Ondskan - Psykologi och teologi

Ondskan - psykologin och teologin



Prästen och teologie doktorn Annika Borg  skriver  i Svd den  2:e maj 2008 med anledning av  den senaste tidens brutala berättelser om våld och övergrepp, att det finns något i religiösa bilder och begrepp, som tar vid i den stund förklaringar och teorier slutar fungera och vi står inför obegripligheten.  Detta sagt om vår tids försök att ge psykologiserande expertsvar på  sexuella övergrepp och våldshandlingar, som vår fantasi aldrig hade någonsin kunnat dikta ihop i vår föreställningsvärld.

 Annika Borgs budskap är att psykologin räcker inte utan de religiösa bilderna och begreppen måste till för att komma en bit längre i förståelsen och även att uthärda vetskapen om det hämska som hänt.  Vidare framkommer i artikeln att vi har alla en pågående kamp mellan det onda och det god inom oss. Det är i den punkten som den moderna kunskapen om människan och teologin kan mötas, för att sudda ut skiljeväggen, där det ena tar vid, när det andra inte kommer längre. Det finns alltså ett sätt att låta båda vandra fortsatt vidare tillsammans.

 Det var mellan den tillägnade kunskapen och det djuriska arvet, som de religiösa bilderna från skapelseberättelsen spelade upp en strid som alltjämt pågår.

I den fas i människans evolutionära utveckling, då förmågan till reflektion och att kunna lagra kunskap var på gång, ja kunskapen var så nära som att den stod som ett frukträd i en odlad trädgård. Det var då hjärbarken växt sig tjock och det vara bara att börja ta för sig av kunskapens frukter. Den tankemässiga jämförelseförmågan ledde till upptäckten av könet. Inför detta språng i utvecklignen fanns en rädsla att gå vidare. Vår Herre hesiterade. Hur skulle det gå med det gamla instinktsstyrda djuret att låta det ledas av tankeprocesser i en ökad tjocklek av hjärnbarken? Detta innebärande en kraftig tillväxt av tankebanor och sammankopplingar och synapser till nya insikter. Skulle de gamla impulsstyrda primitiva känslorna och beteenden bryta igen och övertrumfa hjänbarkens analysapparat och strukturerade planering? Hjärnbarken fick nämligen inga direkta styrande nervförbindelser till hjärstammens primitiva kärnor. Och därför kunde det vildsinta fortsätta att bryta igenom om arvet, miljön, livsödet och omgivnignens agerande gjorde individen benägen att hämta upp beteenden och handlingar från det råa och primitiva. Den källare vi alla bär med oss.

I denna konstruktion är Knutby, Arbogamordet, Englafallet och den schweiziska kvinnans fångenskap under en despotisk fadersfigur möjliga. Skall vi i någon mån förstå människans ondska bör vi kunna dra konklusioner av den vetenskaliga konsensus som finns kring evolutionen och läsa in det i de gamla religiösa bilderna och begreppen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0