Pingst och Livets Ord närmar sig varandra

        
Pelle Hörnmark lutar åt          Ulf Ekman

Den 15:e maj gästade Pelle Hörnmark, ordförande i Pingst - fria församlingar i samverkan, Livets Ord i Uppsala. Det var något av ett historiskt vingslag. Det finns i historien från 80-talet, när Livets Ord trädde in på den religiösa scenen, många sår att läka. Den nya rörelsen tog initialt flest medlemmar från pingströrelsen och andra närstående grenar av samfundsfloran på högerkanten. Nya märkliga inslag i gudstjänsterna rapporterades. Utdrivandet av demoner praktiserades  ofta. Sjukdomar var onda andars besättelse. Carola Häggqvist som tidigt anslöt sig och gick på Livets Ords bibelskola hamnade i media, då ett inspelat band kom ut i SR P3, där hon vrålade ur sig sina demoner. Andra kräktes ut dem i hinkar. Livets Ord fonderade också kraftigt mot övriga kistna rörelser. Nu kom det nya enda sanna!

Med tiden har de värsta avvarterna klingat bort.  Den klassiska pingströrelsen är heller inte längre någon framgångssaga och tappar medlemmar. Det finns nu krafter, som vill förena de karismatiska samfunden  för att enade nå större styrka. Detta har lett till att det förts samtal mellan Pingst och Livets Ord sedan 2009.

 På grund av den historiska händelsen den 15:e maj gjorde jag mitt första besök på Livets Ord. Jag är ingen stor tillskyndare av Ekmans sätt att närma sig tron. Jag var dock så öppen som möjligt. Hörnmark var också en ny erfarenhet. Ett inslag som finns kvar i gudstjänsten sedan starten är applåderandet. Varja gång Ekman entrar scenen får han en kraftig applåd, vilket händer några gånger under en gudstjänst. Bara så där, när han knallar upp för trappan till estraden! Dessutom applåderas inslag i predikan, som tänder till i medlemmarnas sinnen liksom andra kommentarer som fälls.

Ulf Ekman

Om man skulle försöka sig på en recension av de två pastorerna, så kan följande sägas om Ekman: han är en väldigt snabbpratande  talare. I inledningen av mötet hade han ett längre anförande med först en välkomsthälsning till Hörnmark och bedyrande av deras starka och nära vänskap med fruarna inkluderade.  Sedan blev det en minipredikan. Tankemässigt är han inne på nästa mening medan han slutför den föregående. Det gör att det ibland blir fel ord valda. Han surfar fram på sitt ordflöde. Går runt talarpulpeten och talar hela tiden, även när han har ryggen mot församlignen. Behandlingen av bibeltexter har en del övrigt att önska. Han läser dem slarvigt och man kan få en känsla av att de inte är så viktiga. Han börjar läsa men avbryter sig snabbt och säger att det här är välkänt och ni har hört  det många gånger, men vi läser det igen. Framförallt delger han faktiskt ingen djupare förankring i texten. Han kan dem och har läst dem många gånger, men de har inte filtrerats igenom hans person, så att det blir en erfarenhet på ett djupare plan, utan en snabb återgivning. Ordflödet rullar på genom hela framförandet. Inga konstpauser, som i en predikan är otroligt viktiga. Han har antagit en kontext. 

Jag har lyssnat på Ekman via TV och DVD inspelade predikningar, så vid besöket på Livets Ord blir min bild bekräftad med råge. Man får ihop applåderandet med Ekmans snabba talteknik så till vida att båda företeelserna är ett smatter svårt att hänga med i (ursäkta ordvalet). Om han givit publiken några konstpauser, skulle en välbehövlig tystnad inträffat i salen och några hinna med att reflektera över det som hände och tugga lite på den andliga maten. I en predikan från den 17:e april 2011 skall Ekman just läsa sin text och stannar upp lite  medan han säger: - Jag väntar medan ni tar fram bibelstället i era biblar...om jag kan...jag är lite ivrig -. Det säger mig att han är medveten om sitt problem.
   Tyvärr blev även dopförrättningen i slutet av mötet med ett 20-tal dopkandindater iklädda svarta t skirts och svarta tajta långbyxor en ytlig tillställning som inte heller den tillätt några pauser. Ingen stillhet. Det är klart att man saknade de vita dräkterna. Varje dopkandidat fick säga sitt namn och svara på frågan om vem som var herre i deras liv och sedan snabbt under vattnet och lika snabt iväg därifrån. Man hoppar hela tiden över något viktigt.

