen till nya former för könsumgänge med framväxt av preventivmedel. Ungdomar i högstadiet och gymnasiet har på 2000-talet lärt sig ingå överenskommelser för kortare eller längre perioder av sexuellt umgänge (knullakompis) utan förälskelse och ansvarstaganden för framtiden och kan brytas när som helst.  Vuxna par etablerar partnerbyten för att testa sig ut mot vidgade sexuella ramar. Tiotusentals kvinnor över hela världen i åldrarna 18-35 år köper in sig på internet sidor med webb kamera, studio, fotograf och betalsystem, för att i privata shower visa män allt som önskas för 1,5-6,0 USD per minut. Ett medvetet köpslående med mäns behov av visuella stimuli. Riktigt populära kvinnor kan tjäna upp till hundra tusen dollar per år.
-
Under denna samhällsomvandling har männen alltmer laddas med dagliga visuella stimuli som lyft den sexuella hungern till en högre nivå. Männen har tolkat frigjordheten som en ökad tillgänglighet hos kvinnor och män känner sig fria att beröra och tafsa särskilt i samband med alkohol. Under några evolutionära epoker bakåt i tiden hade detta varit en del i rasens tillväxt. Kvinnor har starkare närhet till ett helhetsperspektiv med sitt barnafödande och amningar.
-
Till detta kan läggas att vi har ett samhälle som gått mot fler ensamboende hushåll vars miljö inte främjar den basala dagliga tvåkönade samvaron och närheten.  Män i maktställning har utnyttjat de nya strukturerna med pengar och hot samt löften om karriärstegar med undertexter om sexuella tjänster. Den kraftiga ökningen av gruppvåldtäkter i Sverige har visat sig utföras av vågen av invandrande män från utomeuropeiska länder, där kvinnor inte exponeras alls och dessa män klarar inte chocken de möter av vår kroppsexponering . Tre unga ensamkommande män besökte en ungdomsmottagning och ville ha hjälp. De gick på sta´n med stånd varje dag. Så mannen har svårast att på ett socialt accepterat sätt leva i ytans och nakenhetens exponering. 
-
  Hur löser vi detta? #metoo rörelsen har satt press på männen att bildligt talat bett dem stoppa handen i fickan i stället för att tafsa på kvinnor.  Det kan vara en väg. Hela detta komplex handlar om att bli mogna som människor.  Kvinnor har närmare till ett helhetsperspektiv via barnafödande och amning. Fäders ökande närvaro med barnen i sina pappamånader öppnar helhetsperspektivet och hjälper till att hålla männens eget inre barn mer levande. Från kristet håll har vi kunnat läsa att om vi inte omvänder oss och blir som barn kommer vi inte in i guds rike. Populärt uttryckt: Om vi inte behåller barnet inom oss vid liv, har vi inte förstått vad livet handlar om.

Anna Hages bok - Ett viktigt bidrag till bilden av mordet på Olof Palme

 

Anna Hage var som 17-årig tonåring först på plats vid mordet på Olof Palme 1986. Hon satt i en bil som stannade för rött ljus i norrgående på Sveavägen vid korsningen mot Tunnelgatan. Hon tittade ut åt höger från baksätet och såg en man falla mot trottoaren och en annan man sprang bort höger ut på Tunnelgatan och försvann i mörkret. En kvinna vänder sig mot den fallande mannen. Anna kom som för att  hjälpa en skadad. Hon hade inga teorier hur det gått till och vem som hade skjutit. Hon gjorde sina spontana iakttagelser, vilket ger ett mycket bra komplement till alla utredningar, polisförhör och rättegångar.
 
Reflexmässigt öppnade Anna bildörren och sprang mot mannen. Annas kamrat Karin Johansson  följde med. Anna såg att mannen blödde kraftigt  ur munnen och Anna kollade pulsen på halsen. Kunde inte känna någon puls och mannen hade tom blick och såg livlös ut. En ung man dök upp och tillsammans med honom gjorde Anna  hjärt-lungräddning. De fick inget livstecken. Kvinnan var hysterisk och skrek att ser ni inte vem det är. Jag är Lisbeth Palme och där ligger min man Olof Palme, Sveriges statsminister. Lisbeth Palme var enligt Anna och Karin hysterisk och sprang runt i cirklar. Karin fick ta hand om Lisbeth, medan Anna deltog i hjärt-lungräddningen. Lisbeth försökte knuffa bort Anna och menade att det behövdes en läkare i stället. Anna undrade om hon gjort något fel, men svarade att vi måste få igång hjärtat och andingen. Hon gick utbildning till undersköterska och hade tränat i akuthjälp. Anna får blod på byxor och händer. Får servetter av en polisman.
 
Tidsangivelsen när polisen kom blev i efterförloppet ett stort debattämne, eftersom det inom poliskåren fanns två uppgifter!. Ambulans dök upp. Anna och Karin fick följa med i en taxibil till förhör. Taxichauffören skulle också förhöras. Anna hamnar i en ny värld. Hon får en känsla av att polisen inte är så intresserad och vill bli klar fort. Innan de lämnar polishuset kommer två andra poliser in och de har fått uppgift från sjukhuset att Olof Palme är dödförklarad. En polis skjutsar hem flickorna.
 
Styrkan i Annas berättelse ligger i att hon är nollställd inför det som nu möter henne. Hon har velat hjälpa en man i nöd och hamnar i en helt ny värld av förhör från poliser, journalister, advokater och slutligen även åklagare. Hon har inte grubblat över vem mördaren var, utan ville hjälpa en man i nöd och gjorde iakttagelser på platsen, som hon höll fast vid, även om hon ofta fick känslan av att de som förhörde henne ville få andra svar. Ingen hade berättat för henne om förhörsmetoder. Hon kände sig misstolkad och söndermald av återkommande frågor, som redan ställts.
 
