Knutby i fullständigt sammanbrott

 
 
Vid skärningspunkten mellan tro och sexualitet
 
 
Många undrar hur man skall förstå det som hänt i Knutby. Församligen med tukten, morden och interna våldet har varit en lång följetång från Januari 2004 tills nu. Det finns flera texter i denna blogg, där denna fråga ventilerats.

-

 En viktig aspekt är att inse att det finns en skärningspunkt mellan religion och sexualitet i generell mening. Den sexuella driften skall man hålla kontroll på. Övertramp straffas hårt. I Knutby har det blivit en extrem blandning mellan religion och sex, där den stora kvinnliga ledaren har kopplat ihop sin egen sexualitet med Jesus, som hon skulle gifta sig med i vanlig klassisk bemärkelse. Pastorn Fossmo hade sena kvällssamlag med hustruns barnflicka, för att vinna kriget mot djävulen. Denna högt uppskruvade nivå på komplexet tro och sex har skapat en sprängdeg, där lydnad och trohet mot ledaren varit ledord. Den totala överlåtelsen låser in den vanliga mänskliga balansen mellan intellekt och drift, som den enskilda individen inte alls styr själv. Detta gjorde det möjligt för den i tukt placerade barnflickan att leta efter en pistol på plattan i Stockholm och skjuta ihjäl pastorns fru tillika försök till mord på granffamiljens man. Pastorn hade nämligen en sexuell relation med hustrun i den familjen och ville komma åt henne med barnflickans hjälp. I ledarens titel Kristi Brud fanns en reell substans. I hennes väntat på upplyftandet till himelen löste hon sin sexuella nöd genom att låta bland andra Helge Fossmo på olika sätt stimulera hennes sexuella triggerpunkter. 

I den inre ketsen har teologin formats i största hemlighet. Utåt har man ljugit och förnekat sin teologi. Det senaste året har dock bubblan spruckit. Det skedde tack vare att Åsa Walldow lämnade Knutby och flyttade med en av pastorerna till en annan ort. Då förstod församligen att de hade en sexuell relation och det blev alldeles för mycket för medlemmarna. Alla gamla begrepp föll sönder och folk kunde börja prata öppet om det de inte kunnat prata om tidigare. Jag har länge väntat på att det bland de barn, som vuxit upp i knutbyförsamlingen skall finnas ett författarämne, som kan ge hos hela sannignen innifrån ett barns och undoms perspektiv.

Knutby  är dock inget helt unikt. Det finns i t.ex. Sientologikyrkan snarlika strukturer, där familjeband ställs under troheten mot kyrkan, som har stort inflytande över vem medlemmarna skall gifta sig med. Straffmetoderna är hårda. Det värsta är ett läger för omprogrammering genom nedbrytning.  Barnen placers på ett internat, där de går i skola och får arbeta inom skolan med städning och i de odlingar som finns på skolan område. Föräldrarna får hälsa på sina barn 2 timmar varje fredag. Föräldrarna  får inte arbeta på samma arbetsplats. Allt detta i syfte att  försvaga familjebanden till förmån för kyrkan. Brodern till chefen inom kyrkan har en dotter som skrivit en bok om sin uppväxt och liv i kyrkan, Hon heter Jenna Miscavige Hill. Läs den boken

Hos Jehovas vittnen är familjeband underordnade medlemskapet i församlignen. Om en ung människa vill lämna församlingen, stänger inte bara församlingen dörren, utan även den egna familjen tar fullständigt avstånd från sitt barn. De starka blodsbanden betyder mindre än livet bland vittnena och föräldrarna bryter kontakten med sitt eget barn. I Knutby var det barn, som bröt kontakten med sina föräldrar. De hade s.k dåliga släktandar.

Bland muslimer är det kvinnan som får dölja sin sexuella attraktion med sina kläder i flera steg ända fram till totalinkaplsingen i en Burka.Hon bevakas i ett strängt hedersförtryck och hedersvåld utvecklas och kan leda till mord, vilket vi sett excempel på i Sverige genom Fadimes död. Mannen har större frihet och kan ta sig 4 hustrur. Är det den i kläder dolda kvinnan, som skall säkras för den man som äger henne? Är hon inte dold kan hon attrahera andra män i det offentliga rummet.   

I alla desa excempel är det sexualiteten som skall låsas inne till förmån för religionen. Återigen framme vid den stora laddade skärningspunkten.

I Katolska kyrkan skall prästerna leva i celibat, dvs inte gifta sig. Det har vid uppepade tillfällen kommit fram att den sexuella urdriften pyser ut på flera sätt. Fallen av incest på korgossar har mångfaldigats. Att hålla sin sexualitet inkapslad i aldrig så starka religiösa överbyggnader är inte möjligt i längden.

 

 

 

 

 


Påven Franciskus och Satan

 

 
 

Påven Franciskus har just avslutat ett möte kring övergrepp mot barn inom Katolska kyrkan. Han säger att prästernas handlingar är ett Satans redskap, men det kanske ligger i mäniskans inre dolda rum

-

Det är kanske inte rätt nivå att fästa djävulen på väggen i denna fråga.  Vi måste gå lite djupare in i problematiken för att vi skall förstå vad som händer. Det finns mycket som talar för att människan har en stark skärningspunkt mellan religion och sexualitet. Historien visar att det finns många exempel.

-

Kvinnans plats i kyrkohistorien är att hon skall hållas stramt och veta sin plats. Konkret skall hon ha sina egna platser i gudstjänsterna. Så var det redan på Paulus tid. Orsaken är att kvinnan väcker lustarna hos männen och stör deras andliga praktik. Jesus hade en grupp kvinnor som tillhörde hans följe med lärljungarna. Särskilt var det Maria Magdalena, hon som skickades till de manliga lärljungarna, för att berätta om Jesu uppståndelse.  Men när de manliga kyrkofäderna och biskoparna lade upp linjerna för kyrkan, så ville de ta bort Maria Magdalena och klassade henne som sköka.  Påven Franciskus har dock revanscherat henne och plockat upp henne igen som en bland apostlarna. Ett udda strålande exempel.

-

För att ha kontroll på sexualiteten har männen antingen blivit munkar i klostren eller ogifta präster och biskopar i kyrkan och kvinnorna har blivit nunnor, som liksom munkarna avsade sig ett aktivt sexuellt  liv, för att komma närmare Gud, och gå upp helt i det andliga. Nu har det inte varit så lätt att tämja denna urkraft. Och kyrkohistorien är full av övertramp och hemliga möten mellan män och kvinnor dolt i ett strikt reglerat religiöst system.  Det kan också tänkas att bland dessa som höll sexualiteten under kontroll, så fanns homosexualiteten gömd.

-

Att försöka låsa inne vår starkaste evolutionära överlevnadsdrift i en religiös överbyggnad har inte visat sig vara en bra lösning. Den pyser ut genom sprickorna i den religiösa väven av varierande styrka.  Präster i celibat och med en homosexuell läggning, har som enda nära manliga personer korgossar och andra elevgrupper i kyrkan nästan dagligen. Dessa blir då offren för den nedpressade men pockande sexualiteten bland erotiskt svultna präster.

-

Så kära Franciskus tala mindre om Satan och mer om den undertryckta sexuella hungern inom kyrkan.  Öppna upp för normala samliv, så kommer pedofilin att klinga av och göra kyrkan till en normaliserad plats att leva i.

-

Att detta är ett generellt fenomen där religion praktiseras, kan belysas av människor inom islam, där kvinnor döljer sina kroppar i det offentliga rummet allt från burka med heltäckande kläder ner till fotanklarna och där kvinnor från tidig ålder upp till ålderdomen förblir täckta i olika grader under en sträng övervakning av fäder, bröder och manliga släktingar. Det skulle underlätta om vi erkände denna laddade koppling mellan religionsutövning och sexualiteten Som exempel kan nämnas våra ensamkommande unga från Afghanistan som aldrig i det offentliga rummet sett en naken skinnbit av en kvinna. När de kommer hit till vårt land med stor exponering av nakna ben upp till glutreerna och delar av brösten, så brister det till en sorts explosion och de samlar sig till gruppvåldtäkter, som i Kungsträdgården 2015.  Urkraften tar över. Det är naturligtvis inte alls acceptabelt, men det går att förstå.


Ulf Ekman och Robert Ekh - katolicismen och otroheten

  
 
 
 
Nyligen intervjuades Ulf Ekman i P1:s söndagsintervju (10/2 2019) av Martin Wicklin. Som bekant konverterade Ulf Ekman till karolicismen 2014  och meddelade sin Livets ords församling  under en predikan i en söndagsgudstjänt,  att han beslutat sig för att lämna församlingen och bli katolik.  Under de första åren i Livets ords historia var ju katolicismen en sorts religiös fiende till den religionsutövning som gällde på Livets Ord. Men tiderna förändras och även här tydligen. Ekman säger att tankarna i riktning mot katolicismen hade pågått ett tag.
 
Ändå är det märkligt att han slår sin församling i ansiktetet helt plötsligt, dessa människor, som gjort  stora smärtsamma uppbrott från sina ursprungliga religiösa hemvister landet runt och som skapat stora sår, när det flyttade till Uppsala och ryckte upp sina rötter, för att ansluta sig till det som lockade i Ulf Ekmans förskunnelse.  Var han inte mer fäst vid sitt värk och dessa trogna männiksor. Var det inte ett liv med djupa rötter han hade haft tillsammans med sina medlemmar sammansvetsade i starka band? Man kan undra. Det var hans livsverk, men var han sig själv nog?
 
I söndagsintervjun menar Ekman att det var moget för hans del att ta steget och bli katolik. Det känns dock, alla hans förklaringar till trots, som att det kunde finnas andra skäl, som Ekman inte drar upp. Martin Wicklin  tog upp den karisma, som han såg i Ekman. Det var förvisso "go" i Ekman med ett ständigt brett leende och en exekutiv läggning. Det säger dock inte så mycket om djupet i hans själ. Han surfade mycket på ytan och då blir det  luftdrag i det breda leendet och i farten på verksamheten. Under sina predikningar stod han aldrig still på podiet, utan vandrade  runt åt alla håll.  Lite komiskt så hade Ekman en predikan hos Oasrörelsen bara ett par veckor efter avgången i Uppsala. Där stod Ekman och läste innantill från en skriven predikan!! Det hade aldrig hänt förrut. 
 
Till allt detta hör att Ekman var medlem i den stiftelse, som ägde hela Livets Ords verksamhet. Stitelsen gick mycket bra och det kan man bli glad åt. Det blev flera miljoner i vinst varje år. 
 
En viktig person i Livets ord var den trogne vapendragaren pastor Robert Ekh. Han var med vid bildandet av Livets ord tillsammans med Ulf Ekman 1983. År 2000 blev EKh pastor i församlingen, Han arbetade med själavåden och ansvarade för läran om familjerna och skrev böcker i dessa ämnen. Med sin frun Åsa Ekh skrev han år 2009 boken Familjen: om relationer, äktenskap och barnuppfostran. Äktenskapet var heligt och instiftat av Gud. Under tiden som Ekman stormade ut från Livets Ord, så hade Robert Ekh en älskarinna av annat etniskt urspdung. Två år efter Ekmans avgång briserar denna bomb, som gick mycket djupare i medlemmarnas själar än Ekmans avgång. Robert Ekh meddelade att han skulle skilja sig och flytta utomlands med sin nya kvinna. Religöst och teologiskt slet detta upp medlemmarna inifrån. Detta som Robert Ekh undervisat i under många år, det gällde plötsligt inte längre. Man skall vara klar över att religion och sexualitet har en stark djupgående koppling i frikyrkorörelser av den typ som gäller i Livets Ord. Att vara ren har bara en betydelse, nämligen att inte göra sexuella snedsprång. Den som hoppar över skacklarna kan inte vara kvar i församlingen. Det skär på tvärst genom det intima livet och det religiösa grundläggande  lärostoffet. Det som hände med Robert Ekh vände upp och ner på själva grundstommen. 
 
