Kyrkovalet 2013 - en krampaktigt fasthållen företeelse

 

 Nu är det över, det glömda valet till Svenska kyrkans styrande församlingar: kyrkofullmäktige, stiftet och kyrkomötet. Sedan 2000 är kyrkan skild från staten. Kyrkan kan då jämföras med de andra trossamfunden i landet. Ändå har inte alla politiska partier öppnat avskedsbrevet och läst innehållet. Det är slut nu!  Men det har blivit ett segslitet kvarhållande, där inte alla orkar acceptera en ny tingens ordning. Det känns som det behövs några som säger ifrån ordentligt. Äktenskapet mellan Svenska kyrkan och staten är över!  

 

  Nu är spelet bakom valet mångfacetterat. En socialdemokrat sa nyligen att det är ju (s) som har byggt upp Svenska kyrkan, underförstått: därför måste (s) vara kvar där. Värre groda i historiebeskrivningen får man leta efter. En annan person ur samma parti sade att om inte (s) fanns kvar skulle Svenska kyrkan (SvK) bli en liten sekt. Det är att ha stor tilltro till sin närvaro i SvK. SSU går ut med att Jesus var den förste sossen. Nu är det dock främst maktanspråk, som håller kvar partier i kyrkan. Självtillräckligheten som ligger i att (s) säger att de har byggt upp kyrkan handlar om att de vill ha den religiösa folkrörelsen, som SvK utgör, infångad i partiet och diktera villkoren för den.  Det ger röster i de andra valen. Sedan vill inte (s) att SvK skall vara alltför religiös och därmed stöta bort gråsossarna, utan en servicekyrka vid livets högtider och lite kulturella evenemang däremellan.

 

Å andra sidan har inte alla inom SvK tilltro till att släppa politikerna ifrån sig. De vill enligt biskop Brunne i Stockholm ha med folk utifrån. Det berikar och stimulerar och ger flera ögon på interna problem. Utifrån förresten!  Många inom kyrkan som gillar partiernas närvaro brukar framhålla att mer är 6 miljoner svenskar tillhör SvK. Det är ju en sanning med modifikation. Var finns dom? Ja, inte på högmässan kl 11 på söndagarna. Men ändå är det dessa man vill värna och försöka hålla kvar med kyrkovalens behållande av politiker i sina beslutande församlingar. Biskop Brunne uttalade en gång något så vackert som att det är för de frånvarande i kyrkorummet, som man håller en ställföreträdande gudstjänst varje söndag.

 

 Nu är teologin och tolkningsvariationerna många inom SvK. Det är högt till tak brukar man säga och det kan vara tilltalande främst för de som inte går dit. Det kan kännas bra att veta det. Vill man bli bekräftat i sin tro eller sina tvivel, så finns ett antal förkunnande präster att välja mellan. Det går säkert att hitta någon man trivs med. I slutändan, så kanske det är bra med en mångfald inom SvK både bland folk som vill bestämma och bland prästerskapet. Det är rätt länge sedan SvK lämnade en teologisk enhetlig renlärighet och där går det inte att vrida klockan tillbaka. Det är heller inte önskvärt.

 

Ändå finns det mycket förbättrings- och förändringsarbete, som måste till om folket åter skall komma till kyrkorummet och deltaga i verksamheten. Den processen tror jag inte kan eller skall komma från politiker, utan inifrån den aktiva levande kärnan.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0