Särskilt svårt blev det i rättegångarna, där hon känner sig hårt och orättvist behandlad, ifrågasatt på ett otrevligt sätt. Hon var ju försvarsadvokatens inkallade vittne och då blev ju åklagarens frågor tuffa. Hade hon fått veta detta i förväg så hade det kanske gått bättre. Anna håller dock sin linje av observationerna från Tunnelgatan och Lisbeth Palmes förvirrade beteende.
 
Med Uppdrag gransknings båda senaste sändningar (nr 5 och 6) om Palmemordet och den triggade uppkomsten av misstankarna mot Christer Pettersson (CP) som Palmemördaren och upparbetats  av polismannen Thure Nässén, blir Anna Hages berättelse ytterst viktig. Thure Nässén höll över 40 förhör med knarkaren Sigge Cedergren och lockade med belöningen av 50 miljoner i syfte att få honom att vittna mot CP. Med tanke på fru Palmes träffsäkra utpekande av CP blir Anna och Karins iakttagelser av stor vikt. Karin som på mordplatsen fick ta hand om en förvirrad fru Palme, togs inte till förhör i någon av rättegångarna!  Det är synnerligen märkligt. Anna Hages känsla genom alla förhör och de två rättegångarna är att hennes berättelse inte var intressant. Det talar för en riggad process från början till slut.
 
En bandinspelning som Uppdrag granskning fått ut från Thure Nässéns förhör, avslöjade att han lockat med betalning. Väl i rätten kunde Sigge Cedergren inte ljuga och sade att han frestats av mycket pengar, Åklagaren sade sig ha bandet framför sig och att det där i inte sades något om pengar. Det var en ren mörkläggning av Åklagaren i Sveriges viktigaste rättegång. Advokat Leif Silbersky kallar detta en stor skandal. Anna Hage får rätt  Förhören av polis och åklagaren har en färdig modell som skall föras framtill åtal med alla medel och då nagelfares hennes vittnesmål för att passa in.  Att hon upplever en stor förvirring vid kontakten med polis och rättsväsende finns det fog för då Palmeutredningarna är fulla av konstigheter.
 

Ebtisam Aldebe (c) och Centerpartiet

 
Abtisam Aldebe är muslim och sitter i socialnämnden i Solna och är nämndeman i Solna Tingsrätt. Hon kandiderar till Riksdagen i höst. Han önskar dessutom att få införa Sharialagar i Sverige för muslimer.I ett mål i Solna Tingsrätt om hustrumisshandel friade de två nämndemännen Abtisam Aldebe och Hasan Fransson mannen från misshandeln av sin fru. De två nämndemännen hade flera skäl, som att mannen kom från en fin familj, kvinnan var inte trovärdig och hon grät inte vid sitt inlägg i Tingsrätten. Då hon var gift inom sharialagarna, skulle hon ha vänt sig till makens manliga släktkingar i stället för att gå till polisen. Centerpartiet har blivit skakigt i knäna och uteslutit båda ur partiet.
 
Centerpartiet har varit det mest invandrarvänliga partiet i Sverige och särskilt under det stora inflödet av asylsökande under 2015. Partiet har fört de ensamkommande ungas talan och velat släppa in alla dessa  tonåringar eller män, oklart vilket. Språkröret Gustaf Fridilin var nere på Medbörjarplatsen och stöttade de ensamkommande, när de hade ockuperat torget och trappan till medborarhuset. När åtstramningar blev nödvändiga och regeringen lade fram mer restriktiva åtgärder för asylsökande på en presskonferens  grät förra språkröret Åsa Romson 2011-2017. Annie Lööf sa vid ett tillfälle att vi kunde ta in 300 000 med tanke på våra obebodda marker.  Det stora inkluderande hjärtat har bultat i centerpartiet.  Nu sitter partiet lite yrvaket och skärrat samtidigt och har redan uteslutit de två nämndemännen ur partiet. Vi minns hur bostadsminisetern Memet Kaplan fick gå efter att ha besökt ett sammanhang som inte var politiskt korrekt. Men vad då! Har inte partiet förstått att de människor som kommit hit kommer från helt andra kulturer och religiösa sammanhang, som de levt under i  hela sina liv. Hade centerpartiet trott att de skulle anpassa sig helt till våra normer och värderingar, för de är ju så demokratiska och moderna, så de går ju in hos alla tänkande människor, bara de får kända lukten av våra värderingar.
 
Det är nu som inte bara centerpartiet utan hela det politiska och mediala Sverige rycks ur sin förblindelse. Det är dags att förstå att religioner och kulturer som löpt i århundraden och format människors liv inte kastas av som en ytterrock. Det sitter i hjärtat, hjärnan och blodet. God morgon centerpartiet och stor del av det svenska politiska och mediala etablissemanget.
 
Våra invandrare  stöter hela tiden på stopphanden. Det gäller nicab, könsuppdelade badhus, klassrumens  åtskillnad av pojkar och flickor , sharialagar och böneutrop. Blir det för snävt får vi snart se ett politiskt muslimsk parti, som driver frågorna vi inte är beredda på. Det är dags att inse vad vi står inför och gör oss redo. 
Ett huvud i sanden blir syrefattigt och synfältet med sin överblick försvinner. Det inträffade bekräftar att vi har inte religionen som  ledstjärna, men väl den svenska åsiktskorridoren med det politiskt korrekta. Ramlar man utanför dessa ramar kommer mediadrevet och attacken från sociala medier. Därför kom avsättandet av de tvä nämndemännen från centerpartiet väldigt snabbt.
 
 

Knutby i media igen - Bepansringen har krakelerat och pastor Peter Gembäck talat ut i media

Pastor Peter Gembäck talar ut och öppnar sig i media.
 
Det är nu 14 år efter mordet i Knutby en kall vinterdag i Januari. En kvinna är skjuten till döds och en granne till henne överlevde skadeskjuten. Snabbt rullades det upp ett otroligt drama som pågått i en kristen församling i Knutby utanför Uppsala. Församlingens starke ledare Åsa Walldau höll verksamheten i ett järngrepp med tukt och fysisk bestraffning. Hon hade själv utsett sig till Kristi brud för det bröllop, som många kristna tror skall ske i himlen. Men den teologin har i alla tider som tema varit en förening mellan alla kristna och Jesus Kristus själv.
 