Jag håller för mycket sannolikt att Robert Ekh hade talat med sin vän och kollega Ulf Ekman om sin älskarinna. Det var säkert en stark och äkta kärlek, som EKh inte kunde står emot. Han blev drabbad. Ekman förstod säkert Ekhs belägenhet, men inser samtidigt, att det blir en kraschlandning, när bomben briserar i församlingen. Då vill Ekman inte vara kvar och ta den smällen. Hans flirt med katolicismen blev snabbt till ett belsut. Han vill komma ifrån allt detta och inte blir skottavla från hela församlingen, när han blir tvungen att hantera och svara på alla frågor om Robert Ekhs fall.
 
Man kan inte gå förbi Robert Ekhs otrohetshistoria, när man skall analysera Ekmans teologiska finlire  rörande katolicismen. Hela den snabba händelsen blir på djupet mycket mer förklarlig och kan skapa  ljus över  den medmänskliga härdsmälta som Ekmans konverterring orsakade. Hade han stannt hade han fått en orimligt stort helande arbete i sitt knä, även om han hade överlämnat pastorsrollen till hans efterträdare Joakim Ljunqvuist. Det blev dock den sistnämnde som försökte lappa ihop församlingen och bad om förlåtelse knäböjande offentligt inför alla närvarande i en gundstjänst. Så på något sätt lever LIvets Ord vidare. Anna Lindman  SVT som intervjuat många medlemmar i församlingen har lönlöst försökt få tag i Ulf Ekman för att ställa honom till svars. Det har inte lyckats. Hon försökte att fånga honom på en bokrelease han hade i en katolsk kyrka, men han bara klappade en på ryggen och sa: "men lilla gumman då"!

Knutby i media igen - Bepansringen har krakelerat och pastor Peter Gembäck talat ut i media

Pastor Peter Gembäck talar ut och öppnar sig i media.
 
Det är nu 14 år efter mordet i Knutby en kall vinterdag i Januari. En kvinna är skjuten till döds och en granne till henne överlevde skadeskjuten. Snabbt rullades det upp ett otroligt drama som pågått i en kristen församling i Knutby utanför Uppsala. Församlingens starke ledare Åsa Walldau höll verksamheten i ett järngrepp med tukt och fysisk bestraffning. Hon hade själv utsett sig till Kristi brud för det bröllop, som många kristna tror skall ske i himlen. Men den teologin har i alla tider som tema varit en förening mellan alla kristna och Jesus Kristus själv.
 
Den märkliga historien 
 
Historien som rullades upp genom rättegången avslöjade ofattbara inslag, t.ex. hur mörderskan, barnflickan Sara, fick ordna ett vapen på Plattan i Stockholm helt styrd av pastor Helge Fossmo, som var en viktig iscensättare av mordet. Han ville få bort sin fru för att få grannfrun genom att låta Sara skjuta både Helges fru och mannen till älskarinnan. Helge Fossmo fick livstids fängelse och Sara vård och rehabilitering.
 
Det svarta fåret
 
Budskapet från församlingens ledning blev att det hade funnits ett svart får i Helge Fossmo och efter domen var han  borta och sedan har församlingen levt ett vanligt kristet liv. Denna tolkning har varit Peter Gembäcks mantra tills nu. Han har med kraft bedyrat att det inte har funnits någon Kristi brud mystik.
 
En ny Uppdrag granskning
 
Reportern Anna Lindman har gjort program om Scientologkyrkan och dess medlammar och har gjort inträngande reportage från Livets Ord. Nu är hon med i Uppdrag granskning och har gjort ett nytt program, som kommer om någon vecka om knutbydramat.  Anna Lindman har ställt frågor många gånger till Peter Gembäck om Kristibrudsläran och han har blånekat hela tiden. Nu erkänner han att han har ljugit. Han går nu i terapi hos psykiatern Rigmor Robèrt, som följt Knutby dramat från början.
 
Hur kunde det gå så snett
 
Hur kunde det gå så snett? En viktig faktor är Åsa Walldaus karismatiska personlighet, vars närvaro i rummet fått medlemmars själar att vibrera av vördnad och underkastelse. Hon har förstärkt detta med stränga regler med fysiska och psykiska bestraffningar.  Därtill har hon utsett sig till Kristi brud. I den kristna eskatologiska läran kommer det att vara ett stort bröllop i himmelen vid världens ände mellan hela den kristna församlingen och Jesus Kristus själv. Men i Åsa Walldaus tolkning är det hon som skall träda fram inför alla generationer av kristna och förenas som kvinna med Jesus och leva i ett man/kvinna förhållande med honom. Denna sammanblandning av religion och sexualitet är ett viktigt grundfundament för utväxten av den samvaro som uppstod i församlingen och de  groteska uttryck det tog sig, Peter Gembäck säger nu att läran var starkt närvarande i det ledande  skiktet av pastorer och äldstebröder. Dock inte så utbrett i hela församlingen. Denna sammansmältning av religion och sexualitet tog sig  flera uttryck. När Helge Fossmo hade sexuellt umgänge med familjens barnflicka Sara medan hustrun sov i rummet bredvid, så var deras samlag ett inslag i församlingens andliga kamp mot djävulen.
Då Åsa Waldau väntade på sin brudgum och inte hade närkontakt med honom, har Helge Fossmo berättat att han som ersättning fick bjuda  drottningen på en form av sexuell massage regelbundet.
  
En bredgad syn på brottet
 
Denna sammanblandning skapar en psykologisk krutburk, där många är inblandade. Att Helge Fossmo var den ensamme galningen stämmer inte och det försummades i rättegången.  Jag anser, att Helge Fossmos, som nu har ett annat efternamn borde omgående få ett tidsbegränsat straff. Det kommer säker att bli uppenbart för flera, efter att Uppdrag granskning blivit sänt. Det han gjorde var vedervärdigt men han gjorde det i den explosiva religiösa kontexten, som han inte ensam hade skapat.  
 

I en religionsdialog - Skall man dölja skillnader eller påvisa dem?

 Attacker från IS inne i en Koptisk kyrka i Egypten på Palmsöndagen 9:e april 2017

Historien har varit full av religionskrig. I vår tid ser vi terrorattacker med starka inslag av religiösa motstridigheter. Islamistiska terrorattacker slår inom islam mellan shia och sunnimuslimer och islam mot kristna. Det sker inte med spetsfundiga teologiska debatter, utan genom blodigt dödande med våld. Kristna i mellanöstern har blivit frekvent måltavla, särskilt de kristna koptikerna i Egypten, senast den 26 maj 2017.

-

 Påven har varit i Egypten och sökt försoning mellan kristna och muslimer. Det har skett genom omfamningar och en stor mässa i en arena. Anledningen är det extremistiska våldet från IS mot kopterna i Egypten. Under en gudstjänst kom IS soldater som objudna gäster och dödade ca 200 kopter i den firande församlingen (se bild). Påven har fått kritik för metoden att sammanföra religionsledare och visa vänlighet, då arbetet mot terrorism kräver en strategisk intellektuell kamp enligt kopten Fawzy  Faheem   intervjuad i tidningen The Guardian.

-

  Det finns också i den svenska kontexten en räddhågsenhet att lyfta fram skillnader i de båda religionerna islam och kristendom. Det tros skada mer än klargöra. Vi hade före inflödet av flyktingar  hösten 2015 ca 5 hundra tusen muslimer i Sverige. Med tillkottet 2015 och hög fertilitet är 1 miljon muslimer inom räckhåll de närmaste 30 åren. Att inte diskutera skillnader rörande kulturella och religiösa skillnader är att sopa under mattan, där det kommer att växa fram subkulturer, som går isär och med svåra konflikter som följd

-

 I synen på Jesus finns det avgörande skillnader mellan Bibeln och Koranen, som skrevs på 600-talet efter Kristus. Den centrala satsen i islam är att ”Allah är en och Muhammed är hans profet”. På flera ställen säger Koranen, att man inte får sätta något bredvid Allah.  De kristna får inte kalla Jesus för Guds son och sätta honom bredvid Gud. Alla kristna som håller fast vid detta tillhör de otrogna och är tillåtna villebråd enligt IS. Alla otrogna skall förpassas till den eviga elden. Enligt Koranen dog inte Jesus på korset. Det tycktes bara vara så. Han upptogs nämligen till Gud direkt. Därmed finns inte Jesu död med sitt försoningsoffer till syndernas förlåtelse. Det kan heller inte som följd av detta finns någon uppståndelse. Därmed tog Muhammed bort hörnpelarna i den kristna läran, när han skrev Koranen under en period av 22 år enligt uppgift dikterad av ängeln Gabriel drygt ett halvt millenium efter Kristus.  Koranen erkänner dock jungfru Maria, som födde Jesus och därmed den obefläckade avelsen.  Om Jesus inte får kallas Guds son, så får man räkna honom som en bland profeterna.

-

Att Jesus togs upp direkt från korset, därav följer att han enligt muslimsk lära skall komma tillbaka. Där är kristna och muslimer överrens. Dock kommer Jesus tillbaka som imam enligt den muslimska läran och då kommer muslimerna att följa honom. Så det finns avgörande olikheter och flera av kristendomens viktigaste hörnstenar är raderade genom texterna i Koranen.

Det kan vara en fördel att vi ser detta och öppet samtalar om det och vi kan förstå dess bakgrund och bli överrens om hur vi lever parallellt med detta, som goda grannar.  IS-våldet tar kraft ur detta och ser de kristna som otrogna och de bör därför utrotas.  

En väg som står öppen är att mötas som människor utan att se varandra genom filtret av urkunderna. Som människor finns det mycket som förenar oss, när det gäller livets grundvillkor.


Bussandet av skolbarn till islamsk friskola

 Bussen där Rosa Park vägrade lämna sin plats för en vit man i USA
 
Nu har Kalla fakta på TV 4 visat att det förekommer en könssegregerad bussning av barn i Tensta Rinkeby på sin färd till skolan. Det har förorsakat en kraftig reaktion från politiker och i media. Stadsministern Stefan Löfven tyckte det är förfärligt och att det passar inte i Sverige. Det är en senkommet uppvaknade i det sekulära Sverige. Förståelsen av hur religionen fingerar i det  mänskliga psyket är rudimentär. Det lär komma mer av denna vara framöver.
 
