Att lämna tron

Markus har på  IDAG-sidan  i Svd den 31/12 berättat hur han övergav tron. Han var med i ett sammanhang med en religiös utövning nära lierad med Livets Ord. Han ville verkligen leva ut sin tro, så som han uppfattade som sant enligt vad han lärt.  Han tog extra tid med bön en timme varje morgon innan han gick till skolan. Hans mor var nog lite orolig och tyckte han borde sova istället. Men så kommer tvivlet 1977, när han går i tredje året i gymansiet.
På ett stort uppslag på IDAG-sidan i Svd berättar han öppet. Hans nya liv med bio, öl, svordomar och skräckfilmer känns som en "nyfödelse". Den  storryn har upprepats så många gånger, så här finns ett gemensamt grundproblem. Det problemet är just tvivlet. Det kommer alltid, eftersom det är en grundlägande egenskap i människans mentala utrustning, nämligen att undra, vrida och vända på saker och ting och ställa kniviga frågor. Tror man på en gud, så har han gett oss även detta.
Problemet med särskilt de högerkristna falangerna är att tvivlet anses komma från djävulen. I stället är den en del av skapelsen och har med vår breda hjärnbark att göra. En gåva från skaparen helt enkelt. Men i vissa religiösa miljöer finns ett eget utvecklat innespråk, som bara kan förstås av de invigda. Vill man in där så krävs en omprogrammering (omvändelse), där man samtidigt avsäger sig sitt kritiska tänkande. Här är det stora grundproblemet! Om tvivlet fick ha sin plats med undringar och frågor, skulle den slutna instängdheten öppnas upp för en livfull dialog och det religiösa livet kunde utvecklas och ge luft och kraft åt medlemmarna. De skulle få mycket bättre verbala vapen i sin dialog om livet och tron.  Man måste t.ex. uppdatera sin världsbild. Den kristna teologin grundades på 200-400-talet eftr.kr. och vår bild av världen idag är helt annorlunda och det får konsekvenser för tron. Vi har en stor konsensus i den vetenskapliga världen om evolutionen. Den måste förr eller senare inkluderas i det religiösa tänkandet. Annars dör religionerna ut, om de förstås inte drivs av muslimska och kristna fundamentalister. Tron skulle må väldigt väl av att leva sida vid sida med tvivlet. Det finns ingen äkta tro utan ett viss mått av tvivel.
Trackback
RSS 2.0