Den märkliga historien 
 
Historien som rullades upp genom rättegången avslöjade ofattbara inslag, t.ex. hur mörderskan, barnflickan Sara, fick ordna ett vapen på Plattan i Stockholm helt styrd av pastor Helge Fossmo, som var en viktig iscensättare av mordet. Han ville få bort sin fru för att få grannfrun genom att låta Sara skjuta både Helges fru och mannen till älskarinnan. Helge Fossmo fick livstids fängelse och Sara vård och rehabilitering.
 
Det svarta fåret
 
Budskapet från församlingens ledning blev att det hade funnits ett svart får i Helge Fossmo och efter domen var han  borta och sedan har församlingen levt ett vanligt kristet liv. Denna tolkning har varit Peter Gembäcks mantra tills nu. Han har med kraft bedyrat att det inte har funnits någon Kristi brud mystik.
 
En ny Uppdrag granskning
 
Reportern Anna Lindman har gjort program om Scientologkyrkan och dess medlammar och har gjort inträngande reportage från Livets Ord. Nu är hon med i Uppdrag granskning och har gjort ett nytt program, som kommer om någon vecka om knutbydramat.  Anna Lindman har ställt frågor många gånger till Peter Gembäck om Kristibrudsläran och han har blånekat hela tiden. Nu erkänner han att han har ljugit. Han går nu i terapi hos psykiatern Rigmor Robèrt, som följt Knutby dramat från början.
 
Hur kunde det gå så snett
 
Hur kunde det gå så snett? En viktig faktor är Åsa Walldaus karismatiska personlighet, vars närvaro i rummet fått medlemmars själar att vibrera av vördnad och underkastelse. Hon har förstärkt detta med stränga regler med fysiska och psykiska bestraffningar.  Därtill har hon utsett sig till Kristi brud. I den kristna eskatologiska läran kommer det att vara ett stort bröllop i himmelen vid världens ände mellan hela den kristna församlingen och Jesus Kristus själv. Men i Åsa Walldaus tolkning är det hon som skall träda fram inför alla generationer av kristna och förenas som kvinna med Jesus och leva i ett man/kvinna förhållande med honom. Denna sammanblandning av religion och sexualitet är ett viktigt grundfundament för utväxten av den samvaro som uppstod i församlingen och de  groteska uttryck det tog sig, Peter Gembäck säger nu att läran var starkt närvarande i det ledande  skiktet av pastorer och äldstebröder. Dock inte så utbrett i hela församlingen. Denna sammansmältning av religion och sexualitet tog sig  flera uttryck. När Helge Fossmo hade sexuellt umgänge med familjens barnflicka Sara medan hustrun sov i rummet bredvid, så var deras samlag ett inslag i församlingens andliga kamp mot djävulen.
Då Åsa Waldau väntade på sin brudgum och inte hade närkontakt med honom, har Helge Fossmo berättat att han som ersättning fick bjuda  drottningen på en form av sexuell massage regelbundet.
  
En bredgad syn på brottet
 
Denna sammanblandning skapar en psykologisk krutburk, där många är inblandade. Att Helge Fossmo var den ensamme galningen stämmer inte och det försummades i rättegången.  Jag anser, att Helge Fossmos, som nu har ett annat efternamn borde omgående få ett tidsbegränsat straff. Det kommer säker att bli uppenbart för flera, efter att Uppdrag granskning blivit sänt. Det han gjorde var vedervärdigt men han gjorde det i den explosiva religiösa kontexten, som han inte ensam hade skapat.  
 

Liberal politik har inte förstått föräldrakollektivet

 

 Liberal politik strävar efter att få så jämlikt uttag av föräldraledigheten som möjligt och huvudsyftet är att kvinnor skall snabbare stiga uppåt i karriären, så vi får lika många kvinnor på alla positioner i samhället och likvärdiga löner.

-

I den liberala politiken gällande föräldrars villkor, så finns inte barnen.  Utifrån mitt perspektiv, då jag under de 10 senaste åren kontinuerligt mött barn och föräldrar (ca 1200 per år) under 1 års ålder på BVC, så finns en hel del att läxa upp liberalerna med. Möjligen är de heltidsaktiva politikerna flera år från småbarnstiden, så de har glömt hur det var.

-

När man fått sitt barn efter 9 månaders längtan, så ställs allt på ända. Livet får ett nytt innehåll och det lyser i skinnet på de nyförlösta föräldrarna.  Fokuset hemma är helt förbytt. Det som normalt står högs på önskelistan som prylar och karriär, har automatiskt rankats ner till det som livet egentligen handlar om, nämligen närhet, omhändertagande, tacksamhet och att ta hand om det nyfödda barnet. Det blir en period av fördjupad meningsfullhet och föräldrarna har fått ta del av något som är större än de själva. Denna fantastiska mjukvara finns inte med i de politiska brandtalen. Det är löner och karriär som gäller.

-

Den hittills delade föräldrapenningen har slagit relativt bra ut och det har gått i en takt som är rimlig.  Framför allt har papporna vunnit på det. Jag har träffat många fäder, som har fått en ny stor erfarenhet i livet, när de äntligen fått pröva på mammors privilegium, att på heltid vara hemma med ett barn. De får något de inte kunde ha räknat ut i förväg.  Att vara delaktig i ett barns hela dag och efter en period ha första tjing på att få möta barnets behov, det har hjälpt dem att få tag i något som är större än dem själva. De har fått en fördjupad livsupplevelse.  De sitter inte när barnet sover och räknar på hur mycket löneförhöjning mamman skall få i sin framtid. Det är klart underordnat.  Föräldrarna har fått är en ingång till småbarnstiden på lika villkor. Föräldrarna talar samma språk, när de pratar om barnet. Jag har hört flera omdömen från pappor som: ”när jag börjar jobba igen, kommer jag tillbakas som en bättre människa” eller: ”vid 1:a barnet var jag hemma 6 mån, men det var för lite, nu skall jag vara hemma 9 månader. Om mjukvarorna inte får vara med i det politiska samtalet blir slutprodukten krass och inta alls bra.