Hur kan det komma sig att en muslimsk skola i Sverige tar sig före att ha könssegregerat bussande för barns transporter till skolan? Ja, i deras världsbild är det helt enligt reglerna. Män och kvinnor har helt olika villkor inom islam. I Moskén har kvinnor sin plats på en läktare avskärmade från männen med ett skynke. På golvet i den stora moskésalen sitter eller knäböjer männen på golvet. I hemmet står kvinnor för den traditionella kvinnorollen med barnafödande, sköta hushållet med matlagning och tvättning av allas kläder osv. När kvinnan går ut handlar det mestadels om att ha helkropps täckande kläder och slöja, nikab eller burka. Dessa människor följer en lång tradition, som varit norm i flera hundra år i de länder varifrån de kommer. Att lättvindigt lägga av sig dessa religiöst betingade normer går inte.
 
I dessa miljöer blir det problematiskt för kvinnor som inte följer klädkoderna och de provocerar män, kvinnor och barn som lever fullt ut i den religiösa kontexten. Detta borde det svenska samhället ha förstått och varit beredda på  och haft ett pågående arbete kring dessa frågor som en reell verklighet. I stället har vi haft vår egen kulturella mössa neddragen över ögonen och inte velat eller kunnat se fullt ut det som nu blir en påtaglig verklighet.. Anpassningar har redan börjat som fallet är med olika tider för män och kvinnor i badhusen.
 
Med tillskottet av muslimer under 2015 års inflöde från mellanöstern är det svenska muslimska samhället snart upp i en miljon innevånare delvis tack vare det höga födelsetalet och kommer att inom en 10 årsperiod att bilda ett politiskt parti, för att säkra ett bevarande av deras grundläggande omistliga värderingar. Detta bör det politiska och kulturella Sverige förbereda sig på. Så länge det finns stora segregerade bostadsområden kommer det att finnas starka bevarande krafter för fasthållande av kulturer med sina rötter utanför Sverige.

Varför är Sverige det mest sekulariserade landet i världen?

 
 
 
 David Thurfjell är professor i religionsvetenskap. Han har skrivit en bok som från 1500-talet och framåt följer det svenska folkets förhållande till religion och hur nutidssvensken tänker i religiösa frågor och på vad sätt svenskarna fortfarande behåller religiösa riter och helger och i stor utsträckning är medlemmar i Svenska kyrkan sextio efter att det blev möjligt att lättvindigt göra sitt utträde ur kyrkan.
 
Så sent som år 2000 skiljdes Svenska kyrkan från staten formellt efter många år av debatt och planering. När Gustav Vasa på 1500-talet blev kung efter att vunnit kriget över danskarna tog han tag i frågan om kyrkans ställning och konverterade hela landet från katolicismen till lutherdomen med statlig överhöghet samt inrättade ett kungarike för hela svenska folket som ärftlig dynasti. Kyrkornas inredningar förändrades och helgonbilder och alla andra katolska utsmyckningar rensades ut och de lutherska prästerna skulle predika på svenska. Avlatshandel försvann som gjorde det möjligt att köpa sig förlåtelse för sina synder och prästerna predikade tron allena som vägen till Kristus. Det vore intressant att veta mer om hur diskussionerna gick ute i stugorna. Man byter ju inte religiös tillhörighet som man byter kläder!
 
Alltnog har sedan 1500-talet lutherdomen levt sig kvar och den svenska kungen skall fortfarande vara av den lutherska tron. Thurjell följer historien genom upplysningen och teosofin, där ifrågasättande av religiösa urkunder och påståenden luckrar upp trons  bärighet för den alltmer intellektuella svensken. Darwins utvecklingslära som kom i mitten av 1800-talet blev en kraftfull stöt mot den kristna skapelseberättelsen. Inom filosofin och politiken blev Karl Marx en viktig person som introducerade sociologin och skapade Marxismen och kom att lämna efter sig ateismen till större delen av det vi kallar vänsterpolitik.En viktig person i  den svenska debatten blev professorn Herbert Tingsten som gick hårt åt svartrockarnas ohållbara religiösa byggnad. Han var professor i statsvetenskap och ägnade sig åt författningsrätt och politisk idéhistoria. Han blev också chefredaktör på DN. Det blev en viktig plattform för hans religionskritik.
 
  Svenska kyrkan, påpekar Thurfjell, blev inte styrd av teologiska institutioner. Som statskyrka kom den att ledas av staten via de politiska partierna i kyrkofullmäktige, som starkt påverkade innehållet i kyrkans lära och bibeltolkning. Det höll väl så länge alla bekände sig till den kristna tron. Men så förblev det inte. Det innebar att ateister via vänsterpartier och liberaler kom att sitta i kyrkofullmäktige. Införandet av kvinnliga präster och erkännandet av homosexuella drevs hårt på från det politiska hållet och åstadkom stora förändringar. Hasse Alfredssons pastor Janssonmonolog, med inga bestämda åsikter om någonting hade fog för sig. Det blev till slut så att det var frikyrkan som trodde på Gud och Svenska kyrkan tvistade om det mesta.
 
   Alltnog sjunker antalet döpta barn och deltagandet i konfirmandunderviskningen ligger väl nu på 25-30%. Vigslar och begravningar i kyrkan ersätts av borgliga cermoniel.  Att kalla sig kristen, visar Thurfjell är det många som  drar sig för och även präster inom svenska kyrkan berättar Thurfjell. Det är något man skäms för. Dock förekommer andra allmänmänskliga förhållningssätt och tankar om livet och kärleken. Förre ärkebiskopen KG Hammar har försökt att leda in Svenska kyrkan via mystiken till nya infallsvinklar till en modern tro. Senast kom boken Släpp fången loss och menar att man måste ställa sig frågan vilken gudsbild man förhåller sig till. Att budismen lockar svenskar ger Thurfjell en historisk förklaring till. Som en säkerhetslina har många svenskar behållit sitt medlemskap i Svenska kyrkan och det är inte så sällan som biskopar framhåller det stora medlemskapet som en tillgång och styrka.
 
Även om svenskarna är det mest sekulariserade folket i världen, så lever en postkristen arketyp eller habitus kvar i folksjälen, som David Thurfjell på ett intressant sätt kartlägger. Som på den kristna tiden har vi de rätta åsikterna om raser, feminism, integration, jämlikhet och arbetsmoral osv. Vi har saker som vi vill föra vidare ut i världen som på den tid då vi var missionärer och bar ut det kristna budskapet till u-länderna. Jag kan inte undgå att säga att professor Thurfjell har god hjälp av att ha vuxit upp i EFS-rörelsen. Han hade inte kommit så långt i sin analys utan den erfarenheten, vilket kommer oss läsare till godo.  
 
Jag vill starkt rekommendera David Thurfjells bok, som naturligttvis har mer att ge än vad som redovisats här.

Vi måste prata om Islam

 

I en artikel i Göteborgsposten påtalade författaren och teologen Ann Heberlein att vi måste våga tala om Islam i vårt land, där en försiktig och räddhågsen attityd råder i frågor som rör radikalisering av unga muslimer i Sverige. Det handlar om en rädsla att hamna i islamofobi som är lierad med rädslan för att kallas rasist. Detta hindrar en nödvändig debatt om de krafter som nu trängt in i folkhemmet. I mediarapporteringen senaste tiden har vi fått veta att en svensk från Malmö vid namn Osama Krayem 23 år var inblandad i terrorattacken mot tunnelbanan i Bryssel nyligen. Det har lett till att den nationella samordnaren mot våldsbejakade terrorism, Mona Sahlin, har anklagat Malmö kommun för att göra för lite. Frågan är hur enkelt det är och hur för man dialog med de nytända presumtiva IS soldaterna.

-

Ann Heberlein har läst IS dokument som vilar på texter ur Koranen och texter om Muhammeds liv (Hadith) samt hans biografi (Sira), vilka är fyllda av religiös inspiration som tänder gnistor hos unga muslimer och från dessa dokument har IS tagit legitimitet till de bestialiska grymheter som utförts och blivit kända efter att Kalifatet proklamerats. Den sura i Koranen som bär Muhammeds namn (sura 47) uppmanar till halshuggning av otrogna t.ex. När dessa argument används påpekas ofta att den kristna bibeln innehåller också krigiska grymheter. Visst, men kristna praktiserar inte dem, utan fokuserar på evangelierna och om Jesu kärleksbudskap och han föds som flykting i ett övergivet djurstall.

-

De muslimska imamerna har ett stort ansvar och gör förhoppningsvis vad de kan. Det finns dock journalister i både England (BBC 2013) och Danmark (TV2 2014) som gjort under-couver reportage med hjälp av fingerade personer, som med dold kamera kunnat påvisa att Imamer utåt bejakar det sekulära samhällets lagar, men inåt de egna i Moskéerna håller på sharialagar med egna domstolar och uppmanar till att inte integrera sig med icke-muslimer. Uppdrag granskning fick också fram med dold kamera dubbelhet i attityder visavi kvinnor.

-

 Våra stora TV-media som Aktuellt och Rapport ställer åsiktsmotståndare på höger-vänsterskalan emot varandra. Länge har tolkningarna rörande orsak till radikalisering handlat om utanförskap i segregerade områden och arbetslöshet, men på sistone har begreppet religiös fanatism tillkommit som ett reellt skäl för radikalisering. Detta har även Mona Sahlin tagit till sig, även om hon helst talar om all våldsbejakande terrorism från höger till vänster.

-

Den stora konflikten i detta ämne ligger utanför Sverige i mellanöstern och består av spänningen mellan två muslimska fraktioner (shia och sunni) uppdelade på å ena sidan länderna Iran-Syrien-Libanon (Hizbollah) med stöd av Ryssland och å andra sidan Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Jordanien, Bahrain och Egyptiska brödraskapet med stöd av USA och Natoalliansen. IS som är en sunnifraktion kan utnyttja konflikten till sin fördel som mest bokstavstroende och bäste utövaren av urkunderna. Turkiet har en ambivalent hållning och kan inte helhjärtat bestämma sig. Saudiarabien är också kluvet. Landet står IS teologiskt nära genom kopplingen till den s.k.wahhabismen som man menar är den "sanna islam". 

-

Så länge denna konflikt inte är löst kommer våra invandrade svenskar att resa till Syrien och Irak för att delta i kampen på IS sida mot ett världsherravälde. Under tiden käbblar vi internt i Sverige om vem som kan göra mest och bäst mot radikalisering bland unga muslimer. Magnetkraften från IS är i första hand religiöst grundad på sedan 600-talet godkända urkunder. Detta är en viktig insikt och bör analyseras och presenteras i Sverige av personer med professionella och egna erfarenheter av religiösa kontexter och leda den mediala sekulärt färgade debatten till en djupare religionspsykologisk förståelse av ett problemkomplex som tagit Sverige på sängen.  Det mest aningslösa förslaget i Sverige var den rödgröna majoriteten i Stockholms Statshus som ville ge hemvändande krigare egen bostad och jobb. Vi har dock kommit så långt att det skall bestraffas och inte belönas att ha krigat med IS.


