Påsk - hjärnstress och nästans väl

Vi är mitt inne i påsken eller dess väg mot sitt slut. Någon blogg jag läste trodde vi födda före 60-talet är den sista generationen, som upplevt den mörka, tysta Långfredagen, då affärer och biografer var stängda och den äldre generationen  gick klädd i svart från och till kyrkan och talade lågmält under kyrkkaffet. När det gäller den teologiska delen av påsken är det något som ter sig mycket svårt att förstå. Under historiens gång har judar från de kristnas sida fått lida för att det var judar som dödade Jesus. Nu var ju Jesu död planerad i detalj av Gud fader själv och han behövde hjälp för att utföra det stora offret. Det blev judar, som blev redskapet. Kristna borde väl tack judarna, för att de gjorde Jesu försoningsoffer möjligt. Det är ologiskt och obegripligt att man gett sig på judarna av denna anledning från kristet håll. Nu är det sagt.
Och så var det den långa långfredagen. Jo, den var mörk och lång. Men borde vi ändå inte ta vara på en enda dag med mindre stressande runt i affärscentra, sportarenor och nöjen, för att ge tid åt reflektion. Vi heböver flera sådana dagar per år. Hjärnan måste få tid att sortera, reflektera och analysera. Vi har inte fått "gå i väggen-syndromet" ur intet. Vi hinner alltför sällan att låta tankarna löpa fritt och följa deras irrgångar i sitt arbete att ornda i boxar och filer, för att ta en modern liknelse. Det är bra att ibland inte ha något alls att göra. Till och med ha tråkigt, som hos Alfons Åberg. Det ligger någon sorts vishet i talet om vilodagen. Nu handlar påsken om hur långt man kan gå för att göra det optimala för sin medmänniska. Det handlar om att i trängt läge ställa sitt eget liv på spel för att någon annan skall få leva.Det är en antievolutionär tanke som bryter ett mönster i våra gener, som handlar om den starkes seger över den svage. Med påsken blir den svagaste länken i kedjan ett mått på drakkraften i kedjan.
Är det nå´t för långfredagströtta européer? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0