-

Det är alltstå helt fel att pådyvla föräldrar, hur de skall göra med tiden som småbarnsföräldrar, utan att man som politiker förstår vad man klampar in i. För liberalerna är det viktigare med de politiska slagorden om kvinnors frihet och karriär i samhället.  Kristdemokraterna har förstått, att man måste ge föräldrarna fullt mandat att välja sina liv under familjens viktigaste period.  I verkligheten är det så att det finns egenföretagare bland fäderna utan anställda. För dessa är det problematiskt att stänga firman i flera månader och inte dra in några pengar alls. För denna grupp försvinner pappamånaderna helt och denna familjegrupp missgynnas. Dessa familjer måste själva få välja hur de tar ut föräldrapenningen. Jag har inte hört någon politiker tala om den här gruppen. Våra politiker framhåller helt riktigt att fäder ofta tjänar mer än mammor och det styr uttaget. Lösningen på det problemet, kan vi dock inte lägga på föräldrarna.

-

Det som nu händer i pappakollektivet är en lobbning på kalas och släktträffar från de som känt på att ta ut föräldradagar till de som ännu inte gjort de att verkligen pröva på. Den processen kommer att bli kraftfullare framöver. Det finns redan en ökning och det växer snabbare för varje pappa som går in i det. Låt denna interna dynamik göra resten av arbetet mot jämnställda föräldrar. Klampa inte in med  nya fixerade relationer i uttaget. Det löser sig självt. OK, kanske lite långsammare, men det blir på föräldrakollektivets villkor. 

-

Det är också upp till bevis att mammor har ökat i löneligan på grund av att det jobbat mindre hemma. Jag tror inte det.

-

 Löner skall sättas i sedvanliga förhandlingar och egentligen borde arbetsgivarnas attityd till föräldrars arbete hemma under småbarnstiden förändras i grunden genom en kovändning, där frånvaron från arbetet vid uttag av föräldramånader prioriteras. I dagsläget resulterar det i en eftersläpning i löneligan sägs det. Varför inte tiullskapa en bonus i lönesättningen, för dem som varit hemma med sitt nyfödda barn. Ett nytänkande, där livets mjukvaror skall vara med vid förhandlingsbordet och ett erkännande av dess långsiktiga värde för samhället, som ger effekt långt upp i tonåren. Trygga familjer och trygga barn tjänar vi alla på. Föräldrar skapar vår framtid. Politikernas stress på småbarnsföräldrarna lyfter vi bort och lägger det på arbetsgivarsidan med denna modellösning. Jag är inte dum. Jag förstår att företagare kan skratta åt detta. De borde dock som ett första steg framöver anstränga sig att inte låta kvinnors löner påverkas av hemarbetet. Arbetsgivare skulle må riktigt bra i själen om livets mjukvaror fick var med i den krassa ekonomin. 

 

 

 


#metoo Det sexualiserade samhället

 
 
Som en löpeld över stora delar av världen har via twitter och harchtaggen  #metoo en störtvåg av vittnesmål uppmärksammat kvinnors utsatthet med sexuella trackaserier och våldtäkter. Sverige som anses vara det mest jämställda landet i världen med de mått man mäter med som, rätt till utbildning och arbete samt att bestämma över sina liv och vem man skall gifta sig med samt när man skall skaffa barn. Dock ligger vi kanske inte alls bättre till än andra länder, när det handlar om sexuella trakasserier, som tafsande på kvinnors kroppar och tillmälen och hur deras kroppar är formade.
 
Kvinnors utsatthet är ju inget nytt utan har förekommit länge. Det nya nu är att det fått en kanal att föra fram det i sociala medier och de stora tidningsdrakarna, där man också hänger ut män med namns nämnande. Sannolikt har det ökat i takt med tilltagande exponering av kroppar i reklam, TV och film och sociala medier i takt med urbaniseringens förflyttning av folk från landsbygd till städer. Detta har fört med sig en förskjutning från väl rotade, stabila, jordnära relationer till fler ytliga kontakter.
   Den sexuella frigörelsesrevolutionen har öppnat för ungdomar en större frihet till en sexualitet, som inte måste ramas in i formella regler som bröllop och familjebildning.  Utveckladet av knullakompisar har en icke oväsentlig spridning bland högstadie- och gymnasieungdomar, vilket praktiseras av både unga män som kvinnor i en gemensam överenskommelse. Partnerbyten bland etablerade förhållanden har också bidragit till en känsla av mer lättillgänglig och önskad bredare kontaktytor, för att experimentera med sin sexualitet. Tusentals unga kvinnor mellan 18 till 35 år tjänar  mycket pengar på att ansluta sig till webbkamera-siter, som tillhandahåller studio, fotograf och betalsystem. Här visar kvinnor att de vet vilka egna kroppsliga exponeringar, som får männen att trycka på betalknappen, varefter de visar allt som tittaren önskar. Denna sammantagna utveckling har gjort sexualiteten mycket mer närvarande i det offentliga rummet och det har gjort det lättare att göra sexuellt laddade inviter. Unga män känner sig ha en närmare väg till att ytligt prata sex med kvinnor och erövra ytliga erfarenheter. I denna atmosfär uppstår mycket av tillmälen och betygsättning av kvinnors kroppar med icke önskade beröringar och tafsande som  beröring av bröst och rumpklappar..
 
Vi har alltså i hela samhället skapat en social kultur som männen inte är helt ensamma bär skulden till, men de blir dess första steg i oönskat beteende efter ett gammalt evolutionärt mönster som initiativtagare. Att förändra allt detta kräver att vi kan se  hela bilden. Det går inte att  lägga ett osynligt handfängsel på män generellt. Det handlar om en attitydförändring, som bland annat har med mänsklig mognad att göra och måste inkludera båda könen. Då handlar det om fostran hemma och undervisning i skolorna och goda förebilder.  En samtyckeslag putsar på ytan och är till för att visa att politikerna gör någonting, men förändrar inget på djupet. Det är ett gigantiskt arbete som ligger framför oss. Vi är mycket sent ute!