Det existentiella sökandet och Richard Dawkins

Rachard Dawkins                                                         Charles Darwin
  

Johan Sebastian Bach

Under en Nyårshelg vidgas det existentiella sökandet – vetenskapsmän av Richard Dawkins kaliber vill snäva in den religiösa delen till en enkel formel.  Richard Dawkins är känd som en övertygad evolutionist. Han har skrivit böcker och träder ofta fram i debatter och det finns ingen spricka i muren på hans tilltro till evolutionen. Han var med för andra gången hos Skavlan i SVT1 den 4:e december.  Förra gången han var med mötte han The Killers-sångaren Brandon Flowers och Dawkins lät inte tillfället gå honom förbi och lät påtala de stora bristerna i mormonkyrkans historia för den unge mormonen, som var där för att sjunga.
-
I näst sista programmet för hösten 2015 hos Skavlan kom Richard Dawkins i samspråk med författaren Linn Ullman och skådespelaren Rolf Passgård. Linn Ullman blev lite upprörd och undrade hur Dawkins kunde nonchalera historiens långa religiösa traditioner och berättelser från generation till generation, så som de framkommer i Bachs musikverk t.ex. Lars Passgård ville representera ett andligt förhållningssätt till livet. Dawkins menade att hade Bach levat efter Darwin hade han lämnat tron på Gud. Så enkelt är det alltså i Dawkins värld. Det naturliga urvalet är svaret på alla frågor. Som om all religiositet kan backas tillbaka till det naturliga urvalet och raderas där. Ett mycket trubbigt förhållningssätt till religionen Jag har inga problem med evolutionen men man bör inte bli en vare sig religiös eller evolutionär fundamentalist. Livet och tillvaron är mer komplicerad och det finns många vetenskapsmän, som är mer förundrade än Dawkins.

-

Tyvärr blir Dawkins så förtvivlat fyrkantig åtminstone, när han möter människor utanför det veteskapliga samhället.  Med folket i vimlet gäller samtalet och lyssnandet och att föra dialog. Dawkins begränsar människans förmåga att vilja tänka i alla möjliga riktningar. Ett grunddrag hos människan är sökandet och viljan att få ha den möjligheten oinskränkt. Särskilt under nyårshelger vidgar sig sökandet kring de stora frågorna. Hjärnans autonoma förmåga att söka har vi alla upplevt. När vi glömt namnet på en avlägsen släkting ger vi upp till slut, men inom det närmaste dygnet dyker namnet upp plötsligt mitt i något annat vi håller på med, på samma sätt som vi söker igenom vår dator. Så sökförmågan har vi tillgång till vare sig vi vill det eller inte i vår hjärna och även på ett religiöst och filosofiskt plan, så bjuder hjärnan på nya kopplingar.

-

Även om det naturliga urvalet finns kan man inte frånta människor den egna möjligheten att kunna söka sig fram på egen hand. Ingen vill få åsikter sig pådyvlade utan öppen dialog och respekt för var den man samtalar med befinner sig. Oviljan att respektera detta blir så fel och stereotypt för Dawkins. Det går inte att tänka sig Bachs musik utan begreppet Gud. Man kan inte sudda bort det genom att låta Bach vara född några hundra år senare.

 Dawkins kan hävda sig i det veteskapliga samhället helt klart, men i media bland vanligt folk går det snett. Han blir psykologiskt en fastlåst fundamentalist. En större förmåga att lyssna på vanligt folk vore ett plus för Dawkins.

 

 

 


Kampen mot extremism behöver större insikt i religiösa kontexter

 
Illustration: Magnus Bard
 
-
 
Stockholms stads strategi mot våldsbejakande extremism har beslutat att stötta ungdomar som kommer hem från ett delatagande i IS krigföring för etablerande av ett kalifat på landområden i Irak och Syrien. Dessa ungdomar skall få hjälp att skaffa jobb, bostad och vid behov vård. Ett likande beslut fattades av Örebro kommun, som har ett flertal somaliska ungdomar som varit  nere i Irak och Syrien och krigat. En av  de som varit med i kriget  gav en lång intervju i SVT och redogjorde för sina tankar. Han var ingen som var förändringsbenägen, utan planerade att vända åter och skulle han dö i kriget så var det ett martyrskap, som han såg fram emot.
 
Signaler att ta hand om återvändande krigare från Islamiska staten har inte stått oemotsagda i media. Hanif Bali (m) skriver i Expressen den 21/5 att vi kommer att infinna oss i en situation där flyktingar flyr IS och hamnar i Sverige i arbetslöshet och fyr-handsboenden, medan IS krigarna får en gräddfil till bostäder och arbete. Andra ser det på annat sätt. En ledare i DN den 21/5 påvisade att problemet var komplicerat. Det kan se ut som att värna förövare, men drog slutsatsen att resultatet att inte göra något var ännu värre. Det var att låta en återvändare få traska runt i samhället utan verktyg att förändras var knappast tilltalande. Den 22/5 i DN skriver statsvetaren Marco Nilsson att jihadister är inte alltid terrorister och han menade att det som saknas i dag är bidrag från samhällsvetare och beteendevetare för att skapa en mer nyanserad bild av ett komplext socialt fenomen.  
 
I inget av dessa två inlägg i vår största tidning DN nämns nödvändigheten av att ta in religionspsykologisk expertis. Det behöver inte vara så avancerat. Det räcker med personer som har egen erfarenhet av strikt religiöst reglerade sammanhang.
De ungdomar som ger sig iväg till IS för att deltaga i kriget gör det inte i första steget för att de är arbetslösa eller misslyckats i skolan. Det gör det av religiösa skäl. De ser en möjlighet att få leva i en ren islamisk stat, där alla trackaserier de möter i Sverige inte finns och de kan följa profetens uppdrag till punkt och prickar. De traskar inte omkring i vårt samhälle utan verktyg. De har sin djupt förankrade tro att luta sig mot. Flickorna som åker till Irak och Syrien  blir kallade till att vara mödrar till barn, som växer upp till rättrogna muslimer och slipper också att få sina schalar avslitna. Detta är något stort och revolutionerande för dessa troende ungdomar. De låter sig inte omvändas om de får en bostad, men tackar Allah för det och tar tacksamt emot vad de får. Där kan cellgrupper bildas för rekrytering av nya krigare. 
 
Om det sekulariserade Sverige inte förstår detta kommer man alltfortsatt att hugga i sten med alla sin "kloka" åtgärder. Samhällsvetare och beteendevetare måste ta hjälp av religionspsykologisk expertis. På vissa håll pågår verksamhet av imamer i moskéerna, där Korantexter analyseras, men resultaten har inte läckt ut i någon större omfattning. Mona Sahlin som är regeringens samordnare för arbetet mot våldsbejakande extremism har påtalat  bristen på deltagande i debatten från muslimska ledare. Detta gör att den religionspsykologiska expertisen måste sökas utanför det muslimska samhället, vilket inte gör analysen sämre.
Till Mona Sahlin: vidga kompetensen med personer som vet hur religionen fungerar i människors liv!

Lovsångsteam - ett förytligande?

 
 
 
 
Det har skett stora förändringar i musiklivet i frikyrkan de senaste decennierna. Vill man hårdra det så har musiklivet i flera fall rudimentterats ner till en grupp ungdomar som sjunger korta slingor om äran till Jesus och att han är stor för oss alla. Det finns så gott som alltid ett trumset, en gitarr, en bas och ett piano. Lättklädda unga rösterna 6-8 stycken inleder gudstjänsterna och håller på 30-40 minuter.  Ber ofta publiken att sjunga med stående. De korta texterna visas oftast på storbildsskärm.  Det är tryck i musiken och publiken uppmanas att lyfta armarna och ge sig hän i lovsången. Textinnehållet är teologiskt väldigt tunt och inbjuder inte till egen reflektion. Den enskilde individen i publiken får hitta balansen mellan att ge sig hän och vara avvaktande. Stilen ger inte utrymme för dialog, som innebär beröring på djupet. Det blir en light variant av förmedling, som surfar på ytan.
 
Detta genomslag av lovsångsteam har slagit ut den unisona orgelburna sången. Körsången har minskat med sitt inslag av konstnärlighet och fördjupade budskap i texterna. Körsångens hela koncept berör betydligt mera på djupet och går bortom orden i texterna och ställer inte krav på att ge sig hän. Solister med skolade röster förgyller inte längre sammankomsterna. Blåsorkestrarna tycks ha blåst bort helt. För de äldre har en stor sångskatt av unisona sånger satts i karantän. Ingenkännbarheten har påtagligt minskat, om man inte hänger med i de nya korta texterna. Det märks ofta en skiljelinje i publiken mellan äldre och yngre. De äldre orkar inte att stå och blir sittande betraktande utan att sjunga med. De klagar ibland så det går fram till församlingsledningen, men de förblir ohörda.
 
Det har den senaste tiden pågått en intensiv debatt om gudstjänstens utformning. Många har deltagit på tidningen Dagens debattsida. Nu har det inte blivit något särskilt stort inslag just kring lovsångsteamen. Om det är något som nutidsmänniskan vill ha, när de närmar sig trons sfär, så är det dialog och att känna en beröring, genom att få nya tankar och infallsvinklar på sin väg framåt. Korn att suga vidare på när vardagen kommer och som sätter igång en process på djupet. Till detta ger lovsångsteamen inget stort bidrag. Vad är det för mening att gå till en gudstjänst, när folk sitter och värjer sig. Någon säger att sångerna för in Anden i gudstjänsten. Då säger jag att Ditt Ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig. Ord som gräver på djupet.
 
Vad finns det för uttryck för alla andra med musikaliska ambitioner. Vem väljer ut de som skall få denna stora exponering på scenen om och om igen. Ju fler som visar upp sig ju mindre blir risken för egofixering. Mångfalden är  alltid att föredra. Gudstjänsten har med detta stuk fått två inslag och det är lovsångsteam och predikan. Det ställer därför stora krav på predikanten, att vara den som ger allt det som har blivit över från förr. Har hen en dålig dag och snurrar runt på ett spår som inte fungerar, ja, då går man hem med en jobbig tomhet.
 
Det måste finnas alla tänkbara musikaliska uttryck i varierad grad från den ena gudstjänsten till den andra. Människor är mångfasetterade och måste nås på många sätt. Det viktigaste argumentet för den nuvarande ordningen är att ungdomar måste nås och känna igen sig. Ja, men hur länge behålls ungdomarna tack vare en ytligt svängig sångstil. Det blir bara 30% ungdomar kvar efter pubertetens hormonstorm, så 70% gör en kort visit i sångbruset. Jag är snart 70 år och har vuxit upp i frikyrkan och genomgått en trons fördjupning, som inte har med ämnet för denna blogg att göra. Man får bocka sig för det nya och inse at tiderna förändras..

Debatt om homosexualitet i pingstkyrkan och medierna

      
              
Tommy Dahlman                   Joel Halldorf
 
Joel Halldorf teolog och ledarskribent i tidningen DAGEN samt sprungen ur en känd familj inom pingströrelsen startade en debatt om homosexualitet genom att säga att den läggningen var ingen  "regelfråga".  Anders Gerdmar docent i teologi på Uppsala teologiska institution samt lärare på Livets Ords skola svarade med en utläggning om äktenskapets status i den bibliska historien. Hans slutsats var att Bibeln var klar och äktenskapet handlar om en förening mellan en man och en kvinna. Tio ledande pastorer inklusive ordförande i Pingst Pelle Hörnmark svarade med att denna fråga är inte i första hand något för teologer att bestämma, utan skall hanteras i de enskilda församlingarna och deras gemenskap och inkluderat i själavården får man förstå. Det gavs ingen utfästelse om synen på samkönade äktenskap, men det står i stadgarna för Trossamfundet Pingst - fria församlingar i samverkan att pastorerna viger inga samkönade par.
 
