Fifty Shades of Grey - En Recension

  

 

Veckans stora filmhändelse är filmen Fifty Shades Of Grey av regissören Sam Taylor-Johnson. Filmen bygger på den kvinnliga brittiska 52-åriga författaren E L (Erika Leonard ) James boktrilogi Femtio nyanser av honom om böjelser för överenskommet våld i samband med sexuellt umgänge, där det handlar om mannens dominans och kvinnans underkastelse.  Trilogin har översatts till 52 språk och sålts i över 90 miljoner exemplar. Nu har den 1:a boken filmatiserats och haft sin premiär. Intresset har varit stort och förköpen hade i Sverige nått till den höga nivån av 125 000 biljetter.

-

För svenskt vidkommande kan vi säga att filmen nu går upp i det enda landet i världen som har en sexköpslag, som kriminaliserar köp av sexuella tjänster, representerande ett våld mot kvinnor. Vi hade på 80-talet grafologiexperten Hans Scheike med sina kvinnor Agneta Ogebratt och Brita Sylvan, vilka drev ett ridläger för flickor i Kopparberg och sysslade med pisk-i-stjärten terapi.  Hans Scheike dömdes 1988 för sexuellt utnyttjande av minderårig.  Vi har haft Göran Linbergsaffären där polisen som varit rektor för polishögskolan och länspolismästare i Uppsala tillika kallad ”kapten klänning” för sitt stora engagemang i jämställdhetsfrågor. När utredningen om hans sexuella våld mot unga flickor rullade igång fann utredaren och poliskollegan Jonas Trolle i chefens tjänsterum sexleksaker, munbollar, handfängsel, viagra och dagen efter piller.

-

Det finns likheter i filmen till Göran Lindbergaffären. Den manliga huvudrollen Christian Grey spelad av Jamie Dornan är en framgångsrik känd miljardär och företagare som håller tal om välgörenhet på den högtidliga examensdagen för skolan, där den unga kvinnan Anastasia spelad av Dakota Johnson tar sin examen.  De har då redan träffats, när hon skulle för skolans tidning göra en intervju med Grey. I det mötet uppstår laddningar och Christian Grey vill träffa Anastasia igen.  Hon kommer från en vanlig familj och arbetar extra i en ”Clas Ohlsson affär”. Tidigt i relationen inviger Christian Anastasia i sin böjelse för dominans och underkastelse. Han har ett kontrakt som han vill ge henne, där han drar upp riktlinjerna för vad han vill göra med henne.  Hon är en oskuld. Hon lockas av hans kändisskap och rikedom. Hon får en egen bil och får flyga helikopter och segelflyga med honom. Hon lockas inte bara, utan får äkta känslor för honom. Han deklarerar tydligt att han sysslar inte med romantik. Det är inte hans stil.  Han visar henne sitt specialrum fullt av flätade rep, handfängsel i både tak och väggar samt ögonbindlar och diverse piskor.

-

Om hon skriver på kontraktet skall hon få ett fint rum i hans hus. Där får hon sova i egen stor säng. Han kommer inte att dela nätterna med henne där. Att sova med sin partner, det ägnar han sig inte åt men väl det sexuella våldet.

-

Anastasia gör sina försök att komma förbi den hårda fasaden, men han står emot.  Det glimtar i några repliker att han haft svåra upplevelser i barndomen, men det är bara som en förbipasserande ytlig information.  Efter att hon rensat från de värsta grovheterna i kontraktet skriver hon på.  Hon orkar dock inte att köra linan ut. Hon vill prata och göra vanliga utflykter. Skräms av hans kyla och kliver ur hela projektet.

-

Problemet är att filmen kör med två budskap. Han får orda mycket om hur bra hon kommer att må av hans frigörande terapi och bli en mer mognare kvinna. Detta budskap fyller större delen av filmen Det är först på slutet, som man förstår att hon har behållit sin vilja till kärlek och ett känslomässigt djupare förhållande och säger sitt tydliga nej till hans bepansrade våldsattityd.

-

Denna film kommer i första hand att ses av tonårstjejer, som har drömmar om rika prinsar och glam och glamour och framförallt gott om pengar, så de kan köpa allt det där de vill ha. Manstypen är en känslokall figur som vill utöva sitt våld mot sina partners.  Vi som i ett par decennier talat mycket emot våldet mot kvinnor och har ett politiskt parti som driver dessa frågor och andra partiledare kallar sig feminister, vi  borde tycka att vi behöver inte denna film. Den ger en fel ingång till kärlek och romantik hos de som söker det för första gången. Tonårskillar kan tro att tjejerna vill ha våldet. En student som åkt fast för våldtäkt, säger sig vara inspirerad och velat återskapa denna film. Göran Lindberg hade på väggen i sitt kontor satt upp ett brev han fått av Gudrun Schyman som tack för hans arbete med jämställdheten. Det visar att vi människor härbärgerar motstridiga tendenser och kan välja vilka vi vill förstärka och satsa på.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0