HEDERSKULTUR OCH MÖDOMSHINNA

  Det har förekommit inom vår svenska förebyggande hälsovård, att en barnmorska på en ungdomsmottagning har skrivit ut oskuldsintyg, när en flicka från mellanöstern med sträng hederskultur ville bevisa sin oskuld.Tyvärr innebär det att man håller liv i en myt om att kvinnor som inte haft samlag har kvar en mödomshinna och det är en garant för de som hållit på sig till bröllopsnatten.
-

Oskuld kan inom hederskulturer bevisas genom att visa upp en blodfläck på det vita lakanet dagen efter bröllopet. Kan den nygifta kvinnan inte göra det är risken stor att äktenskapet upplöses. Många löser detta genom att med vasst föremål mot ett finger droppa tillräckligt med blod på lakanet och visa upp det för sin man eller föräldrar/svärföräldrar. Jag har fått mig det berättat av libanesiska kvinnor.

-

Man kan förstå barnmorskan i de enskilda fallen, men i stället måste vi hjälpas åt att ta död på den gamla myten. Det finns faktiskt ett underlag för att myten kan hållas vid liv. Som barnläkare kan jag på barnavårdscentralerna vid undersökning av friska barn vid nyckelåldrarna 1-2 månader och 6 samt 10 månader upptäcka på ca 5% av flickorna att de inre mindre blygdläpparna sitter ihop av ett tunt membran, som vi benämner synechier. Det kan variera i storlek från en mindre del till hela inre blygdläppars utsträckning. Vi gör inget åt de under 1:a levnadsåret, eftersom det oftast löser upp sig spontant. Det är ju också praktiskt för blöjbarn att ha som skydd. Vid 18 mån kontrollen följer vi upp flickorna och om det då finns kvar, kan en mild kortisonkräm en gång per dygn hjälpa till att luckra upp och få isär de inre blygdläpparna. Jag mötte en gång en mamma som hade en 4-årig flicka. Mamman kom springande till mig och var alldeles förtvivlad. Hon hade upptäckt synechier på sin dotter och trodde att det inte fanns något där innanför. Det är den äldsta flicka jag stött på under 40 år som barnläkare som haft kvar sina synechier så länge. Skulle det ligga kvar längre hos någon promille bland unga kvinnor så blir 1:a menstruationen slutpunkten för en synechie.

-

En mindre grupp mammor har under årens gång sett dessa sammanfogade inre blygdläppar och hållit myten vid liv. Något annat underlag för den finns inte. Ändå har det blivit en överlevande myt, som skapat stort lidande för unga kvinnor.  Att skriva ut oskuldsintyg kan alltså inte göras på det en barnmorska ser, när hon undersöker tonårstjejers underliv. Det blir enbart en nödlösning och välgörenhetshandling. Med detta innebär också att barnmorskan hjälper till att hålla en falsk myt vid liv.

-

Det är dags att avliva denna dödshotande myt och befria kvinnor främst bland de stora folkgrupperna där hederskulturer alltfort spelar en stor roll. Att det är ovanligt bekräftas av ett fall jag varit inblandad i, där pedagoger i svenska förskolan har tolkat synechier hos en invandrad flicka som omskärelse. Denna personalgrupp ser ju väldigt många flickor och tvättar dem rena under blöjbytarperioden och de kan alltså bli helt ställda om de ser synechier bland förskolebarn. Det bevisar ett det förekommer inte så ofta.

-

Stora organisationer som FN och Röda korset bör driva denna fråga och i vårt land kan vi inom barnhälsovården berätta för föräldrar om det falska underlaget, där det dyker upp. Skolhälsovården träffar många invandrarflickor och kan informera dem som en rutinåtgärd. I sexualundervisningen i skolan bör denna fråga finnas med och gärna referera till det falska underlaget.

 

 


Journalisten Sune Olofson tittar tillbaka på sitt liv i en ny bok


Sune Olofson journalist och pingstpastorsson har skrivit boken Gudsfruktan & Djävulskap om sitt liv i en tillbakablick. Han kom från den kristna veckotidningen Evangelii Härold till Expressen och slutligen Svenska Dagbladet där han blev en djärv och driven journalist. Han lever nu ett aktivt pensionärsliv. Han finns på Facebook och lägger ut ett dagsaktuellt ämne i stort sätt varje dag som genast hakas på av många av hans vänner från media och kyrka.
-

Uppfostran i pingstmiljön

Fadern

I början av boken redogör Sune för den pingstmiljö han växte upp i. Fadern Uno Olofsson var som de flesta pastorerna i pingströrelsen vid den tiden outbildad både i det dåvarande svenska utbildningsväsendets naturvetenskap, humaniora och teologi. Det som fanns var 6 veckor bibelskola i någon av de större pingstförsamlingarna. Det var en medveten strategi från pingstledaren Lewi Pethrus. Han menade att t.ex. Missionsförbundets pastorsutbildning på Lidingö generade strömlinjeformade och likriktade förkunnare utan personligt uttryck. Detta innebar att det växte fram många original bland pastorerna, vilket på sitt sätt berikade rörelsen. Deras främsta utbildning var på knä med en öppen bibel, skriver Sune. De behöll sina typiska personlighetsdrag och stängde av influenser från det övriga samhället. 