Det blev för magstarkt för pastor Tommy Dahlman som är resepredikant i pingströrelsen och med stark dagning till Livets Ord. Han samlade 21 pastorer till och skrev en artikel i Dagen för klarhetens skull att utlevd homosexualitet var synd och ej förenad med "himlen" . Detta blev i en artiel i Expressen uttolkat med stora rubriker att Dahlman skickar homosexuella par till helvetet. Dahlman fick också försvara för sig i Svt Debatt och blev ställd emot den homosexuelle operasångaren Richard Söderberg. Han började med att säga att Dahlman har ett stort ansvar och driver unga människor till självmord med sitt budskap. Söderberg menade att allt handlar om kärlek och inte vad som finns mellan benen på oss människor. Jonas Gardell, gift med Mark Levengood och de är landets mest kända homosexuella par, han skrev i Expressen att han fått ett brev från en frikyrkoyngling som är beredd att ta sitt liv, då hans ungdomsledare säger att det går inte att vara en utlevande homosexuell och samtidigt vara kristen. Tidningen Dagen hade en stor artikel helt nyligen - efter Halldorf första inlägg -  om Mark Levengood och hans gudstro och hur han känner sig ledd av Gud i vardagen, vilket uppskattades av många.
 
Det blev hett om öronen på Dagens debattredaktion efter de 22 pastorernas utspel. Många undrade varför publicera detta? Debattredaktören Carl-Henric Jaktlund menade  att tidningen bör ha en bred och öppen debatt.
Den kristne neurokirurgen Pekka Mellergård var besviken över de 22 pastorerna och uttryckte det i en stor artikel i Dagen. Summa summarum har det varit hett omkring homosexualiteten de senaste veckorna.
 
I ett historiskt perspektiv har homosexualitet inte varit förenligt med den kristna kyrkans lära, men under 1900-talets senare hälft har en stor  omsvängning skett. Vi har nu öppet homosexuella präster och biskopar i Svenska kyrkan och homosexuella par får gifta sig i kyrkan. Men det är inte samma öppenhet i frikyrkan, som i alla moralfrågors uppluckring tar lång tid på sig. Detta kommer dock att vara en stor vågbrytande fråga framöver. I USA har den breda majoriteten svängt mot större öppenhet särskilt efter president Obamas offentliga erkännande av homosexualitet som en accepterat livsform. Det var en viktig fråga för många amerikaner i förra presidentvalet och blir det ännu mer vid det kommande valet. Högerkristna presidentkandidater göre sig inte besväret. I Sverige växer ungdomar upp med vetskapen om att några kompisar är homosexuella som ett naturlig inslag, eftersom de är öppna med det. Det kommer inte att inkläda sig de gamla inställningarna. Detta växer även in bland kristna ungdomar. Dahlmans hårda linje kommer inte att locka sökare mot en sådan kristen tro.
 
Prästen Erik Stenberg-Roos skriver i Dagen med anledning av sin dotter som är homosexuell, att han inte vill till Dahlmans himmel, där inte hans dotter får plats. Han vill vara tillsammans med dem han älskar. Det blir framöver sannolikt den övergripande kärleken, som kommer att segra bortom raser, språk och läggningar. Gud är kärleken och han kan därför inte vara exkluderande.
 
 

Livets Ord och Katarina församling på Söder i Stockholm

 
 
 
När Livets ord skulle inviga höstterminen för sina skolor 2014 valde man att göra det i Katarina kyrka på Söder i Stockholm. Det fanns antydningar om att Livets Ord kände sig befryndad med Katarina församling och ville placera församling i den karismatiska rörelsen. Visst händer det saker i Katarina kyrka med betydande ökning  av besökare, men så mycket av Livets Ord hittar man inte där. En liten historisk beröringspunkt finns i det faktum att kyrkoherden Olle Carlsson  är född in i pingströrelsen och var som ung med i Citykyrkan då pastor Stanley Sjöberg var ledare där.
 
Egentligen är skillnaden så stor att beröringspunkter måste göras i stora drag, som att det rör sig om två kristna församlingar  - punkt slut.  Bibeltolkning och trons praktiserande utgör motpoler i svensk kristenhet. Livets Ord som ingår i trosrörelsen tar bibeln som Guds rena sanna ord bokstavligt. Jesus dog på korset  för våra synder och uppstod på tredje dagen. Underverken i bibeln är tecken på Guds makt och till inspiration för församlingen att praktisera helbrägdagörelse och driva ut onda andar, vilket i rörelsens begynnelse skedde mycket drastiskt. Skapelseberättelsen speglar hur världen kom till och vår tidsålder är snart slut och Jesus kommer snart tillbaka för att hämta sin församling till himlen. I rörelsens första tid växte den med tillströmning från redan troende människor från andra frikyrkor. Det hade blivit för tort och stelt i deras hemförsamlingar. I Livets Ord fick man ge sig hän. Det har nog aldrig varit stora skaror direkt från icke religiösa miljöer som har anslutit sig. Utomlands i församlingens mission finns en tillväxt, som till viss del handlar om att gå från icke tro till tro. De som ansluter sig vittnar om en tydlig omvändelse, som följs av ett vuxendop om inte det skett tidigare. Man byter kontext i ett ögonblick och lämnar ett liv i synd och livet i församlingen är det mest väsentliga i livet.
 
I Katarina församling kan man höra predikningar om att Jesu uppståndelse inte skall tolkas bokstavligt. Hans underverk är metaforiska berättelser. Att vatten blir vin i bröllopet i Kanan handlar om vårt sökande efter glädjen, ty vinet symboliserar glädje. I gudstjänsterna har man slutat att läsa Svenska kyrkans trosbekännelsen och sjunger stående i stället psalmen "Jag skulle vilja våga tro" av T Littmark, Det talas mycket mer om Guds bottenlösa kärlek än att Jesus kommit hit för att frälsa oss ifrån våra synder. Hans blodiga död kan uttryckas i en predikan som motbjudande i sitt öppnande av frälsningens väg. Jesu himmelsfärd kan raljeras som svårtolkad sputtnikfärd Alla mässor böjar i Tizébönen med ett rop ur själens djup: "Herre hör min bön, Herre hör min bön svara  mig när jag ropar". I allt detta finns en ton och ett anslag som fungerar och berör människor. Kyrkan har ställt sig på de frågande och sökandes sida och möter dem där i själva gudstjänstordningen. Det förekommer delgivningar (vittnesbörd) om djupgående förvandlingar. Man talar inte om nya som kommit till tro, men snarare hur många som gått igenom församlingens tolvstegsprogram, som finns för både missbrukare och normalstörda. Nya människor tas direkt in som volontärer. Ingen frågar hur eller vad man tror på. Det är liksom en privatsak och många privata varianter finns det.  Pånyttfödelse som i Livets Ord handlar det inte alls om.
 
Det kan vara intressant att notera att så olika innehåll kan beröra människor och föra dem till ett sökande och in i aktiv tro fast naturligtvis på väldigt olika sätt rent psykologiskt. Det säger att tolkningsmodellerna inte är avgörande utan hur det hela förpackas och framförs. Det kommer dock att attrahera olika typer av människor. 
 

Carolas väg till tron

 

Carola Häggkvist                                                               BEN-HUR

 

Efter årets såmycketbätre kan det vara på sin plats att ge en analys av Carola Häggkvists väg till tron och varför det blivit en belastning för henne. Vad folk än tycker har Carola varit Sveriges särskilda sångfågel sedan det stora genomslaget på 80-talet med låten Främling. Hon har varit med i den svenska schlagerfestivalen 6 gånger och vunnit 3. Hon har kommit 1:a (1991), 3:a (1983) och 5:a (2006)  i Eurovision Song Contest. Anders Bagge i idoljuryn har vid ett per tillfällen i år sagt att Carola har den bästa rösten i landet.

_

Det som orsakat mest svartmålning av Carola är hennes kristna tro. Nu har det aldrig gjorts någon ordentlig analys av detta fenomen, utan det politiskt och religiöst korrekta Sverige har attackerat henne reflexmässigt. Genom åren har det rekryterats många människor till media och kulturvärlden som kommer ur den svenska religiösa sfären. I media kan nämnas Bo Strömstedt, Expressen, Per Grevér och Per-Arne Axelsson och Siwert Öholm i TV-media. Författare som Sam Lidman (1973), Birgitta Thunqvist (1979), Lena Ringqvist (2005)  och Per Olov Enquist (2008) har i mörka färger skildrat religiös påverkan i barndomen. Den schartauanska prästsonen och matematikern Hans Block har skrivit boken Guds barnbarns träldom (1995). Missionärssonen Ola Salo har i TV-programmet berättat hur han blev helt bortglömd av sin far, som gick helt upp i sin uppgift att sprida den kristna tron. Artisten Peter Hallström har nyligen skildrat det tunga oket från sin religiösa uppväxt. Sist men inte minst har vi prästsonen Ingmar Bergman som tillsammans med missionärssonen och fotografen Sven Nyqvist i många filmer kritiskt speglat religiösa motiv och påverkat flera generationer. Listan kan göras lång. Det finns många 40- och 50-talister som får sår upprivna av den nu aktuella filmen Marias väg av Dietrich Brüggemann, som beskriver hur sträng fostran i en katolsk familj ser ut med den klassiska syndakatalogen och med förödande konsekvenser.

_

Religionspsykologiskt är Carolas väg helt unik. Från ingenstans kommer hon en dag hem till sina föräldrar i en genomsnittlig svensk medelklassfamilj och säger att hon blivit kristen. Enligt föräldrarna har hon alltid varit intresserad och frågat mycket. Det finns också någon scen i en Ben-Hur film som öppnat hennes ögon för tron och Carola säger att Ben-Hur i en scen tittar in i evigheten.  Carola har inte tvångsmässigt fått läsa kvälls- och bordsböner eller tvingats till kyrkan varje söndag eller som PO Enquist fått pressa fram syndabekännelser varje lördag inför sin kristna mor. I detta land med så många människor bestulna på sina äkta religiösa känslor kommer Carola som en tonåring från rymden och säger att hon vill gå på Livets Ords bibelskola. Det är just det som vi religiöst sårade själar i landet inte ens kan tänka tanken på utan att det vänder sig i magen sju varv.

_

Hur skall man förklara detta. Det är uppenbart att det finns ett karismatiskt drag hos Carola. När man ser videos på henne från 80-och 90-talet så är det en oemotståndlig blick med tydliga mål och stark självkänsla som lyser rakt in i vardagsrummet och berör starkt. Sannolikt var det denna egna målmedvetenhet och turbokraft som gjorde att hon lockades av det religiöst utåtagerande Livets Ord med sin hänförda sång, som hon då jämförde med den dåvarande Svenska kyrkans tunga – jag fattig syndig människa.  Hon är inte intellektuellt analyserande eller driver långtgående filosofiska resonemang med citat ur den tunga litteraturen. Det är aktion snarare än djupsinnig reflektion som gäller. Nu är det ca 20 år sedan hon gick ur Livets Ord, men stämpeln sedan den tiden hänger kvar.

