Hösten efter det allmänna riksdagsvalet har avslöjat en hel del

 
 
 Det var väl tämligen  klart att valet 2018 skulle bli ett jämt val mellan blocken dvs allialnsen och socialdemokraterna pluss (s)-länkade partierna vänstern och miljöpartiet. Det växande SD-partiet fanns men tänktes och trängdes bort på något vis. Egentligen borde partiets ständigt stegrade väljakår ha tagits mer på allvar. Ty efter valet  satt riksdagen med ett SD på 17,8%. Inget parti ville liera sig med SD och centern och liberalerna hade låst upp sig fullständingt under valrörelsen för ett nej till alla kontakter  i alla former med SD.
-
Regeringen satt med ett par mandat mer än Alliansen och då skulle det väl ha varit rätt klart, men icke så. Riksdagen röstade tidigt i processen med stor majoritet bort Stefan Löfven som statsminister och så var en långdragen procedur igång som inte ens efter 100 dagar lett fram till en ny stadsminister med en beslutsmässig regerinng
 
  Den hårda låsningen mot SD har ju gjort att det faktiskt blev SD som styrde turerna under hela hösten vad avser försök till partimässiga konstellationer. SD skulle inte få något inflytande över den nya regeringen, men har de fakto betämt det mesta som hänt i riksdagshuset från dagen efter valet. Jan Björklund hade hela valrörelsen slagit fast att något samröre med SD vore omöjligt. Han tog till sin egen familj och talade om att hans mor kom från Tyskland efter 2:a världskrigets fasor och han har två adopterade söner från Syd-Korea. Björklung menade, att vare sig modern eller sönerna kan enligt Jimmy Åkesson bli riktiga svenskar och det räckte för Björklund att låsa alla dörrar för kontakter med SD. Alltså ett starkt familjärt och känslomässigt villkor, för att inte ta i Åkesson med en tång. 
 
I det nya läget som finns idag med en budget från M + KD skulle Björklund och Lööf kunna rösta fram Kristersson till statsminister och vara stödparti till den regeringen. De kan fortfarande bromsa det de tycker blir att gå SD till möts och får som stödparti till regeringen ett  tämligen säkert avstånd från SD.  Annars kommer 200-talet att blir som 1900-talet ett permanetat sosse-sekel utan växlingar i regeringskansliet melllan de polistiska blocken. Väljarna kommer att straffa mittenpartierna hårt, genom att gå över till SD, som då blir det största partiet och Gud sig förbarme blir ett regeringsfäigt parti helt enlig grundlagen 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0