-

Bokstavstolkning

Sune redogör för faderns bokstavstrogna tolkning av bibeltexterna, som den enda möjliga. Det gällde både i uppfostran inkluderande aga enligt Guds ord och sexualiteten vars enda tillåtna hemvist var äktenskapet. Nöjen som bio, teater, romanläsande och dans samt rökning och alkohol var inte accepterat och föll sig naturligt för de som anslöt sig och blev frälsta.  Efter knäböjandet vid botbänken sjöngs sången: ”Synd och värld farväl för evigt, aldrig får du mig igen” och glädjetårarna flödade och den nyfrälsta omfamnades in i gemenskapen.  Sunes beskrivning av faderns predikantkaraktär skulle jag vilja säga var den allt dominerande i rörelsen.  Några enstaka pastorer i stortstadsförsamlingarna kunde uttrycka avvikande tankar från mittfåran, men då gällde det Lewi Pethrus ständigt flödande ny initiativ, som han oftast lanserade på rörelsens gemensamma konferensvecka i Nyhem Mullsjö.  Så Uno Olofsson var en genuin till hundra procent rättrogen pingstpastor och majoriteten i rörelsen var som han.  Han t.o.m. följde sin Jesus in i hans 40 dagars fasta och Uno vägde 48 kg, när den var över.

Sune fick smaka på agan med riskvistar, som han själv fick hämta från skogsdungen.  Ibland kostade Sune på sig att driva lite med fadern och kom hemdragandes med riktig stora grenar.  Då fick Sune bakläxa och fick gå och hämta en ny. Inlåsning i familjens källare förekom också som bestraffning.

-

Hormonstorm och utbildning

Hormonstormen drabbar även Sune och med sina frälsta kompisar, tittar de på de vuxna församlingssystrarnas bröstbehag och höll sig i närheten av dem för att kunna fånga en liten häftig beröring.  Samtal om kärlek och sex förekom inte alls i hemmet. Det var ett förbjudet ämne.  Sune träffade sin stora kärlek på den pingstägda folkhögskolan Kaggeholm som var ett av Lewi Pethrus skapade verk. Sune och hans Marianne Lindh träffades tämligen oskyldigt men ändå för mycket för skolans ledning. Därtill hade Sune köpt en bil tillsamman med en kamrat och smet iväg efter att god natt ronden gått runt i skolan. De tog bilen in till Stockholm med flickvännerna till sent in på småtimmarna särskilt lördagar. Sune och Marianne fick lämna skolan.  Sune blev mäkta irriterad och gick därifrån. Relegeringen gjorde ingen större skada, då Sune strax därefter började på Poppius journalistutbildning, vilket var som gjort för hans personlighet.

-

Hur präglades Sune av fundamentalismen?

 Det är svårt att riktigt värdera hur starkt den fundamentalistiska miljön påverkade Sune på djupet. Den knäckte honom inte. Han var en liten rebell, som bröt mot det förbjudna. Han borrade bland annat upp sin moped till 70 km/tim och fick be om förlåtelse inför hela församlingen med pappan stående bredvid och klara upp det hela där. En äldre bror var en ännu starkare rebell, gjorde inbrott i en kiosk och hamnade i barnavårdnämndens händer.  Han fick gå till sjöss vid 15 års ålder hos en kristen redare. Sune tog dock med sig agan, när han fick sitt första barn, vilket Sune djupt ångar. Det visar dock hur starka ränder i uppfostran inte suddas ut så lätt.

-

Bibelsmuggling och Barncenter

Efter att Sune berättat om sin uppväxt kommer historien om hans bibelsmugglig till Sovjetunionen. Den bibel som format fadern till genomkonsekvent fundamentalist och hårda nypor i familjen var dock värd att spridas till det kommunistiska Ryssland genom halsbrytande båtfärder över Östersjön. Ibland fick sjöräddningen rycka ut och rädd Sune och hans vänner. Han kom i nästa skede att vara med och bygga ett barncenter i Moskva för handikappade barn i starkt samarbete med pingstförsamlingen i Järfälla, som Sune med familj tillhörde i många år. Det kom att bli ett utbildningscenter för hela Sovjetstaten med hjälp av handikapprofessionen från Sverige.  Det fanns alltså mycket kristet patos kvar i Sune efter att han blivit vuxen och lever sitt eget liv. Han revolterade inte så pass att han lämnade tron.

-

Journalisten

 Evangelii Härold

Efter journalistutbildning började Sune a skriva i pingströrelsens veckotidning Evangelii Härold (EH), vars chefredaktör under många år i början av dess utgivning var författaren Sven Lidman.  Där visade Sune att han tänkte fritt och gick vid ett tillfälle emot tre ledare av Lewi Pethrus i tidningen DAGEN. Pethrus stöttade president Nixons angrepp på Vietnam 1969 och argumenterade i DAGEN för det, vilket Sune fann omöjligt med tanke på de napalmbomber som förekom mot civila. Med ett ja från dåvarande chefredaktören för EH Willis Säwe skrev Sune en artikel och gick emot Pethrus. Några månader senare fick Sune ett ”nyp i örat” av Pethrus.

-

Expressen  

Från Evangelii Härold, där Sune kände sig lite kringskuren sökte han sig till Expressen och fick ett vikariat hos chefredaktören Bo Strömstedt. Deras två fäder Harald Strömstedt och Uno Olofsson var båda pastorer i pingströrelsen och kände varandra väl . Sune var en gång med sin pappa till pastor Strömstedts hem.  Så chefredaktören på Expressen och vikarien Sune Olofson hade en del gemensamt. Det var vid anställningen på Expressen som ordet ”djävulskap” myntades att få utgöra del av rubriken på Sunes bok. Hur kan läsaren själv få upptäcka. Under tiden på Expressen skrev Sune flera kritiska artiklar om ledarskapet i pingströrelsen och fick t.o.m ett skarp och kritiskt brev från Willis Säwe. Sune var i en rebellisk fas och ångrar en del av det han skrev då.