_

Egentligen kan man inte klassa in Carola någonstans på den svenska religiösa skalan. Ola Salo sa om Amanda Jensen i #såmycketbättre att hon måste vara en utomjording. Man kan säga detsamma om Carola också fast av helt andra skäl. Det kan vara bra att veta för alla i religion sönderfostrade och byta glasögon när man vill förstå Carolas tro. Hur djupt sårad hon varit av denna pådyvlade religiositet, nästan som en oäkting, framkom med all tydlighet, då hon var med i #såmycketbättre. Kan vi inte förlita oss på Anders Bagge och njuta av Carolas röst resten av hennes karriär och ta henne som den livsbejakande kvinna hon är med stark medkänsla med de som har det svårt att överleva, där hon har gjort stora insatser.

 

 


Hur radikaliseras ungdomar i religiösa organisationer?

 

 
Det finns svenskar, som krigar med Islamiska Staten (IS) i Syrien och Irak. De har blivit rekryterade i Sverige av hitkomna medlemmar ur IS. Vad innebär radikalisering, hur uppstår den och hur kan den förhindras innan ungdomarna ger sig iväg? Det är en viktig fråga, som många söker ett svar på. Frågan debatterades nyligen i Agenda SVT2 mellan Birgitta Ohlsson EU- & demokratiminister (fp) och Omar Mustafa ordförande i islamiska förbundet (IFiS).  Omar Mustafa sa i programmet, att de arbetar dagligen med dessa frågor och möter dessa ungdomar i sina församlingar. Han redogjorde dock inte närmare för hur de arbetar. Samtalet i Agenda gav inga tydliga öppningar.

-

I starka religiösa kontexter har ungdomar tre vägar att gå inom kontexten. 1) Följa traditionen och bejaka den religiösa tro som utgör mainstream i den gemenskap de fötts in i och leva släktens traditionella liv. 2) Luckra upp det de upplever som tvångströja och gå en väg mot större öppenhet och mer bejaka det omgivande samhället, dock utan att revoltera. 3) Gå djupare in i tron och studera de religiösa texterna, som de finner att föräldragenerationen har hoppat över och inte lever fullt ut. - Den tredje gruppen riskerar att radikaliseras och vill ta de religiösa urkunderna på allvar. Det är texter, som vem som helst kan ta del av och som manar till handling för Guds sak på ett mer påtagligt sätt än vad som gäller för mittfåran i gemenskapen. Att följa texterna ger också belöningar om högre nivåer i paradiset. Budskapen är radikala och den unga formbara människan tycker inte att den äldre generationen lever upp till vad texterna kräver. Att följa texternas innehåll ger också belöningar och högre nivåerna i paradiset. Den unge vill alltså läsa som det står och handla som det står. Ofta finns även ett eskatologiskt laddat budskap i urkunderna om ett nära förestående slut på denna tidsålder. Tiden fram till dess anses vara kort, så varför satsa på utbildningar och familj, när uppdraget hastar. Så i sina egna ögon handlar ungdomarna helt rätt och har valt en rätt väg. De har gjort avkall på det som civilsamhället kan kalla förnuft, logik och filosofi, samt gör ett avståndstagande från en vetenskapligt uppdaterad världsbild. I stället har de en starkt religiöst förankrad logik, som reses som en mur mot det förfallna världsliga samhället, som hamnat helt snett.

-

Radikaliseringen ligger dock inte oöverskådligt långt från vad den äldre generationen i församlingen står för och några föräldrar kan säga om sina ungdomar att de tar ju sin sak på allvar! De kan även få beröm av andra personer ur den äldre generationen.  Den här sammanvävda interaktiva processen mellan generationerna gör att det interna arbetet mot en radikalisering inte kan bli så effektivt. Tankemässigt rör sig ju ungdomarna inom den egna religiösa sfären och gör ju inga uppbrott mot fundamenten. De tar steget fullt ut helt enkelt. Att få vara med om att skapa en ren islamisk stat med koranen som grund måste te sig stort!

-

Inom varje religion finns en skala av tolkningar, som i de flesta fall har är personlig prägel. Många tänjer på sin inställning till urkunderna, för att anpassa sig till det civila livet och underlätta sin sociala integration i samhället med vänskapsband utanför sina församlingar. Andra lever på ett starkare sätt inåt det de uppfattar som trons centrum. Inom den här spännvidden lever ungdomarna och vet om att spännvidden finns. Men tillsammans utgör alla dessa dock en gemenskap. Radikalisering innebär att en del ungdomar vill röra sig mot den texttrogna falangen och nå längre och högre mål i sin religiösa hållning.  Det kan ju rent av för en ungdomsledare att låta behjärtansvärt.

-

Här uppstår den stora frågan: vem skall driva processen för att förhindra en radikalisering? Klarar ledarna inom moskéer och kyrkor av att göra det?  Det finns ju en bredd i tolkningar även bland dessa. Frågan kan här bara ställas! Det behövs att man ringar in radikaliserande texter och med detta urval skapar studiecirklar. Vill man det?


Nu är Ulf Ekman en katolik

 
                                                         
  
I Birgittasystrarnas kloster i Djursholm skedde ceremonin då Ulf Ekman och frun Birgitta blev katoliker under överinseende av biskopen Anders Arborelius och en nära vänkrets. Det är mänskligt och psykologiskt en fascinerande händelse, som inbjuder till funderingar och analys. Hur kunde den sprattlande trosrörelseevangelisten ta steget in i katolicismen. Han som kom från  USA med nya vindar till Uppsala och startade Livets Ord som en privat religiös stiftelse. Det var botande av sjuka och utdrivande  av onda andar som gällde. Livets Ord var den nya spjutspetsen i den sista tidens väckelse före Jesu återkomst och frikyrkokristna uppmanades att lämna sina förstelnade sammanhang och gå med i Ekmans församling.
 
Ulf Ekmans livsbana har hoppat mellan ytterligheter. Först var det KFMLR, extremvänstern i Göteborg, som fångade hans sinne. Några år senare läste ha teologi och prästvigdes i Svenska kyrkan. Sedan fångades han av den högerextrema trosrörelsen i USA. Gick där i utbildning och släppte den svenska lutherska kyrkans mer stillsamma högmässolunk och skapade Livets Ord. Begreppet trosrörelsen innebär att man tror på bibeln utan egna försnävande, reflekterande tankar. Sjukdom skall man inte behöva bära, för det är djävulens verk och alla sjukdomar tog Jesus på sig, när han dog på korset. Det är bara att anamma detta faktum och inte tvivla.  När jag i vänkretsen hörde talas om de sammankomster, som skedde i hemmen av frikyrkofolk, som börjat närma sig Livets Ord kunde en person med en vanlig halsfluss, som beror på streptokocksmitta, höra att det där skall du inte ta emot, för du är helad och fri. En tidigare medlem i Livets Ord har skrivit en roman om livet inifrån församlingen och låter huvudpersonen bära samma epilepsi, som författaren Johan Heltne själv led av, och belyser de svårigheter, som den extrema tron innebär. Johan Heltne försökte själv med att sluta ta sina mediciner mot epilepsi, för att visa att han tror på underverk.
 
Ulf Ekman har från sin estrad drivet sina medlemmar in i trosrörelsetänket med hög energi. Hans predikostil har inte inneburit något av lyssnade till publiken. Den har mer varit  en turbokraft mot publiken. Ekonomiskt har församlingen med råge anammat läran att man skall ge 10% av sin bruttolön till församlingen. Att så sker har det visat sig i offerstatistik, som varit offentlig. Det har flutit in mycket pengar och det egna förlaget har likaledes varit väldigt lönsamt. Det innebär att Ekman har också varit en verkställande direktör i ett eget företag och det har gått hand i hand med predikandet. Nu har sonen Jonathan Ekman övertagit VD posten, så familjen driver företaget vidare. Det har helt enkelt skett ett generationsskifte och den gamle VD:n drar sig tillbaka.
 
Till bilden hör en utbyggnad av ett skolväsende med förskola, grundskola, gymnasium och en variant av högskola. Det har inneburit en påverkan av det uppväxande släktet, för att behålla det inom rörelsen.
 Många har också gått i Livets Ords 2-åriga bibelskola och undervisats i Ulf Ekmans tolkningsmodell av bibeln.
 
Att på detta sätt fått bygga upp en verksamhet med många mänskliga kontakten borde ha givit många djupa och nära relationer. Utifrån har det sett ut som att det varit en mur kring den privata stiftelsen och en inre krets av pastorer och ledare och ett avstånd till den vanlige medlemmen. Detta har bekräftats av de som lämnat rörelsen. Det innebär att det är inte så smärtsamt för Ekman att i en predikan från estraden meddela att nu lämnar jag er för katolicismen. Personligen har jag haft en känsla vid studiet av Ekman, att han är grund i sin hållning, utan det mer djupa reflekterandet. Sådant brukar pocka på underifrån den egna personens djupare psykologiska schakt. Det kom också en "time out" med ett par år för makarna Ekman i Jerusalem åren 2002-2005. För några år sedan var Ekman med om något som måste beskrivs som att han gick in  i väggen och blev sjukskriven. Livet börjar hinna i kapp honom. Den vanliga mänskliga ekvationen börjar ta ut sin rätt även i Ulf Ekmans liv.
 
Med åren börjar Ekman tala mer om samverkan med andra kristna, från att ha brännmärkt dem som varande på fel väg. Efter ett ekumenisktmöte med katolska kyrkan i klostret i Vadstena framkom att det fanns något i katolicismen, som berörde Ekman. Det känns som det var en beröring av ett annat tempo och respekt för det heliga. Det har ju saknats i Livets Ords högfrekventa troslopp.
 
I slutändan går det att förstå hoppet över till katolicismen utifrån det vanliga mänskliga perspektivet, utan några skruvade teologiska förklaringar. Ulf Ekman talar naturligvis om Guds ledning, men det är vad han har inom sig att ta till. Ekman har använt sitt ordflöde från estraden till att också skriva böcker. Om några år kommer en djupt reflekterande bok väl förankrad i den mänskliga delen av Ulf Ekman. Den boken ser jag fram emot.
.

Nu konverterar hela familjen Ulf Ekman till katolicismen

 
 
 
 
 
Nyligen skrevs här en blogg om att en son till Ulf Ekman hade konverterat till katolicismen. Det tolkades som ett sjävständigt steg mot något bort från Livets Ord och kanske även en fadersrevolt. Men så kommer beskedet att Ulf Ekman själv skall bli katolik liksom hustrun Birgitta. Det är en chockerande nyhet. Sonens konvertering var lagd några veckor före faderns uttåg. Det kunde då se ut som ett självständigt val, men nu kan det faktiskt vara en fortsatt styrning från den starke ledaren och fadersgestalten.
 
 Att efter 30 år med Livets Ord, en rörelse som burit Ekmans signum och byggts på hans extroverta utåtagerande religiösa hållning, nu lämna allt är en ytterst märklig händelse. Ekman drev igång sin församling i Uppsala med pukor och trumpeter. Han hade laddat upp i en trosröselse i USA med starka inslag av bön för sjuka och extatiska utlevelser och danser. Det förekom även utdrivandet av onda anda de första åren i Uppsala, andar som skulle kräkas ut i tillförda hinkar. Det slets loss grupper från de äldre frikyrkorna och stora spänningar uppstod mellan Livets Ord och andra frikyrkor. Allt detta ligger långt från katolska kyrkans kontemplation, helgondyrkan och stillhet med tända ljus.
 