 Det snabba ordflödet speglar sig också i Ekmans bokskrivande. I entrén finns en bokhandel, där två hela sektioner fylls av Ekmans böcker. Den ena med engelsk översättning. Framför bokhandeln finns ett bord med höga staplar av Ekmans senaste utgåva, nämligen hans första memoarbok i en serie på tre! En annan av böckerna är utlagda bibeltexter för årets alla dagar. Jag kan tänka mig att han har lätt föra att skriva. Det är nog bara att trycka på knappen, så löper fingrarna på tangeneterna. Ordflödet har han ju redan. Tyvärr skapar detta en stresskänsla. Det blir för mycket av Ulf Ekman helt enkelt.

Pelle Hörnmark

Hörnmark har i sin karriär flera år som missonär i Afrika tillsammans med sin fru. De senaste åren har han varit pastor och föreståndare i pingstförsamlingen i Jönköping. Han har ingen avanserad teologisk utbildning mer än vad pingströrelsens skolor ger. Han utstrålar heller inget akademiskt. Han påminner mig om de västkustfikskande äldstebröderna i Göteborgs skärgård, där det finns gott om pingstförsamlingar.
  
Sedan pingströrelsen  tagit ett steg mot samfund genom bildandet av Pingst - fria församlingar i samverkan, blev Pelle Hörnmark dess 2:a ordförande efter Sten-Gunnar Hedin. Hörnmark är en exekutiv person som vill se saker hända och att folket aktiverar sig. Han har sagt att han vill stimulera till nya församlingsbildningar, som något prioriterat. Det är lite svårt att förstå. Det innebär bara dränering av de befintliga församlingarna, som istället behöver tänka nytt vad gäller den utåtriktade verksamheten och få hjälp med det. Det är där de nya greppen skall födas.

Hörnmark entrar scenen i hela sin stora kroppshydda. Han får ingen applåd. Han tackar för inbjudan och uttrycker också sin starka vänskap med familjen Ekman.  Hans predikan går ut på att man som kristen måste tänja sig för att göra den där framstöten till sin arbetskamrat och räcka honom/henne en kristen bok som semesterläsning eller ge den där pengagåvan till församlingen. Krypa ur sin bekvämlighet och bli lite mer aktiv. Han säger att det är inte avkristningen i landet som är problemet, utan de  kristna, som gör för lite. Han säger sitt - Kom igen!
Hörnmark pratar också fort, men inte alls som Ekman. Framförallt blir det nedbromsningar i hastigheten och ljudnivån lägre samt små pauser. Det märkliga är då, att det blir knäppstyst i salen. Något för Ekman att ta efter.

Frågan är vad det blir av den påbörjade föreningen mellan Livets Ord och Pingst - fria församlingar i samverkan. Vad säger fotfolket? De är nog inte efterfrågade. Det är ett lyssnande till var folk utanför kyrkorna  befinner sig och hur samtalen med dem skall öppnas som är det avörande. Livets Ord har ingen utvecklad teknik för det utan inbjuder till att ta emot hela deras kontext i ett svep. Det är ingen bra metod! Jag skulle vilja lyfta fram föreståndaren i Filadelfia Stockholm Nicklas Piensoho, som ett bra och väl förankrat exempel med ett anslag, som möter den moderna människan. Det är inte meningen att vi skall hjärntvätta folk utan öppna upp för den inre mötespunkten, där det sanna livet gestaltas och mötet med Gud kan ske.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0