-

Svenska Dagbladet  (SvD)

Efter tiden på Expressen fick Sune ett vikariat på SvD. Han fick rätt snart fast anställning där han blev kvar i många år. Han har skrivit om mänskliga fri- och rättigheter bakom järnridån samt svensk inrikes- och försvarspolitik. I boken går in mer i detalj på hans bevakning av ryska ubåten U-137, som gick på grund i Karskrona skärgård 1981, en spionanklagad irakisk läkare verksam i Sverige och den kroatiske ambassadmördaren på Jugoslaviens ambassad i Stockholm 1971.  I dessa återgivningar framträder en driven journalist med stor passion för yrket. Det är i arbetet för den irakiske läkaren Zewar Al-Dabbagh, som Sune får spela ut sitt hela register och visar att han hamnat på rätt plats i livet. Läkaren hade arbetat i Sverige som ortoped på Karolinka sjukhuset i 11 år med goda referenser. Någon hade dock anmält honom till Säpo som Saddam Husseins flyktingspion i Sverige och lämnat uppgifter om andra irakier boende i Sverige till Säpo och Zewar skulle utvisas till Irak samt skiljas från sin fru och barn boende i Sverige. Sune fann en hel del oklarheter kring Zewars ärende.  Man kan här se hur Sunes hela historia med en rättskaffens tro från pingstmiljön, genom behovet att stå upp för rätten till sitt eget liv och åsikter och att kämpa för de utsatta som de handikappade i Ryssland samt ett upparbetat nätverk med hela säkerhetsapparaten i Sverige ger sig Sune in i denna spännande händelse. Den är värld att läsas om du vill få ett riktigt grepp om Sune. Hela detta ärende finns utförligt i boken.

-

Kommentar

Jag har i alla detaljer av Sunes uppväxt en mycket likartad historia. Jag fick dock aldrig smaka på aga. Vi är årsbarn och under Sunes tid på Evangelii Härold började jag skriva små inlägg där och senare en hel del i DAGEN.  Från Sunes tid på Brännpunkt SvD deltog jag med artiklar vid 3 tillfällen. Bland annat skrev jag om flickan Sara i Knutby och hur hennes beteende kunde förstås ur Knutbyförsamlngens  märkliga kontext. Den artikeln blev det mycket respons på.


Sameblod - utan försoning

 
Filmen sameblod skildrar hur en ung tonårsflicka vill göra sig fri från sitt ursprung i samesamhället, som känns inlåst och hämmande med en rasmässigt begränsande klassificering.  Livet var från födelsen utstakat alldeles för snävt.. Filmens tema kan gälla mångas försök till uppbrott och viljan att komma vidare i livet och klättra över sina släktmässiga, religiösa och föreningsmässiga hämmande krafter. Manusförfattare och regissör är Amanda Kernell med premiär i mars i år. Lene Cecilia Sparrock spelar den samiska 14-åriga flickan Ella Marja, som bestämt sig för ett annat liv med studier i Uppsala och att lämna renskötseln.
 
 I början av filmen kommer en son resande i bil med  sin åldriga mor till fjällvärlden, för att  deltaga i begravning för moderns yngre syster. Med på resan finns även sonens dotter. Farmor visar med alla sinnens uttryck att hon vill inte vara med om den förestående begravningen. Hon har för länge sedan gjort sitt uppbrått  och går motvilligt ur bilen in i kyrkan. Hon beter sig rent av ohyfsat. Hon pratar med ingen och vill inte följa med en kort helikopterfärd för att se på renflocken. Hon ger sig i stället iväg till ett närliggande hotell.
 
Sedan fortsätter filmen där Ella Marjas kamp börjar. Hon och den yngre systern placeras på ett internat för samebarn. Där drillas de av en helsvensk skollärarinna, som belönar med ord och bestraffar med rispiska. Ella Marja är duktig i skolan och blir lite av frökens favorit. En professor dyker upp med instrument för att göra en rasbiologisk analys av barnen. Ella Marja och de andra barnen känner sig djupt kränkta.  I sin målmedvetenhet begär Ella Marja att fröken skriver ett intyg, så att Ella Marja kan studera i Uppsala. Då får hon veta av fröken att samebarnens hjärnor klarar inte sådana studier.
 
Ella Marja fortsätter sin kamp och smyger iväg till en dansbana, där några beväringar från Uppsala finns med. Hon lyckas få kontakt med en av dem och det uppstår en dansbaneflirt.  Ella Marja beslutar sig från att rymma till Uppsala i neutrala kläder. Bränner sin samedräkt i vildmarken. Fortsatt målmedveten knackar hon på pojkvännens adress i Uppsala i ett övreståndshus. Ella Marja presenterar sig för pojkvännens mor  som Christina från Småland och säger att sonen i huset lovat, att hon skulle få sova där.   
 
Historien i Uppsala blir kort. Det fattas pengar och husrum. Sista natten sover Ella Marja i en park. Hon får återvända och tänka ut en ny lösning. Hon lyckas med det och får sitt liv utanför samesamhället. Blir lärare och återvänder som ovan angivet först till sin yngre systers begravning många år senare.
 
Amanda Kernell väver en starkt berättelse genom Ella Marjas uppbrott. Man kan reflektera över varför inte Ella Marjas befrielse också skapat någon grad av försoning med ursprungskulturen, då hon ändå fått det hon strävat mot, nämligen ett liv i frihet. Det säger mig att ränderna går inte ur så fort. Hon klarar inte efter så många år att möta sin släkt, eftersom minnena fortfarande värker i hennes kropp och själ. Det är sorgligt. Det blir först det barnbarn, som är med på helikopterfärden till fjället, som därifrån får ett fint minne för henne att fortsätta söka sina rötter bland samer och hitta en helande balans.

I en religionsdialog - Skall man dölja skillnader eller påvisa dem?

 Attacker från IS inne i en Koptisk kyrka i Egypten på Palmsöndagen 9:e april 2017

Historien har varit full av religionskrig. I vår tid ser vi terrorattacker med starka inslag av religiösa motstridigheter. Islamistiska terrorattacker slår inom islam mellan shia och sunnimuslimer och islam mot kristna. Det sker inte med spetsfundiga teologiska debatter, utan genom blodigt dödande med våld. Kristna i mellanöstern har blivit frekvent måltavla, särskilt de kristna koptikerna i Egypten, senast den 26 maj 2017.