Ulf Ekman har försökt att klarlägga sina bevekelsegrunder för sitt ställningstagande. Det är svårt att följa hans tankegångar. Vad vi vet är att han påverkats positivt  av något efter sina ekumeniska kontakter med katoliker. Han har föreslagit att frikyrkans högra falang skulle införa ett biskopsämbete, men det har inte tagits emot med några  positiva tillrop.Men från detta till att lämna sitt livsverk är obegripligt. Dessutom har han drivit verksamheten som en familjestiftelse där svärfadern Sten Nilsson ingår. Stora pengar har strömmat in från medlemmars 10%.iga offrande av sina löner och försäljning av Ekmans böcker och vinster i fastighetsbolag. En  stor fråga är vad som händer med familjestiftelsens fortsatta relation med Livets Ord? Vilket ekonomiskt tänkande ligger bakom sortin? Man kan undra vad det betyder att sonen Jonathan Ekman blir verkställande direktör och ordförande i familjestiftelsen Livets Ord?
 
  Sedan kommer hans trogna medlemmar som varje gudstjänst applåderat hans entré på estraden att hamna i ett vakuum. De har satt hela sin liv på att få leva inom Livets Ords religiösa kontext. En del bröt upp från gamla vänner och släktingar, då de valde Livets Ord och vänskapsband slets itu. Merparten av de kristna människor som från början bröt upp från sina sammanhang och gick till Livets Ord hade en syn på katolicismen som ofta beskrevs med betäckningen "Den stora skökan",  som är en stor styggelse i Johannes Uppenbarelse, bibelns sista bok. Dessa godtrogna och bibeltrogna människor skall nu se sin ledare gå in i katolska kyrkan. Om nu ledaren kommer att vara i en helt annan kyrka några kilometer från Livets Ord kommer det att kännas precis som en riktigt jobbig skilsmässa mellan makar. Var har han sina känslor gentemot dessa genomtrogna offrande medlemmar, som satsat allt? Till detta kommer rörelsens medlemmar i katolska länder, som får ytterst svårt att förstå Ekmans konvertering. Dessa har sina relationer med katolicismen baserade på den kamp de fört för att få leva i sitt nya religiösa sammanhang serverat av svenska Livets Ord. Sveket mot dessa är stort.
 
  Det kan ju finnas en agenda som kommer att uppenbara sig framöver. Inom katolska kyrkan är de högre karriärstegen som bäst tillgängliga efter pensionsåldern, som Ekman inom kort skall passera.  Om han når ett biskopsämbete vore en ännu större skräll än hans nu pågående sorti.
Sedan kan man undra hur de katolska ledarna tar emot Ekman. Är hans resa från KFMLR via präst i Svenska kyrkan till en sektliknande församling något affischnamn för katolska kyrkan?  Eller är det en seger för katolicismen?
 
 
 

Niklas Rådström och romanen om bibeln

 
 
Det var ett flertal år sedan, som Niklas Rådström började intressera sig för bibelns böcker. Efter att intresset hade väckts kom som en slumphändelse ett erbjudande från Statsteatern i Göteborg att sätta upp en teater med bibelns texter som grund. Han svarade ja direkt. Det blev en lång pjäs på 4,5 timmar, som spelades under 2012. När det var över satte han sig att skriva en roman på bibelns berättelser. Den kom att  få namnet Boken ock kom ut 2013 på Bonniers Förlag. På en föredrag i Storkyrkan sa Rådström att våra gamla myter är viktiga även om vi inte tror som förr och det var en av ambitionerna att skapa en berättelse från första Mosebok och framåt genom böckernas bok.
 
Historien startar i ett hus, där en gestalt rör sig lite famlande över golvet mot en uppslagen bok med oskrivna blad. Det är i den stund då ännu inget existerar och då tiden inte fanns, men boken väntar på att  fyllas med innehåll. Rådström skriver  att han vet inget om gestalten. Han tänker sig den som en man och beslutar sig för att kalla den för en man, men den går att tänka sig den som en kvinna, könlös eller vän eller han kan vara läsaren själv. Han sitter där drömmande som från en annan värld. Han tänder ett ljus och stirrar på det tomma första bladet. Han fattar pennan och vänder på orden "natt och dag mörkt och ljust". Det är morgon och mörkret lättar. Det är  dimma utanför och blåser kraftigt. Det han ser utanför fönstret skapas i det ögonblick han ser det och han för ner det som i textrader i boken. Han känner till ett flertal olika berättelser om världen tillblivelse, men väljer en som ligger nära det han tänker sig själv. När dimman lättar ser han himmel och hav och han skriver undan vattnet så att stora jordmassor bildas. Han följer skapelsedagarna. Först fanns bara himmel och jord och vatten gör lera av jorden. Ur den leran formas den första människan som blir en man. Han följer berättelsen och låter kvinnan skapas av ett revben från mannen. Även om han finner denna historia primitiv och ogripbar och formad av en tradition följer han den. Jorden fylls sedan av växter och djur. Han skriver in allt detta i sin bok. Det finns en trädgård runt huset och där står bland annat ett träd som ger kunskap om gott och ont och den som äter av det kommer att dö men inte han själv så länge han skriver i sin bok.
 
Så kommer även ögonblicket då mannen och kvinnan äter av kunskapens träd frestade av ormen. Gestalten blir det varse och säger att de kommer att dö. Kvinnan svarar att vi har inte dött och att de blivit lurade av den skrivande gestalten. Mannen och kvinnan  förbereder sig för att bryta upp och den skrivande gestalten säger att kvinnan kommer att föda i smärta. Hon svarar att då får det bli så. Lite sturska och självsäkra ger de sig ut på en lång vandring genom hela romanen.
 
Rådström följer sedan huvuddragen i bibelns berättelser. Den skrivande gestalten har tre änglar som följer utvecklingen utanför hans trädgård och rapporterar. De rör sig fram och åter i tid och rum: " nu och då och sedan är ett och detsamma". Enligt den logiken kan för änglarna fågelungen krypa åter in sitt ägg och stänga det om sig. Den första ängeln kallas Herrens ängel och de andra bara den andra och tredje ängeln. Den sistnämnda bär med sig en kopia av den framväxande boken. I takt med att tiden går känner änglarna att de tappar greppet om utvecklingen. Texterna som växer fram i boken i boken är både noteringar i efterhand, när det händer saker och i förväg, som när han skriver in kommande släktled. Han frågar sig själv  "om det är något redan inträffat som han berättar eller något som han själv har makt över"? Änglarna blir mer och mer vittnet till en  historia de inte längre förfogar över. Alltmedan tiden går börjar den andra ängeln klagar över att människorna inte lyssnar längre på dem. Den andra och tredje ängeln blir mer indragna i människorna tvister och välsignar de krigandes vapen och ser passivt på när liv spills. Herrens ängel håller sig borta från sådant.
 
 Mannen och kvinnan blir fripassagerare på Noaks ark gömda i nedre delen av båten. Rådström är ofta trogen urkunderna i sin skildring  Noak, Abraham, Sara och hennes tjänstekvinna Hagar, den låga väntan på sonen Isak och uppdraget från Gud att offra honom på ett altare blir i Rådströms språkdräkt livfull och målande. Liksom Isak med sönerna Jacob och Esau samt Jakobs söner och Josef som hamnar i Egypten. Som läsare dras med av Rådström lust att berätta och glömmer av och till gestalten som sitter och skriver i sin bok. Ibland undviker Rådström kärnan i en delberättelse som Lot och hans söner samt Sodom och Gomorras straff och fall i eld och hagel. Sodomin och varför Lots döttrar låter fadern dricka sig full av vin blir en egen variant hos Rådström. Det är nog tidsandan som lägger ett raster på ursprunget.  Den gud som israelerna apostroferar och som de ber till och har dialog med och vars talan profeterna för skrivs med stor bokstav (Gud).  Under läsningen har man ingen tydlig känsla att denne Gud har så mycket med den skrivande gestalten från Eden att göra. Dom går isär om man nu trodde något annat i början. Han som skriver representerar snarare alla vi som grubblar och vill förstå och änglarna representerar våra egenskaper av tvivel och ifrågasättande (andra ängeln), tillit och förströstan (Herrens ängel)  och sökandet i skrifterna (tredje ängeln).
 
Moses med sin uppväxt i Egypten, mordet på en egyptier i vredesmod, hans flykt ut i öknen och kallelsen från den brinnande busken och uppdraget att leda folket tillsammans med brodern Aron tar liv och drar in läsaren oemotståndligt. När Mose får lagens tavlor på Sinai berg är Herrens ängel med och delger innehållet. Mose får där uppe se på ryggen. Väl nere från Sinai möter Mose det knorrande folkets missnöje, som lever som en vågrörelse under hela ökenvandringen.Uttåget ur Egypten sker inte genom att Mose delar Röda Havet med sin stav som det står skrivet. Det omnämnes dock i korta passuar senare som ett traderat minne men någon rådströmskt målande poetisk prosa blev det inte av den mustiga berättelsen.
 
Kung David får en målande ordrik prosa sig tillskriven när han äntrar bokens sidor som en ung kvinnotjusare som "rusar från ett ifall till ett annat, med häftigheten i hans känslor då lusten kommer över honom, då förlusten sliter hans hjärta till trasor, då vällusten, leklusten, livslusten styr hans dansande steg". Sonen Salomos som David fick med Batseba  får vara med om att bygga det storslagna templet med plats för den heliga arken. Invigningsfästen stördes av domedagsprofeten Amos som förutspådde templets fall under svåra krig. Dessa krig och tillfångatagande av många av männen samt förstörelsen av templet blev senare en verklighet. Männen hamnar i babylonisk fångenskap. Mannen och kvinnan från berättelsens början kommer ifrån varandra just innan passagen av floden Jordan till löfteslandet. Kvinnan gråter sig förtvivlad av saknaden blir outhärdlig. Mannen får besök i sin fångenskap i Babylon av Herrens ängel för vilken han sörjer och hoppas.
Slutresultatet av den långa vandringen genom öknen till löfteslandet slutade inte lyckligt. Nordriket kom att falla för assyriernas händer och Sydriket för Babylons arméer. Resterna som återhämtar sig kom romarna och belägrade. Amos son Jeremia fortsätter att klaga på folkets synder och avgudadyrkan.
 
 
De poetiska böckerna som Höga Visan, Ordspråksboken, Psaltaren och Predikarens texter liksom Kärlekens lov av Paulus väver Rådström in i den löpande texten, när det så lämpar sig. I mannens och kvinnans relation flödar kärlekens varma texter från Höga Visan. Från Ordspråksboken tar kvinnorna beskrivande texter och hur besvärligt det kan vara för en man att leva med en kvinnor, byter kön på rollerna i texten och gör om dem till beskrivningar av de i fångenskapen frånvarande männen som t.ex: " Det är bättre att bo i en vrå på taket än dela huset med en grälsjuk make".  Den skrivande gestalten drömmer om att åter styra upp berättelsen och ge den mening. Men han  förstår också att livet är en pendelrörelse mellan olikheter. Ont och Gott och tar sina egna vägar!
 
Under den romerska ockupationen utspelas en rättegång, där en dom skall avkunnas av en som uppviglat folket och botat sjuka på sabbaten. Han har också sagt att folk inte skall betala skatt. Han dyker upp utan namn och historia men berättelsen och rättegången är igenkänd av den bibelkunnige i alla sina detaljer. De tre änglarna gör besök och ser på litet avstånd, när de tretton samlas i avskildhet  till måltid för att dela brödet och vinet. Senare i Boken möter vi Jesus vid namns nämnande och hans skarpa undervisning och folkets fylkande runt honom med all sin nöd i sina grundläggande behov. I brödet de bryter tillsammans, delandet och närvaron med folket och hans undervisning blir änglarnas olika divergerande roller som sammanförda till en stor enhet hos den skrivande. Han försöker se dem i folkvimlet, men de glider bort och är svåra att få tag i dem, rent symboliskt känns det som.
 
Innan den fortsatta historien efter rättegången om Jesus fortsätter, återvänder berättelsen till den rättfärdige Job som prövas av stora förluster i ägodelar, familjemedlemmar som dör och sist plågorna i sina egna sjukdomar. Alla tre änglar följer detta drama och får helt olika roller, vilket lämnas åt läsaren att upptäcka. Livets orättvisor och djupaste mening belyses i kraftiga bilder genom Jobs alla lidanden. 
 I slutet av boken förs trådarna samman till en enhet. Den andra ängeln gör sig åter påmind.Mannen och kvinnan återförenas. Hur detta sker står att läsa i Boken. Rådströms regisserade linjer från början till slut som bygger berättelsens skelett knyts samman. Här skapar Rådström egna historier skilda från ursprunget  och läsarens egna funderingarna tar automatiskt vid.
 I det näst sista kapitlet återger Rådström berättelsen om Jona, som inte ville lyda Gud och dra till Nineve och varna mäniskorna. Han flydde med en båt och straffades själv med att mitt i en storm hamna i valfikens buk. Här bjuds på en högklassik text om liv och död och livets grundvillkor, vad det är att leva och dö som är något att se fram emot om nu någon enstaka läsare skulle uppleva något textparti som tungrott.

Är Scientologikyrkan i en ledarkris?

 
 
Under senare år har det skett flera utträden ur Scientologikyrkan i själva ledarfamiljen och ledargestalter nära toppskiktet. När grundaren L.Ron Hubbrard dog 1986 stod en ung 26-årig karriärsugen man redo att ta över vid namn David Miscavige . Han hade arbetat nära Hubbard och övertagandet var säkert välsignat av honom. Det var David Miscavages far Ron Miscavige sr som ledde in sin familj i Scientologikyrkan, där han varit medlem sedan 1970 då David var 10 år. Brodern Ron Miscavige jr har också arbetat nära sin bror David. Betäckningen Scientologikyrkan är missvisande då det inte finns någon gud. Det förekommer inga böner och det finns ingen himmel eller helvete. Däremot bebos alla människor av en evig andlig energi kallad Thetan, som går från kropp till kropp vid dödsfall och har existerat i miljontals år och kommer att fortsätta att leva för evigt..
 
 Scientologikyrkans grundare L-Ron Hubbard föddes 1911 i Nebraska USA och dog 1986. Hans far var sjöofficer i amerikanska flottan och modern var beläst inom vetenskapsfilosofi. Sonen utbildade sig till ingenjör och med specialintresse för kärnfysik. Var även intresserad av psykologi och läste Sigmund Freuds psykoanalys. Under uppväxten fick han följa med sin far på flottans resor världen över. Han utbildade sig senare själv  till sjöofficer och hans resande världen över fortsatte. Han studerade urinvånare i platser som Karibien, Indien, Kina och Japan. Han började skriva romaner och det lär ha blivit 300 romaner och novellsamlingar. Han gled över till actionböcker och science fiction. Den samlade kunskap som hans läsande givit och alla studieresor ledde till  en slutgiltig insikt om och princip för livet, som han kallade Dianetic publicerad 1950 i boken Dianetic: Modern Science of Mental Health. Den innehöll ett självhjälpsprogram för personlig utveckling och att nå fullständig frihet och hälsa. Boken blev en framgång och det öppnades Dianetic-centra över hela USA.
 
Inom Scientologikyrkan finns en stark kontroll av medlemmarna. Den utbildning som finns för barn och ungdomar skiljer sig starkt från det som sker i övriga skolor i USA.  Det handlar om hårt arbete och inskolning i L. Ron Hubbards skrifter.
Skolorna är internat och barnen får tidigt lära sig att inte se sina föräldrar särskilt ofta. De har "viktiga uppdrag i kyrkan" och det får barnen lära sig att förstå. Familjeband är underställda kyrkan. Gifta par får ofta uppgifter på olika håll. Det tycks finnas en metod i att hålla gifta par i separata uppdrag som innebär åtskillnad i rum och ort. En sekreterare till David Miscavige, Tanja Castle, är gift och det uppgjorda  arbetsschemat med resor gjorde det svårt för henne att träffa och leva med sin man, som svartlistades av ledningen. Det ledde efter en lång period av bråk, där Tanja bland annat skulle skiva på skilsmässopapper, till deras utträde ur kyrkan. Fullföljer man inte sina arbetsuppgifter eller skolplikter finns bestraffningar av olika grader från att beordras till extrauppgifter ända till förvisning på ett av kyrkan uppbyggt straffläger. (RPF: Rehabilitation Project Force). Förhör med lögndetektor ingår regelmässigt i den fostran som sker.
 
David Miscaviges bror Ron Miscavige jr arbetade på hög nivå inom rörelsen ofta placerad  på annan ort är frun, som kom att arbeta nära en man, där det uppstod känslor, vilket ledde till en skandal och hon blev kommenderad till RPF för omprogrammering. Allt detta slutade med att Ron Miscavige jr  efter återförening med frun lämnade Scientologikyrkan under första halvan av 2010-talet. Ron Miscavige jr har en dotter Jenna, som växt upp inom kyrkans hank och stör och bröt  dramatiskt med kyrkan som 16-åring och skrev rätt snart en bok om livet innanför kyrkans slutna liv. Boken är en bestseller i USA och spridd över västvärlden Det är en skakande läsning. Som 4-åring  sattes hon på en strängt internat på en ranch och träffade sina föräldrar 2 timmar varje lördag. Hennes bror har också lämnat kyrkan. År 2012 gick även Davids far Ron Misvacige sr ur Scientologikyrkan. Han hade fått nog. Nu står den stålsatte David Miscavige ensam kvar på toppen.
 
En av ledarens närmaste män Marty Rathbun har lämnat kyrkan efter 28 år  och betonar särskilt att kyrkan måste sluta att separera familjemedlemmar. Rathbun öppnade en hemsida på nätet och fick över  en miljon besökare, som ville lyssna på vad han hade att säga om en mer moderat kyrka.  Mike Rinder är en annan tungviktare inom rörelsen som gått ut i media med att han lämnar Scientologikyrkan. Både Rathbun och Rinder har i media gått ut och sagt att de utsatts för fysiskt våld från David Miscavige. Han bestrider detta med sitt ombud på det bestämdaste.
 
Det budskap som kommer från ledningen är att de utträdande personerna har blivit s.k. Suppressive Persons (SP), vilket innebär närmast persona non grata och har förbrukat genom misskötsel förtroendet  inom kyrkan.
 
Det går dock inte att komma ifrån att det samlade utträdet ur Scientologikyrkan från David Miscaviges närmaste familj och närmaste stab är ett svårt slag för kyrkan. Det går inte att vifta bort med att de blivit Suppressive Persons. Det är något som sliter hårt på människor som lever i den strängt reglerade miljön. Under 2000-talets första decennium gick medlemsantalet i USA ner från 55000 2001 till 25000 2008. Det bör väl anses som en spegling av vad som händer inom kyrkan.
 
 
 
 
 

Ett nytt kristet parti har bildats

 
 
 Mats Selander                           Lewi Pethrus                               Birger Ekstedt
 
 
 
Den 4:e januari 2014 bildades ett nytt kristet parti under beteckningen Kristna Värdepartiet. Den främsta frågan som skall lanseras är abortfrågan. Partiet är emot den fria aborter. När Kristen demokratisk samling ( KDS) bildades av Birger Ekstedt och Lewi Pethrus 1964 så var det två frågor som stod högst,  nämligen abortfrågan och kristendomsundervisningen i skolorna.  Partiet fick gå en lång ökenvandring innan det blev ett riksdagsparti och hjärtefrågorna har fått modifieras av verkligheten. Det har skapats en besvikelse bland vissa av KD:s väljare och de har nu bildat det nya partiet.
 
En av förgrundsfigurerna är Mats Selander. Han är lärare på den kristna Credoakademin och aktiv i organisationen MRO, Människorätt för ofödda, som vill se ett förbud för aborter i Sverige. I en intervju säger han, att de inte är ute efter att komma in i riksdagen nästa val, men vill arbeta långsiktigt. En annan frontfigur signalerade redan år 2007 att han närde tankar på att bilda ett kristen parti som skulle driva frågan om ett abortförbud och han heter Per Kronlid..
 
Om man som Selander varit aktiv i en organisation som driver rätten för det ofödda barnet, så kan man förstå att han är emot fria aborter. Som läkare och med forskning inom cellbiologi och onkologi, så har jag stor respekt för livet. När man, emellertid vill gå ut i de offentliga politiska och sociala rummet krävs att  man har en uppdaterad förståelse för hur kartan ser ut och på vilket sätt man bäst når sina mål.
 
Kravet på fri abort drevs kraftigast av de som hävdade kvinnas frigörelse till arbete, självständighet och sexuell frigörelse. Feministerna menade att kvinnan var inlåst i äktenskapet till underdånighet.  Mannen ansågs ha  ensamrätten till att härska över kvinnan. Det uttryck som myntades under den hårda abortdebatten på 60-talet var att "kvinnan skall ha rätt till sin egen kropp". Som cellbiologiskt orienterad och kunnig inom embryologi ser jag som många andra att det är inte ett biologiskt korrekt uttryck. Fostret är en från kvinnans kropp genetiskt fristående individ. Det är också fostret som gör moderkakan.  Men tanken var att  kvinnan skulle få samma möjlighet som mannen att pröva sig fram sexuellt och därför blev fri abort utan att kvinnan skulle behöva motivera sitt beslut en viktig fråga.
 
Den fria aborten är alltså skapad i en samhällsklimat, där den fria sexualiteten och kvinnans frigörelse var en viktig drivkraft. Om man nu vill värna det ofödda fostrets rätt, så är kanske inte ett politiskt parti med abortförbud något som leder den frågan framåt. Det handlar i stället om att arbeta mot de attityder som driver på siffran för de höga aborttal vi har varje år. Det blir som Elisabeth Sandlund I tidningen DAGEN säger totalt kontraproduktivt. Det som görs idag är bland annat att skolsköterskor och barnmorskor på ungdomsmottagningarna förser ungdomar med kondomer och andra preventilmedel gratis.  Är det bra eller strider det mot Kristna värdepartiets sexualmoral? Ungdomar skall vänta med sex till äktenskapet? Hur lyckosam är en sådan linje? Det vore bra om partiet nu gick ut med hur de tänker arbeta!
 
Det är en förblindelse att göra sig till tals för att nytt parti om man inte förstått i vilket klimat man vill föra in detta parti. Det får folk att tro att partibildarna vill få alla att leva och tro som det nya partiets ledare gör i sina privata sfärer. Ett mål kan nås och det är att hjälpa till att byta från alliansregeringen inkluderande KD till en socialdemokratisk regering och det tror jag inte är det Kristna värdepartiets främsta mål.
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0