-

 Påven har varit i Egypten och sökt försoning mellan kristna och muslimer. Det har skett genom omfamningar och en stor mässa i en arena. Anledningen är det extremistiska våldet från IS mot kopterna i Egypten. Under en gudstjänst kom IS soldater som objudna gäster och dödade ca 200 kopter i den firande församlingen (se bild). Påven har fått kritik för metoden att sammanföra religionsledare och visa vänlighet, då arbetet mot terrorism kräver en strategisk intellektuell kamp enligt kopten Fawzy  Faheem   intervjuad i tidningen The Guardian.

-

  Det finns också i den svenska kontexten en räddhågsenhet att lyfta fram skillnader i de båda religionerna islam och kristendom. Det tros skada mer än klargöra. Vi hade före inflödet av flyktingar  hösten 2015 ca 5 hundra tusen muslimer i Sverige. Med tillkottet 2015 och hög fertilitet är 1 miljon muslimer inom räckhåll de närmaste 30 åren. Att inte diskutera skillnader rörande kulturella och religiösa skillnader är att sopa under mattan, där det kommer att växa fram subkulturer, som går isär och med svåra konflikter som följd

-

 I synen på Jesus finns det avgörande skillnader mellan Bibeln och Koranen, som skrevs på 600-talet efter Kristus. Den centrala satsen i islam är att ”Allah är en och Muhammed är hans profet”. På flera ställen säger Koranen, att man inte får sätta något bredvid Allah.  De kristna får inte kalla Jesus för Guds son och sätta honom bredvid Gud. Alla kristna som håller fast vid detta tillhör de otrogna och är tillåtna villebråd enligt IS. Alla otrogna skall förpassas till den eviga elden. Enligt Koranen dog inte Jesus på korset. Det tycktes bara vara så. Han upptogs nämligen till Gud direkt. Därmed finns inte Jesu död med sitt försoningsoffer till syndernas förlåtelse. Det kan heller inte som följd av detta finns någon uppståndelse. Därmed tog Muhammed bort hörnpelarna i den kristna läran, när han skrev Koranen under en period av 22 år enligt uppgift dikterad av ängeln Gabriel drygt ett halvt millenium efter Kristus.  Koranen erkänner dock jungfru Maria, som födde Jesus och därmed den obefläckade avelsen.  Om Jesus inte får kallas Guds son, så får man räkna honom som en bland profeterna.

-

Att Jesus togs upp direkt från korset, därav följer att han enligt muslimsk lära skall komma tillbaka. Där är kristna och muslimer överrens. Dock kommer Jesus tillbaka som imam enligt den muslimska läran och då kommer muslimerna att följa honom. Så det finns avgörande olikheter och flera av kristendomens viktigaste hörnstenar är raderade genom texterna i Koranen.

Det kan vara en fördel att vi ser detta och öppet samtalar om det och vi kan förstå dess bakgrund och bli överrens om hur vi lever parallellt med detta, som goda grannar.  IS-våldet tar kraft ur detta och ser de kristna som otrogna och de bör därför utrotas.  

En väg som står öppen är att mötas som människor utan att se varandra genom filtret av urkunderna. Som människor finns det mycket som förenar oss, när det gäller livets grundvillkor.


Bussandet av skolbarn till islamsk friskola

 Bussen där Rosa Park vägrade lämna sin plats för en vit man i USA
 
Nu har Kalla fakta på TV 4 visat att det förekommer en könssegregerad bussning av barn i Tensta Rinkeby på sin färd till skolan. Det har förorsakat en kraftig reaktion från politiker och i media. Stadsministern Stefan Löfven tyckte det är förfärligt och att det passar inte i Sverige. Det är en senkommet uppvaknade i det sekulära Sverige. Förståelsen av hur religionen fingerar i det  mänskliga psyket är rudimentär. Det lär komma mer av denna vara framöver.
 
Hur kan det komma sig att en muslimsk skola i Sverige tar sig före att ha könssegregerat bussande för barns transporter till skolan? Ja, i deras världsbild är det helt enligt reglerna. Män och kvinnor har helt olika villkor inom islam. I Moskén har kvinnor sin plats på en läktare avskärmade från männen med ett skynke. På golvet i den stora moskésalen sitter eller knäböjer männen på golvet. I hemmet står kvinnor för den traditionella kvinnorollen med barnafödande, sköta hushållet med matlagning och tvättning av allas kläder osv. När kvinnan går ut handlar det mestadels om att ha helkropps täckande kläder och slöja, nikab eller burka. Dessa människor följer en lång tradition, som varit norm i flera hundra år i de länder varifrån de kommer. Att lättvindigt lägga av sig dessa religiöst betingade normer går inte.
 
I dessa miljöer blir det problematiskt för kvinnor som inte följer klädkoderna och de provocerar män, kvinnor och barn som lever fullt ut i den religiösa kontexten. Detta borde det svenska samhället ha förstått och varit beredda på  och haft ett pågående arbete kring dessa frågor som en reell verklighet. I stället har vi haft vår egen kulturella mössa neddragen över ögonen och inte velat eller kunnat se fullt ut det som nu blir en påtaglig verklighet.. Anpassningar har redan börjat som fallet är med olika tider för män och kvinnor i badhusen.
 
Med tillskottet av muslimer under 2015 års inflöde från mellanöstern är det svenska muslimska samhället snart upp i en miljon innevånare delvis tack vare det höga födelsetalet och kommer att inom en 10 årsperiod att bilda ett politiskt parti, för att säkra ett bevarande av deras grundläggande omistliga värderingar. Detta bör det politiska och kulturella Sverige förbereda sig på. Så länge det finns stora segregerade bostadsområden kommer det att finnas starka bevarande krafter för fasthållande av kulturer med sina rötter utanför Sverige.

Om

Min profilbild

Roland Sennerstam

Jag är barnläkare och deltager i samhälldebatten främst när det gäller existentiella frågor och sjukvårdsfrågor med fokus på barn. Politiska frågor skall speglas. Följer det ökande religiösa inslaget i världspolitiken och vikten av att belysa det utifån en uppdaterad världsbild. Men sannolikt kommer miljöfrågor och jordklotets överlevnad att ta allt större plats framöver för oss alla.

RSS 2.0